Riktigt dåligt av Rapport

Såg ni hur Rapport tog upp nyheten om att kameraövervakning inte ger den brottsminskning som “alla” utgått från? Jag blev rejält besviken! “Kameraövervakning minskar brott“, med andra ord en helt annan vinkling än annan media har haft idag på samma nyhet. Rapport nämner 16 % minskning av brottsligheten, men det är om parkeringshusen räknas in, annars är det 7 % som är rätt siffra. Om dessa 7 % säger BRÅ-rapporten: “I de flesta andra miljöer hade systemet små och icke signifikanta effekter på antalet brott: en minskning med 7 procent i centrumområden och i allmännyttans bostadsområden”. Det är alltså så lite att det inte är någon signifikant effekt. Ändå säger Rapport att “kameraövervakning minskar brott”. Riktigt dåligt. Varför göra en vinkling på en forskningsrapport som utredarna själva inte står för? Slutsatsen i rapporten är: “Mot bakgrund av de blygsamt positiva resultaten bör framtida kameraövervakning införas varsamt i olika miljöer och man bör genomföra utvärderingar av hög kvalitet med långa uppföljningsperioder.”

Jag tycker också att journalisten som gjorde TV-inslaget borde ha funderat på vad som är en åtgärd som ska räknas som lyckad. Är 7 % tillräckligt för att åtgärden ska vara motiverad? Mitt svar är nej eftersom integritetskränkningen är så pass stor vid allmän kameraövervakning. Mitt svar är också nej av ekonomiska skäl. Kamerorna är dyra och andra åtgärder som är billigare ger bättre effekt. T.ex. visar en annan BRÅ-rapport att en “förbättrad belysning ledde till en signifikant 21-procentig minskning av brottsligheten“. Är då en 7 %-ig, icke signifikant, minskning som är mycket dyrare och mycket mer integritetskränkande något som ska beskrivas som framgångsrikt? Knappast!

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

18 Responses to Riktigt dåligt av Rapport

  1. Erik says:

    Det är ju intressant att läsa att kameror bara minskar brott i Storbritannien men inte på andra ställen, samtidigt som de brittiska studierna i 2/3 av fallen inkluderade fler åtgärder vilket inga av de andra studierna gjorde. I övriga länder visades en icke-signinfikant ökning av brottsligheten. Det här förvånar verkligen mig, speciellt då det ofta borde vara så att kameror sätts in där det på senare tid skett ovanligt mycket brottslighet och därför borde brottsligheten sjunka där av rent statistiska skäl – oavsett om kameror sätts in eller inte (ett problem som kort tas upp i rapporten).

    Jag tycker BRÅs rapport verkar väldigt seriös och bra och den tar upp sina egna svagheter. Övervakningsivrare kan ju nöja sig med att läsa biten om att kameror minskar brottslighet och hoppa den “tråkigare” delen om alla brister i undersökningen. Hoppas du inte låter dem komma undan med det!

  2. Leffe says:

    Varför ska man inte räkna parkeringshus – det är ju en plats där många irriterande vardagsbrott inträffar?

    Integritetskränkningen vid allmän kameraövervakning är inte alls stor – varför skulle den vara det? På allmän plats får vem som helst fota i princip hur som helst, så länge man sköter kameran manuellt. Det är inte ett dugg mer integritetskränkande med kameraövervakning än med patrullerande eller spanande poliser.

    Det finns en “integritetslobby” som är väldigt stark, men vanligt folk upplever det inte som en kränkning – de känner istället att allmän kameraövervakning ger en större upplevd trygghet på gator och torg. Det kan man kanske tycka spelar mindre roll än siffrorna från BRÅ. Men faktum är att det viktigaste för rättsväsendet faktiskt inte är att klara upp brott, det viktigaste är att skapa en känsla av trygghet – människor är idag mer rädda för brott än vad som motsvaras av de verkliga riskerna för att utsättas för brott. Både synliga poliser och fler kameror är åtgärder som får människors upplevelse av trygghet att komma närmare verklighetens risk för brottsliga angrepp.

