Anförande och repliker i debatten om vapenamnesti 24/1-07

Anf. 76 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Att det finns alldeles för många illegala vapen i vårt samhälle är vi överens om. Det behöver vi inte debattera här. En del av vapnen har använts eller används kanske för kriminell verksamhet medan andra bara är undanstoppade på vinden eller i sommarstugan sedan väldigt lång tid. Oavsett hur det förhåller sig är vapen alltid potentiellt farliga. Barnen kan hitta det där gamla vapnet på vinden och om olyckan är framme är skadorna ett faktum. Vi kan alltså vara överens om att vi måste minska antalet illegala vapen. Frågan är hur vi ska göra det.

Under flera år har vi i den dåvarande oppositionen, alltså den nuvarande majoriteten, motionerat om och reserverat oss för en tidsbegränsad vapenamnesti. År 2005 fick vi ett tillkännagivande, eftersom Miljöpartiet anslöt sig till de borgerliga partiernas förslag. Då röstade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet emot förslaget.

Frågan behandlades igen under 2006, men då hade fortfarande inte den socialdemokratiska regeringen gjort någonting för att uppfylla kraven i riksdagens tillkännagivande. När den borgerliga alliansregeringen tog över makten tog det bara drygt en månad innan vi hade en proposition på riksdagens bord. Vill man så kan man.

Det är glädjande att Socialdemokraterna nu har ändrat uppfattning. Nu vill de till och med ha en längre vapenamnesti än vad den borgerliga regeringen och vi i majoriteten i riksdagen föreslår. Vilket som vore bäst, tre, fyra, sex eller kanske tolv månaders tillfällig vapenamnesti, är lite svårt att säga. Jag tror dock att det allra viktigaste är att informationen är god. I princip varenda människa i det här landet ska veta att det går att lämna in vapen och ammunition utan att riskera åtal. Om informationsinsatsen är tillräckligt bra räcker det med tre månader. Är informationsinsatsen otillräcklig kvittar det om amnestin är tre eller sex månader.

Vid den tillfälliga vapenamnestin under tre månader 1993 lämnades 17 050 vapen och 15 ton ammunition in. Provskjutningar visade att 70–80 % av vapnen faktiskt var möjliga att skjuta med. Nu har det gått nästan 14 år, och jag skulle bli väldigt förvånad om inte ett stort antal vapen kommer att lämnas in även den här gången. Men mycket handlar som sagt om informationsinsatsen. 1993 räckte det med att något visades i Anslagstavlan i Sveriges Televisions för att nästan alla skulle se det. Så fungerar det inte längre. Det behövs alltså en mycket bredare informationskampanj den här gången, och jag är övertygad om att så kommer att ske.

Vänsterpartiet håller som tidigare fast vid att det inte behövs någon tillfällig vapenamnesti, eftersom det finns en särskild åtalsregel i vapenlagen. Regeln innebär att den som frivilligt lämnar in ett vapen inte ska åtalas om det inte är motiverat från allmän synpunkt. Vi tycker att den regeln ska finnas, och vi kan mycket väl ha en bättre information även om den regeln. Den ersätter dock inte en vapenamnesti. I den särskilda åtalsregeln finns nämligen ingen garanti för att man slipper åtal när man går med ett vapen till polisen. Ett åtal kan alltid ske om det är motiverat från allmän synpunkt. Om vi ska nå de vapen som människor tvekar att lämna in krävs alltså en vapenamnesti där det finns en garanti för att man inte blir åtalad.
Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i propositionen och yrka avslag på samtliga reservationer.

Anf. 77 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s) replik:

Fru talman! Jag kanske inte behöver upprepa att vi är positiva till vapenamnestin. Vi är däremot inte överens om hur man ska hantera tidsfrågan, alltså hur man ska få ut informationen i tid. Johan Linander anser att det är viktigt med en god information som når ut till alla. Vi vet dock att sådant brukar ta tid. Det finns många erfarenheter som visar att det som kan tyckas självklart, och som man tror att vanligt folk vet, har de ingen aning om när de blir tillfrågade.

