Att leva med skyddad identitet och kvarskrivning

Under några år har jag haft kontakt med en kvinna som tillsammans med sina barn lever med skyddad identitet och kvarskrivning i kombination, vi kan kalla henne för Marianne. Hon har hjälpt mig att förstå hur det är att leva på flykt undan hot och våld och jag har också tagit upp hennes situation som exempel i flera riksdagsdebatter. Här är hennes egen berättelse:

En vanlig dag i våra liv

Jag vaknar klockan 5 och går ut i köket och sätter på kaffet. Tar på mig ytterkläderna och ropar på vår hund. Det är varmt ute och jag promenerar omkring ibland sädesfälten och njuter av alla dofter….Jag vågar inte släppa hunden ännu för den lyder mig inte ännu. Polisen rekommenderade mig att köpa hund så att vi kan vara säkrare. En hund vaktar både dag och natt. Ett larm på huset skulle bara kunna användas på natten. Så hunden är det säkraste alternativet för oss.

Tankarna för mig tillbaka till kvällen innan. Jag hade suttit vid datorn och rensat ut gamla anteckningar och hittade ” En vanlig dag i våra liv; från 2002. När jag läste den så insåg jag att mycket har förändrats. Då levde vi i en lägenhet i en stor stad. Nu lever vi långt ute på landet i ett eget hus.

Jag kommer hem och släpper in hunden och ser till att den och katten får mat. Går ut igen och matar hönsen och ankorna. Efter att jag har kelat med ankungarna så går jag in och dricker kaffe. Jag kollar barnens schema och tar deras mobiler ifrån laddarna. Slänger in kläder i tvättmaskinen som mamma lånade mig pengar till men som jag inte har haft råd att betala tillbaka trots att det nu har gått över två år.

Jag passar på att surfa på nätet för att titta på fonder och för att söka efter den senaste informationen angående skyddad identitet och kvarskrivning. Jag hittar en S-kvinnas hemsida som är kunnig i vår situation så jag skickar ett email till henne.

Sedan väcker jag barnen och vi äter frukost. Min äldste son bor inte längre hemma men han var här på besök igår tillsammans med sin flickvän. Jag påminner barnen om deras mobiler och ber dem att kontrollera saldot på dem. Jag försökte att få avdrag för kostnaderna för mobiltelefonerna när jag deklarerade sist men det gick inte. Jag tycker att det är konstigt att en byggarbetare får dra av kostnaderna för skyddsskor men att jag inte får göra avdrag för skyddstelefoner.

Minstingen kilar ut till skolbussen medan mellanpojken motvilligt börjar den långa promenaden till skolan. Han har inte längre rätt till skolskjuts och hans cykel har gått sönder igen. Jag har inte längre råd att reparera den trots att det är viktigt för honom att han har den.

Barnen är fortfarande inte inskrivna i skolan. De går i skolan men med påhittade namn på grund av det inte går att skydda deras riktiga identitet annars. Men konsekvenserna av det kan bli förödande. När min äldste son fick ut sina betyg så blev det offentlig information. Alla kunde alltså se vart han hade gått i skolan. Vi tvingades att flytta då men det vägrar jag att göra nu. Jag försökt att lösa problemet under ett års tid, utan att lyckas.

Han kan nämligen inte få ut några betyg. Så vi vet inte hur han skall kunna söka till gymnasium. Hur skall man göra när man inte kan uppge vad man heter, när man är född, vart man har gått i skola och dessutom inte kan visa upp några betyg.

Barnen har fortfarande inte fått några bibliotekskort trots rektorns löfte om att han skulle lösa det men jag skrev ett brev till kommuner och landsting och bad dem att utreda om vi som har skyddad identitet kan få e-bibliotekskort istället. Då skulle vi ju kunna låna e-böcker och ladda ner dom på datorn istället.

