Skriftlig fråga till norska samferdselministern Liv Signe Navarsete

Som ledamot i Nordiska rådet har jag samma rätt att ställa skriftliga frågor till de andra nordiska ländernas ministrar som vi har inom riksdagen till våra egna ministrar. I det här fallet har jag uppmärksammats på en för Jämtland viktig fråga av min kollega Pelle Åsling. Jag har idag ställt frågan om Meråkerbanan till den norska samferdselministern Liv Signe Navarsete:

Skriftlig fråga
om järnvägen Trondheim-Storlien

Inom Nordiska Rådet talar och agerar vi ständigt för att minska gränshinderna mellan våra nordiska länder. Det kan handla om socialförsäkringssystem, skatteavtal eller rätt till föräldrapenning för de som jobbar och bor på olika sidor om en gräns, men minst lika viktigt är att den fysiska infrastrukturen fungerar för att utveckla det gränsöverskridande samarbetet.

Järnvägen mellan Trondheim och Storlien, dvs. Meråkerbanan, är den svaga länken i flera satsningar som våra länder har gemensamt intresse av. Först och främst gäller det Atlantbanan som med snabbtåg kan förbinda Trondheimsområdet med Stockholm, och även möjligheten att öka flödet i öst-västlig riktning över Sundsvall, Finland och Ryssland.

Upprustningen av Meråkerbanan innebär att mer godstrafik till och från nordliga delar av Norge och Sverige kan gå via hamnar i Trondheimsområdet. Detta ökar underlaget för befintlig infrastruktur och minskar belastningen på järnvägar och hamnar i södra Sverige.

Även med hänsyn till miljön och till slitaget på svenska landsvägar är det nödvändigt att minska lastbilstrafiken genom Sverige till och från Nordnorge. Botniabanan som nu byggs längs svenska Norrlandskusten innebär att godsvolymerna på svensk järnväg kan öka. Vi räknar även med satsningar på Inlandsbanan. Detta sammantaget öppnar för att mer gods skulle kunna gå via järnväg till och från norska hamnar.

En upprustning med elektrifiering av järnvägen mellan Trondheim och Storlien är angeläget för utvecklingen i Trondheims- och Jämtlandsregionen, för fler gränsöverskridande affärer, mer forskning, fler arbetstillfällen och hållbara samhällen.

Prioriteringar i Mittnorden är Norges och Sveriges gemensamma angelägenhet. Godset kan inte längre stanna vid nationsgränserna. En elektrifiering av järnvägen och satsning på bärigheten är en satsning på framtiden.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga Norges regering vilken bedömning som görs av Meråkerbanans strategiska betydelse för utvecklingen i Trondheims- och Jämtlandsregionen?

Jag vill också fråga vad regeringen kommer att göra för att vi så snart som möjligt ska ha en upprustad, elektrifierad järnväg Trondheim-Storlien för ökat gränssamarbete i Mittnorden?

This entry was posted in Skriftliga frågor och svar i riksdagen. Bookmark the permalink.

One Response to Skriftlig fråga till norska samferdselministern Liv Signe Navarsete

  1. Lapptofsen says:

    Betänk även att fraktflyget på Kallax så smått har börjat få luft under vingarna nu. Ett asiatiskt bolag har börjat nyttja Kallax såsom det var tänkt när Kallax byggdes ut och fick sveriges längsta landningsbana. För tillfället handlar godset till stor del om norsk lax ämnad för den asiatiska marknaden, men även elektronik har så smått börjat gå i den andra riktningen.

    Sett historiskt så finns också några intressanta saker. Norra stambanan byggdes ju egentligen ursprungligen på en norsk idé, även då var det just fisk som stod i främsta rummet. Detta var alltså på den tiden när engelsmännen fortfarande bara gjorde tafatta förskök med kanalgrävningar för att transportera malm från malmfälten till Luleå. Norrmännen ville ha järnväg till finland och ryssland. När det då såsmåningom gick upp för det svenska styret att svrige kunde bli världens ojämförligt största exportör av järnmalm, det var först då som järnvägsbyggandet tog fart. Men att anknyta järnvägen österut satte försvaret stopp för, men norrmännen hade hittat en möjlig sträckning till atlanten och isfri hamn.. Engelsmännen som var de som initialt började byggandet av järnvägen, kunde inte heller hitta finansiering så länge idén var att rälsen skulle gå från till finland. Det var på tok för nära ryssland som det brittiska imperiet hade haft en djup geopolitisk konflikt med i Afganistan. Men oda idéer har en tendens att bubbla upp på nytt. Någon kom på att fraktflyget har stora pengar att tjäna på att kunna mellanlanda på kallax och sedan flyga över rysskt territorium mot asien. Flygsträckan blir mycket kortare. Landningsbanan byggdes, men nu var det ryssarna som krånglade. Den värsta knuten i detta verkar nu att ha löst sig, ryssland blir så sakta ett allt mer öppet samhälle och mer o mer likt europa. Så denna gång kanske norrmännens gamla dröm går i uppfyllelse.

Leave a Reply

Your email address will not be published.