Jag tror att ett par månader av den föreslagna amnestitiden skulle behövas till att sprida information, och då tycker jag det är lite kitsligt att inte ställa upp på ytterligare tre månader. Jag anser att det bara skulle förbättra saken, och ingen skulle ha någon större olägenhet av det. Dessutom kan man få en spridning av själva inlämningen. Visserligen har man sagt att polisen ska klara av det här, men det är klart att det blir en extra arbetsbelastning. Kunde man jämna ut den över tiden så tror jag att det vore bra.

År 1993 hade vi den förra vapenamnestin. Det har tagit 13 år innan vi kan genomföra en ny amnesti. Om det ska ta 13 år till innan nästa gång tycker jag att det vore bra att göra ett rejält jobb redan i dag.

Kan inte majoriteten tänka sig att ändra sig på den punkten och gå med på att vi förlänger tiden till strax innan älgjakten börjar i Norrland?

Anf. 78 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Karl Gustav Abramsson tycks mena att man när man påbörjar älgjakten kanske hittar några vapen som man vill lämna in. Jag tror inte att det fungerar så.
Vi har underlag för en amnesti på tre månader. Vapenamnestin 1993, då det kom in över 17 000 vapen och 15 ton ammunition, pågick under tre månader. Det har inte funnits några signaler om att det efter de tre månaderna skulle ha kommit människor som inte fick lämna in sina vapen. Och om det nu skulle komma någon när de tre månaderna är över finns ju den särskilda åtalsregeln, som Vänsterpartiet hänvisar till.

Det finns alltså möjlighet att lämna in vapen ändå. Ingenting hindrar att man påbörjar kampanjen så snart vi i dag har fattat beslut om detta, så att information går ut redan innan de tre månaderna börjar löpa. Jag tror inte att detta blir något större problem.

Anf. 79 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s) replik:

Fru talman! Det finns kanske inte så mycket mer att kommentera. Det är bara att konstatera att majoriteten i kammaren köper regeringens förslag. Det är möjligt att man inte hade tänkt igenom detta tillräckligt mycket utan gick på den förra modellen och argumenterade för att den skulle vara tillräcklig. Men vi anser att man gott skulle kunna vara generös och utsträcka tiden, för det skulle bara ge positiva effekter.

Vi vet hur folk tänker, reagerar och agerar. Det räcker inte med att informationen får genomslag, utan människor måste också kunna få vara lite eftertänksamma och ta ställning till vad de ska göra: Finns det över huvud taget anledning att undersöka om det kan finnas vapen i mitt hem – på vinden, som Johan Linander sade, eller kanske någon annanstans? Då gör man en aktiv insats för att bidra till att lösa de här problemen och medverkar till att vi får ett säkrare samhälle, även om detta av många kan betraktas som marginellt.
I eftermiddag har ni en möjlighet att ställa upp på oppositionens krav om förlängd amnesti.

Anf. 80 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag har själv suttit i opposition i fyra år och i debatterna hävdat att majoriteten borde förstå att de ska rösta för oppositionens reservationer. Men så blir det aldrig. Det kan vi förutspå redan nu.

Om det i efterhand skulle visa sig att en mängd människor hör av sig och säger att de inte hann lämna in sina vapen under de tre månaderna och att de inte vågar lämna in dem med stöd av den särskilda åtalsregeln är det ju inget som säger att det behöver dröja 14 år till nästa vapenamnesti.

Anf. 81 LENA OLSSON (v) replik:

Fru talman! Några kriminella organisationer lär i alla fall inte komma springande för att lämna in sina vapen.

Syftet med vapenamnestin är att mängden vapen i samhället ska minska, och det är väl bra. Men när det gäller den särskilda åtalsregeln vill jag ställa en fråga till Johan.
Det är väl ändå så att det går kan lämna in vapen om jag har en bra förklaring. Jag kanske har köpt en sommarstuga på landet, och det skulle komma fram någonting som är gömt. Man vet väl hur man gjorde förr. Om jag har en bra förklaring inbillar jag mig att det inte finns någon polisstation som inte skulle godta den förklaringen.

Nu finns det en majoritet för vapenamnesti. Jag undrar samtidigt när man nu ska gå ut i en stor och bred kampanj: Rekommenderar du att man i samband med den kampanjen också informerar om den möjlighet som redan finns?