    De argument du anför kan på samma sätt anföras som kritik mot ökad polisiär synlighet. Tänk på det innan du kastar dig i armarna på “integritetslobbyn”.

  3. site admin says:

    Leffe, om man uttalar sig om hur mycket kamerorna minskar brottsligheten på gator och torg kan man knappast ta med parkeringshus. Det är bra, som rapportförfattarna gör, att de utöver den totala brottsminskningen (16 %) visar att parkeringshusen har en så stor nedgång (51 %) och är så vanligt förekommande i studien att resultatet för andra miljöer är så litet som 7 % (icke signifikant nedgång). Siffran 16 % kan väl knappast tas för intäkt för att sätta upp kameror i t.ex. stora delar av Malmös innerstad. För övrigt är jag inte negativ till kameraövervakning i t.ex. parkeringshus om detta är väl skyltat, kontrollen av hur det filmade används/raderas är god och kamerorna inte når något som inte är själva parkeringsytan (t.ex. en gångbana utanför parkeringshuset).

    Sedan blir jag förvånad över din jämförelse mellan allmän kameraövervakning då en kamera står på dygnet runt och filmar allt, och att en turist får fotografera en byggnad och kan råka få med den som går förbi. Det är verkligen att jämföra äpplen med päron. Ännu värre är jämförelsen mellan kameraövervakning och patrullerande poliser. Finns det som du ser det verkligen ingen skillnad mellan vad en person ser och vad som finns lagrat och kan visas upp för vem som helst och t.ex. publiceras i en tidning efteråt?

    “Integritetslobbyn”, första gången jag hört det. Jag ska säga att det är inga problem att stå emot den “lobbyorganisationen” för den har aldrig kontaktat mig och velat ha något möte (eller det kanske är de som kommenterar här på bloggen som egentligen är organiserade i någon slags integritetslobby?). Däremot är det vanligt att “övervakningslobbyn” vill träffas för att påverka de politiska ställningstagandena, i den ingår både myndigheter som polis och åklagare (när det gällde buggningsfrågan så fick jag till och med ett personliga samtal från “högsta ort”) och teknikutvecklingssidan.

  4. Mange says:

    Men, Johan, varför är du för kameraövervakning i parkeringshus? Är integritetskränkningen mindre där, eller? Om du anser att det är kränkande med kameraövervakning måste det väl gälla generellt? Du skriver dessutom att det är ok om det är ordentligt skyltat om det. Fattar, återigen, inte varför det då helt plötsligt inte skulle vara kränkande…

    Håller, för övrigt, med Leffe helt och hållet. Tryggheten måste finnas i ett fungerande samhälle och den upplever allmänheten uppenbarligen på ett helt annat sätt än det ni “integritetsbeskyddare” basunerar ut med domedagsklang.

  5. Leffe says:

    Jag trodde att du skulle våga ta diskussionen om upplevd trygghet – men det är uppenbarligen inte i ditt intresse.

    Vanliga människor är inte rädda för kameror, de känner trygghet i tunnelbanor och taxibilar där det finnss kameror, de känner trygghet på de offentliga platser där det finns kameror. Hotet är inte en polis som sitter och tittar på videoband när ett brott har inträffat, hotet är en brottsling som slår ned, våldtar eller rånar.

    Sedan kan du och jag vara överens om att risken för faktiskt utsättas för brott på allmän plats är extremt låg i Sverige – och kamerorna kanske inte bidrar så mycket till att skapa “verklig trygghet”, men folk uppfattar att de skapar en “upplevd trygghet”. Detta fungerar på precis samma sätt som patrullerande poliser – de skapar en upplevd trygghet även om de rent faktiskt gör större nytta för brottsbekämpningen om de håller bra förhör och skriver goda förundersökningsprotokoll.

