Feltänkt av Polisförbundet

Såg ikväll på Aktuellt att Polisförbundet anser att våld mot poliser ska bedömas hårdare än mot gemene man för att de som använder våld mot poliser ska tänka efter ytterligare en gång. Polisförbundets ordförande Jan Karlsen uttrycker det: “Då kanske man gör andra kalkyler så att det inte är lika intressant att bemöta poliser på det sättet som vi nu har sett”.

Jag tror att det är feltänkt. De situationer som uppstår handlar sällan om att en person planerat att använda våld mot polis. Snarare är det psykiskt sjuka eller mycket grovt kriminella som inte bryr sig om straffet som använder grovt våld mot polis, eller så är det i mycket snabbt uppkomna situationer där det knappast är några straffunderingar som föregått våldet. När det gäller dödsskjutningen i Nyköping för två veckor sedan så var det en svårt psykiskt störd gärningsman, när det gäller Malexandermorden så var gärningsmännen helt ointresserade av vilket straff som skulle utdömas och när det gäller den skottskadade polismannen i Älvsbyn igår så var det en sekundhändelse. Eller som Polisförbundets ordförande själv uttryckte det: “Man vet aldrig när ett rutinmässigt uppdrag övergår till ett riktigt skarpt läge. Det är det som är den svåra biten i allt polisarbete, det som kan uppfattas som ett normalt rutinuppdrag kan växla på några bråkdelar av en sekund till något mycket allvarligt.”

Det är också viktigt som princip att alla människor ska vara lika inför lagen. Våld mot en polis i tjänst kan dock vara ett grövre brott än våld mot en annan medborgare om det handlar om situationer där våldet mot polisen har ett visst syfte. Det kan vara upplopp, våldsamt upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakt eller innebära ett terroristbrott i vissa fall. Men att gå så långt att ett skott mot en polis skulle ge längre straff än t.ex. skott mot en läkare, präst eller ett barn känns spontant inte rätt. Men det finns länder som har sådana lagar.

Jag tror snarare att det är bättre utbildning för poliser om psykiskt sjuka, tydligare regler för när skjutvapen får användas och bättre psykiatrisk vård som är lösningen.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

14 Responses to Feltänkt av Polisförbundet

  1. Leffe says:

    Brotten våld respektive hot mot tjänsteman finns väl fortfarande kvar i lagstiftningen? Betyder det du skriver ovan att du vill ta bort dessa brott och sänka straffen för den om hotar eller utövar våld mot t.ex. poliser?

  2. Peter Carlsson says:

    Leffe jag tror att JL menar att det för ett visst brott inte ska ha en diferentierad straffskala. Eller att om brottet företagits mot en polis ska utgöra en försvårande omständighet som är straffförsvårande. Jag kan väl iofs ha fel dock. Brotten hot och våld mot tjänsteman är ett brott mot samhället och kanske inte ett brott mot den enskilda polisen. Jag tror att det viktigaste JL menar är att alla människor är lika inför lagen. Fast jag kan ju inte veta vad JL tänker 🙂 Men jag tycker själv att människors likhet inför lagen är ett fundament för tilltron till rättsväsendet och att det är en av grunderna till att samhället kan få utöva frihetsberövande åtgärder.

    /Peter

  3. site admin says:

    Peter, du har tolkat mig alldeles rätt.

    Leffe, jag vet inte varför jag glömde bort BrB 17 kap om brott mot allmän verksamhet. Där finns givetvis också brotten våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman (17:1), och förgripelse mot tjänsteman (17:2). Dessa paragrafer kan givetvis bli aktuella att använda. Men när det gäller skott mot polisman som nu var aktuellt så blir det fråga om grov misshandel (alt. mord-/dråpförsök) och då är straffskalorna så mycket högre än för våld mot tjänsteman att det inte får någon betydelse för straffet att våldet vändes just mot en polis. Det är detta som jag tror att Polisförbundets Jan Karlsen reagerat mot.

    Någon ändring av BrB 17 kap tänker jag inte föreslå.

  4. Nan says:

    Ok, dags att höja blicken, tror jag.

    Problemet är naturligtvis inte begränsat till hot mot poliser. Det stora problemet är att organiserad brottslighet slagit rot i Sverige.

