Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson

Jag vet att jag åter igen är sen, men först nu har jag läst Stieg Larssons “Män som hatar kvinnor”. Det är den första av de tre i “Millennium-serien” som han hann skriva innan sin bortgång 2004. Att en människa dör alldeles för ung är alltid tragiskt, men när man upptäcker vilken sanslöst begåvad författare Stieg Larsson var så känns det ännu mer tragiskt. Han hade kunnat bli Sveriges nya deckarkung, och frågan är om han inte hann bli det trots sin alldeles för korta deckarkarriär.

Huvudpersoner i boken är journalisten Mikael Blomkvist och hackern Lisbeth Salander. Båda är speciella personligheter och att deras vägar korsas är lika osannolikt som lyckat. Blomkvist har pga en fängelsedom för förtal tagit time-out från tidningen “Millennium” där han är delägare. Istället blir han anlitat av den gamla industriledaren Henrik Vagner för att skriva Vagnerfamiljens släktkrönika. Det är dock bara en täckmantel för att Blomkvist ska försöka knäcka gåtan om vad som hände hans brorsdotter Harriet Vagner när hon försvann 1966. Sökandet, i vilket han får ovärderlig hjälp av den asociala men geniala Lisbeth Salander, utvecklar sig till en mardröm med upptäckter som ingen kunnat föreställa sig.

Som läsare sitter man fast. Det kan inte finnas en människa i denna värld som påbörjat boken utan att läsa den färdigt inom några dagar, och då är den ändå på 567 gastkramande sidor. Det är helt enkelt sjukt spännande. Min fru har precis läst ut Stieg Larsson-bok nummer två, “Flickorna som lekte med elden” och hon hävdar att den är ännu bättre. Om det nu är möjligt…

This entry was posted in Bokrecension. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.