Jag har börjat i terapi igen men har bara varit där en gång. I fredags så ringde jag till psykologen och sade att jag inte kunde komma för att jag var sjuk, men det var lögn. Jag kunde inte med att berätta för henne att jag inte har råd att åka dit. Jag kan fortfarande inte ha högkostnadsskydd för läkarbesök och mediciner. Och får ju inte heller tillbaka kostnaderna för tågresorna ifrån sjukresor för att jag inte kan tala om varifrån jag hade åkt. Systemen tillåter fortfarande inte skyddad identitet och kvarskrivning i kombination. Dessutom så jag har ännu inte kunnat betala för det förra besöket.

Jag tar fram cykeln, kontrollerar min mobil och stoppar ner den i handväskan och cyklar iväg till affären. Det är äntligen måndag. Jag åker till en affär som låter mig hämta bröd gratis. Det är bröd med utgånget datum. Ibland så har vi tur. Då finns det bröd som ännu inte har gått ut och då åker det direkt ner i frysen. Det som är gammalt matar jag djuren med.

När jag har sorterat brödet och fryst in det som går så åker jag iväg till nästa affär. De är mycket vänliga mot mig och skänker mig utsorterade grönsaker och frukt till mina djur. De vet inte om att jag sorterar ut det som jag får. Det som går att använda äter vi själva och det som är sämre ger jag till djuren. Ibland så har jag verklig tur för då kan jag få kött till hunden som de har fryst in precis innan utgångsdatumet. Jag skulle aldrig få det om de visste att jag och barnen äter det. Men vad har vi för val?

Jag fick aldrig någon hjälp med den nya lägenheten, trots löften. Istället så började jag desperat att leta efter gamla hus. Till slut så hittade jag ett för 50 000 kr. Jag bad en bekant köra mig dit för att titta på det och när jag såg det så visste jag att detta var min stora chans. Jag tog kontakt med banken och berättade för dem hur vår situation såg ut. Trots att jag hade socialbidrag så fick jag lånet och socialtjänsten accepterade genom ett brev till banken att jag skulle få lov att köpa det och samtidigt få stöd av dem.

Men efter ett år så skrev socialtjänsten över mig på den nya kommunen. Det var då problemen började. Jag nekas hjälp ifrån socialtjänsten på grund av att jag äger min bostad. Jag har uppmanats att sälja huset och att leva på de pengar som försäljningen ger. Att jag har belånat huset för att kunna köpa det och installera el, vatten och avlopp bryr de sig inte om. Inte heller det faktum att jag inte kan stå på ett lägenhetskontrakt själv tycks de inse. Jag hade ju problem med att få bostadsbidrag till lägenheten och med elräkningarna. För de krävde att mina uppgifter skulle ges ut. Nu har jag inte samma problemen för jag äger fastigheten själv och har efter ett personligt besök hos min elleverantörs högste chef med dokumenten i handen fått ett el-avtal i ett överrenskommet namn och på så sett löst problemet.

Jag skrev till Justitieminister Beatrice Ask och ifrågasatte vår situation. För skall man inte ha rätt att äga någonting på grund av att samhället inte kan skydda en? Om jag skulle haft en bil så skulle den också säljas. Till och med privat pensionsparande och barnens ev tillgångar ses ju som tillgångar enligt socialtjänsten.

Så min fråga från 2002 kvarstår:
– Vem skall nu hjälpa till med de praktiska problem som uppstår och ge oss svaren på våra frågor?

Socialtjänsten säjer istället att jag får skylla mig själv om jag inte har pengar till mat. För huset kostar ju så mycket. Socialassistenten säjer att jag måste prioritera mina kostnader! Men hur prioriterar man med sin egen och sina barns säkerhet? Jag undrar i mitt stilla sinne vad 5 kap 11 § socialtjänstlagen innebär för socialtjänsten. Innebär det inte att de skall hjälpa mig? Det står ju faktiskt så i lagen!