    Men upplevd trygghet är faktiskt ett kärnvärde i en rättsstat. Trygga människor vågar gå ut, trygga människor som går ut skapar i sin tur ytterligare trygghet på gator och torg. Upplevd trygghet ger en positiv spiral. Det är därför det är viktigt med polisiär synlighet, och det är också därför det är viktigt att skapa “trygga zoner” i våra städer så att folk ger sig ut. Kameror, rätt placerade och rätt använda i det polisoperativa arbetet, kan vara till mycket stor nytta. Deta resonemang kan du nog faktiskt hitta stöd för hos krimiinologer och andra forskare på BRÅ också, för den delen.

    Men jag tror faktiskt att den beröringsskräck som jag tycker att du uppvisar mot t.ex. allmän kameraövervakning faktiskt är ett större problem än eventuella integritetskränkningar. Därmed inte sagt att det inte finns integritetsproblem, men lösningen på dem är inte att förbjuda teknik som skapar trygghet utan genom att skapa effektivare system för att övervaka övervakarna. Där finns de verkliga utmaningarna, tycker jag.

  6. site admin says:

    Mange, jag tror inte att det är så svårt att förstå skillnaden i integritetshänseende mellan att ha kameraövervakning i ett parkeringshus och att ha det över stora delar av t.ex. Malmös innerstad. Vad jag vet så är det väldigt få personer som uppehåller sig någon längre tid i ett parkeringshus och normalt gör man väldigt få saker inom området, det är en väl avgränsad yta och det är inte svårt att täcka upp alla delar med kameraövervakningen och om det finns bra skyltning (vilket det finns lag på) så vet den som går eller kör in i parkeringshuset precis inom vilken yta som han eller hon filmas.

    Jämför vi det med “stråket” i Malmö från centralen till Möllevångstorget så är det en sträcka på säkert 3-4 kilometer. Människor uppehåller sig under lång tid inom området och gör alla möjliga saker där inklusive de som kysser sin älskarinna/älskare, det finns åtskilliga uteserveringar under sommaren där människor tar en öl eller två, människor bor i husen, det är ingen väl avgränsad yta, det finns mängder av hörnor m.m. som aldrig kan bli övervakade, det finns säkert hundratals gator, portar m.m. där man kan komma in till det övervakade området, det är omöjligt att skylta så att alla som befinner sig inom området har tagit del av att det finns kameraövervakning osv.

    Dessutom, lagstiftningen utgår från att den grundlagsskyddade personliga integriteten får inskränkas om det väl motiverat ur brottsbekämpningssynpunkt (Integritetsskyddskommittén har dessutom ett förslag på grundlagsändring som förstärker integritetsskyddet). Är kameraövervakning effektivt så kan en något större integritetskränkning accepteras. Det är tydligen effektivt i parkeringshus och då läggs också ribban högre. Det är å andra sidan inte effektivt i andra miljöer som inte är lika väl avgränsade och då läggs ribban lägre för vad som är acceptabelt ur integritetshänseende.

    Leffe, jag vågar ta alla diskussioner. Har jag någonsin undvikit någon diskussion? Att jag sedan inte hinner eller orkar svara på precis allting betyder inte att jag inte vågar. Men jag antar att du skrev så för att locka mig att svara på just det angreppet…

    Upplevd trygghet är viktigt. Absolut. Men det ska inte vara falsk upplevd trygghet. Med ditt resonemang är det negativt att BRÅ kom med sin rapport och det är negativt att någon uppmärksammat den, för pga rapporten minskar folks upplevda trygghet och de förstår att kamerorna inte alltid är så effektiva. Tycker du att rapporten skulle ha mörkats så att den upplevda tryggheten inte skulle minska?

