Buggning

Som de flesta vet så var jag och Centerpartiet drivande i beslutet att minoritetsbordlägga Bodströms propositioner om hemlig rumsavlyssning och åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (buggning och preventiva tvångsmedel). Bordläggningen skedde den 29 maj förra året, dvs exakt för ett år sedan idag. Från och med idag skulle alltså den majoritet som då fanns för förslagen kunna ta upp propositionerna igen och driva genom dem.

Inom alliansen har vi hela tiden varit överens om att vi skulle komma överens och lägga förslag som bättre uppfyller kraven på rättssäkerhet och skydd av personlig integritet. Även folkpartiet och moderaterna, som stödde Bodströms förslag, har varit med på detta. Nu är överenskommelsen klar och idag har vi offentliggjort den.

För oss i Centerpartiet känns det mycket bra att vi i princip fått genom alla de krav vi ställde för ett år sedan. Här kommer en liten genomgång av vad vi nu fått genom:

Buggning

1) Centerpartiet krävde att det skall införas en rättighet för den som blivit avlyssnad att få underrättelse om detta i efterhand.

Detta tillgodoses genom en ny proposition, som just nu är lagrådsremiss, ”Ytterligare rättssäkerhetsgarantier” där en underrättelseskyldighet införs för att personer som blivit utsatta för hemliga tvångsmedel skall få underrättelse om detta i efterhand.

2) Centerpartiet krävde att den som utsatts för felaktig tvångsmedelanvändning ska kunna få skadestånd.

Det finns viss rätt till skadestånd enligt dagens lagstiftning, om ett myndighetsbeslut inneburit skada för en enskild så kan han eller hon kräva skadestånd. På detta område innebär de nya förslagen ingen ändring.

3) Centerpartiet krävde att buggning överhuvudtaget inte ska få ske på medieredaktioner.

Detta är tillgodosett. Den vilande propositionen om hemlig rumsavlyssning antas med förändringen att ett absolut förbud mot buggning av mediaredaktioner införs.

4) Centerpartiet krävde att den parlamentariska kontrollen skall förbättras.

En Säkerhets – och integritetsnämnd införs, riksdagsgrupperna utser vilka som skall ingå. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har bland annat till uppgift att utöva tillsyn av användandet av de hemliga tvångsmedlen. Nämnden skall även på begäran av enskild kontrollera om han eller hon blivit utsatt för hemliga tvångsmedel.

5) Centerpartiet ansåg att Integritetsskyddskommitténs arbete inte skulle föregripas.

Integritetsskyddskommittén har fått förlängt uppdrag och kommer inte att slutredovisa förrän december, det innebär att riksdagen inte kan avvakta kommitténs slutbetänkande innan de bordlagda propositionerna ska behandlas. De har dock delredovisat och i den föreslagna lagrådsremissen om ytterligare rättssäkerhetsgarantier finns nu ett stycke som tar upp att det kan finnas anledning att när Integritetsskyddskommittén slutredovisat återkomma till frågor om den personliga integriteten;

“I denna lagrådsremiss lämnas främst förslag som kan bidra till att stärka den enskildes rättssäkerhet vid användandet av hemliga tvångsmedel. Frågor om skyddet av den personliga integriteten har belysts av Integritetsskyddskommittén i delbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten – kartläggning och analys (SOU 2007:22) och kommer att belysas ytterligare i det slutbetänkande som kommittén förväntas lämna i december 2007. Det kan finnas anledning att, när det nämnda slutbetänkandet har lämnats återkomma till frågor om skyddet för den personliga integriteten vid användningen av hemliga tvångsmedel. ”

Preventiva tvångsmedel

1) Centerpartiet ansåg att även om det finns anledning att mjuka upp beviskravet skäligen misstänkt är ”anledning att anta” för lågt satt.

Beviskravet skärps genom ändring till ”särskild anledning att anta.”

Detta innebär ett förtydligande av att ett antagande om brottslig verksamhet inte får bygga enbart på spekulationer eller allmänna bedömningar utan att det skall vara grundat på faktiska omständigheter inom ramen för ett enskilt fall eller händelseförlopp, t.ex. uttalanden, hotelser eller andra faktiska omständigheter. En förändring av lagtexten som ger ett tydligare uttryck för denna mera restriktiva syn på möjligheterna att tillgripa preventiva tvångsmedel medför att domstolarna blir mer restriktiva i sin bedömning. För all tvångsmedelsanvändning gäller enligt den s.k. legalitetsprincipen att lagens bestämmelser skall tolkas enligt sin ordalydelse.

2) Centerpartiet krävde att det bör finnas en underrättelseskyldighet vad gäller hemliga tvångsmedel.

Det tillgodoses. Propositionen om ytterligare rättssäkerhetsgarantier lämnas till riksdagen med förändringen att underrättelseskyldighet även skall gälla för den öppna polisens användning av preventiva tvångsmedel. Redan idag finns andra regler för hur säkerhetspolisens tvångsmedelsanvändning ska redovisas och granskas.