Jag kommer hem och sorterar grönsaker och frukt i diverse lådor. Hänger upp tvätten och lagar lunch, kokt broccoli med vitlök. Dricker kaffe och ringer till den lokala byggfirman och frågar om de har gratis spillvirke som jag kan hämta. Jag får beskedet att jag kan komma till dem på fredag och gå igenom deras container. När jag till ringer rörfirman så får jag beskedet att någon annan hade hunnit före mig.

Jag håller på att samla in ved till vintern så att det inte blir lika kallt som det var i vintras. Då hade vi 10-12 grader inne för att veden tog slut och för att jag inte har haft råd att köpa en ytterdörr. Dörren som finns där nu är av papp och avsedd att ha inomhus. Men jag hade ingen annan att sätta dit så den fick duga.

Jag måste än en gång försöka att söka ur fonder till mina barn. Tänk om jag kunde låta laga cyklarna.. eller låta barnen åka på läger.
Min äldste son fyller år snart. Jag skulle vilja köpa honom någonting men jag vet att det är lönlöst. Jag måste först skaffa en riktig dörr och sedan se till att skaffa fönster till mitt sovrum. Jag har byggplast där nu. Fönsterbågarna var ruttna när jag köpte huset. Så jag måste få tag på nya (begagnade) innan vintern.

Ett par timmar senare blir jag trött och lägger mig på soffan, telefonen ringer och jag lyfter luren:
– Jag hörde ditt meddelande. Det var synd att du blev sjuk men jag hoppas att du snart blir bättre. Jag har bokat en ny tid till dig till näste fredag kl 10. Går det bra?
– Javisst, det blir bra, svarar jag helt medveten om att min ekonomiska situation inte har hunnit att förbättras till dess.
Jag vill förklara för henne men jag kan inte, inte ännu.
– Vi ses på fredag då, säger hon och lägger på luren.

Jag reser mig ur soffan och går ut i köket ock börjar med middagen. Sedan går jag ut och ger djuren mat. Tacksamt ser jag att det ligger 5 ägg i redet. Jag går ut med hunden och möter upp minstingen vid skolbussen. En timme senare kommer mellanpojken också hem och vi äter middag. Minstingen berättar att han har fått en lapp med sig hem ifrån skolan. Han går och hämtar den och läser för mig vad det står.

Hej föräldrar i klass 5B
Vi samlar in 30 kronor per barn för att köpa någonting till lärarna till avslutningen.
Lägg pengarna i detta kuvert och lämna det till Karin senast den 7 juni
Hälsningar klassföräldrarna.

Jag går ner i källaren med de 5 äggen och ser att äggkartan nu har blivit full. Så jag tar den under armen och går över till grannen. Han blir glad att se mig och betalar mig gärna 30 kronor för äggen.

När jag kommer hem så ger jag minstingen pengarna och kramar om honom. Jag känner att jag går sönder inombords men minstingen märker inte att jag är ledsen utan rusar glatt upp på övervåningen. Äggen…jag hade blivit så glad att hönorna hade börjat att lägga ägg igen. Jag hade tänkt att överraska med pannkakor till frukost.

Jag sätter på mera kaffe och startar upp datorn igen. Letar efter saker som skänks bort på olika sajter. Det finns allt möjligt men ingenting tillräckligt nära oss. Utan bil och körkort så är det omöjligt att ens ta tillvara saker som folk skänker bort.

Senare så hjälper jag barnen med läxor och nattar dem.
Jag kryper ner i sängen med mobilerna på laddning bredvid. Jag måste försöka att sova en stund. För de vaknar kanske snart. Ja de vaknar fortfarande på nätterna. Inte varje natt som förut men det händer. För oron finns där fortfarande.. fast numera lite mera på avstånd.

Två timmar senare vaknar jag och jag stiger upp, sätter på kaffe och startar upp datorn igen.
Det måste finnas någon fond eller stiftelse som kan hjälpa oss…
Det kanske finns en ny organisation eller förening…
Kanske …hoppet driver mig vidare..
Jag letar…och letar…
När jag letar så stiger ilskan inom mig…
Med vilken rätt har de tagit ifrån oss våra möjligheter…barnen., skolan, betygen.
Jag vill arbeta men kan inte…
Jag vill träffa psykologen så att vår hopplösa situation inte driver mig till vansinne.

