Anförande och repliker ang. mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer

En debatt som hölls för några veckor sedan men som jag glömt lägga ut.

Anf. 39 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Jag har i princip inga personliga erfarenheter av våld. Det kanske var ett och annat slagsmål i lågstadiet. Sedan dess har jag varit en mycket fredlig person. Så jag och säkert alla ni andra som sitter här har mycket svårt att förstå hur en man – för det är mestadels män – kan hota och slå den person han säger att han älskar. Det är svårt att förstå. Ändå vet vi att det händer många gånger varje dag i hem runt om i vårt land.

I dag behandlar vi i betänkandet motioner som handlar om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Att det är angelägna frågor kan vi bland annat se på hur många motioner som har kommit in, 155 stycken. De allra flesta behandlas i en förenklad form, eftersom samma frågor togs upp när handlingsplanen, som vi har hört så mycket om redan, behandlades för ett år sedan.

Handlingsplanen tål att nämnas flera gånger, eftersom det är en bra handlingsplan. Många personer, organisationer och myndigheter arbetar i dag för att förverkliga alla de åtgärder som finns i den ambitiösa handlingsplanen.

Ett av de områden som jag tycker att man ska lyfta upp extra och som vi också har fått höra lite om här tidigare i dag är insatser som är riktade mot våldsutövarna. Det är jätteviktigt att hjälpa dem som är utsatta för våld, men ofta fortsätter den som begår våldet att begå våld mot sin nästa partner. Den kvinna som lyckats bryta sig ur det destruktiva förhållandet ersätts med en annan kvinna som i samma utsträckning eller i värsta fall ännu värre blir utsatt för hot och misshandel.

Herr talman! I det här betänkandet behandlas också ett antal andra motionsförslag, och det är vid några av dessa jag tänkte uppehålla mig här i dag.

Stalkningsutredningen är en viktig utredning, och jag ser verkligen fram emot att vi ska kunna stifta nya lagar utifrån denna utredning. Det var redan tidigt i förra mandatperioden som Centerpartiet motionerade om att de som överträder besöksförbud också ska kunna få övervakning genom så kallad elektronisk fotboja så att man bättre ska kunna kontrollera huruvida de överträder besöksförbudet.

Då blev det inget gehör, men sedan dess har det gjorts ett försök genom Rikspolisstyrelsen. Resultaten har överlämnats till Stalkningsutredningen som nu har föreslagit att det ska komma en sådan lagstiftning.

Vi vet att det finns många män som har blivit belagda med besöksförbud som är ångerfulla och aldrig någonsin överträder besöksförbudet. För just de männen behövs ingen lagändring. Då fungerar lagstiftningen som den ser ut i dag. Men vi vet också att det finns män som inte bryr sig det minsta om att de har fått ett besöksförbud. De bryr sig inte det minsta om att de begår lagöverträdelser. Det enda som är viktigt är att hämnas för att kvinnan har vågat anmäla dem. För dessa män behövs en lagändring.

Centerpartiet står så klart fast vid att den elektroniska övervakningen ska kunna användas. De män och i vissa fall kvinnor som systematiskt förföljer en annan person och inte bryr sig om att de överträder besöksförbudet får faktiskt finna sig i att en fotboja registrerar hur de rör sig inom ett visst område.

När det gäller frågan om sexualbrott och samtycke kan jag inte låta bli att säga något om den även om jag tyvärr inte ser någon från Miljöpartiet på plats. Jag har debatterat denna fråga så många gånger. År 2005 fick vi också en ny sexualbrottslag. Redan då yrkade Centerpartiet att vi skulle ha en sexualbrottslagstiftning som utgår från att det måste finnas samtycke till alla sexuella gärningar. Tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna reserverade vi oss för att tillsätta en utredning om samtyckeskravet, men Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sade nej till detta, även om några vänsterpartister glädjande nog bröt mot sin partilinje och röstade för vår reservation. Dock inga miljöpartister, men då är det ju ännu mer glädjande att Miljöpartiet nu har ändrat sig och reserverar sig för en samtyckesreglering. Det är intressant att de gör det nu när alliansen redan har tillsatt en utredning som ska se över hur den nuvarande lagstiftningen fungerar och om dagens krav på tvång ska ersättas med en samtyckesreglering. Men det är som sagt var glädjande att fler ställer sig bakom Centerpartiets krav.