    Själv tycker jag att kunskap är bra. Är någonting inte effektivt ur trygghetssynpunkt så är det bra om folk får veta det, även om den upplevda tryggheten därmed minskar. Det är bättre att vidtaga åtgärder som ökar tryggheten på ett verkligt sätt och inte enbart på ett upplevt, t.ex. genom bättre belysning och fler synliga poliser.

    Visst kan kameraövervakning vara effektivt rätt använd, det säger även BRÅ-rapporten, men att göra så som det nu pågår i många av våra städer, att sätta upp kameror mer eller mindre slumpvis över stora delar av staden är inte effektivt. Då ska inte heller övervakning ske. Utgångspunkten i ett samhälle måste väl ändå vara att ingen ska vara övervakad av samhället? Annars lever vi i ett förfärligt samhälle tycker jag. George Orwells 1984 rekommenderas som läsning.

    Jag vill verkligen inte förbjuda någon ny teknik. Tvärtom vill jag använda ny teknik där den är effektiv och inte slumpmässigt bara för att kommunpolitiker ska visa sig handlingskraftiga i kampen mot väderkvarnarna.

  7. Leffe says:

    Johan,

    Konsten är att göra både och, både göra rätt saker för att skapa verklig trygghet, även om de har lite mindre effekt på det som väljarna upplever OCH att göra sådant som har stor effekt på väljarnas upplevelse.

    Och trygghet är faktiskt en känsla i första hand, inte en fråga om statistik. Som centerpartist borde du kunna relatera detta bl.a. till kärnkraftsfrågan. Rädsla är inte enbart förnuftsbaserat, och det är därför inte trygghet heller.

    Jag kan se ett problem för alliansen här, som inte lovar så gott inför 2010. Ni riskerar att få rätt i efterhand – men ni missar i mångt och mycket att få in en känsla hos vanligt folk att ni gör rätt saker här och nu. Resultatet av det kan tyvärr bli många förlorade år i opposition. Rättspolitiken är ett område där ni har starkt förtroende hos människor, slarva inte bort det genom att inte möta det stora behovet av att känna trygghet genom att gräva ned er i teoretiska diskussioner om integritet.

    Månniskor upplever inte att hotet mot dem är polismän bakom en tv-skärm, utan hotet är att bli rånad, misshandlad eller våldtagen. Även om man på goda grunder kan säga att vanliga människors uppfattning om otryggheten är falsk, så är det viktigt att ta den på allvar.

    Jag säger absolut inte att ni ska mörka resultatet av några undersökningar, men ni ska inte heller låta bli att försöka möta, förstå och minska det hot som människor där ute faktiskt känner.

    Många var vi som nästan hånskrattade åt det Göran Persson sa efter terrordåden i London, att det skulle placeras ut poliser vid tunnelbanestationerna i Stockholm för att skapa en känsla av trygghet. Men det han sa var helt rätt och riktigt, även om det kanske inte var helt smart att säga det rakt ut. Den stora faran med brottslighet är inte dess direkta konsekvenser, även om dessa är obehagliga, den stora faran är vad brottsligheten gör med samhället – hur alla vi som inte är direkt drabbade påverkas i vår vardag.

    Man måste kunna se på rättspolitiken utifrån både detta känslomässiga helhetsperspektiv samtidigt som man söker effektivitet i enskilda åtgärder för att bekämpa och förebygga brott.

  8. steelneck says:

    Här kommer ett långt inlägg i ämnet.

    Jag tycker att hela diskussionen hamnat fel, och att det spelar liten roll hurvida kameror är effektiva eller ej, det hör inte hit eftersom det är en funktion av att styras av rädsla istället för visioner om någonting bättre. Det är ett reaktivt tänkande.