Jag skulle vilja fråga Stadsminister Fredrik Reinfeldt och Justitieminister Beatrice Ask eller…nej det vore nog bättre att fråga hela regeringen och riksdagen hur de betalar sina räkningar..
De förväntar du sej tydligen att jag skall betala mina med löften….
För det är ju det som jag har fått höra genom åren.
Vi ska…
Vi lovar…

Marianne

This entry was posted in Gästbloggar. Bookmark the permalink.

29 Responses to Att leva med skyddad identitet och kvarskrivning

  1. skyddsombudet says:

    om du vill kan jag hjälpa dig att överklaga

  2. m00ns says:

    Förstår att du är frustrerad.
    Har nog ingen riktig lösning i fickan dock.
    Ett tips är att kika och söka efter olika fonder.
    Fonder och stipendier dem brukar vurma för dem som har det sämst men som sagt inte mer ån en nödlösning för stunden.

    mvh
    m00ns

  3. Marina says:

    Jag ser direkt ett problem med fonder och organisationer… De vill veta vem de ger pengar till.
    Jag är aktiv i Rädda Barnen på min hemort och jag skall kolla upp hur de ställer sig i ett sådant fall som detta.
    Jag blir så vansinnigt förbannad och frustrerad! Så här får det inte gå till i Sverige idag!
    Jag är Barnkonventionsinformatör och jag ser direkt hur Barnkonventionens skydd inte räcker till för dessa barn.
    Jag skall kolla upp lite kring detta med. Barnkonventionen kan ju inte sättas ur spel bara för att någon är så hårt drabbad och behöver skydd.

    Mvh Marina

  4. motherwitch says:

    Blir upprörd när jag läser detta. Det är inte värdigt att behandla svårt utsatta människor och barn på det här sättet. Socialtjänsten i det aktuella fallet agerar fel och har dessutom helt fel inställning. De utgår från att det här är vilken familj som helst. Har faktiskt aldrig hört talas om något liknande. De som lever skyddat brukar få en helt annan hjälp och framförallt en helt annan förståelse.

    Inom socialtjänsten ska det råda ett barnperspektiv i alla beslut som fattas. Det är inte ett val handläggarna har, utan ett KRAV. De SKA ta hänsyn till barnens situation. Och det måste de påminnas om.

    Det här borde uppmärksammas i media för jag tror inte folk förstår att sånt här kan hända i dagens Sverige.

  5. profanum_vulgus says:

    Det här låter ju som en solklar rövarhistoria.

    De flesta problem som beskrivs är exakt samma som för alla andra socialbidragstagare, skillnaden är bara att de inte tillåts äga en fastighet att idka djuruppfödning på.

    Sen är det ju en massa hollywood-tjafs. Varför skulle en hund vara bättre än ett larm? Är det en stor folkilsken kamphund hon har hemma hos ungarna eller vadå? Ingen skulle ju reagera på att en hund skällde på ett torpställe på landet, och hunden kommer ju även reagera på andra saker än människor så vill hon ha förvarning får hon ju det även om det är en hjort inne och pallar äpplen. Ingen snut skulle ge det rådet.

    “Låta laga cyklarna” Wafan, en människa som är driftig nog att hämta utgången mat och föda upp djur som inte kan laga en cykel? Är det seriöst? På landet får du ju dessutom en gammal cykel för 1-200 kr, och du kan söka socialbidrag till ungarnas cyklar.

    En person som säljer sina sparade ägg för att få ihop 30 spänn är för kräsen för att äta utgånget bröd och kött? Jag känner inte en enda student som inte äter och dricker utgången mat. Som student lärde man sig snabbt att köpa kort datum, för mjölken håller 7 dagar längre än bäst före, köttet klarar sig lika länge, bröd håller sig två veckor och fryser man det håller det ett år.
    Sedan föll pankakorna på äggen, och inte på smöret, och mjölken som är den dyrare delen?

