Anförande i debatten om vissa åtgärder mot illegala vapen

Kammardebatt den 23/5-12.

Anf. 48 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Som en del tidigare talare har sagt är det en rad viktiga lagändringar som vi ska ta ställning till i dag.

Den kanske viktigaste är vilka omständigheter som ska göra att ett vapenbrott kommer att bedömas som ett grovt vapenbrott i stället för bara ett vanligt vapenbrott. Det gör i sig att en lång rad brott kommer att leda till domar på en högre straffskala. Straffskalan för grovt vapenbrott är från sex månaders till fyra års fängelse. Det är ett betydligt högre straff än för vanligt vapenbrott.

Vi gör ytterligare en del ändringar som jag skulle vilja nämna. Det blir straffbart att inte anmäla införsel av vapen och ammunition från ett annat EU-land. Det blir straffbart att förvara vapen åt en annan, vilket jag tror kan ha betydelse också i kriminella kretsar.

Vi skärper kraven på vapenhandlare. Det är också en åtgärd som är viktig. Vi har sett problem med att kriminella övertar företag som bedriver vapenhandel, och i dag görs det inte en prövning av om det är en person som ska ha rätt att handla med vapen. Det är därför viktigt att tillståndet att få bedriva vapenhandel krävs även om man köper ett företag eller tar över ett företag som bedriver vapenhandel.

Ytterligare en sak som jag skulle vilja nämna är att skyldigheten för läkare att anmäla patienter som är olämpliga att ha vapen utvidgas. Bakgrunden är, som många andra har varit inne på, att det finns alldeles för många illegala vapen i vårt samhälle och att det är alldeles för enkelt att få tag på illegala vapen i vårt samhälle. Det har visats inte minst av journalister men också i en rad rättsfall där vi har sett att helt vanliga personer som egentligen inte har något samröre i den kriminella världen och inte har den typen av kontakter ändå på ganska kort tid kan få tag på skjutvapen.

Vi har också sett vad som har hänt i Malmö, men det har också varit skottlossningar i andra städer. Jag tror att man gör det för lätt för sig om man bara talar om storstäderna när det gäller var dessa problem finns.
Precis som någon var inne på tidigare har vi sett den stora utredningen kring Södertäljenätverket, och där var det mycket vapen inblandade.

Vad ska vi då göra ytterligare? Detta är såklart, som en del av oppositionen och vi själva från Alliansen säger, ett steg. Det är inte det slutgiltiga som vi tror löser alla problem med vapenbrott och illegala vapen i vårt samhälle, utan det är ett steg, och ytterligare steg kommer att tas.

Det har tillsatts en utredning. Från oppositionens sida och inte minst från Miljöpartiets sida har vi tidigare i dag fått höra att det behövs mer genomtänkta åtgärder. Då borde man vara ganska nöjd med att vi faktiskt tillsätter en utredning och ser över vad det är som spelar roll och som vi kan få effekter av genom att förändra lagstiftningen och inte bara lägga fram ogenomtänkta förslag själv. Ett exempel är skärpt straff för vapensmuggling som Miljöpartiet har en reservation om utan att ha funderat på vad det egentligen skulle innebära. Vad skulle det innebära för en jägare som med felaktigt ifyllda handlingar tar med sitt vapen tillbaka till Sverige och blir dömd för vapensmuggling? Enligt Miljöpartiet ska det bedömas som grov vapensmuggling och ge minst två års fängelse. Det kanske inte var så genomtänkt.

Tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har Miljöpartiet en reservation där man säger att det tämligen omgående ska bli en ny vapenamnesti. En ny vapenamnesti kräver en ny lagstiftning. Regeringen kan inte bara på ett regeringssammanträde besluta att man ska ha en vapenamnesti, utan det krävs en ny lag med allt det som en ny lag kräver. Det innebär att man tar fram en promemoria som sedan remitteras. Sedan blir det förmodligen en lagrådsremiss och därefter en proposition som ska gå den vanliga vägen genom riksdagen. Alla vet att det tar en tid. Även om Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation skulle gå igenom här i dag blir det ingen vapenamnesti snabbare än vad vi kommer att genomföra i alla fall eftersom det tar lite tid att få igenom en ny lag i Sveriges riksdag, och det vet egentligen oppositionen.

Vad ska vi mer göra? Jag håller delvis med Sverigedemokraterna om att det blir en överdriven tro på att en vapenamnesti ska lösa allt. Men samtidigt tror jag att en sådan är viktig, och den är inte minst viktig för dem som har vapen och som egentligen aldrig har tänkt använda dem till något – de kanske har fått dem genom arv – så att de på ett tryggt sätt kan lämna in dem. Det kan man egentligen med dagens lagstiftning också. Men genom en vapenamnesti under en viss tidsperiod blir det mycket tydligare. Det blir information, och fler kan lämna in denna typ av vapen. Det är givetvis bra med alla vapen som kommer bort från vårt samhälle.

Vad gör vi vidare? För att minska inflödet har ett uppdrag getts till polisen och tullen tillsammans, men jag tänkte inte gå djupare in på det.

Vi måste också minska antalet lagliga vapen som blir illegala. Där har vi ändrat lagstiftningen vad gäller märkning av vapen, vapendelar och ammunition. Vi ställer också nya krav på vapenhandlare.

Men vi måste komma ihåg att det som vi ska bekämpa är de illegala vapnen. Det är oerhört lätt att hamna fel och stifta lagar som drabbar en massa människor som har vapen legalt. Vi har 260 000 jägare i Sverige – om det är de senaste siffrorna. Jag vet inte hur många vapen de har. De flesta jägare har ett eget vapen, och de flesta har säkert mer än ett vapen. Vi har runt 100 000 sportskyttar i Sverige. De allra flesta har säkert ett eget vapen, och på skytteföreningarna förvaras en mängd vapen. Det är inte dessa personer vi vill komma åt. Därför måste ändringarna av vapenlagarna vara genomtänkta. Vi ska inte göra det svårare för jägarna eller för sportskyttarna, utan vi ska göra det svårare för de kriminella som använder de illegala vapnen till att hota, misshandla eller till och med döda andra människor.

Jag ska till slut säga att jag inte har någonting emot ett höjt minimistraff, som flera av oppositionspartierna talar om. Det finns också med i den utredning som redan har tillsatts. Men samtidigt är det nog naivt att tro att en höjning av minimistraffet från sex månaders till ett års fängelse för grovt vapenbrott skulle göra en så oerhört stor skillnad som oppositionen vill ge sken av. De människor i djupt kriminella gäng som bär på sig vapen och som är beredda att använda sina vapen begår brott när de använder sina vapen där straffskalan är långt mycket högre än för grovt vapenbrott. Är man beredd att använda sitt vapen på detta sätt och kanske dömas till livstids fängelse för mord kanske man inte är så värst rädd för att straffet för grovt vapenbrott höjs från sex månaders till ett års fängelse. Men med detta sagt kanske det ändå är en bra åtgärd. Men vi måste utreda saker ordentligt innan vi genomför dem.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.