Anf. 82 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Lena Olsson började med att säga någonting om vilka vapen som kommer att lämnas in och att det kanske inte är de vapen som har använts i brottslig verksamhet.
År 1993 visade det sig att det kom in en hel del vapen som tidigare hade varit efterlysta, eftersom de använts i brottslig verksamhet på olika sätt. Det hoppas vi så klart på även denna gång, även om det generella motivet för vapenamnestin är att minska det totala antalet illegala vapen i samhället.

Det finns en stor skillnad mellan den särskildas åtalsregeln och vapenamnestin. Kommer du in till en polisstation vid en annan tid när det inte finns en tillfällig vapenamnesti måste du berätta vem du är. Men är det vapenamnesti kan du vara anonym och bara gå fram och lämna in vapnet.

Är det då ett vapen som tidigare har använts i brottslig verksamhet av en själv eller av någon annan som har kommit över vapnet är det nog rätt så svårt att lämna in vapnet och sedan legitimera sig. Jag kan tänka mig att det ändå finns en viss oro för att man ska bli åtalad.
Under den tillfälliga vapenamnestin finns möjligheten att utan att behöva legitimera sig bara gå in och lämna vapnet. Vi är tacksamma för att det kommer in och inte är kvar ute i samhället.

Anf. 83 LENA OLSSON (v) replik:

Fru talman! Sådant kan uppstå. Men jag inbillar mig fortfarande att man kan upplysa om möjligheten på ett bättre sätt. Man brukar i den här kammaren säga att den som har rent mjöl i påsen inte har någonting att vara rädd för.

Just när det gäller vapenamnestin kan man konstatera att man inte har några stora förhoppningar att de kriminella organisationerna kommer springande. Det är därför jag tycker att det är konstigt.

Det står inte i propositionen vilket genomslag åtalsregeln egentligen har haft. Det tycker jag är undermåligt. Man borde ha undersökt och fått fastställt i vilken utsträckning lagen har fått verkan.

Det är meningslöst att göra om en lag om den inte har haft någon betydelse. Nu hoppas jag att den har haft det. Men det hade varit bra om det varit med i propositionen.

Det kom in jättemycket vapen år 1993, och det var jättebra. Man kanske inte ska ha så väldigt stora förhoppningar att det nu kommer in så mycket. Jag vill också slå ett slag för att i samband med amnestin se till att det också informellt går ut att möjligheten finns också annars.

Anf. 84 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag kan hålla med om att det är en brist att det inte finns någon statistik för vilket resultat den särskilda åtalsregeln har gett.

Det har varit en borgerlig regering i nu lite drygt tre månader. Innan dess var det en socialdemokratisk regering väldigt länge, och åtminstone i sex år efter det att den särskilda åtalsregeln infördes. Vi får väl lägga det på den gamla socialdemokratiska regeringen att det finns någon bättre statistik. Vi har åtminstone inte hunnit med det.

Det är ingenting som hindrar att vi även gör en informationsinsats om den särskilda åtalsregeln. Det är givetvis bra om Sveriges medborgare känner till alla lagar som finns. Den här är kanske extra viktig att känna till om man sitter med ett vapen som man inte vågar lämna in.

Anf. 86 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Vi är i princip överens i frågan, så från början hade jag inte tänkt begära replik. Men när jag hörde historieskrivningen om att Socialdemokraterna hade tänkt genomföra det här kunde jag inte låta bli att ta replik.

Jag vet att Luciano Astudillo har engagerat sig i den här frågan. Jag läste en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet där Luciano Astudillo kritiserade Thomas Bodström för att han inte ville genomföra en tillfällig vapenamnesti. Men det finns också de som har arbetat med de här frågorna betydligt längre. Jag fick höra här att en av dem som har motionerat länge om att införa en tillfällig vapenamnesti är Lena Adelsohn Liljeroth, numera kulturminister. En del har många strängar på sin lyra.

Det är möjligt att den förre justitieministern hade tänkt införa en tillfällig vapenamnesti. Men det är inte så konstigt – vi hade ju tvingat honom till det. Det blev ett tillkännagivande från den här kammaren 2005 där Centerpartiet, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet sade åt den socialdemokratiska regeringen att genomföra en vapenamnesti. Att de hade påbörjat det arbetet efter ett år är väl det minsta man kan begära. Annars hade det kanske blivit en fråga för konstitutionsutskottet i stället.