    När det FINNS folk som lever gömda, varför ska folk hålla på och förmedla de här rövarhistorierna som sanna?

  6. site admin says:

    Jag önskar verkligen att det var en påhittad historia. Det är det tyvärr inte.

  7. profanum_vulgus says:

    Det är HELT UPPENBART att texten är skriven av en person utan insikt i den situation som ska beskrivas. Den som har skrivit texten har aldrig haft riktigt ont om pengar eller levt under enkla förhållanden på landet.

    Förutom att personen är extremt kräsen med mat vilket inte ens studenter är, som ju har mer pengar än socialbidragstagare. Så berättas det som att personen inte hade någon företagssamhet eller tankeförmåga alls. Om man har en pappdörr så kan man t.ex. fodra den med tidningspapper, PU-skum, ett par filtar eller med plast så håller den inne värmen precis lika bra som en ytterdörr.

    Om veden är slut på vintern så blir det inte 10-12 grader inomhus, det blir samma temperatur som utomhus, med några graders skillnad om flera människor varit inne länge.
    Det är inga problem att helt lagligt plocka tillräckligt med ved för att värma ett litet torp. 10 kubikmeter lär räcka utan problem. Har man inget jobb så är det gjort med en handvändning om dagen.

    En person som säljer frukostäggen för att få ihop 30 spänn dricker kaffe på morgonen? Någon tänkte inte på att kaffe kostar pengar låter det snarare som. Hur har hon råd med internet och el, men kan inte fixa pannkakor?

    Varför skulle kostnaderna för boendet påverka hennes socialbidrag? Socialbidragsnormen är beräknas ju utöver boendekostnaden, och hon verkar bo väldigt billigt. I normalfallet skulle socialen inte ha problem med att hon bodde i huset istället för att sälja det eftersom det skulle bli billigare för dem än att betala för en lägenhet.

    Enligt mina beräkningar på socialbidragsnormen (inklusive barnbidrag och underhållsbidrag) har hon utöver boendekostnaderna rätt till ca 10 500 kr i månaden. Varför i helvete då snyftningen om att sälja äggen? Varför kan hon inte köpa mat osv? Hur tror hon att alla andra på socialbidrag har det?
    Min morsa var ensamstående med tre barn och hade 12 000 kr efter skatt i månaden. Men den som har hittat på den här historien har aldrig levt under sådana förhållanden.

  8. site admin says:

    Tänk vad mycket du tycks veta om en människa du inte känner. Det är pinsamt att läsa. Jag tycker istället du ska kontakta “Marianne” och fråga henne om hon hittar på allt. Hon har en blogg, där hittar du också hennes mejladress.

  9. profanum_vulgus says:

    Om du läste saker innan du kommenterade dem så skulle det nog bli lättare. Jag har läst historien här och det är det enda jag utgår ifrån. De UPPENBARA felaktigheterna och logikbristerna kan inte bero på något annat än att personen som hittat på historien inte har varit i någon situation liknande den som beskrivs.

    Men om du anser att logikbristen eller faktafelen går att förklara så kan du ju kommentera dem. Börja med de jag har nämnt hittils.

  10. site admin says:

    Det finns ingen anledning i världen för mig att kommentera dina irrelevanta påståenden. Jag har haft kontakt med “Marianne” i flera år, hon är fullt verklig och hennes levnadsöde är tyvärr också fullt verkligt. Att jag bara ska behöva skriva en sådan sak är sjukt.

    Om du har några frågor om varför hon har skrivit som hon gjort när hon gästbloggade hos mig för 1,5 år sedan så får du gärna fråga henne själv. På hennes blogg hittar du hennes mejladress.

  11. profanum_vulgus says:

    Bra, då vet jag att du delar min uppfattning om att de punkter jag tagit upp är fel och ologiska.