    Att göra effektivitet till det allenarådande kriteriet, och därmed göra alla andra värden underordnade, är antagligen snabbaste sättet att skapa precis ett sådant samhälle ingen vill ha. Detta eftersom vi då kan kosta på oss vilka övertramp som helst i effektivitetens namn. Alla samhällen som prioriterat effektiv brottsbekämpning över andra värden har varit otrevliga att leva i, det är så en polisstat ytterst skapas, även om det finns grader i helvetet. Man måste också alltid komma ihåg att världen är föränderlig. Att något används i ett gott syfte idag, innebär inte att det gör så i morgon. Det räcker ju med en korrupt vaktbolagsanställd för att kunna tänka sig en lång rad mindre roliga saker. Farhågor om någonting ont kan således lika gärna vändas åt andra hållet.

    Man måste också fundera kring vad frihet är. Är man egentligen fri när man är övervakad? Hur ses den enskilde människan, som en kugge i det stora eller som enskild individ? Vilka konsekvenser har det på lång sikt för männskors rörlighet och samhällets och demokratins utveckling. Hur mycket kollektivism och ev. självcensur skapas, och vad betyder det långsiktigt för den fria opinionsbildningen som utvecklar demokratin? Alltå, det finns en lång rad mycket djupa problem med all form av övervakning, i synnerhet om det är människor som övervakas. Effektivitet får inte bli allenarådande över alla dessa frågor, då gör vi samhället, och oss själva en grav otjänst.

    När man istället vänder på det och funderar utifrån det positiva, det samhälle man vill se, då börjar man tala om andra frågor som t ex. sociala strukturer. Vad som är de undeliggande orsakerna till brottslighet, ungdomars destruktiva gängbildning i förorter osv.. Då kommer man lättare in på något proaktivt om god samhällsutveckling istället för något reaktivt repressionistiskt.

    Jämför en liten by landet med kanske 200 innevånare och en förort till en storstad. Hur kommer det sig i grunden att barnen i en trasig familj, kanske med alkoholiserade föräldrar, har mycket lättare att hamna snett i livet på det ena stället jämfört med det andra? I byn finns en stark social kontroll av det goda slaget där folk bryr sig om varandra och hjälper varandra, är barnen t ex. för stökiga ute på gatan så säger grannen ifrån om föräldrarna inte gör det. Varför uppstår inte detta lika ofta i storstädrnas förorter? Frågan om brottslighet och trygghet kan alltså angripas från andra vinklar än ökad övervakning, fler poliser eller vad man för tillfället reaktivt ropar efter som en reaktion på ett faktum eller imaginär farhåga.

    Många ser ju kamerorna som “ett nödvändigt ont”, och det innebär ju per definition (ont) att de samtidigt ser det negativa, det icke önskvärda. Då borde det rimligvis också finnas en öppning till en diskussion om hur man botar det onda istället för att ge upp och bara tala om effektiviteten i medicinen som lindrar symptomen.

    Nå.. Bara för att nu själv kasta sten i glashus och ge en liten synpunkt i den knasiga debatten. Förbättrad belysning. Hur många ställen som blivit “begåvade” med kameraövervakning har samtidigt fått bättre belysning? De flesta kameror funkar ju som bekant dåligt när ljuset inte räcker till, och hur har detta tagits hänsyn till i statistiken? Min gissning är: inte alls. De har nog inte tänkt så långt, eller medvetet undvikt det eftersom det skulle bli alldelens för krångligt att få någon som helst fason på siffrorna.

  9. Mange says:

    Oj, Steelneck, det var välformulerade ord…som beskriver en nästan sjuklig rädsla och en uppvisning i någon form av “värsta tänkbara framtiden”-scenario. Varför ska du tro det värsta hela tiden? Och varför ska det ena utesluta det andra?

    Det du skriver fr.o.m. ditt tredje stycke är ju glimrande men varför skulle man inte kunna leva efter detta på samma gång som man strävar efter att, kanske speciellt i storstäder, lösa problemen på flera sätt? Som med t.ex. kameraövervakning på ställen där det sker väldigt mycket brott.