    Kriminell livstil fungerar bra i Sverige, eftersom:
    1) Straffen är låga.
    2) Man får straffrabatt om man gör många, och eftersom åklagaren bara går på de brotten med högst straffvärde kan den kriminelle behålla de värden han tillförskansat sig vid de “betydelselösa” mindre brotten. (Och brottsoffren kan stå lottlösa, eftersom de ingen fällts för dem.)
    3) Polisen misslyckas att lösa de flesta brott (utom fortkörningar). T ex enligt tidningsuppgifter så ska inte någon någonsin ha fällts för springnota vid bensinmackarna i Sverige!
    4) Allmänhetens tro på rättsväsendet är sjunkande (till viss del av goda skäl).
    5) Rättsystemet bryr sig i allmänhet inte om falska vittnesmål och urkundsförfalskning.

    Det som behövs är rejäla reformer av rättsystemet, men det finns några saker man kan göra snabbt:
    1) Ta bort/minska straffrabatterna, dvs räkna samman alla begågna brott.
    2) Inför lagstiftning som straffar kriminell livsstil, dvs upprepade brott ger drastiska straffökningar (orelaterade till handlingens straffvärde!), erfarenheterna från USA visar att deras three-strikes-lagar är oerhört effektiva mot detta. (Men detaljutformingen kan definitivt diskuteras.)
    3) Ta bort rekvesitet för att beivra falska vittnesmål om att det ska ha påverkat dom eller liknande, detta rekvesit gör det i praktiken omöjligt att beivra för annat än åklagarna själva.
    4) Samt att man inte får lägga ner brottsutredningar hur enkelt som helst.

    Jag skulle säga att rättssystemet delvis satt sig i denna situation själva, eftersom de som hotar sannolikt inte skulle vara i den positionen att de kunde hota om man lyckats beivrat (en rimlig andel av) deras tidigare brott. Det är viktigt att en kriminell livsstil inte kan löna sig, och det är därför viktigt att beivra så stor andel brott som möjligt (naturligtvis med upprätthållande av rättsäkerhet, dvs man måste göra ordentliga förundersökningar så resurserna för detta måste finnas). I dagsläget är brott alldeles för lönsamt, enkelt uttryckt.

    Eller ska vi ha ett rättsystem som bara klarar att skydda sina egna (ingen likhet inför lagen)?

  5. site admin says:

    Håller absolut med om att fler brott ska ge större straffpåslag och att en kriminell “livsstil” därmed också ger längre strafftider. Mer resurser till polisen så att fler mängdbrott också kan utredas och lagföras är viktigt för vanligt folks tilltro till rättsväsendet.

    Målsättningen måste vara en nollvision, precis som vi har i trafiken och som New York har mot brottslighet. Alla brott kan inte stoppas, och alla brott som begås kommer inte att lösas så att gärningsman straffas, men inställningen måste vara att ett brott är ett för mycket och att varje brott ska försöka lösas.

  6. Nan says:

    Jag hoppas att du avser inga ouppklarade brott, och inte inga brott eftersom det förutsätter ett samhälle vi inte vill ha? (Inga ouppklarade brott gör ju, med korrekta straffsatser, att brott inte lönar sig, och en kriminell yrkesbana blir omöjlig. Att människor däremot gör fel ibland är däremot omöjligt att stoppa om man inte stoppar all verksamhet.)

    Sedan låter det lite otydligt om du riktigt inser det geniala i three-strikes-lagarna? Det är alltså inte alls samma sak som hårdare straff för yrkeskriminella. Det geniala är det faktum att man får den kriminelle att inse att om han forsätter med samma typ av brott så kommer han, oavsett hur ofta han klarar sig, förr eller senare åka dit tre gånger för samma brott och bli inlåst för gott. (Man måste antagligen se till att utreda lite mer än 1% av brotten om det ska fungera, dock.) Detta knäcker lönsamhetsberäknigen eftersom han inte kommer att kunna utnyttja vinningen av sin brottsliga verksamhet. Den kriminella karriären ser plötsligt mycket mindre lockande ut, och detta redan i ett mycket tidigt stadium.

    Man kan också se det som att den kriminelle helt enkelt inte är välkommen ut i samhället om han inte sköter sig, och om han fortsätter förstöra för andra så kommer han bli utslängd från gemenskapen.

  7. site admin says:

    Självklart kommer det alltid att begås brott, och även om ingen någonsin skulle ha för avsikt att begå brott så skulle det ändå begås vårdslöshetesbrott. Men jag menar att vi bör ha en nollvision ändå. Jag skulle gärna leva i ett Sverige med noll mord, noll våldtäkter och noll rån per år.

    Om jag minns rätt så finns det olika tolkningar av three strikes-lagen. I Kalifornien kan ett snatteribrott ge livstids fängelse, vilket jag tycker är orimligt oavsett om personen ifråga tidigare dömts för två andra brott. I vissa andra delstater med mildare tolkning så innebär tredje domen att man får maxstraffet för just det brottet. Så skulle någon dömas för stöld för tredje gången så får han automatiskt två års fängelse (maxstraffet för stöld i Sverige).

