Fortsatt ökning av antalet anmälda våldtäkter

Såg idag på text-tv att antalet anmälda våldtäkter under första halvåret 2007 ökat med 19 % i jämförelse med första halvåret förra året. Mycket oroväckande siffror och definitivt inget som kan accepteras. Givetvis måste statistiken analyseras, till viss del menar BRÅ att ökningen kan förklaras av den förändrade lagstiftningen (2005) och en gammal väl använd förklaring är att anmälningsbenägenheten ökar. Men det får inte vara bortförklaringar. Det ökade sexualiserade våldet är på riktigt. Ökningen kanske inte är precis som anmälningsstatistiken visar, men det är en ökning, det får vi inte blunda för.

Det är dags för politisk handlingskraft. Ett handlingsprogram för att minska det sexualiserade våldet måste tas fram. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras, och det handlar om allt från sexualundervisning i skolan till belysning i parker. Samtidigt måste de ökade anmälningarna leda till mer resurser för polisen att utreda brottsmisstankarna. Det är stor skillnad inom landet på andelen fällande domar, metodutveckling och enhetlighet över landet i polisarbetet krävs.

Jag kommer att ta upp frågan såväl inom Rikspolisstyrelsen som justitiedepartementet under de möten vi har i augusti.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

20 Responses to Fortsatt ökning av antalet anmälda våldtäkter

  1. Leffe says:

    Hur vet du att det ökade sexualiserade våldet är på riktigt, att det inte enbart är ökade anmälningar, fler saker som kallas våldtäkt nu och att polisanmälningarna registreras som våldtäkt oftare nu än tidigare?

    Finns det några tecken på att det är en verklig ökning? Vad säger man t.ex. på landets akutmottagningar som väl rimligen undersöker de som har utsatts för brott?

    Faktum är att polisen har blivit bättre, såväl på bemötande som utredningar, vid den här typen av brott. Det kanske påverkar anmälningsbenägenheten och det är i sådana fall mycket positivt.

    Jag tror att det är farligt att reagera politiskt på kvartalssiffror från ett år till ett annat. Det finns en poäng med att titta på utvecklingen över tid, och att försöka analysera lite djupare.

    Kolla t.ex. på SCB:s statistik över hur många människor som varit utsatta för våld de senaste 12 månaderna(jag tror att det är en enkätundersökning) – nivån 2005 är samma som den var 1992 när det gäller våld mot kvinnor. Men mellan 1980 och 1992 steg den från att ligga på omkring 2% till omkring 3%. När det gäller våld mot män är nivån varierande kring 4%.

    http://www.scb.se/templates/tableOrChart____48948.asp

    Risken för att utsättas för våld är alltså 1% högre för män, det är alltså ca 90 000 fler män som blir utsatta för brott varje år, om detta debatteras väldigt lite. Våld mot män är inte en politiskt lika brännbar fråga. Trots att det numerärt är ett större problem. Vad beror det på?

    Av någon anledning anses brott mot kvinnor och då främst sexualbrott mot kvinnor vara politiskt viktigare än annan våldsbrottslighet, det syns också på hur ofta man ändrar på lagstiftningen. Är det bra tycker du?

    Gör gärna något för att förebygga brott, men fundera gärna en gång till på vad det är som bör göras och basera gärna ny lagstiftning på en ordentlig utredning som får sitta tillräckligt länge för att verkligen gå på djupet i dessa frågor. Det här är svåra frågor.

  2. Johan Folin says:

    Hur ställer du dig till att propagera för ökad porrkonsumtion? Rapporten Pornography and rape in Japan tar upp hur förekomsten av pornografi i ett samhälle bidrar till minskat sexuellt våld. Diskussionsavsnittet tar upp andra undersökningar, bland annat om svenska förhållanden, där slutsatsen är densamma: Mer porr minskar våldtäkter.

  3. Jörgen L says:

    Jag kollade statistiken och plockade ut siffrorna för 2000-2006.

    Tyvärr kan man inte lägga in tabeller och grafer här, men jag har lagt en tabell över siffrorna på googledocs

    Jag har tyvärr inte tillgång till de siffror du avser för årets statistik, men tydligt är ju att siffrorna går väldigt mycket upp och ner. Exempelvis så är förändringen i antal fullbordade våldtäkter (inkl. grova) för perioden såhär:
    +64, +13, +309, +7, +838, -18

    2006 var det totala antalet anmälda sådana 2644 st.

