Anförande i debatten: Resningsförfarandet i brottmål – återupptagande av förundersökning och rätt till biträde

Anf. 30 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! I dag tar vi ett steg för att öka rättssäkerheten i samband med resningsförfarandet i brottmål. Vi sänker kraven för att en förundersökning ska återupptas. Vi gör så att domstolen i ett ärende om resning kan förelägga åklagaren att vidta en särskild utredningsåtgärd. Vi ökar också möjligheten för den tidigare tilltalade och målsäganden i vissa fall att få rättsligt biträde. Detta gör att rättssäkerheten ökar och att förutsebarheten för den enskilde också ökar i samband med resning.

Jag vill så här i början av mitt anförande tydliggöra att detta betänkande – eller de lagändringar som vi nu kommer att göra – inte har någonting med något enskilt fall att göra. Förundersökningsutredningen, vars utredning och förslag ligger till grund för propositionen, tillsattes redan i maj 2009 och alltså inte med anledning av de diskussioner om resning som har förts under den senaste tiden.

Herr talman! När man talar om resning måste man först tydliggöra att det är ett så kallat extraordinärt rättsmedel. Grunden i vårt rättssamhälle är att en lagakraftvunnen dom ska gälla, det vill säga när en domstol har dömt och domen inte har överklagats inom utsatt tid eller prövningstillstånd för prövning i högre instans inte har getts har domen vunnit rättskraft. Den ska gälla. Den har vunnit laga kraft.

Domen ska vara orubblig. Det kallas orubblighetsprincipen, och det är en viktig princip i alla rättssamhällen. Men orubblighetsprincipen har trots sitt namn vissa undantag, och det är de så kallade extraordinära rättsmedlen. Ett av dessa – det vanligaste – är just att en domstol beviljar resning.

Utgångspunkten är att en dom som har vunnit laga kraft gäller, men i vissa fall kan man göra en ny prövning. De speciella fallen kan handla om att en domare eller en åklagare har varit jävig, att man har använt bevis eller vittnesmål som har varit falska eller, vilket är det vanligaste, att nya omständigheter eller nya bevis har kommit fram och att de, om de hade funnits med från början, skulle ha gjort att den tilltalade hade frikänts eller dömts för ett brott med annan brottsrubricering med mildare straffskala.

Det finns också resningsgrunder för att återuppta ett mål till nackdel för den tilltalade. Det vanligaste då är att någon har frikänts för ett grovt brott men att det senare framkommer nya omständigheter eller bevis.
Det är svårare att få resning till nackdel för den tilltalade. Det bygger på att det i en rättsstat är viktigare att en oskyldig inte döms för ett brott än att en skyldig går fri från straff. Detta har också konsekvenser genom att det finns olika tidsgränser. För resning till förmån för den tilltalade finns det inga tidsgränser. Oavsett om man har hunnit avtjäna sitt straff eller inte har man rätt till ny prövning, helt enkelt för att slå fast att man var oskyldig till det man tidigare dömdes för. Men när det gäller resning till nackdel för den tilltalade finns det en tidsgräns.

Självklart ska den som felaktigt har blivit frikänd kunna dömas. Det går också med dagens resningsregler – men inte efter hur lång tid som helst och inte för mindre allvarliga brott.

Man måste förstå att det är ett betydligt större problem för den enskilde att vara oskyldigt dömd än det är för samhället eller möjligtvis för målsägande att en skyldig friats eller fått ett lindrigare straff. Oavsett om man har begått ett brott eller inte har man rätt att avtjäna sitt straff och sedan gå vidare i livet. Det är viktigt att komma ihåg.

Herr talman! De ändringar som vi nu genomför kan delas upp i två delar som gäller dels när förundersökning ska ske, dels utökade möjligheter till rättsligt biträde.

Vad gäller när förundersökning ska återupptas har det i praxis skapats en regel som säger att förundersökning ska återupptas när en ny omständighet eller bevis kommer fram och det är sannolikt att det utgör grund för resning. Då ska åklagaren återuppta förundersökningen. Detta slår vi nu också fast i lag.

Samtidigt lagfäster vi att även en domstol kan förelägga åklagaren att vidta en viss utredningsåtgärd. Normalt har domstolen inte den uppgiften. Domstolen dömer efter det som framkommer i rättegången, men i just resningsfall är det viktigt att domstolen kan se till att ha en tillräcklig utredning för att kunna ta ställning till resningsansökan.

Totalt sett utökas alltså kraven på återupptagen förundersökning vid resningsansökan.

Det andra som vi gör genom dagens beslut är att vi utökar rätten till rättsligt biträde i ett resningsärende. Det gäller när åklagaren har återupptagit förundersökningen eller när det finns synnerliga skäl. De skälen kan vara att det krävs särskilda arbetsinsatser inför en ansökan om resning.

Vi lagstiftar också om att en målsägande ska kunna få ett målsägandebiträde eller, om det är ett barn, en särskild företrädare för barn när en förundersökning har återupptagits.

Det innebär några kostnadsökningar för polis, åklagare och domstolar, framför allt under en övergångsperiod. Det innebär också en viss kostnadsökning vad gäller rättsliga biträden. Men totalt sett är det ganska små summor, och vi menar att de ryms inom befintliga ekonomiska ramar.

Den nya lagstiftningen ska träda i kraft den 1 januari 2013, det vill säga mycket snart.

Herr talman! Jag vill också säga något mer om en reservation och det särskilda yttrandet. Miljöpartiet har motionerat om att skapa ytterligare en myndighet, den här gången en myndighet för att pröva ansökningar om resning.

Det är en fråga som har diskuterats förut. Precis som Miljöpartiet skriver i sin motion valde Förundersökningsutredningen att inte lägga fram något sådant förslag.

Jag menar att lösningen på alla problem inte är att skapa nya myndigheter. Lösningen ska vara att åklagarna sköter det hela på ett professionellt sätt, och det tycker jag också att de har gjort, till exempel i fallet med Thomas Quicks – eller Sture Bergwalls – resningsansökningar.

Det är om just det fallet som socialdemokraterna och vänsterpartisten i justitieutskottet har ett särskilt yttrande. De vill ha en kommission för att gå igenom hela Quickfallet.

Jag har inget principiellt emot det – tvärtom. Däremot tycker jag att det är viktigt att den rättsliga prövningen först får ha sin gång. Det finns fortfarande resningsansökningar som inte är avgjorda. Därför är det olämpligt att vi från den politiska sidan nu lägger värderingar i frågan.

Detta får vi återkomma till när de rättsliga instanserna är färdiga med sina prövningar. Vi har ett självständigt rättsväsen, och det ska vi vara väldigt noga med.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.