Upplagt för konflikt inom socialdemokratin

Sedan valet har flera socialdemokrater pekat på flummig skolpolitik som en av anledningarna till deras valförlust. Tydligen har socialdemokraterna nu gjort en egen undersökning som visar att “väljarnas stöd för s-politiken på skolområdet har minskat. Inte ens de egna väljarna stöder den längre och lägst är stödet bland partiets kärnväljare i LO-grupperna” (DN).

Nu har sossarnas skolpolitiska arbetsgrupp tagit fram ett antal förslag som ska ut på rådslag inom deras parti. Två av deras förslag är, enligt Aktuellt, att kräva betyg från sjätte klass och obligatoriska nationella prov tidigare än i dag. Det låter bra. De närmar sig den skolpolitik som vi i Centerpartiet och alliansen tror på.

Men, det lär inte bli okontroversiellt inom socialdemokratin. Fortfarande har SSU ganska många medlemmar och just inom skolpolitiken brukar moderpartierna lyssna på sina ungdomsförbund. Vad säger då SSU?

“Dagens betygsystem måste avskaffas. Vi vill istället se en betygskala med godkänt eller ännu icke godkänd.”

Den skolpolitiska arbetsgruppens ordförande Marie Granlund säger vidare: “Det har framstått som om vi står för en flumskola och inte för kunskap.” Alltså är det viktigt att komma ifrån flumstämpeln. Vad säger då SSU?

“För SSU ska skolan vara en plats dit elever går för att förverkliga sig själva.”

Upplagt för konflikt!

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

4 Responses to Upplagt för konflikt inom socialdemokratin

  1. JörgenL says:

    Jag tycker det är lite tråkigt att skoldebatten alltid ska förenklas till en diskussion om prov och betyg eller inte. Med två barn i grundskolan och ett i gymnasiet så känner jag att jag har sett en skolverklighet som inte ett dugg har med det att göra.

    Exempelvis så är lärarens roll oerhört mycket mer betydelsefull än hurvida det sätts betyg eller ges prov, centrala eller andra, men skoldebatten förs alltid i termer av enkla lösningar “Betyg!” eller svepande förhoppningar “självförverkligande!”

    Inget av dessa löser problemet. Som förälder är det viktigt för mig att mina barn lär sig saker i skolan, OCH att det blir kritiskt tänkande individer med förtroende för sina egna förmågor.

    Som jag ser det handlar det om att skapa en situation för lärande och utveckling i skolan som tar tillvara på och uppmuntrar den naturliga nyfikenheten som ungar har, som ger dem grundläggande verktyg för att hämta in kunskap och att fungera som samhällsmedborgare och en vana att lita på dessa verktyg.

    Och som sagt, den viktigaste faktorn i detta är läraren, det har jag sett hos alla mina söner och kommer ihåg från min egen skoltid, läraren betyder allt för hur mycket intresse och arbete man lägger ner i ett ämne, men ingen skolpolitiker tycks diskutera hur man ska göra för att få bättre lärare. Snarare tycks det mig som att lärarutbildningen tycks förfalla, eller i vart fall inte handlar om hur man blir den där läraren som ungarna respekterar och lyssnar på.

    Jag har stött på ett antal sådana över åren, och även sett den andra sorten. Självklart ska man ha ordning och kunskap i skolan, men att tro att lösningen på det är betyg och centrala prov är att börja i fel ände. Lösningen är en annan, betyg och prov är bara en metod att mäta ifall lösningen fungerar, tillika en ganska trubbig sådan.

    Att tro att betyg är lösningen är som att säga att lösningen på de senaste översvämningsproblemen här nere i Skåne är att sätta upp rejäla vattennivåmätare i alla vattendrag.

    Visst är det viktigt att mäta, men mätningen i sig är inget som förändrar, vi borde diskutera innehåll och metoder i undervisningen, inte mätverktyg.

  2. site admin says:

    Jörgen, du har helt rätt i att skoldebatten blir irriterande förenklad. Nu refererade jag i mitt inlägg till det socialdemokraternas Marie Granlund sagt i DN-artikeln, och då handlade det om betyg och att de måste få bort flumskolestämpeln. Jag är varm anhängare till betyg, men tror inte på något sätt att det löser skolans hela problem.

    När det gäller lärarna så håller jag också med dig. De är överlägset viktigast för att eleverna ska lära sig saker, blir kritiskt granskande och få intresse för ämnena.