Herr talman! Det finns mycket mer att säga om mäns våld mot kvinnor. Det är helt enkelt avskyvärt att så många kvinnor ska tvingas leva i ständig skräck. De vet aldrig när nästa slag kommer. Som många andra har varit inne på finns det dock även andra, barn, i familjerna som lider. De kanske inte själva blir misshandlade, men att gång på gång behöva se och uppleva hur pappa misshandlar mamma är som jag ser det en psykisk misshandel. Det är också ett brott; pappan begår ett brott även mot sina barn som tvingas uppleva detta. Dessa barn får inte glömmas bort.

Redan när den förra socialdemokratiska regeringen ändrade lagstiftningen så att barn som bevittnar våld kan få en möjlighet till brottsskadeersättning yrkade vi i Centerpartiet och reserverade oss för att barn skulle ses som målsägande som faktiskt har utsatts för brott – psykisk misshandel. Då sade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nej.

Det känns i och för sig glädjande att Socialdemokraterna här i kammaren i dag säger att de har ändrat sig, men samtidigt blir det lite pinsamt när ni nu höjer röstläget när det faktiskt var ni själva som stoppade det tidigare. Det hade kanske varit bättre att vara lite klokare tidigare.

Jag tycker att det blir ännu pinsammare när Socialdemokraternas debattör här i kammaren, Elisebeht Markström, kritiserar att vi inte tar upp frågan i det betänkande som nu ligger på bordet. Det har Elisebeht Markström själv varit med och beslutat om, när vi fattade beslut om att vi skulle ha en förenklad behandling av de motioner som togs upp redan förra året. Vet inte Elisebeht Markström vad hon själv är med och fattar beslut om? Det känns som om det börjar bli en trend inom arbetarrörelsen.

Till slut vill jag också säga att Rädda Barnen har kommit med en bra rapport om just detta. Det vill jag tacka för. De pekar ut precis de frågor som vi debatterar här i dag och behovet av att barn också ska ses som målsägare som blivit utsatta för brott.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Maria Kornevik Jakobsson (c).

Anf. 40 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Låt mig klarlägga en sak: Jag sade i mitt anförande att när den här motionen behandlades motiverade ni inte varför ni avslog den. Det får Johan Linander titta efter i betänkandet vad gäller den nationella handlingsplanen. Precis som jag sade i början av mitt anförande har vi ett särskilt yttrande där vi talar om för läsaren vad vi har tagit för ställning. Vi har alltså inte ändrat oss på de flesta punkterna – dock när det gäller den här.

Nu är vi alltså på samma linje, Johan Linander. Nu säger du att jo, detta borde betraktas som psykisk misshandel. Det är precis vad ni sade för fyra år sedan. Men varför händer det då inget? Ni ingår ju i regeringsunderlaget. Hur i jösse namn ska omvärlden tolka detta? Här har ni i flera debatter med emfas hävdat att det bör vara en annan ordning än den vi har nu. Men när ni kommer till grytorna överger ni plötsligt denna er idé – som vi nu stöder.

Vi har tagit till oss av den kunskap som finns, och vi är inte sämre än att vi kan säga att vi ser att de reformer som vi genomförde förra mandatperioden, med brottsskadeersättning och socialtjänstens ytterligare ansvar, inte räcker. Det duger inte. Barnen är värda något bättre än vad vi nu har, och det kommer vi inte att skämmas för. Johan Linander kan raljera hur han vill i talarstolen – vi kommer inte att skämmas för den ståndpunkten, utan vi har faktiskt motionerat i ett par omgångar och sagt samma sak varje gång: Vi vill ha en utredning till stånd, men du tillsammans med dina allianskamrater, Johan Linander, avslår detta och har faktiskt inte motiverat det på något sätt som går att utläsa.

Anf. 41 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Elisebeht Markström fortsätter att tjata om precis samma sak. När vi fattade beslut i justitieutskottet om att vi skulle ha förenklad behandling av de motioner som handlar om saker som behandlades förra året, varför sade inte Elisebeht Markström då att de ville ha en behandling av just det här området eftersom de hade ändrat ställning? Då hade det ju funnits med i betänkandet. Men Elisebeht Markström satt tyst. Hon får därför kanske vara lite självkritisk i stället för att vara kritisk mot oss.

Man får också säga att det är ganska sällan Socialdemokraterna säger att det de tidigare har gjort inte duger, så det är glädjande att ni nu har kommit på att vi hade rätt och att ni nu stöder oss.