    Jag gillar dock inga automatiska regler, utan vill ha en domstolsprövning. Det kan finnas så många olika omständigheter och domstolen kan behöva göra en enskild bedömning som skulle missas med för rigida regler.

    Jag skulle kunna tänka mig en praxis där tredje brottet ska ge straff i övre halvan av straffskalan eller övre fjärdedelen, men därutöver krävs det ändå möjligheter till förmildrande omständigheter.

    Jag har tidigare skrivit om en granne som dömdes till ett års fängelse för grov misshandel. Han blev attackerad, hans barn var hotade och han slog ner den attackerande grannen med en hammare. Han slog 22 gånger och därför ansåg domstolen inte att det var nödvärn eller nödvärnsexcess. De dömde honom för grov misshandel men gav honom lägsta möjliga straff, ett års fängelse. Tänk om han varit dömd för stöld en gång i sin ungdom och senare en gång för rattonykterhet. Då skulle en svensk three strikes-modell tvinga domstolen att döma honom till 10 års fängelse. Det hade varit fullkomligt orimligt. Det är bara ett exempel, men ett bra exempel på att det behövs enskilda bedömningar.

  8. Nan says:

    Det är just automatiken i reglerna som gör de så avskräckande för yrkeskriminella.

    Det intressanta är egentligen inte detaljerna, utan det faktum att lagen har gett återverkningar på kriminell aktivitet. Och, nej, döma ut maxstraff för brottet räcker inte (alls lika långt), därför att det inte kortsluter lönsamheten. Den kriminelle kalkylerar med att han kan råka ut för två års fängelse, men tycker ändå det kan löna sig, det tar bara lite längre tid innan han kan leva loppan efter den stora stöten (som han upplever det, att verkligheten inte ser så ut ingår inte i den världsbilden). Ett alternativt som jag ser det är att man dubblar det utmätta straffet för varje resa, det känns betydligt bättre, det kommer att bli tillräckligt långt efter 3-5 ggr iallafall för den kriminelle. Straffskalan för den enskilde kriminelle blir helt enkelt allt mer avskräckande för varje gång, och någonstans blir det för mycket. Dubblingen för varje gång måste alltså vara kopplad till att han inte bryter sitt beteende och inte till handlingen i sig.

    I fallet du refererar så skulle personen inte drabbas av three-strikes-lagen, eftersom det krävs tre gånger för samma specifika brott. Detta gör just att bara yrkeskriminella fastnar i nätet, eftersom bara yrkeskriminella normalt har en specialité som de inriktar sig på. En i grund och botten hederlig människa som blivit fälld blir normalt oerhört noga med att inte göra samma misstag igen. Sedan gäller heller three-strikes inte alla brott, och jag misstänker starkt att rattonykterhet inte ingår i denna grupp eftersom det knappast kan användas för försörjning och inte har med organiserad brottslighet att göra.

    Det finns säkert en hel del justeringar, anpassningar och gränsdragningar som är lämpliga att göra, det intressanta är grundidéen: Om den kriminelle inte byter bana så kommer han inte få vara kvar och leka i samhället. Vilket enligt min mening är helt riktigt, eftersom han orsakar en massa skada i samhället om han inte byter bana.

    Såvitt jag vet har three-strikes-lagarna inte gett upphov till några verkliga problem med att icke yrkeskriminella råkat illa ut. Däremot finns det gott om yrkeskriminella som tycker de blivit för hårt straffade, och det kanske man ska titta på. Eller inte, eftersom det är en helt annan paradigm.

    Men istället för att spekulera mer, det borde väl inte vara så svårt att köra belastningsregistret eller något av kriminalvårdens register genom ett statistikfilter om man tillsätter en utredning? Jag tror inte att en enda person som uppfyller kriterierna för three-strikes kommer att vara icke yrkeskriminell. (Däremot kommer man inte att fånga alla yrkeskriminella som brottsuppklarningsstatistiken ser ut i Sverige.)

  9. site admin says:

    Three strikes kräver inte tre likadana brott, åtminstone inte i Kalifornien.

    Jag tycker att du missar att långt ifrån alla brott begås av personer som beräknar brottsförtjänst i förhållande till eventuellt straff. Väldigt många stölder, häleribrott och inbrott görs för att finansiera ett missbruk, jag tror knappast att den luspanke heroinisten avstår från ett inbrott för att han dömts två gånger tidigare.