    Med risk för att någon vän som är lärare eller lärarstuderande ska bli arg så vågar jag säga att det i stor utsträckning är fel personer som väljer läraryrket. Det är för låg status (och där är givetvis lönen den viktigaste faktorn) och för lätt att komma in på lärarutbildningen, vilket såklart hör ihop. Jag tror att jag känner en lärare som verkligen var en av de bästa i klassen, och bäst lämpad att bli lärare (måste skriva detta för att jag vet att hon är inne och läser på min blogg ibland…:-).

  3. Jörgen, underskatta inte värdet av vattenståndsmätare i kampen mot översvämningar. Rätt använda kan de användas för att i förebyggande syfte sänka nivån i dammar och sjöar om bara åtgärderna sätts in i tid.

    Vad gäller lärarna så håller jag helhjärtat med dig om hur otroligt viktig denna yrkesgrupp är, och hur hopplöst nedvärderad den har blivit. Detta alltsedan (s) med Olof Palme som ecklesiastikminister påbörjade flummifierandet av vårt tidigare så, internationellt såväl som nationellt, respekterade utbildningssystem.

    När jag hade förmånen att ta del av dåtidens bästa(?) utbildningssystem, så hade vi en sjugradig (utökbar till 21 grader med hjälp av ‘+’ och ‘?’) betygsskala, som utdelades redan från och med andra klass. Och jag minns än idag hur viktiga dessa betyg var för oss alla.

    När jag gick på först realskolan och sedan gymnasiet (jag hade även förmånen att — med ett års marginal — få ta den riktiga studentexamen) så hade en läroverksadjunkt ungefär samma lön som en riksdagsman. Idag har han väl mindre än hälften i genomsnitt?

    Under mindre än ett halvsekel så har alltså den yrkesgrupp, som betyder så oerhört mycket, kanske mest, för hur vårt framtida samhälle ser ut, nedvärderats till hälften av vad de politiker, som ibland knappast ens säger flaska under fyra år i riksdagen, anser sig värda. Jag undrar om detta verkligen kan vara i enlighet med den demokratiska viljan…

  4. Jörgen L says:

    Björn: Visst är det vara bra att mäta saker, men betygen är precis som all annan styrning med hjälp av mätning: 1. Man får det man mäter, och sådant som är svårt att mäta tenderar till att bli mindre viktigt, verksamheten tenderar att fokuseras på det mätta, och 2. Man måste vara säker på att man mäter det man vill uppnå.

    Vissa grundläggande saker som jag vill att mina ungar ska lära sig i skolan är ganska mätbara, tex läsförmåga och att lära sig räkna, stava etc.

    Annat låter sig inte mätas lika lätt, tex. att lära sig ta hänsyn till sina kamrater, respekt för alla människor, att tänka kritiskt och att stå upp för sina åsikter, att lösa konflikter i gruppen på ett konstruktivt sätt, att lära sig hur man skaffar information ur olika källor och att vara källkritisk, att se hur skolkunskapen är tillämplig på problem IRL.

    Problemet med betyg och centrala prov är att osäkra lärare fokuserar undervisningen runt detta och glömmer allt det andra det som man struntar i att mäta eftersom det är svårt att mäta, och det förstör ganska ofta möjligheten att arbeta på ett bra sätt med det andra.

    Lite är det som när jag gick en kurs på universitetet efter att antal år i arbetslivet, de unga studenternas vanligaste fråga till läraren var: “Kommer det här på tentan?”, dvs lärandet slutade handla om att inhämta kunskap och hade blivit poängjakt istället…

    På samma sätt riskerar ett alltför tidigt och ymmnigt användande av betyg att styra in skolarbetet på poängjakt istället för kunskapsförmedling, och jag tycker fortfarande att det är där man borde fokusera debatten, hur ser vi till att kunskapsförmedlingen, i vid mening, optimeras?

    Med all respekt för dina erfarenheter så vill jag nog säga att den verklighet de unga idag möter när de slutar skolan är av ett annat slag än den som mötte dem som gjorde det på 60-talet och även 70- och 80-talen. Arbetslivets krav på flexibilitet, egna initiativ att själv söka kunskap, att kunna fungera i en arbetsgrupp, att arbeta projektorienterat, etc., gör att den gamla metoden med en ganska statisk mätning av faktakunskaper som betygen tenderar att uppmuntra, inte riktigt fokuserar på rätt sorts kunskap.

    Därmed givetvis inte sagt att “bokkunskap” är oväsentlig, men den är bara en del av det de behöver ha med sig, och att fokusera skoldebatten på betyg är i mina ögon att börja i absolut fel ände.

Leave a Reply

Your email address will not be published.