Alliansregeringen kan inte på två och ett halvt år hinna ändra all lagstiftning som ni har gjort dåligt under tolv tidigare år. Det tar faktiskt lite längre tid. Men vi tänker ha kvar regeringsmakten även nästa mandatperiod, så vi kommer att fortsätta att jobba med de här frågorna. Då kommer vi också att få se en förändring. Förhoppningsvis kan vi vara överens då, men det verkar som om Socialdemokraterna har olika politik i majoritet och opposition, så det är svårt att veta.

Anf. 42 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Det är riktigt, med Johan Linanders terminologi kommer jag att fortsätta att tjata om samma sak. Vi tycker att den här frågan är väsentlig och viktig.

Det är bra om Johan Linander diskuterar sakfrågan och inte formfrågan. Majoriteten får väl ta ansvar för betänkandet i dess helhet. Det är ju så att ni har avstyrkt vår motion. Ni gjorde det förra året och ni gör det nu igen, visserligen summariskt. Men det kan väl inte innebära, herr talman, att man inte får debattera en fråga som finns i betänkandet. Jag förstår faktiskt inte den upprördheten. Det är självklart så att den här frågan kommer att leva till dess att vi har en utredning på plats.

Om det nu är så att Johan Linander tycker att det här är en viktig fråga, att ni står fast vid er uppfattning men att ni tyvärr inte har hunnit göra någonting åt detta på snart tre år, hur ska omvärlden uppfatta det? Vad är det som kan vara viktigare än barnens rättigheter och att ge skydd och stöd till de barn som vi nu talar om? Jag har försökt beskriva vad det är för verklighet barnen lever i. Då undrar jag vad i jösse namn man har för prioriteringar om just den här frågan inte kan hinnas med på två och ett halvt år.

Sedan har jag en fråga till Johan Linander och den gäller barnahusen. Ni avstyrker också vår motion där vi hävdar att barnahus bör finnas i hela landet. De bör också ha ett klart uppdrag att de ska rikta sig till alla barn upp till 18 år. Det spretar i dag. Det ser väldigt olika ut. Jag vet att det pågår ett arbete för att definiera vad barnahusen ska göra, men ni avstyrker de facto vår begäran att barnahus ska finnas tillgängliga för alla barn i hela landet. Varför då, Johan Linander?

Anf. 43 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Nej, det är absolut ingen som har sagt att vi inte ska debattera den här frågan, men klaga inte på att den inte finns med i den förenklade behandlingen av frågorna. Det har ni själva varit med och fattat beslut om. Det finns andra jätteviktiga frågor som också får en förenklad behandling i det här betänkandet. Det är väl inget konstigt med det.

Elisebeht Markström är något av doktor Jekyll och mister Hyde. När Socialdemokraterna var i regeringsställning var Elisebeht Markström – hon ville debattera de här frågorna förra mandatperioden också – oerhört angelägen om att vi inte skulle bråka i så här viktiga frågor. De drabbade kvinnorna, de drabbade barnen var viktigare än den politiska retoriken. Men när Elisebeht Markström och Socialdemokraterna befinner sig i opposition betyder det uppenbarligen ingenting. Nu är den politiska retoriken det viktigaste.

Samtidigt ska jag också säga, för jag tittar på Lars U Granberg där borta, att vi har ett jättebra samarbete inom det tvärpolitiska manliga nätverket här i riksdagen, där vi jobbar med de här frågorna. Där har vi ett alldeles utmärkt samarbete över blockgränserna, och vi behöver inte ha någon partipolitisk oenighet om vad vi ska göra och hur vi ska jobba. Man ska betona att det också finns ett gott samarbete här i riksdagen om de här väldigt viktiga frågorna.

Till slut vill jag säga några ord om barnahus. Det är ju något som håller på att genomföras. Det ska finnas barnahus i hela landet. Varför ska man skriva ett tillkännagivande till regeringen om att de ska göra någonting som de redan gör. Sedan finns det vissa detaljer som vi inte håller med om och därför kunde vi inte heller tillstyrka motionen.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

2 Responses to Anförande och repliker ang. mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer

  1. John Apse says:

    Även kvinnor misshandlar män psykiskt som fysiskt.
    Det är märkligt att detta inte tas med i diskussionen, vad jag funnit i alla fall. Är det så att feminismen med sin könsrasistiska agenda slagit rot även hos Centerpartiet m fl? Glöm inte att även barn blir vittne till detta våld.

  2. Visst ær det så, men betydligt mycket mer ovanligt. Nær det gæller barnmisshandel så finns det undersøkningar som visar på att kvinnor misshandlar barn i lika høg utstræckning som mæn.

Leave a Reply

Your email address will not be published.