Jag hade fel

Under 2006 och 2007 hade jag några gästblogginlägg här på min blogg. Min tanke med gästbloggningar var att få en bredare blogg med åsikter, kunskaper och erfarenheter som jag kanske inte har själv. Självklart ska det vara åsikter som jag på något sätt kan försvara att jag publicerar, även om jag inte står bakom texterna som helhet. De senaste två åren har jag inte haft några gästbloggare och inte heller gjort något för att få någon att skriva sådana inlägg, men nu har jag fått förfrågan om en uppföljning av ett tidigare gästblogginlägg, så här kommer Stefan Görlings syn på behovet av en riktig IT-politik i Sverige.

Jag hade fel. De som känner mig vet att det händer ibland. Jag försöker väga upp det med att vara ödmjuk nog att erkänna när det händer. Så, låt mig få förklara.

I Oktober 2006, precis efter valet skrev jag ett gästblogginlägg här med rubriken “Eftertanke i storstädningens tid”. Det mesta i det inlägget står jag för tre år senare, men min vädjan att behålla den IT-politiska strategigruppen visade sig vara fel. Förlåt.

Nu tre år senare kan vi se att det IT-råd som inrättades under Åsa Torstenssons ledning inte lyckats att forma en bärande politik för IT-samhället. När Sverige äger ordförandeklubban i EU och förbereder sig för att slå fast EUs IT-politik fram till 2015, då ställs möten in på grund av tidsbrist och istället för att politiska visioner formuleras förlitar man sig på konsultrapporter.

Samma sak händer med e-förvaltningen. Den omstart som gjordes nyligen och skulle leda till handling istället för ytterligare planering, har i praktiken delegerats till konsultrapporter till ett värde av ca 10 miljoner kronor.

Kan vi tänka oss något annat politikområde där framtidsmål skulle delegeras till utredningar av managementkonsulter? Integrationspolitik? Glesbygdspolitik? Jämställdhespolitik? Försvarspolitik?  Varför inte låta Gartner, Accenture och McKinsey i samråd skriva de framtida partiprogrammen?

Varför har vi fortfarande ingen IT-politik?

ITP-enheten är av historiska skäl inordnad under infrastrukturområdet på näringsdepartementet. Där har man levt en relativt stillsam tillvaro i många år. Det har helt enkelt inte varit en av de huvudområden där partipolitik har bedrivits. Istället har man fått motivera sin verksamhet utifrån andra politikområden.

De senaste året har det börjat framgå att det inte längre är hållbart. IT-politik håller på att bli ett eget område där politiska ställningstaganden kommer att krävas. De traditionella partierna håller fortfarande på att förstå vad Piratpartiet egentligen handlar om, men det borde framgå att det finns område, vi kan kalla det informationspolitik som inte hanteras i dagens system.

Jag misstänker att IT-rådet inte lyckats ha ett reellt inflytande på svensk IT-politik av två anledningar. Dels upphörde det kansli som stödde den tidigare strategigruppen. IT-rådet har reducerats till ett samtal utan resurser att faktiskt omvandla visioner till politik. Dessutom är det endast en mycket liten del av de spännande frågorna som faller under ITP-enheten i dess nuvarande form. De senaste årets debatter har visat att IT-politik berör alla olika departement.

Frågan måste organiseras om. Vilket kanske lämpligast görs direkt efter valet. Nästa mandatperiod kommer debatten fortsätta och det förefaller nödvändigt att ITP får en starkare organisatorisk ställning och ett bredare mandat (gärna ett eget statsråd, men kanske mer realistiskt ett byte av statsråd – till näringspolitiken). En organisation med personal nog att formulera visioner och genomföra förändringar snarare än att beställa konsultrapporter.

Denna enhet måste kunna föra en drivande politik där ett modernt IT-samhälle ses som tillväxtskapande näringspolitik och inte främst infrastrukturpolitik. Det kommer att bli en utmaning att organisera informationspolitiken efter valet (för att täcka in en politik för e-förvaltning, näringspolitik, informationssamhället, en rad frågor som idag förefaller vandra relativt slumpmässigt mellan näring-, justitie-, utrikes-, försvars- och kulturdepartementen.)

Men först av allt måste partierna komma med på banan och forma åsikter. Politik handlar för mig om en vision om i vilken riktning samhället bör utvecklas. Och att tala om visioner för samhället utan att diskutera informationsteknologins roll är för mig fullständigt verklighetsfrämmande.

Så, först av allt måste vi börja disktuera IT-politik och inte delegera frågan om framtidens samhällsstrukturer till konsultrapporter.

Många viktiga saker sker under detta halvår, innan valet. I november planeras under Sveriges ordförandeskap en ministerkonferens i Visby där efterföljaren till det rådande i2010-programmet kommer att diskuteras: Visby Agenda: creating impact for an eUnion 2015, en gemensam plattform för IT-policy.

Det är viktigt att denna strategi faktiskt formulerar en vision, och inte enbart fortsätter i invanda spår. Det är ett utmärkt tillfälle att formulera visioner och diskutera IT-politik.

Jag kommer, genom att prata med många andra att arbeta fram ett alternativ till den konsultrapport som ska lägga grunden till konferensen.

Var med du också. Formulera din egen vision för framtidens informationssamhälle!

Stefan Görling
www.ourvisbyagenda.eu

This entry was posted in Gästbloggar. Bookmark the permalink.

6 Responses to Jag hade fel

  1. z999 says:

    @Stefan Görling:
    “Varför har vi fortfarande ingen IT-politik? ”

    Jag tror det är rädslan för att göra fel eller spå fel som gör att det är så. Din inledning var väl ganska talande?