    Annars skulle det ju vara enkelt att svara. Tänk på att Liza Marklund hade väldigt mycket personlig kontakt med huvudpersonen i Gömda utan att märka att hon ljög henne full. Att en person finns betyder inte att de talar sanning.

  12. profanum_vulgus says:

    Föresten: Är ditt parti för mer generösa socialbidrag?

  13. site admin says:

    Du får dra vilka slutsatser du vill, men de stämmer inte. Om du inte förstår varför jag inte vill diskutera om en utsatt människas egna ord är sanna eller inte så har du ingen större social kompetens.

    Jag förstår att du läst någon artikel om påståendena om “Mia” i Gömda och nu drar du slutsatsen att alla kvinnor som säger att de gömmer sig ljuger. Du kanske tror att det inte finns några män som misshandlar, hotar och förföljer kvinnor?

    Tänk om det vore så väl att du har rätt, men sanningen är långt, långt därifrån.

  14. profanum_vulgus says:

    Om du inte kan förklara varför så är nog problemet ett annat.

    Nej så är det såklart inte. Däremot är det såklart så att personer som gömmer sig gör mycket lite väsen av sig, eftersom de gömmer sig. De som gör mycket väsen av sig kommer därför naturligtvis innehålla en större grupp av personer som hittar på.
    Jag visste att gömda var båg bara genom att historien inte var logisk och det har visat sig vara sant. Historien ovan är inte heller sann, och det går att visa med de motsägelser och logikbrister som finns i den.

    Hur är det med socialbidragen nu då? Du tycker att 10500 i månaden plus boendekostnader är för lite för en ensamstående med tre barn. Hur höga socialbidrag motionerar du och ditt parti för?

  15. site admin says:

    Du uttalar dig om så mycket saker som du uppenbarligen inte vet någonting om. Jag känner två personer som har skyddad identitet som inte gömmer sig utan är aktiva i samhället. “Marianne” har en mycket värre situation men jag är oerhört glad för att det finns de som orkar och vågar ta kampen för att försöka förbättra sin och sina medsystrars situation.

    Med de felaktigheter som du tidigare skrivit om vad gäller avregleringen av apoteksmonopolet i Norge så är det svårt att tro att du är en mästare att se motsägelser och logikbrister i andras texter. Och tänk om en människas tillvaro är fullkomligt ologisk? Betyder det att de inte finns?

    Det ekonimiska biståndet (som du kallar socialbidrag fastän det inte heter så längre, ännu en brist i logik mot att du skulle ha någon kunskap på området) fastställs varje år av regeringen med grund i KPI-utvecklingen. Jag har aldrig motionerat om det ekonomiska biståndet.

  16. profanum_vulgus says:

    Jaha, men det gömmandet går bra ändå?
    Hur brukar det gå när barn leker kurragömma och ett barn ropar “Här är jag” hela tiden?

    Det är inga felaktigheter och man behöver inte vara en mästare för att upptäcka logikbristerna i berättelsen. De är extremt uppenbara, en normalbegåvad 12-åring skulle upptäcka dem. Och du har ju uppenbarligen inte lyckats hitta någon förklaring till dem.

    Sedan 1962 heter det Försörjningsstöd (Se socialtjänstlagen 4:1), det har aldrig formellt hetat socialbidrag utan det är vanlig svenska för försörjningsstöd beslutat av socialtjänsten.
    Den sk. riksnormen fastslås i socialtjänstförordningen, den behöver inte ändras varje år
    Så vadan detta gnäll om att socialbidragstagare är fattiga? HELA problemet med Mariannes situation är ju att hon bara får lite mer än de flesta socialbidragstagare.
    DU tycker ju att det är rätt, DU anser ju att hon inte ens borde få socialbidrag utan borde vara tvungen att sälja huset först.

  17. site admin says:

    Hmmm, du har nog missuppfattat något riktigt grovt. Det handlar inte om att gömma sig för samhället i stort utan för en person, eller möjligtvis flera, som förföljer dem.