    Det verkar orimligt att detta speglar den faktiska frekvensen av våldtäkter i samhället, utan snarare speglar variationer i anmälningsfrekvensen. Antagligen påverkas den betydligt mer av den offentliga diskussionen än förövarnas brottslighet.

    Man kan också se att anmälningarna av “Sexuellt tvång, utnyttjande m.m.” har gått ner väsentligt under 2005-06.

    Sannolikt är det väl en del av de fallen som anmälts som våldtäkt istället kan jag tänka mig.

    Jag säger absolut inte att det här är inte är ett viktigt problem att åtgärda, våldtäkter ska inte förekomma med tanke på det lidande de orsakar, men jag håller med Leffe i att det är viktigt att analysera sambanden och statistiken.

    Det är också viktigt att undvika att skrämma upp folk i onödan eftersom rädslan i sig är förtryckande.

    Till exempel: Hur stor publicitet fick det faktum att antalet fullbordade våldtäkter mot person över 15 år under 2006 faktiskt sjönk med 18 st från att året innan stigit med 838, eller att våldtäkter och våldtäktsförsök utomhus mot person över 15 år sjönk med 29 efter att året innan stigit med 187.

    källan för mina siffror är BRÅ

  4. site admin says:

    Självklart måste all statistik analyseras, och det skrev jag också, men att som förtroendevald bara reagera med att anmälningsökningen beror på annat än verklig ökning är allt för passivt. Om det skulle komma en stor ökning i antalet polisvåldsanmälningar eller i beslag av servrar i upphovsrättsmål tycker ni att det vore rimligt att jag bara skulle avvakta och hänvisa till analysering av statistiken?

    Och oavsett om det är en stor ökning eller inte just det senaste halvåret så begås det åt fanders för många våldtäkter och andra sexualbrott för att det ska vara acceptabelt och för att vi inte ska göra någonting för att minska antalet. Så Leffe, oavset om jag “vet” att ökningen med 19 % beror på att det begåtts fler våldtäkter eller inte så räcker det för mig för att föreslå åtgärder. Vill du verkligen ha fullständigt passiva politiker som inte uttrycker någon som helst vilja att förändra?

    När det gäller polisens utredningar så säger RPS själva att det fortfarande är för stora skillnader mellan länspolismyndigheterna och att man inte utnyttjar varandras goda exempel och metodutveckling.

    Att jämföra vilket som är “värst”, våld mot män eller kvinnor, är svårt. Men jag kan säga som så att jag tycker det är värre att bli misshandlad i hemmet av en partner än att bli misshandlad på krogen, beroende på den rädsla som följer av våldet och att det är ständigt närvarande i hemmet. Jag tycker också att det är värre att bli utsatt för sexuellt våld än att få ett slag på käften, beroende på att det är en ännu större integritetskränkning att bli utsatt för sexuellt våld. Denna syn speglas också i de utdömda straffen. Men självklart är det inte värre att en kvinna får slaget än en man om omständigheterna är precis de samma, men däremot kan det av fysiska skäl vara värre att slaget ges av en man än en kvinna.

    Jag föreslog inte heller någon ny sexualbrottslagstiftning i mitt inlägg, men det stämmer att jag gärna skulle vilja se en ändring som bygger på samtyckeskrav. När det gäller utredning så satt sexualbrottsutredningen i fyra år om jag minns rätt, det är väl ganska väl utrett då?

    Johan, jag tror inte att ökad porrkonsumtion minskar det sexuella våldet. Det är en intressant undersökning du länkar till, men jag tror inte att man kan dra slutsatser av bara en undersökning om japanska förhållanden. Tvärtom tror jag att unga män (pojkar) alltför ofta får en verklighetsfrämmande bild av sexualitet genom för stor porrkonsumtion. Idag är porr lättillgängligt för alla i princip när som helst, och så kommer det att förbli. Därför behövs det en ännu bättre motbild av verlig sexualitet genom bättre sexualundervisning i skolorna. Vi föräldrar har givetvis också en viktig roll, som vi måste våga ta när det blir aktuellt (vilket vi säkert tror är senare än det verkligen är).

    Jörgen, det är väldigt många och stora plus i din tabell. Många av förändringarna 2005-2006 beror på den nya sexualbrottslagen, den gjorde bland annat att en del “sexuellt utnyttjande” blev våldtäkt. Ökningen år efter år gör också att den totala procentuella ökningen blir mycket hög.

