Namnlagen

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändringar i namnlagen.

Motivering

Det kan på goda grunder ifrågasättas varför staten ska reglera vilka namn som föräldrar får döpa sina barn till, hur man får byta namn eller hur makar ingår namngemenskap. Den svenska namnlagen från 1982 bör därför ses över i syfte att förenkla så mycket som möjligt. Det finns dock anledning att t.ex. skydda immaterialrättsligt skyddade namn och släktnamn och därför bör det finnas kvar en namnlag.

När det gäller makars möjlighet att ta ett gemensamt mellannamn är dagens namnlag en ren klåfingrighet från statens sida. Idag förbjuds att båda tar den ena makens efternamn som gemensamt efternamn och den andra makens efternamn som gemensamt mellannamn. Varför?

Namnlagen är också uppbyggd utifrån att hela Sverige har samma namnkultur, men så är inte fallet. Enligt 13 § tredje punkten i namnlagen är det förbjudet att ta ett efternamn som är ett allmänt känt utländskt efternamn. Detta hindrar t.ex. en Hansson i Skåne att ändra till det gamla släktnamnet Hansen eftersom Hansen är ett allmänt känt utländskt efternamn. Att Skåne varit danskt fram till 1658 tar inte namnlagen hänsyn till.

This entry was posted in Riksdagsmotioner. Bookmark the permalink.

One Response to Namnlagen

  1. Kristjan Gudmundsson says:

    Hej Johan, Tack för en intressant blogg. Jag har en fråga till dig ang namnlags problem. Jag är nämligen Isländsk medborgare bosatt i England tillsammans med min svenska hustru och två barn. 3år och tio månader. Mina barn e födda i England och har dubbelt medborgarskap Isländskt/Svenskt. Däremot har dom bara pass från Island eftersom Sverige inte godkänner deras efternamn enligt den svenska namnlagen Dom heter (även registrerade)nämligen kristjansdottir/son-larsen på Island och England.Som du säkert redan vet accepterar inte namlagen dubbla efternamn och dom får endast alternativet att använda mitt efternamn som mellannamn. Detta ställer såklart till stora problem för oss beträffande isländska namntraditioner. Eftersom Mamman e svensk så väger detta tyngre än pappans nationalitet. Den enda lösningen som vi har fått är att vi registrerar dottir/son efternamnet som ett förnamn som vi förövrigt inte accepterar. Förtilfället är dom båda registrerade med endast larsen som efternamn i Sverige. Skatteverket tar ingen hänsyn till att min son har haft ett isländsk pass i tre år och är känd med dubbelt efternamn. Har du ngt bra råd angående vårat dillemma? Vore trevligt att höra synpunkt i detta fallet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.