    När det gäller försörjningsstöd eller ekonomiskt bistånd så får jag göra dig besviken igen. Försörjningsstödet är en del av det som heter ekonomiskt bistånd men som av många kallas för socialbidrag.

    Och så var det fler påhitt… Detta var min sista kommentar på detta 1,5 år gamla inlägg.

  18. profanum_vulgus says:

    Ja, som kurra gömma där man gömmer sig för en person. Om man gör en massa väsen av sig eller beskriver sitt gömställe så blir man lättare hittad.

    Bra, då vet du vad jag talar om. Vill ni att folk ska få mer av det?

    Ja, visst blir det svårt att svara?

  19. anna says:

    när man lever i sån situation, och gång på gång blir man matad av löfter från polisen, kvinnojouren och socialen, så blir det så att mam kanske inte tänker på att dörren kan laggas, eller cykeln kan köpas så billigt…oh just det…har ni tänk nån j**la gång att man inte har pengar till det. att man får faktiskt välja mellan blöjor och radiotjänstens tv avgift. ni som kritiserar berättelsen måste förstå att samhället har brister…män slår, och dödar kvinnor, socialen kan faktiskt be dig och fixa ditt liv på eget hand. hyresvärdar vägrar ge dig ett bostad för att dem vill inte ha “problemaktiska hyresgäster”. och polisen säger att det är socialen som ska hjälpa dig…så man går runt i en cirkel och livet börjar bli hopplös…och ändå kämpar man och försöker överleva…så ni underbara människor…sluta dömma och kritisera. har ni ingen vettigt och säga, så kan ni faktiskt hålla käften. “systerkram” till alla i sån situation. mvh. … offer

  20. profanum_vulgus says:

    Anna:

    Jag har levt på socialbidrag och jag har bott halva mitt liv på landet.
    Jag har haft cykel hela mitt liv och alltid lagat den själv utan att ha fått lära mig något om cyklar innan och oftast har lagningen varit gratis.
    Varför skulle man sitta och blogga eller ligga på soffan hela dagen utan att komma på att man kanske ska täta draget eller isolera dörren?

  21. anna says:

    det handlar inte om socialbidragen, vad jag ville säga att lever man under ständigt hot, och har upplevt sånt som de flesta läser i tidningen om, då kan man inte slappna av, då kan man inte ens tänka normalt.

  22. Anastasia says:

    Jag läser och jag förstår. Kan inte förmå mig till att se detta ut dom andras synvinklar(vissa kommentarer). Detta kan vara en verklighet. Ja, man kan stå utanför systemet. Han har det säkert bekvämare i fängelset. Många förbrytare ser det som ett hotell.

    Medan en kvinna med barn får ta straffet för att systemet inte är tillräckligt välutvecklat och organiserat. Jag vet. En nära till mig har också skyddad identitet och det du beskriver känner jag igen…väldigt väl…

  23. Natalie says:

    Att man skall behöva ha det så i Sverige… Mer hjälp till personer med skyddad identitet!

  24. Lina says:

    Hej

    För barnens del: Vill de åka på läger så ta kontakt med en scoutkår eller ett scoutförbund i Sverige. Förklara för kårordförande om situationen. Jag kan inte lova att ni slipper medlemsavgift eller så eftersom barnen behöver vara försäkrade. Men om inte kårerna kan stå för medlemsavgiften så skriv till scoutförbundets ledning och be om bidrag. Det finns 5 scoutförbund i Sverige. Läs mer på http://www.scout.se eller bliscout.nu

  25. Kaoskatta says:

    Hej!

    I mina öron låter din berättelse helt rimlig! Och sann!
    Jag har själv liknande erfarenheter.

    Den personen som skriver att det inte är sant, verkar enligt min mening,bara vara ute efter att förstöra för oss alla som har skyddad adress.

    Han jobbar uppenbarligen politiskt och agerar utifrån en fascistisk människosyn och politisk på extremhögerkanten.Skulle gissa en studerande extremmoderat eller Sverigedemokrat.