    Men, som sagt, vi står inte så långt ifrån varandra som det kan tyckas. Jag har motionerat i riksdagen om mer strafftillägg för upprepad brottslighet (Ur 2003/04:Ju349):

    “Ett sätt att markera och visa att det inte är acceptabelt med återupprepad brottslighet är att skriva in i lagstiftningen att upprepande av likartade brott bör bedömas som en försvårande omständighet i lagstiftningen. Då måste rätten alltid beakta detta när det till exempel rör sig om våldsmän som ständigt återkommer till domstolen. Vad som ovan anförts om att se över om upprepande av likartade brott bör bedömas som en försvårande omständighet i lagstiftningen bör ges regeringen till känna.”

    Tyvärr har jag ännu inte fått med mig något annat parti på denna linje. Moderaterna har (hade? motionen är från Bo Lundgrens tid) intagit en ställning som liknar en mild variant av three strikes (Ur 2003/04:Ju292): “Vi föreslår att den som för tredje gången gör sig skyldig till ett grovt våldsbrott skall dömas till det strängaste straffet lagen stadgar för det aktuella brottet. Denna ordning skall avse grov misshandel, grovt rån, grov våldtäkt, dråp och människorov. Samtliga dessa brott kan ge fängelse i högst tio år. Maxstraffet skall inte utgå om särskilda skäl talar emot det. Det skall heller inte avse gärningsmän som ännu inte fyllt 18 år.”

  10. Nan says:

    Hmm, så hade jag förstått att det fungerade i Kalifornien. Men man kan ju ha fel…

    Luspanka heroinister hade jag nog lyckats förbise iofs, men på ett sätt så gör det inte så stor skillnad. Nämligen att om man släpper ut dem så kommer det att fortsätta, så det är poänglöst att de kommer tillbaka innan de är avgiftade. Vilket pekar på ett helt annat problem, nämligen att problemet med att knarket flödar alltför fritt på fängelserna. Kanske kan man hantera det på så sätt att en möjlighet till benådning om man blir drogfri så att man helt enkelt inte kommer ut igen innan man blir permanent drogfri. Det bör kunna bli ett rejält incitament för att verkligen bli drogfri. (Att det finns “vissa” implementationsproblem är ett en annan sak…)

    Med tanke på min kännedom av rättsväsendet så är nog “försvårande omständighet” alltför svagt, utan om man nu inte lyckas införa någon ny paragraf om omräkning av straffvärde vid upprepade brott så är nog Moderaternas variant bäst, just därför att den ger automatik. Det stora problemet är att det går utmärkt att fortsätta försörja sig med att vara tjuv med denna motion, och jag tror inte en automatisk höjning till 2 år (vilket egentligen blir 16 månader) för upprepad stöld är tillräckligt avskräckande. Ribban kommer helt enkelt inte tillräckligt högt för att avskräcka nyrekryteringen.

    Sedan tror jag inte ens 10 år (egenligen 6 år och 8 månader) ses som ett stopp för en fortsatt brottslig karriär när det rör sig om organiserad brottslighet. Detta kommer nog att ses som en kalkylerad risk, och de de som hamnar bakom galler blir säkert kompenserade. Att däremot riskera att aldrig komma ut från fängelset tror jag kommer att vara oerhört avskräckande, eftersom kompensationen då blir meningslös.

    Men själva utgångspunkten för three-strikes måste vara att det är allmänhetens skydd mot fortsatt förstörelse av deras liv samt att den kriminelle ser det som oundvikligt att han måste sluta sin kriminella bana, antingen frivilligt eller genom att bli inlåst för gott. Och detta är inte, som jag ser det, något man kan få igenom som en enkel revision av den existerande lagstiftningen, utan en helt ny paradigm. Det enkla budskapet är att en yrkeskriminell bana slutar oundvikligen med att man fastnar i fängelse för alltid. Utan undantag (om nu bara får upp uppklarningsprocenten till anständiga nivåer).

    Jag tycker du ska lobba för att man utreder hur man bäst skulle kunna implementera en sådan lagstiftning, för der krävs nog en del eftertanke, men att direktiven är inte om utan hur man skulle göra en sådan lagstiftning så effektiv som möjligt mot yrkeskriminella med så små bieffekter som möjligt. “Utredning av lagstiftning för försvårande av yrkeskriminalitet”, kanske?

  11. site admin says:

    Bara några korta kommentarer eftersom jag är ovanligt trött ikväll.

    10 år ska vara 10 år om personen ifråga inte sköter sig och inte lämnat det kriminella livet. För inte så länge sedan fick jag veta att när en “gangsterkung” (högsta hönset i en kriminell organisation) lämnade fängelset efter 2/3 av strafftiden så blev han hämtade av sitt gäng i limousine. Han kommer att fortsätta det kriminella livet och skulle givetvis suttit av hela strafftiden.