  5. Johan Folin says:

    Jag kanske ska tillägga lite till min kommentar. Studier visar alltså att de flesta sexualförbrytare kommer i kontakt med sex och pornografi relativt sent i livet, ganska nära inpå att de börjar begå brott. Sexualförbrytare har ofta haft en väldigt strikt uppfostran där sex har setts som något fult. Föräldrarna är ofta mycket religiösa.
    Genom att exempelvis försöka förändra synen på pornografi i allmänhet (det finns naturligtvis dålig pornografi också, precis som det finns dålig skönlitteratur eller komedifilmer) så minskar risken för att psykiskt förtryckta personer flippar när de första gången ser en naken kvinna/barn/nåt annat.

  6. site admin says:

    Tror att du har helt rätt i att strikt uppfostran, som kanske i många fall hör samman med religiös övertygelse, där sexualitet är något fult och förbjudet också ökar risken för snedvriden bild av sexualitet. Om det sedan ökar benägenheten att begå sexualbrott är svårare att säga, men man kan väl tänka sig det.

    Har dock svårt att tro att en stor andel av de som i Sverige begått våldtäkt har haft en strikt religiös uppfostran, åtminstone finns det inga sådana undersökningar som jag har sett.

  7. Leffe says:

    Om du inte vet om det är anmälningsbenägenheten som stiger (vilket är mycket positivt) eller om det är brottsligheten som stiger (vilket är mycket negativt) så bör du inte föreslå några direkta åtgärder, tycker jag. Generellt ogillar jag politisk inblandning i operativa frågor, det blir sällan bra eftersom politiken befinner sig på så stort avstånd från den operativa verksamheten.

    Men om du nu vill att polisen ska prioritera sexualbrotten ännu högre – vad vill du att polisen ska prioritera ned då, för att frigöra resurser? Narkotikabrott? Miljöbrott? Ekobrott? Organiserad brottslighet? Ungdomsbrott? Mängdbrott? Trafikbrott? Hatbrott? Det är ju inte direkt svårt att hitta brottstyper som politiker anser bör prioriteras högre, men svårare att hitta de som kan prioriteras ned.

    Sverige har snart 20000 poliser, men vid varje given tidpunkt på dygnet så är maximalt 5000-7000 av dessa i tjänst. Delat med 22 län ger ett snitt på 2-300 poliser. Givet att storstadslänen är stora så skulle jag gissa att myndigheter utanför de tre storstadsregionerna snarast har mellan 50 och 100 poliser i tjänst. Detta är optimistiskt räknat eftersom siffrorna inte tar hänsyn till sjukskrivningar, semestrar, vård av sjuka barn, fysisk träning, skjutprov, vidareutbildning och annat som poliser måste göra på arbetstid. I verkligheten är en poliskår på 20000 anställda poliser inte särskilt många poliser i ett så stort land som Sverige.

    Jag tycker att man kan ha en viss förståelse för att en länspolismästare som kanske har 50 poliser i tjänst i snitt över dygnet gör en lite annan prioritering och väljer andra arbetsmetoder än en länspolismästare som har 500 poliser att tillgå, eller verkar inte det rimligt?

    Om vi ska ha en polis som är anpassad till lokala och regionala förhållanden så kommer det också att finnas stora skillnader mellan hur man jobbar med frågorna mellan länen. Ännu större skulle skillnaden sannolikt bli om man genomförde den kommunalisering av (delar av) polisen som jag har för mig att du och centern gärna vill se, tror du inte det?

    Det där med samtyckeskrav tror jag inte har särskilt stor betydelse, om man inte förenar det med omvänd bevibörda då. Men för att göra det senare får vi lämna europakonventionen och det vill vi kanske inte? Men säg att vi nu skulle genomföra en sådan ändring, visst – det kanske skulle fällas fler för våldtäkt, men jag är inte så säker på att detta skulle leda till minskad brottslighet eller ändrade värderingar.

    Men det finns ju exempel på länder som har samtyckeskrav, t.ex. England. Har du kollat upp hur det ser ut med brottsligheten, värderingarna och lagföringen i de länder som idag har den lagstiftning som du vill införa?

  8. site admin says:

    Eftersom jag anser att det begås för många sexualbrott så anser jag också att det krävs åtgärder, det är inte att lägga sig i operativa frågor. Det kan knappast vara polisen själva som totalt ska bestämma vad som ska göras. Jag är övertygad om att medborgarna har större krav än så på sina förtroendevalda.
    centerpartiet eller jag för den delen är inte för en kommunalisering, det är däremot kd.