    Kram tilll er alla! Hoppas allt blir bättre för er!

  26. Kaoskatta says:

    Eller möjligen en man som ställt till att hans ex och barn lever under hot och med skyddad adress.

    Kom ihåg att man alltid kan överklaga soc beslut (vet precis vad du menar med att man inte orkar tänka och agera normalt under de kaotiska livsbetingelser man har).

    Jag har inte orkat hålla på med sånt som skulle hjälpa på sikt. Trots att jag har kunskapen. Bara kämpat som en galning för mat för dagen och den akuta överlevnaden för min familj.

    Kram igen

  27. Tack för era kommentarer!

  28. Kille med samma situtation says:

    Hejsan, Jag Lever också med skyddad identitet och med kvarskrivning. Jag upplevde samma problem med sociala mydigheterna ,specielt då dessa inte har erfarenhet med att hantera personer med skyddad identitet. Det första du ska göra är att kontakta socialamyndigheterna i den kommunen som du är kvarskriven i och folkbokförd i. Detta för att inte ens dom får veta vart du bor! Detta är otroligt viktigt då alla deras handlingar är offentliga. Därefter så säger du helt enkelt att du har en andra hands lägenhet och ger dom en kopia på ett sådant kontrakt ( köpes på akademie bokhandeln) hyranfår max vara 4800kr för att godkännas av soc. Din norm är 3500 och ca 500 kr extra för varje barn. Komihåg att medela om att du har skyddad identitet och att alla dina uppgifter ska sparas på en usb sticka och att endast din handlägare har tillgång till den. Om du har swedbank eller annan bank än just Nordea så bör du bytta snarast till Nordea personkonto med fingrerad identitet detta för att dom rekomenderas av Skattemydigheten. Prata med skattemydiheterna om din situation och kolla om dom fortfarande har ett bidrag som är till för nystart liv för folk med fingrerad identitet. Jag har dock ej fått detta då mitt är av andra anledningar än dina. Kvinno jourer har i skyldighet att ta emot dig och hjälpa dig hitta en ny bostad om det skulle behövas. brukar ta dom ca 3 veckor. Om du behöver komma ikontakt med mig skriv till min email. camilo_s_@hotmail.com . Lycka till. Mvh : “Camilo.”

  29. Anonym says:

    Profanum_vulgus, förstår precis vad du menar.
    När jag läste GÖMDA reagerade jag på precis samma ologik i boken som du nämner. Mia i boken gjorde mig illamående! Och nu när jag läser dessa rader ur “Mariannes” miserabla idyll ute på landet reagerar jag också på den manipulativa vinklingen i texten… vem f-n (som är i riktig nöd) bryr sig om att ge 30 spänn till klassföräldrarna, när man inte har pengar eller mat till barnen??!! Är det inte viktigare att barnen får i sig mat? Betyder det inte mer att få se sina barns glädje över pannkakor än att välbetalda lärare får blommor/saker? Att personligen tacka och visa sin uppskattning kan vara helt gratis och dessutom betyda så mycket mer. Köp mat till barnen istället för att köpa kaffe!
    Och vem skaffar sig katt/hund om man inte har råd med mat till sig själv? Ankorna är väl (antar jag) tänka att bli ankstek… eller vaktar de gården?
    Dra av för skyddstelefoner? Skyddstelefoner kan man få från polisen om man är i behov av det… eller är det samtalskostnaderna för vanliga mobiltelefoner hon menar? Att ringa 112 är gratis. Eller ringer de många andra “nöd”samtal?
    Det här verkar vara skrivet av en person som lärt sig att utnyttja sina sekretessmarkerade personuppgifter och sin kvarskrivning likt en “sjukdomsvinst”.
    Och JA, jag lever själv skyddat sedan många år och vet hur det hela fungerar… den här tycka-synd-om-mig-berättelsen är ett hån mot alla som verkligen kämpar för sin överlevnad, och ingenting annat!

    /Upp till kamp Systrar!

Leave a Reply

Your email address will not be published.