Anförande och repliker i debatten om våldsbrott och brottsoffer 16/5-07

Anf. 93 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Den här debatten om våldsbrott och brottsoffer har vi en gång per år, och det är ungefär samma frågor som vi debatterar. Betänkandet utgår från motioner som har lagts under den allmänna motionsperioden. Det är därför naturligt att debatten utgår från dessa motioner, åtminstone i huvudsak.

Jag ska senare i mitt anförande göra en kort sammanfattning av vad alliansregeringen redan har gjort, ett tillägg till Cecilias tidigare uppräkning. Men inför den här debatten har jag även försökt göra en jämförelse av vad vi i Centerpartiet och den övriga alliansen sade i opposition förra året i förhållande till vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu säger när de är i opposition.

Vid förra årets debatt sade jag själv bland annat så här: Vi i oppositionen är missnöjda med vilken hjälp, vilket skydd och stöd som brottsoffer får. Vi föreslår ett antal lagändringar för att markera att samhället ser extra allvarligt på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och hatbrott. Vi föreslår förstärkt skydd för brottsoffer som elektronisk övervakning vid besöksförbud, ökad kunskap inom rättsväsendet och prioriteringar av brott mot barn.

Jag skulle nästan kunna tro att Elisebeht Markström, Lena Olsson eller Mehmet Kaplan kunde säga samma sak i dag. De reservationer som finns i det betänkande vi nu debatterar, och som den nuvarande oppositionen står bakom i år, handlar om elektronisk övervakning av besöksförbud, barn som bevittnat brott, information till offer för hatbrott och så vidare. Det är ungefär samma sak, trots att vi har bytt opposition.

Vad ska man dra för slutsatser av detta? Slutsatsen måste bli att vi ändå är ganska överens. Just i de här frågorna finns det inte några extremt stora skillnader mellan blocken. Även om vi gärna vill blåsa upp skillnaderna för att få en bra debatt tror jag nog att vi är överens om att det är prioriterat att de som utsatts för brott ska få bättre hjälp av samhället. Det gäller inte minst information, stöd och kompensation.

Därför kan jag också säga att när man bara läser reservationerna i betänkandet så är de allra flesta bra. Det är kanske inte konstigt eftersom vi i Centerpartiet redan tidigare år har tagit upp ungefär samma frågor. De frågorna jobbar vi nu med. De flesta av de frågor som tas upp i reservationerna har alliansregeringen redan påbörjat ett arbete kring. Därför är reservationerna onödiga, men jag förstår att oppositionen ändå vill markera.

Att vi inte har hunnit genomföra allt vi sade i opposition under ett drygt halvår borde inte överraska någon – allra minst Socialdemokraterna som inte hann genomföra allt de nu kräver under tolv års regeringsinnehav.

Fru talman! Jag har alltså tänkt göra en kort sammanfattning av vad som redan har gjorts av alliansregeringen och av vad som är på gång. Det blir delvis en upprepning av Cecilia Wigström redan har sagt, men när man lyssnar på replikskiftena verkar det som om det kanske behövs en upprepning i alla fall. Efter denna sammanfattning ska det inte råda någon som helst tvekan om att Centerpartiet och hela alliansen prioriterar brottsofferfrågorna mycket högt.
I budgetpropositionen har angivits att en nationell handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer. Den ska presenteras i höst, har jag hört.

I regleringsbrev har regeringen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att säkerställa att det finns familjevåldsenheter inom varje polismyndighet och att all personal som utreder ärenden med barn ska ha särskild utbildning för detta.

Åklagarmyndigheten har fått ytterligare resurser till fler specialisttjänster på familjevåld och sexualbrott.

Nationellt kunskapscentrum för frågor om mäns våld mot kvinnor vid Uppsala universitet fick i februari i år – det är alltså inte något som den tidigare regeringen gjorde – i uppdrag att utarbeta ett nationellt program för hur sexualbrottsoffer ska omhändertas av sjukvården.

Åklagarmyndigheten har fått i uppdrag och redovisat hur domstolarnas straffmätning och påföljdsval fungerar vid bland annat kvinnofridskränkningar.

Socialstyrelsen lämnade i slutet av förra året en rapport kring kostnader för våld mot kvinnor. Det är dock kanske inte alla som tycker att den är tillräcklig. Det har vi förstått vid det här laget.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att besluta om och fördela stimulansbidrag för att utveckla omsorgen om äldre personer som utsatts för brott.