    Med den ökning av antalet poliser som sker så kan vi givetvis också kräva mer resultat, och av ökningen ska det också kunna bli mer förebyggande arbete mot bland annat sexualbrott.

    Samtyckeskrav är snarast något som krävs enligt Europakonventionen, inte tvärtom.

  9. Leffe says:

    Hur stor tror du att ökningen från 18000 till 20000 poliser totalt blir vid en given tidpunkt i ett normalt svenskt polismästardistrikt där man jobbar treskift? En, två eller tre extra poliser?

    Jag tycker att det är jättebra med satsning på fler poliser, men givet att det idag finns för få poliser för att klara de nuvarande prioriteringarna så kanske det är lite övermaga att lägga på polisen nya uppgifter och prioriteringar?

    Du får gärna försöka förklara för mig hur du menar att ett samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftingen skulle leda till minskad brottslighet. Skulle fler fällas för brott? Skulle attityderna till sexualbrott förändras? Skulle bevisningen i våldtäktsmål bli bättre?

    Finns det exempel på hur bra det är i de länder där man har samtyckeskrav, t.ex. i UK?

    Var någonstans i Europakonventionen krävs samtycke och när underkändes den svenska lagstiftningen av Europadomstolen, menar du?

  10. site admin says:

    Självklart hinner 20 000 poliser göra mer än 18 000, konstigt vore det väl annars. Med detta sagt vill jag nog ändå hävda att organisation, ledning och arbetsmeroder är ännu viktigare för att uppnå resultat.

    Samtyckeskrav är framförallt principiellt viktigt, jag tycker att det är skamligt att vi fortfarande har en sexuallagstiftning som utgår från att allt är okej tills en säger nej OCH att den eller de andra förstår att det är nej som gäller.

    Det finns fall där ett samtyckeskrav skulle haft direkt betydelse, men de är självklart i minoritet. En rimligare syn på samtyckesinvändningar tror jag skulle betyda mer. Krav på samtycke skulle precis som du antyder vara en viktig signal och jag tror att det skulle vara attitydpåverkande.

    Jag menar att Bulgariendomen ska tolkas som ett samtyckeskrav i lagstiftningen, exvis professorn i straffrätt Madeleine Leijionhufvud anser detsamma.

  11. Leffe says:

    Professorn Leijonhufvud är efter det hon skrivit i bl.a. dessa frågor helt irrelevant idag. Hon vill ha sänkta beviskrav och är beredd att tycka vad som helst för att få det. Har du fler exempel på tolkare av Bulgariendomen?

    Kan du inte beskriva hur ett fall ser ut där ckesamtyckeskrav i lagstiftningen skulle ha haft betydelse för utgången i målet? Vill åklagare ha en sådan förändring?

    Ett våldtäktsmål ska i mitt tycke handla om åklagarens bevisning av gärningsmannens gärning och uppsåt, inte om huruvida gärningsmannen kan bevisa att det fanns samtycke. Detta är omvänd bevisbörda. Är det så du vill ha det? Läs gärna vad Leijonhufvud tycker innan du hänvisar till henne.

    Bör utgångspunkten för lagstiiftningen vara att sex är våldtäkt tills dess att samtycke kan bevisas? Är det verkligen rimligt? Jag tycker inte det.

  12. site admin says:

    Leffe, du vill tydligen övertolka mig. För det första betyder ett samtyckeskrav i lagstiftningen inte omvänd bevisbörda. Det finns våldtäktsmål där det varit klarlagt från båda sidor att det inte fanns något samtycke, men eftersom den utsatta inte hunnit, kunnat eller vågat säga nej så har det inte heller funnits något nej som den misstänkta förövaren uppfattat eller medger att han uppfattat. Ett exempel är när en man plötsligt stoppade in sin penis i munnen på en tjej som satt på en trappa och jäspade, ett annat exempel är tjejen som först blivit våldtagen av en man (han dömdes) och sedan gick ut i ett annat rum där hon “hade” sex med två andra män. De dömdes inte, även om de medgav att hon inte samtyckt till det.

    För det andra (vad gäller övertolkning), behöver jag hålla med professor Leijonhufvud i allt hon sagt för att få hänvisa till att jag tolkar Bulgariendomen på samma sätt som henne? Intressant att du hävdar att en professors åsikter är irrelevanta bara för att de inte överensstämmer med dina. Vilka andra professorer har irrelevanta åsikter? Christian Diesen kanske? JK Göran Lambertz också?