    Jag har så svårt att köpa ditt otroliga, framtida “sience fiction”-samhälle och kan inte riktigt se att risken för att detta ska infalla skulle vara större än värdet av att minimera antalet brott och brottsoffer.

  10. steelneck says:

    Jag vill passa på att posta en tänkvärd sak som berör ämnet ur min vardag. Jag arbetar på ett ställe där vi dagligen hanterar mycket stora mängder sprängämnen. Givetvis har vi kameraövervakning och andra säkerhetsåtgärder rörande detta, allt annat vore minst sagt oansvarigt. Men det finns en mycket viktig och alldelens central distinktion att se i vårt säkerhetstänkande. Vi övervakar sprängämnena, inte de anställda. Fundera bara en liten stund på motsatsen; att vi skulle övervaka de anställda. Det skulle ju betyda att vi inte litar på de anställda, och hur i hela fridens namn skall man kunna bedriva en verksamhet där man hanterar sprängämnen om man har folk man inte kan lita på? Det går liksom inte. Tänk er in i situationen att som chef ha en anställd som du inte betror att hantera sprängämnen.. Det finns liksom bara två vägar här, byt ut den anställde till någon du kan ta ansvaret för, eller upphör med verksamheten.

    Applicera nu detta tänkande på staten och allmänheten. Hur passar allmän övervakning in då? Politiker o tjänstemän kan bytas ut ifall de felar, precis som en snurrig chef på ett företag. Men samhället kan inte upphöra som en verksamhet kan, och det går inte att göra sig av med allmänheten som en opålitlig anställd. Vi kan inte heller betrakta allmänheten som alltför opålitlig för en allmän plats, dessutom skall varje människa betraktas som osyldig till motsatsen är bevisad. Ingen skall heller behöva bevisa, eller behöva gå med på saker mot sin vilja för att bevisa sin oskuld, det omvända är det som gäller. Vad kokar detta då ned till? Jo, bevaka gärna “dynamitförrådet”. Klara ut vad som är skyddsobjektet och hurvida en kamera verkligen hjälper eller inte (vi skall ju inte dränka oss i “false positives” och ständigt agera på falsklarm, det leder inte till något positivt, bara arbete som tar resurser från viktigare saker). Så, bevaka gärna objekt om det är motiverat, inte subjekt, dvs. folks känslor eller farhågor. För det blir väldigt missriktat att sas. kameraövervaka folks subjektiva känslor.

  11. Erik says:

    steelneck: som jag sa i mitt första inlägg tar BRÅs rapport tydligt upp alla sina brister jag kan komma på. I rapporterna från undersökningar i andra länder än Storbrittanien visades en icke-signifikant ökning av brottsligheten där kameror satts upp, men i Storbritannien där andra även andra åtgärder satts in i 2/3 av fallen visades en minskning av brottsligheten.

    Leffe & Mange: jag tycker inte det är farligt att använda kameror på några få ställen ställen där man har särskilda skäl för detta. Däremot är det väldigt farligt när man försöker täcka upp hela städer med kameror, som i London, och sedan jobbar för fullt med system för automatisk kartläggning av människors rörelser. Ett sånt system kan användas för mycket mer än vanlig brottsbekämpning, t.ex. kartlägga och förfölja politiska motståndare, vilket är något som faktiskt skedde i Sverige för inte så länge sedan. Dessutom ser jag det som en demokratisk nödvändighet att det måste åtminstone finnas en chans att kunna komma undan med brott. Vad ska man annars göra imorgon om man vaknar upp och inser att man befinner sig i ett samhälle som i mångt och mycket liknar DDR eller nazityskland? Infrastrukturen för upprätthållandet av ett sådant samhälle byggs ju ut för fullt, och sedan riskerar vi av att någon som troligen vill väl men tror sig ha bättre moral och värderingar än alla andra kommer underfund med hur det jobbet skall avslutas.