När det gäller äldre har regeringen också tillsatt en särskild utredare för att lägga fram förslag om en värdighetsgaranti för vård och omsorg om äldre. Detta inkluderar även äldre som utsatts för våld eller andra brott.

Brottsoffermyndigheten ska göra en redovisning av hur de nya reglerna för brottsskadeersättning till barn som bevittnat våld har fungerat.

Brottsförebyggande rådet har utvärderat besöksförbudet och har bland annat kommit fram till att det behövs en mer aktiv uppföljning och tydliga reaktioner vid överträdelser och att de skyddades synpunkter på hur skyddet fungerar måste tas bättre till vara. Denna rapport bereds just nu inom Regeringskansliet.

Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag och redovisat hur elektronisk övervakning ska kunna ske vid besöksförbud. Även detta bereds på Regeringskansliet.

En liten detalj som ändå är viktig är att Rikspolisstyrelsen ska upphandla pepparsprej som hotade personer ska få utbildning för att inneha och i värsta fall använda.

Rikspolisstyrelsen ska också ta fram ett nationellt enhetligt arbetssätt för att med hög kvalitet förebygga, utreda och klara upp brott i nära relationer.

Jag skulle kunna hålla på ännu längre och räkna upp goda exempel på hur brottsofferarbetet fortskrider, men man kan själva läsa vidare i betänkandet. Det finns fler exempel.

Fru talman! Till sist vill jag ta upp en fråga som tyvärr inte har kommit upp så mycket i debatten, eftersom det inte finns några direkta motioner som behandlar dessa frågor.
Jag har tidigare själv motionerat om forskning kring mäns våld mot kvinnor men gjorde det inte under förra motionsperioden. I den forskning som sker sätts oftast fokus på kvinnan som brottsoffer. Men för att vi långsiktigt ska kunna förebygga och motverka våld mot kvinnor krävs en ökad kunskap inte bara om effekterna för offret utan också om gärningsmannen. Vad är det som får honom att slå, kränka, hota och utnyttja den kvinna som han faktiskt säger sig älska? Problemet är ju inte kvinnan som blir slagen utan mannen som slår. Därför behövs mer forskning på detta område, och det är en fråga som jag har för avsikt att återkomma till.

Självklart vill jag också yrka bifall till förslaget i betänkandet och med det avslag på reservationerna.

Anf. 94 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Nu är det ombytta roller. Jag har noga gått igenom vad Johan Linander och jag sade förra året och några år tillbaka – vad han har sagt, vad jag har sagt, och vad andra i kammaren har sagt. Det är rätt spännande.

Det jag noterar som en liten skillnad mot tidigare när det gäller Centerpartiet är passiviteten på motionsfronten. Det finns, tror jag, två c i det här betänkandet. Det är inte några egna centermotioner utan sådana ni allihop har skrivit tillsammans. Då blir man förstås fundersam. Är det så att Centern har tappat glöden, eller förlitar man sig på att kamraterna i Rosenbad tar hand om frågorna och anser att riksdagen inte behöver behandla de lite mer framåtsyftande frågorna? Det är en notering jag gör.

Du säger att det är mycket som vi säkert är överens om, Johan Linander. När det gäller vad som behöver göras är det nog ett sådant område. Frågan är om det kommer att göras. Var finns åtgärderna som du tycker dig se att vi är överens om?

Vi säger att vi behöver barnahus i alla län. Alla barn i hela landet bör omfattas av den verksamheten. Det är dags att aktualisera frågan om den elektroniska fotbojan. Man måste se till att få fram en lagstiftning. Det finns inga sådana förslag från er, vad jag vet. Det finns heller inga förslag om dödsfallsutredningar. Ni pratar om att ni vill, men det finns faktiskt inga sådana förslag, och ni har heller inte redogjort för några sådana.

Kan du inte berätta lite för oss om vad som är på gång?

Anf. 95 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! När det gäller varför vi inte har skrivit så många motioner handlar det om att vi tidigare har haft många partimotioner och kommittémotioner. När man sitter i majoritet är det ganska naturligt att man inte skriver så många parti- och kommittémotioner, eftersom vi kan genomföra saker ändå, utan att motionera. Det är möjligt att den socialdemokratiska riksdagsgruppen inte kunde påverka den socialdemokratiska regeringen i någon omfattning, men det kan faktiskt Centerpartiets riksdagsgrupp.