    Bland partierna så stod även moderaterna och kristdemokraterna bakom en utredning om samtyckeskrav när lagen ändrades 2005.

    För övrigt tycker jag fortfarande att det är principiellt fel att ha en lagstiftning som utgår från att det är okej att ha sex med en annan person tills den säger nej. Det rimliga är att det är okej att ha sex när båda är med på det. Sedan kan ett sådant samtycke ges på olika sätt, men det är en annan diskussion.

    För det tredje, och där blir din vilja att övertolka irriterande: “Bör utgångspunkten för lagstiiftningen vara att sex är våldtäkt tills dess att samtycke kan bevisas? Är det verkligen rimligt? Jag tycker inte det.”

    Jag menar att utgångspunkten för lagstiftningen bör vara att sådana sexuella handlingar som kan vara våldtäkt (kortfattat, vidröra könsorgan, ej blottning t.ex.) är våldtäkt om det inte finns samtycke. Du lägger till “kan bevisas”, men det är en helt annan fråga, jag har inte påstått att den misstänkte gärningsmannen ska bevisa att samtycke fanns.

    Däremot menar jag att domstolarna i många fall haft en snedvriden bild av samtyckesinvändningar. Om en person fått ett slag på käften och den som slått hävdar att det fanns samtycke så hade domstolen knappast friat med anledning av samtyckesinvändningen. Men om en man hävdar att kvinnan samtyckt till sex som trassat sönder underlivet så att hon inte kan sitta på flera veckor så är det snarare regel än undantag att han frisas pga samtyckesinvändningen. Varför?

  13. Leffe says:

    Jag övertolkar dig medvetet för att få dig att utveckla dina annars ganska korta och i mina ögon otydliga tankegångar. Det fungerade!

    Problemet när du säger att det skulle bli skillnad i enskilda ärenden om det fanns ett samtyckeskrav är att du bortser ifrån att de tilltalade naturligtvis skulle ha ett helt annat upplägg för sitt försvar om det var samtyckesfrågan som sattes i fokus.

    Ett problem med samtyckesfrågan är att det fokuserar på brottsoffret, det blir oerhört mycket mer relevant vad hon (som det vanligen är) gjort och sagt, nu och tidigare. Sådant vet vi av erfarenhet blir jobbigt i rättegångslägen.

    En fördel med att fokusera på gärningsmannens faktiska agerande (som vår nuvarande lagstiftning) är att det är han som ska dömas och hans agerande som ska nagelfaras i rättegången, inte brottsoffret.

    Men tack för ett bra och mycket tydligare svar än tidigare. Och nej, jag tycker inte att allt Leijonhuvfud sagt och gjort är uselt, men i just sexualbrottsfrågor är hon ofta galet ute. Hennes specialitet forskningsmässigt är ju borgenärsbrotten.

  14. site admin says:

    Ditt argument om att ett samtyckeskrav i lagstiftningen skulle sätta fokus på brottsoffret är precis detsamma som Bodström använde (om han fortfarande använder det är omöjligt att veta eftersom oppositionsrollen gjort honom till en kameleont), och jag tycker fortfarande inte att det håller.

    Redan idag sätts ett orimligt fokus på brottsoffrets agerande och tidigare sexuella erfarenheter, och man kan verkligen fråga sig om det skulle kunna bli värre. Och varför skulle det bli värre med ett samtyckeskrav?

    Det resonemanget utgår från att en kvinnas tidigare sexuella erfarenheter skulle ha betydelse för om hon ville ha sex vid ett annat tillfälle. Även om en kvinna tidigare haft sex på ett visst sätt, låt oss säga gruppsex med två män, så säger det inte ett dugg om att hon ville ha sex med två andra män vid ett helt annat tillfälle. Jag tror inte att alla kvinnor som någon gång haft sex vill ha sex med mig, jag tror inte ens att alla kvinnor som tidigare haft sex med mig vill ha det igen. Är det rimligt att tro att män går omkring med sådana villfarelser? I sådana fall är det dags att vakna upp och inse att kvinnor har rätt till sina egna kroppar.

  15. Leffe says:

    Problemet är att samtyckeskravet faktiskt direkt handlar om vad brottsoffret gjorde eller inte gjorde, dvs. samtyckte eller inte.