3) Centerpartiet krävde att varken de föreslagna preventiva tvångsmedlen eller befintliga hemliga tvångsmedel skall få användas på de ställen som föreslås undantas från buggningen. Advokatkontor, själavård medieredaktion etc.

Detta tillgodoses inte vad gäller dagens tvångsmedel. Vad gäller preventiva tvångsmedel skall följande text in i lagrådsremissen om ytterligare rättssäkerhetsgarantier.

”Regeringen avser återkomma med ett förslag vad avser användning av preventiva tvångsmedel som innebär att det skydd som ges i 11 § i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott även omfattar viss personal inom sjukvården (jfr RB 36:5, andra stycket), präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning (jfr RB 36:5, femte stycket) samt journalister (jfr RB 36:5, sjätte stycket) och utreda hur ett sådant ytterligare integritetsskydd behöver utformas för att stå i rimlig proportion till de skyddsintressen som ligger till grund för den föreslagna lagstiftningen.”

Det har inte varit enkelt att få fram möjlig lagstiftning kring dessa begränsningar. Anledningen är ganska enkel. Telefonavlyssning sker ofta av mobiltelefoner. En avlyssnad mobiltelefon förflyttas och de som lyssnar kan inte veta om den används på ett sjukhus, i en kyrka eller på en redaktion. Vi avser att snarast möjligt återkomma med förslag.

För preventiv hemlig teleavlyssning, liksom för hemlig teleavlyssning, gäller dock att telemeddelanden mellan den misstänkte och hans eller hennes försvarare inte får avlyssnas. Om ett sådant meddelande råkar avlyssnas, skall avlyssningen avbrytas och upptagningen i denna del omedelbart förstöras.

Om ett telemeddelande från en misstänkt skulle vara av den karaktären att det omfattas av meddelarskyddet i tryckfrihetsförordningen så presumeras denna i egenskap av grundlag ha företräde framför annan lagstiftning.

Det ska också betonas att båda lagarna blir försökslagar under tre år. Med andra ord så gäller lagarna enbart i tre år, sedan måste riksdagen åter ta ställning och då finns det en ”kontrollstation” som blir ett naturligt tillfälle att utvärdera lagarna och göra eventuella förbättringar, eller att helt ta bort buggning och preventiva tvångsmedel.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

5 Responses to Buggning

  1. Peter Carlsson says:

    Härligt jobbat Linander! Jag hoppas vi forsätter att ställa höga krav vid integritets- och demokratifrågor. Superbra jobbat..:)

  2. site admin says:

    Tack Peter.

  3. JörgenL says:

    Hmm, jag är fortfarande skeptisk mot preventiva tvångsåtgärder, även om misstankegraden skärpts något. Finns det juridisk praxis som definierar ”särskild anledning att anta.”? Vad skiljer det från ett mera allmänt “vi tror att han är skum”? Hur länge får såna här åtgärder hålla på? Vad sker med materialet när man har lyssnat klart och misstankegraden inte stärkts, men man fortfarande tror att personen är skum? När ska den avlyssnade underrättas?

    Nåväl, det här är bättre än innan, och vad det gäller frågan att avlyssna folk som är misstänkta för grova brott så kan man väl lägga märke till att debatten som brukar bli här varje gång du nämner FRA förslaget lyser med sin frånvaro, vilket väl illustrerar att det är stor skillnad mellan detta och att avlyssna medborgarna helt godtyckligt…

    Utifrån förutsättningarna får jag väl instämma i att det var bra jobbat…

  4. site admin says:

    “Särskild anledning att anta” innebär att det måste finnas någon faktisk omständighet, t.ex. något hot eller uttalande. Vi har satt dit “särskild” just för att markera att det inte får vara spekulationer.

    Domstol ger tillstånd till tvångsmedel och det får inte överstiga en månad. Men sedan kan polisen söka nytt tillstånd såklart om det fortfarande är av “synnerlig vikt” för att förhindra den brottsliga verksamheten (detta är inte ändrat från Bodströms proposition).

    Jag har inte den exakta texten framför mig när det gäller underrättelseplikten, men den följer Anders Erikssons förslag (ordf. i Registernämnden som utredde frågan i höstas). Förslaget är ungefär så snart det går utan att det inte förhindrar polisens fortsatta brottsutredningar. Om personen misstänks för ett brott så kan han eller hon givetvis inte få veta att polisen använt tvångsmedel, men så snart det går ska underrättelse ske. Det finns dock ett undantag och det är om det gått två år efter tvångsmedelsanvändningen utan att det gått att underrätta (pga fortsatt brottsmisstanke), då försvinner underrättelseskyldigheten. Detta lär kunna bli fallet vid tvångsmedelsanvändning mot vissa kriminella organisationer där det mer eller mindre alltid finns brottsmisstanke och pågående utredningar.

  5. Pingback: Linander tycker! » Riksdagsveckobrev v. 21-23

Leave a Reply

Your email address will not be published.