Anf. 87 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Fru talman! Det är tråkigt att en så här viktig fråga ska partipolitiseras på det här sättet. Det jag tycker är beklagligt är att när man väl genomför en vapenamnesti tar man inte hänsyn till de erfarenheter som gjordes av den förra 1993. Det var dels att de flesta vapnen kom in i slutet av perioden. Informationsspridningen kanske inte räckte. Den här regeringen kanske kommer att avsätta mer pengar. Jag tror att det kommer att behövas resurser för att nå ut med information om den här möjligheten. Det var dels att folk flera gånger förhörde sig om möjligheten att registrera vapen de hade, och när de fick höra ett nej lade de på luren och sade ”tack för mig”.

Det är tråkigt att när man väl får möjligheten – man slår sig för bröstet och säger att man gör det Socialdemokraterna var i färd med att genomföra – gör man det på ett bristfälligt sätt.
Men nu tar vi till oss det här. Jag hoppas ändå att vi kan få in mycket vapen. Mycket har, som sagt, hänt i Sverige och i Europa som gör det viktigt att genomföra en sådan här tillfällig vapenamnesti.

Jag tror inte att man ska ha den syn som Johan Linander hade i en debattväxling tidigare, att om det här inte fungerar gör vi det en gång till. Nej, det ska vi inte göra. Vi ska ha en väldigt restriktiv syn på vapenamnesti. Men låt oss göra det på ett bra och professionellt sätt. Det är synd att den borgerliga regeringen inte gör det.

Anf. 88 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jo, det gör den visst, Luciano Astudillo.

Man kanske borde fundera mer över mänskligt beteende, när man säger att de sista två veckorna 1993 av den tillfälliga vapenamnestin lämnades en stor del av vapnen in. Ja, det är jag inte ett dugg förvånad över. Även om vi hade haft sex månaders vapenamnesti är jag övertygad om att en stor del av vapnen hade lämnats in under de sista veckorna. Jag tror att många av oss fungerar så. Att man får dubbelt så lång tid på sig att lämna in vapen tror jag absolut inte innebär att en mycket större mängd vapen lämnas in. De som tänker göra det hinner säkert under de tre månaderna.

Vi genomför inte det här på ett bristfälligt sätt. Vi genomför det på samma sätt som vi gjorde 1993. Då kom det in över 17 000 vapen och 15 ton ammunition. Jag har inte sett några uppgifter om det, och Luciano Astudillo har inte kunnat visa att en längre period 1993 hade inneburit att ytterligare vapen och ammunition hade kommit in. Det finns inget underlag som visar att det skulle göra det nu heller.

Sedan håller jag med om att man ska vara restriktiv med att införa sådana här amnestier. Annars skulle vi kunna ha en permanent vapenamnesti, vilket också har diskuterats. Men det är ingenting som säger att det ska behöva gå 14 år emellan. Att det är just 14 år som är den exakta perioden mellan olika vapenamnestier vet jag inte om ens Luciano Astudillo vågar argumentera för.

Anf. 89 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Fru talman! Det kanske jag gör, men det beror på vad som händer i vår omvärld och i världen i stort. Jag tycker att vi ska ha en väldigt restriktiv syn på vapenamnestier i stort. Att vapen som kanske använts vid brott kan lämnas in anonymt och förstöras innebär många gånger att bevismaterial förstörs som skulle kunna användas för att senare klara upp brott. Min syn är att vi har fått in så mycket vapen i Sverige och att det är så mycket vapen som florerar runtom i vårt samhälle att det nu finns skäl för att genomföra en tillfällig vapenamnesti, för att komma åt detta oomstridda faktum att finns det ett tillgängligt vapen blir brottet grövre och tuffare. Det är väl det vi är överens om.

Hade den borgerliga regeringen bara kollat det nordiska grannlandet Norge, som använde sig av den möjlighet som finns att registrera vapen, kanske vi redan förra gången då vapenamnestin genomfördes, för 13 år sedan, hade fått in mer vapen än vi fick in. 17 000 vapen är mycket, och det är bra. 15 ton ammunition är jättebra. Men vi vet ju inte hur mycket mer vi hade fått in om vi hade förlängt tiden. Det jag framför allt tror på är att vi ska se till att göra illegala vapen lagliga genom registrering och ändå bibehålla den restriktiva syn vi har på vapenhantering.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.