    Om ord står mot ord hamnar man lätt i ett läge där målsägandes och den åtalades trovärdighet måste bedömas. Och då blir det helt plötsligt intressant med historik, dels dem emellan men kanske också i förhållande till andra. Särskilt gäller detta om det inte handlar om mjuksex. Då kan det för försvaret vara relevant att ta upp frågor om detta.

    I England gäller t.ex. att den åtalade (och hans försvarare) inför juryn inte får gå in på frågan om målsägandes tidigare sexuella erfarenheter med mindre än att åklagaren använt detta för att styrka trovärdigheten i påståendet att det inte fanns samtycke. Om åklagaren gör detta så öppnas möjligheterna för försvaret att korsförhöra i denna fråga. Där har man möjligheter att på detta sätt strikt reglera bevisföringen eftersom man har legal bevisprövning. Det har vi inte i Sverige, som du vet.

    Försvaret kommer därför att ha som skyldighet att fullt ut försöka misskreditera målsägandes trovärdighet i samtyckesfrågan. Och detta kommer man att göra. Kanske är det den gamle advokaten i Bodström som omedelbart ser denna situation med samtyckeskravet? I övrigt håler jag med om analysen om att han numera kan dyka upp var som helst i en sakfråga men till skillnad från kameleonten alltid dra till sig uppmärksamheten på ett eller annat sätt…

    Så ska man införa samtyckeskrav, ja då bör man nog fundera över om det inte är andra saker i straffprocessrätten som också måste justeras. Och sådant kräver som du vet utredningar. Det låter sig knappast göras under innevarande mandatperiod, tror jag.

  16. site admin says:

    Redan idag handlar våldtäktsrättegångar om vad brottsoffret gjorde för att den misstänkte gärningsmannen skulle förstå att hon inte ville. Likaså tas brottsoffrets historik upp redan idag, så vad skulle bli värre?

    Men, det betyder inte att jag tycker att brottsoffrets tidigare sexuella erfarenheter är relevanta, varken med dagens lagstiftning eller med ett samtyckeskrav. Att jag haft sex på ett visst sätt en gång med en person, betyder inte att jag vill ha sex på samma sätt med en annan person vid ett annat tillfälle. Eller, tycker du att man kan dra den slutsatsen?

    Det blir upp till domstolens ordförande att sätta stopp för irrelevanta frågor om brottsoffrets tidigare sexuella erfarenheter. På samma sätt som idag.

    Leffe, om du nu för ett ögonblick glömmer bort vad en lagändring om samtyckeskrav skulle kunna innebära i själva processen. Tycker du inte att det är rimligt med en lagstiftning som utgår från att sexuella handlingar är okej först när båda är med på det och inte som idag när det är okej så länge ingen fått den andra att förstå att det inte är okej?

    Om du sett den reservation jag, kd och m hade när sexualbrottslagen ändrades så vet du att den heter: “Utredning om en samtyckesreglering“.

  17. Leffe says:

    Skillnaden är att idag är historiken i princip alltid irelevant eftersom det handlar om att utreda om den åtalade använde hot eller våld för att tilltvinga sig sexuellt umgänge.

    Om det handlar om det fanns samtycke eller inte så hamnar det relevanta fokus på brottsoffrets agerande, dvs. på hennes samtyckande eller inte.

    Förstår du verkligen inte den skillnaden?

    Jag tycker att det är rimligt att den straffrättsliga lagstiftningen utgår ifrån gärningsmannens agerande, inte från om brottsoffret samtyckte eler inte. Det handlar inte om att politiker ska tala om vad som är ok, det handlar om att lagstiftnignen ska tala om vad som ska föranleda straff. Det handlar inte om att ni ska bestämma om när det är ok att ha sex, utan om att ni ska bestämma i vilka fall staten ska låsa in någon i flera år. Förstår du skillnaden i perspektiv?

    Och då är kärnan att det ska finnas goda förutsättningar för rättssäkerhet för den som åtalas. Det viktiga är vad han gjorde och vad han hade uppsåt till, inte vad brottsoffret gjorde eller tyckte. Samhället ska lägga mycket fokus på brottsoffer, men inte genom att sänka rättssäkerheten eller genom att göra förutsättningarna för en rättssäker process svårare.

    Jag tycker alltså att det klassiska våldtäktsbegreppet i svensk rätt är vettigast, och jag ser inga starka skäl för att ändra på det. Det gjorde jag inte heller förra gången som ni var där och petade och döpte om vad som faktiskt är sexuellt utnyttjande till våldtäkt i vissa lägen. Jag tycker att ni förstör symetrin i straffrätten och jag misstänker starkt att ni ägnar en massa energi på sexualbrotten för att det är medialt intressant.