    Jag delar dessutom inte alls uppfattningen om att fler poliser ger ökad trygghet. Jag bor för tillfället i USA och här är det poliser överallt. För mig ger det en känsla av otrygghet, dels pga att jag är mer övervakad och dels för att jag ser att det finns så mycket mer poliser här för att behovet är större. Det är alltså mindre tryggt, och det har man löst med fler poliser istället för att åtgärde de grundproblem som finns.

    Jag tillämpar dessutom självcensur i min kommunikation med Sverige eftersom jag vet att mycket kommunikation till Sverige härifrån går genom åtminstone amerikanska filter, och jag har ingen aning om vad de gör med den informationen. Det beror verkligen inte på att jag gjort eller har för avsikt att göra något kriminellt.

  12. Mange says:

    Men Steelneck – det var en mycket udda jämförelse du gör. Ganska svårt att överhuvudtaget relatera den till den önskan om brottslighetsminskning vi talar om här…

    Dessutom – kan det bli mer motiverat att bevaka en plats med kamera för att man vill minimera risken för att folk ska råka ut för ett våldsbrott…? Inte enligt mig.

    Erik…”Dessutom ser jag det som en demokratisk nödvändighet att det måste åtminstone finnas en chans att kunna komma undan med brott.”
    Eh…skum inställning, tycker jag. Du tror inte att det möjligtvis skulle trigga till FLER brottsaktioner?

  13. site admin says:

    Leffe, är det inte önskvärt att människors känsla av trygghet bygger på verklig trygghet och inte på ett missförstånd? Känslan av trygghet är viktig, men det är också viktigt att känslan bygger på att det är tryggt. Detta även om jag delvis håller med i ditt resonemang om att en känsla av trygghet i sig bygger ett tryggare samhälle. BRÅ-rapporten är också inne på det, att ett upplevt tryggare område gör att fler människor rör sig i området och därför blir det också tryggare.

    Steelneck, skönt att vi är på “samma sida” för en gång skull. Dina inlägg tycker jag är mycket välformulerade och tänkvärda, delen om social kontroll, människor som hjälpler varandra och tar gemensamt ansvar är som hämtat ur Centerpartiets idéprogram.

    Mange, ser du ingen fara alls med kameraövervakning? Finns det någon gräns? Är Londons övervakning okej? Var går gränsen när det gäller områden/lokaler? Kameraövervakning i provrum, offentliga toaletter, hyreshus trappuppgångar och andra gemensamma utrymmen, arbetsplatser? Till slut kommer vi till frågan om våra egna hem? Där begås de flesta brotten.

  14. steelneck says:

    Oj Erik:
    Jag tar mig friheten att omformulera lite grann:

    Det är en demokratisk nödvändighet att det åtminstone måste finnas en chans att kunna komma undan med brott. Vad ska man annars göra imorgon, om man vaknar upp och inser att man befinner sig i ett samhälle som i mångt och mycket liknar DDR eller nazityskland? Infrastrukturen som behövs för upprätthållandet av ett sådant samhälle byggs idag ut för fullt. Risken finns att någon som tror sig ha bättre moral och värderingar än alla andra, kommer på hur det jobbet skall avslutas, motiverat med just sina goda intentioner.

    Words!

    Under mitt funderande på hur sista meningen skulle formulers, så märkte jag att jag kände igen det hela från någonstans.. var/vem?

  15. Erik says:

    Steelneck, jag har inte avsiktligt skrivit texten efter någon annan, men omedvetet kan jag ju ändå ha gjort det. Så tyvärr kan jag inte svara på din fråga.

    Mange, du har inte funderat på att för mycket lagar kan vara mer inskränkande för dig som människa än risken för att råka ut för brottslighet? I Sverige har det varit olagligt med homosexualitet, människor har tvångssteriliserats pga att de betett sig omoraliskt i statens ögon (t.ex. att kvinnor ansetts vara promiskuösa) och människor har registrerats för sina politiska åsikter och p.g.a. dessa inte kunnat få jobb etc. Om Bodström får som han vill kommer en sjuttonåring som tar nakenbilder på sig själv och har kvar dessa efter sin 18-årsdag snart kunna dömas för innehav av barnpornografi. Är det till denna staten du verkar vara villig att överlämna makt för att kunna beivra alla brott?

