Rymmaren – Thomas Bodström

Nu har jag äntligen läst klart Thomas Bodströms romandebatt Rymmaren och kan utan problem konstatera att recensenterna som sågade honom inte hade fel. Inte alls! Det är som DN:s Lotta Olsson sammanfattade den: Närmast oläsligt.

Självklart kan jag inte vara objektiv i den här recensionen. Thomas Bodström är min politiska motståndare. Men samtidigt tycker jag att Bodström är en väldigt social och trevlig person. Det är lätt att ha kul i hans sällskap när det inte handlar om politik. Han är en duktig advokat och en duktig politiker, inte minst på att få ut sitt politiska budskap via media. Men han är inte en duktig författare.

Det finns en story i boken som kanske skulle ha kunnat hålla för en roman på 200 sidor, men den håller inte över 445 långa sidor. Istället fyller han på med en massa upprepningar om hur korkad den kvinnliga justitieministern är, om vad den kvinnliga kriminalinspektören tycker om länskriminalchefen, om hur arg den intagne är, om hur korrupt advokaten Douglas Malm är osv. Det är dessutom mycket dåliga personporträtt, inte bara att personerna är korkade och osympatiska utan även att språket är så utomordentligt fattigt.

Allra jobbigast är att läsa om och om igen hur fruktansvärt inkompetent den borgerliga kvinnliga justitieministern är. Visst är det många saker som inte stämmer överens med vår nuvarande borgerliga kvinnliga justitieminister (som Thomas Bodström konsekvent vägrar kalla justitieminister), t.ex. var hon kommer ifrån och ålder, men det känns ändå så tydligt att han vill karakterisera Gerd “Beatrice Ask” Lundin så oförmånligt det bara går. OK om det hade varit några gånger i boken, men nu är det säkert hundra gånger (och jag överdriver inte det minsta, snarare tvärtom).

Det enda roliga är när Bodström driver med sig själv i slutet av boken när oppostionens främsta rättspolitiska talesperson är så arg i en debatt att han blir osaklig och tydligt förlorar debatten. Men denna lilla glädje gör absolut inte att boken bör läsas. Tvärtom bör den undvikas!

(Som information kan jag berätta att jag “siddelat” boken med min svärfar vilket innebär att Bodström inte tjänat en krona på att jag läst boken….:-)

This entry was posted in Bokrecension. Bookmark the permalink.

2 Responses to Rymmaren – Thomas Bodström

  1. Leo says:

    Har du “siddelat”, Linander?!

    Så kan vi inte ha det. Genast bör ni rösta igenom BOKPRED-lagen, så att författarna kan få betalt. Särskilt Bodström! 😉

  2. Mange says:

    Moget…du har väl inte kopierat upp den i X antal exemplar och lagt ut de lite här och var så att folk kunnat gå och ta för sig hur som helst?? Nej, just det. Där faller Leos argument platt till marken. Blir nästan illamående av folks ironiska uttalanden om att upphovsmän vill ha betalt för sitt arbete. Börja jobba gratis alla ni också först innan ni skriker er hesa!!

Leave a Reply

Your email address will not be published.