    Automatik är inte bra eftersom det alltid, för eller senare, ger orimliga konsekvenser. Det finns de som suttit inne 20 gånger när de plötsligt bestämmer sig för att nu ska det vara slut, och så blir de laglydiga medborgare. Ska en sådan person sitta inne i tiotals år till? Till en kostnad på många miljoner.

    Det finns 19-åringar som dömts tre gånger för samma brott, ska de sedan sitta inne i 50-70 år? Kanske för ett tredje bilinbrott. Fullkomligt orimligt.

  12. Nan says:

    Tack för att du tog dig tid att kommentera trots tröttheten.

    > 10 år ska vara 10 år om personen ifråga inte sköter sig och inte lämnat
    > det kriminella livet. För inte så länge sedan fick jag veta att när en
    > “gangsterkung” (högsta hönset i en kriminell organisation) lämnade
    > fängelset efter 2/3 av strafftiden så blev han hämtade av sitt gäng i
    > limousine. Han kommer att fortsätta det kriminella livet och skulle
    > givetvis suttit av hela strafftiden.

    Då skulle jag säga att vi är ganska överens om att det behövs någon lagstiftningsförändring för att (rejält) försvåra yrkeskriminalitet? Eftersom en 10 års-dom inte hjälper. (Att försöka få stopp på 2/3-delsutskrivningen enbart för sådana som tänker fortsätta som yrkeskriminella tror jag aldrig går att få att fungera, dessutom tror jag skillnaden mellan 2/3 och 3/3 bara har marginell betydelse.)

    > Automatik är inte bra eftersom det alltid, för eller senare, ger orimliga
    > konsekvenser. Det finns de som suttit inne 20 gånger när de plötsligt
    > bestämmer sig för att nu ska det vara slut, och så blir de laglydiga
    > medborgare. Ska en sådan person sitta inne i tiotals år till?

    Om man hade en escalerande straffskala (jag tänker mig mitt förslag med 2^n) så skulle han suttit färre gånger innan han uppnådde tiden, och inte ställt till med samma skada först. Jag skulle säga att om han gjort 20 resor innan så är det i sig ett tydligt tecken på att samhällets reaktion är inadekvat.

    > Till en kostnad på många miljoner.

    Tja, jämfört med skadorna brottsligheten ställer till med så är det nog faktiskt ganska billigt. Men det syns inte på samma konto.

    > Det finns 19-åringar som dömts tre gånger för samma brott, ska de sedan
    > sitta inne i 50-70 år? Kanske för ett tredje bilinbrott. Fullkomligt orimligt.

    Det var väl också därför som jag föreslog automatisk straffescalering istället. Just därför att jag inte heller tycker det scenario du drar upp känns riktigt bra. Jag skulle dock inte säga att det är helt orimligt, eftersom de kriminella kommer att ändra beteende, risken förknippad med bilstöld blir för stor. Jmfr när Hitler införde dödstraff för bilstölder, bilstölderna upphörde i ett trollslag. (Detta som exempel på beteendeändring, inte som exempel på lämpliga åtgärder.)

    I det typiska fallet är väl en 19-åring (som inte sitter djupt i missbruk) som döms för fängelse för bilstöld en person som är rätt djup inne på brottets bana, och första fängelsedommen lär inte handla om EN bilstöld, utan mer typiskt om 10-tals om inte 100-tals. Dessutom finns regler som gör att polisen inte ens får utreda fortsatt brottslighet om det inte är sannolikt att det ger mer straff, vilket leder till ökande mörkertal. Detta råkade jag själv ut för när min bil blev stulen samma dag som biltjuv fick dom i Stockholms tingsrätt (andra domen, ~20 utredda bilstölder, skyddstillsyn), det låg även handlingar till andra stulna men outredda bilar i min bil när den hittades. Utöver domen från tingsrätten…

  13. site admin says:

    Just nu är det mest aktuella straffet för mord. Den nya HD-praxisen visar verkligen på behovet att få ett längre tidsbegränsat straff än 10 år.

  14. Nan says:

    Mord är kanske det mest uppenbara, men jag skulle säga att det antagligen är minst lika viktigt att hindra yrkeskriminalitet på en lägre nivå. Speciellt eftersom de flesta yrkeskriminella börjar på en lägre nivå, och att det trots allt finns mycket fler stöldligor än sådana som har mord på programmet. (Och det är inte heller fel att inkludera aspekter på gränsöverskridande brottslighet, i den mån det låter sig göras, kanske ta hänsyn till motsvarande brott inom i första hand EU?)

Leave a Reply

Your email address will not be published.