När det gäller förslagen som Elisebeht Markström återigen tar upp i ett replikskifte kan jag inte svara bättre än Cecilia Wigström och Helena Bouveng har gjort. Du har fått alldeles utmärkta svar av dem, och det känns lite konstigt att vi ska tjata om precis samma saker. Det borde finnas ytterligare saker att ta upp, även om möjligtvis fotbojan var ny i din replik till mig.
Rikspolisstyrelsen har utrett detta, och man föreslår att några fältförsök ska komma i gång för att man ska se om tekniken fungerar.

Man har även pekat ut vilken myndighet som ska ha ansvar för tekniken. Om jag minns rätt var det Försvarets forskningsinstitut eller något liknande. Jag kan inte lova att det var så, jag ska leta i papperen. Nog händer det saker.

När man lyssnar på Socialdemokraternas kritik nu kan man inte underlåta att fundera: Om det här är så oerhört viktigt just nu, varför hände det inte mer tidigare när ni själva hade makten att genomföra saker?

Anf. 96 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Det blir med nödvändighet på det sättet eftersom ni här uppträder som fyra partier men i regeringen som en allians. Då blir det naturligtvis så här i kammaren att vi behöver prata med er alla fyra om de frågor som vi tycker är angelägna att diskutera. Därför blir det med nödvändighet en viss upprepning. Vi har väl erfarit ungefär samma förhållande förra mandatperioden, men tvärtom. Sådan är ordningen här. Det vet Johan Linander.

Att Centern nu kan påverka vad regeringen kommer att lägga fram är jättebra. Johan Linander har tidigare talat sig varm om forskning. Du tog upp det i dag också i ditt anförande. Det är väldigt välkommet. Forskning när det gäller mäns våld mot kvinnor är angelägen, och du riktar in dig särskilt på gärningsmännen. Jättebra!

Se till att det kommer med i den nationella handlingsplanen! Se också till att frågan om våld mot äldre kvinnor kommer med i handlingsplanen! Se dessutom i sådana fall till att det utvecklas stödjande verksamhet för män ute i hela landet, både inom kriminalvården och ute i det civila samhället. Det är ju i det förebyggande arbetet som det skulle kunna göra allra mest nytta. Har du nu möjlighet att påverka kamraterna på andra sidan vattnet så gör det och ta med de här frågorna som du nu tycker är så viktiga.

När det gäller elektronisk fotboja vet Johan Linander lika väl som jag att det behövs en lagstiftning på plats för att vi ska kunna prova den verksamheten. Det är inte bara att köra i gång. Den lagstiftningen behöver regeringen ta fram vid det här laget. Det har ni krävt tidigare. Nu har ni chans att göra det. Den tekniska utvecklingen är ju färdig nu, åtminstone på sådant sätt att Rikspolisstyrelsen tycker att vi ska kunna pröva den i vissa försök. Det har den inte varit tidigare, därför har vi heller inte gjort det tidigare. Så enkelt är det.

Anf. 97 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag ska börja med fotbojan. Det är självklart att vi kommer att ha en lagstiftning på plats innan vi genomför försöksverksamheten. Vi kommer inte att starta en försöksverksamhet utan att det finns ett lagstöd för den. Det kan jag faktiskt lova Elisebeht Markström.

När vi talar om våld mot äldre tycker jag att det blir lite ensidigt när man säger att det ska in i en plan som handlar om mäns våld mot kvinnor. Mehmet Kaplan nämnde siffrorna tidigare i debatten. De är visserligen för Umeå kommun, men om vi utgår från att förhållandena i Umeå är ungefär desamma som i riket i stort var det alltså 16 procent av de äldre kvinnorna som hade råkat ut för våld efter sin 65-årsdag. Men det var ändå 13 procent av männen. Säger vi att arbetet för att förhindra våld mot äldre ska hamna i planen mot mäns våld mot kvinnor tappar du bort de 13 procent av männen som faktiskt också utsatts för våld. Jag tycker att det blir för ensidigt. Men det hindrar inte att en sådan fråga ändå kan få vara med i handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor. Men vi får inte glömma bort männen. Det vill jag betona.

Jag tappade bort det sista som Elisebeht Markström sade. Jag beklagar det.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.