    Men som sagt, jag kan bara gnälla och påpeka när jag tycker att ni har fel – när ni väl beslutat så är det ju lagen som gäller. Och det har jag full respekt för. Men jag är rädd att ni reagerar på magkänsla snarare än kunskap och fakta. Kan du förstå den rädslan, givet det uppdrivna tonläge med vilket sexualbrott diskuteras såväl i media?

    Men åk gärna över till England och diskutera hur deras system med fokus på samtycke/consent fungerar och vilka problem de fortfarande har i sina våldtäktsmål. Jag ska inte säga att vårt nuvarande system är bättre i alla delar, men om man byter till samtyckeskrav så får man nya bekymmer på köpet, bekymmer som i vart fall jag är rädd för är större än vinsterna. Men jag kan ha fel, självklart.

  18. site admin says:

    Redan idag hamnar fokus på brottsoffret. Leffe, du beskriver dagens våldtäktsrättegångar som man skulle önska att de såg ut, men det är inget annat än önsketänkande i de flesta fallen. Redan idag handlar våldtäktsmål ofta om brottsoffret uppträtt på ett sätt så att gärningsmannen förstod att det inte var frivilligt. Du tycks också utgå från att tidigare samtycke har betydelse för om samtycke funnits i det aktuella fallet, vilket jag menar att det inte har.

    Jag hävdar alltså fortfarande att rättegången inte skulle bli värre för brottsoffret, och även om det skulle bli marginellt värre vad gäller ingående frågor för att utröna om samtycke funnits eller inte så är det värt det. Detta tycker jag utan att ha haft möjlighet att åka över till England och diskutera hur engelsmännen uppfattar att deras system fungerar.

    Vidare skriver du: “Det handlar inte om att politiker ska tala om vad som är ok, det handlar om att lagstiftnignen ska tala om vad som ska föranleda straff. Det handlar inte om att ni ska bestämma om när det är ok att ha sex, utan om att ni ska bestämma i vilka fall staten ska låsa in någon i flera år.”

    Men när vi lagstiftar så är det just för att säga vad som är otillåtet och därför straffbart. Det är samma sak föutom i vissa fall där det inte finns något straff (t.ex. cykelhjälm för barn). Ett samtyckeskrav handlar inte om att förbjuda sexuella relationer av viss sort, det handlar om att det inte ska vara lagligt att ha sex med någon som inte ville ha det.

    Låt mig ta ett ganska extremt exempel: En man och en kvinna har alldeles frivilligt sex och hon har låtit honom binda fast henne, hon har ögonbindel och ligger på mage. Utan att hon märker det så kommer det in en kompis till mannen i rummet och har sex med henne utan att hon alltså märker att det är en annan man. Efteråt så upptäcker hon vad de gjort med henne. Hon hade absolut ingen vilja att ha sex med kompisen och anmäler honom för våldtäkt.

    Vad händer med dagens lagstiftning? Kompisen blir med all sannolikhet friad eftersom hon inte gjorde något motstånd, han använde inget våld och hon inte ens sagt nej.

    Med ett samtyckeskrav skulle kompisen däremot kunna dömas för våldtäkt eftersom det inte fanns något samtycke. Även om det i rättegången skulle uppkomma frågor kring om hon tidigare haft gruppsex så är jag övertygad om att hon hellre tar de frågorna och ser kompisen dömd.

    Till slut, du skriver: “Jag tycker att ni förstör symetrin i straffrätten och jag misstänker starkt att ni ägnar en massa energi på sexualbrotten för att det är medialt intressant.”

    Som folkvald lägger jag en massa energi på det som de som valt mig vill att jag ska engagera mig i, och när det gäller sexualbrott så känner jag ett stort och berättigat tryck på att agera. Däremot är det ett oerhört litet tryck på att agera för att bevara “symetrin i straffrätten”…:-)

  19. Leffe says:

    Ja, ointresset för symmetri i straffrätten är väl anledningen till att man inte sällan får dubbla straffet för narkotikabrott som för dråp idag…

    Du kanske känner ett tryck att agera, men det svåra är väl att avgöra om trycket är berättigat. Tror du verkligen att du kan minska antalet våldtäkter lagstiftningsvägen? Om det vore så enkelt skulle det väl redan vara gjort?