  16. Erik says:

    Tack förresten, steelneck, för uppskattningen! Kul att det få det av dig som skriver så bra att du nästan tillåtits ta över Marys blogg 🙂

  17. Erik says:

    Mange, här är ett mer aktuellt exempel på hur fel lagen kan slå ibland i dagsläget, så att jag inte bara hänvisar till framtid och dåtid. Vad var samhällsvinsten eller den individuella vinsten med den domen? Det måste väl ändå vara något av de två som ska ligga till grund för lagarna?

  18. steelneck says:

    #12 Mange I mitt första inlägg talade jag om diskussionen, hur dess fokus på effektivitet lätt leder fel. Effektiviteten påverkar lätt andra goda värden i samhället på ett negativt sätt. Andra värden som är så viktiga att det finns folk runt om i världen som är beredda att offra sina liv för dem. Säkerhet, och än mindre trygghet är ur den aspekten tämligen lågt prioriterat. Ofta är det tom. sekundärt eftersom säkerheten mister sitt berättigande när värdena säkerheten är till för går förlorade.

    I mitt andra inlägg talade jag om reellt säkerhetstänkande, vilket ofta kokar ned till vem man litar på. Vi låter ju t ex. poliser vandra omkring på stan med skarpladdade vapen, vi litar också på att polischefen tar sitt ansvar och gör vad denne skall om misstro mot en polisman finns, osv.. Jämförelsen jag gör ligger i hur staten ser på folket ur detta perspektiv. Betänk också att vi inte är statens tjänare, utan precis tvärt om. Staten är inte heller per defenition god, den kan vara vilket som från tid till annan. Eriks formulering om att en dag vakna upp i något mycket otrevligt som upprätthålls av infrastrukturen vi byggt upp, belyser detta oerhört bra och mycket tänkvärt. Den vi litar på idag, behöver inte nödvändigtvis ha vårt förtroende i morgon. Visst, sånt sker inte på en dag, det sker genom många små steg tills man en dag ser i backspegeln när det är för sent, Niemöllers ord är tänkvärda i detta sammanhang.. Erik pekade också på det missbruk som skedde här i sverige och som rullades upp iom. IB-affären, där en del människor blev utestängda från delar av samhället på grund av åsiktsregistreringen, det skedde i våra “helylle” svenska myndigheter sas. i modern tid. Vi läser dagligen om otrevliga saker som händer runt om i världen, men vi är på intet sätt immuna. Alla allvarliga hot som hotat och ibland raserat länders själva demokratiska statskick, har alltid kommit inifrån systemet. Det är diktatursystem och liknande som attackeras utifrån. Brottslingar hotar inte demokratin, för de har inte makten att lagstifta. Stigma, kollektivism och självcensur är betydligt större hot.

    Visst kan övervakningskameror vara motiverade ibland. Jag omformulerar en av mina meningar lite grann: Bevaka gärna “dynamitförrådet”, eller “krutdurken” om ni så vill. Krutdurk är ju ett ord med lite bredare betydelse. Men som Johan så väl påpekade, de flesta brott sker i hemmen. Jag tror dessutom att det i synnerhet gäller för våldsbrott och våldtäkter. Ser du nu hur effektiviteten faktiskt är underordnad andra värden? Även om det idag är rent tekniskt möjligt att övervaka varenda hem, så gör vi inte det, hur effektivt det än skulle vara. Detta eftersom det skulle vara en precis lika effektiv väg till ett samhälle vi verkligen inte vill ha. Säkerhet är underordnat andra värden här i livet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.