    Ditt exempel med “kompisen” som kommer in i rummet efter att hon bundits är inte en våldtäkt utan ett grovt sexuellt utnyttjande. Det är redan straffbart. Och det är väl nästa brott i ordningen att döpas om till våldtäkt om ni får som ni vill?

    Du missar totalt vad som kan göra offrets tidigare sexuella erfarenheter relevanta i ett våldtäktsmål där ord står mot ord i samtyckesfrågan. Det handlar om med vilken trovärdighet offret kan påstå att hon eller han inte samtyckte när det i övrigt saknas bevisning. För så ser inte sällan ett våldtäktsmål ut.

    Hur ser du på en situation där två personer som var rejält berusade hade sex med varandra och ingen av dem minns dagen efter om det förelåg samtycke från någon part? Hur stort bedömer du att allmänintresset är av att döma båda för våldtäkt?

    Om tjejen inte med säkerhet minns vad som hände, men killen helt säker på att båda samtyckte. Hur ser du på situationen då?

    Förstår du mot bakgrund av det exemplet lite av problemet med att låta brist på samtycke vara det avgörande objektiva rekvisitet?

  20. site admin says:

    Leffe, du undrar om det är svårt att avgöra om medborgarnas åsikter är berättigade eller inte. Jag tycker att det är ett främmande sätt att tänka på. Jag är förtroendevald och de som valt mig är mina uppdragsgivare. Det betyder att jag lyssnar på alla åsikter och sedan avgör jag inte om de är berättigade eller inte utan om jag håller med om åsikterna eller inte.

    Jag tror inte att det går att lagstifta bort den största delen av våldtäkterna, men jag tror på att om vi har en lagstiftning som gör att fler av de som begått våldtäkter faktiskt också blir dömda så leder det till färre våldtäkter.

    Jag menar att du har fel vad gäller kompisen i mitt exempel. Han skulle inte dömas för grovt sexuellt utnyttjande, det föreligger ingen beroendeställning på det sättet som avses i BrB 6:3. Men eftersom det såvitt jag vet inte är prövat så kan jag inte svära på att jag har rätt. Men om du vill så kan jag upprepa de två verkliga fallen som jag nämnt tidigare, när en man stoppade in sin penis i munnen på en gäspande flicka och när två män hade sex med en flicka som nyss våldtagits av deras vän i rummet bredvid. I de fallen dömdes inte gärningsmännen just för att det inte finns ett samtyckeskrav i lagstiftningen.

    När det gäller överförande av några brott från 6:3 till 6:1, dvs från sexuellt utnyttjande till våldtäkt, så hade jag Sexualbrottskommittén och Lagrådet på min sida, men Bodström och s-regeringen tyckte som du.

    Du kommer nu in på samtyckesinvändningar och det är en ytterligare intressant fråga. Jag menar att en kvinna som sökt vård för svåra skador i underlivet ska bedömas på samma sätt som en man som söker vård för att han blivit misshandlat i krogkön. I misshandelsfallet så skulle domstolen knappast fria gärningsmannen för att han påstår att det fanns samtycke till slagen, medan det sker allt som oftast i sexualmål. Varför? I de här fallen tycker jag att allt för många domare visat på en förlegad syn på kvinnors sexualitet.

    I ditt fall där ingen minns vad som hände i samband med att de hade sex så kan givetvis ingen dömas. Men om den ena vaknar upp med skador i underlivet och inte minns vad som hände, ja, då är det en annan sak. Även om den som vållat skadorna säger att han inte minns så finns det anledning att ifrågasätta om det inte är fråga om en våldtäkt i alla fall. Annars kan man säga att det skulle vara okej att ha sex med en medvetslös person och säga att man inte minns något av det. Grunden är att båda har ett ansvar för varandra i en sexuell relation. Det är inte okej att utsätta någon annan för något som man inte vet att han eller hon är med på.

    Ditt exempel när ingen minns skiljer sig inte från dagens lagstiftning. Gärningsmannen kan säga att han inte minns att han använde våld eller inte minns vad han gjorde som vållade skadorna i underlivet, men ska det vara en anledning till att han inte kan dömas? Finns det inte ett eget ansvar? Sedan är bevisfrågorna en annan sak och jag är medveten om att ett samtyckeskrav i lagstiftningen skulle föranleda andra försvarsstrategier i rättegångarna, men jag tycker ändå att det är principiellt viktigt att lagstiftningen utgår från att det är okej att ha sex med någon när denna vill och inte att det är okej tills den andra personen säger nej eller stoppar det fysiskt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.