  2. Stefan, du hade inte fel. Som du själv beskriver så har vi inte kvar Strategigruppen. Vi har den inte kvar. Den hade behövts. Så du har i själva verket rätt!

    Patrik — ledamot av både Strategigruppen och IT-Rådet

  3. Även om jag jobbar för N-dep så vet jag inte riktigt vad ITP-enheten gör… förutom att tvinga PTS att införa Datalagringsdirektivet och andra dumheter istället för att se över den nuvarande regleringens brister.

    PTS skriver själva i sin rapport om myndighetens arbete med att minska företagens administrativa kostnader att:

    “Intressant i sammanhanget är att flera företag har påtalat att kostnaderna för att hantera administrativa krav beträffande PTS verksamhetsområde i ett
    stort perspektiv är acceptabla och rimliga. De upplever dock att det finns brister i själva regleringen som är betydligt mer problematiska och
    kostsamma”

    “Vad som dessutom bör påpekas är konsekvenserna av Datalagringsdirektivet som i svensk rätt införs genom ändringar i LEK från den 1 januari 2009.
    Dessa ökade krav kommer att medföra betydande kostnader för operatörerna.”

    Är det någon på ITP som hört talas om behovet av regelförenkling och minskade administrativa kostnader?

  4. steelneck says:

    När disruptiv teknik ställer om förutsättningar så kan man observera hur folks perception ställs på ända. När allt bara rullar på och gammal teknik kontinuerligt utvecklas, så ses folk som faktiskt gör något som pragmatiker, medan de som fantiserar om framtida scenarion ses som radikala. Dagens kommunikationsmöjligheter har dock ställt saker på ända. De som idag tittar ut genom fönstret och konstaterar hur världen ser ut, ses som så radikala att de ignoreras, medan de som utgår från hur världen såg ut tidigare, ses som pragmatiker.

    När verkligheten inte längre stämmer med den gamla kartan, så skapar detta brytningar i en organisation. Ledarskapet navigerar efter den gamla kartan och de som har fräckheten att föreslå att det som ser ut att hända utanför fönstret faktiskt är det som händer, skuffas undan i små utvecklingsgrupper utan varken medel eller reellt inflytande och blir ignorerade. De som däremot föreslår saker som inte stämmer med verkligheten men som passar fint med den gamla kartan, blir betraktade som räddande änglar.

    Det verkar inte spela någon som helst roll om vi talar om politik, industri eller tjänstesektor, handlingsmönstret blir detsamma. Det gamla anrika Facit med sina mekaniska räkneapparater såg tidigt hotet från elektoniken. Men att elektroniken skulle ta över var en så obekväm tanke att det menatalt räknades till avdelningen otänkbart. Kognitiv dissonans fungerar så, vi letar argument som stämmer överrens med våra tidigare uppfattningar, det är så vi rent intuitivt sorterar sant från falskt. Att utmana ens egna tidigare kognitiv är en rent mentalt ganska tuff sak. Således knuffade Facit in de obekväma “radikalerna” in i utvecklingsgrupper. Ett kort tag producerade Facits utvecklingsfolk vad som ansågs som världens bästa stordatorer, till och med IBM låg i lä där, tack vare dessa tokskallar som hade fräckheten att faktiskt se vad som hände utanför fönstret, bara för att kort därefter lägga ned avdelningen och satsa på sina mekaniska apparater. Tio tusen blev arbetslösa.. Herregud, vi hade läge att spöa IBM! Tänk så kraftfullt destruktiv Platons grotta är..

    Inom den etablerade politiken görs precis samma sak. IT-råd och strategigrupper skapas där det mentalt obekväma skuffas undan, gärna helt utan medel och resurser och framförallt inget reellt inflytande. Sådana här grupper är ingen lösning, det är ett symptom. Det visar på en ovilja att öppna fönstret eftersom flugor kan flyga in, för att parafrasera Deng Xiaoping, men frisk luft är nyttigt och flugor kan man slå ihjäl som han uttryckte det. När ledningen själv törs titta ut och konstatera, alltså utmana sina kognitiv och uppdatera kartan, då behövs inga IT-råd och strategigrupper.

    Vi ser det också som symptom när alternativ till rådande lösningar efterfrågas. De som ropar på alternativ när disruptiv teknologi får de gamla lösningarna att sluta fungera, begär att vi skall ljuga för dem. Förändringen sker ofta inte förrän det har tagit slut på folk som kan ljuga trovärdigt för de högsta ledningarna. Vi har aldrig tidigare vetat på förhand vad som skall komma när det gamla slutar fungera. Inte visste vi vad sömmerskorna skulle arbeta med när teko-industrin rämnade. Vi hade inte en aning om vad Facits anställda skulle syssla med framöver. När varvsarbetarna blev arbetslösa stod vi initialt helt handfallna. Inte såg vi mobiltelefonerna eler internet på förhand. Vad framtiden bär i sitt sköte vet vi mycket sällan, än mindre hur vi skall tackla det, det viktiga är att inte fastna mentalt i det gamla och se realister som obekväma tokradikaler.

    Skiftet vi står inför idag är lika stort som skiftet mellan jordbruk och industrisamhället. Nätet som fungerande idé är 40 år gammalt, det var 20 år sedan som de tidigaste nördarna började få access och bara 10 år sedan som vi rent allmänt började ha tillgång. Det är en mycket kort tid i perspektiv av samhällsomdaningar i denna magnitud. Vem som helst kan i backspegeln inse att inte ens de mest insatta hade en aning vad som skulle komma när förbränningsmotorn bara var 20 år gammal och bilen knappt ens påkommen. Så, skuffa inte undan de som sett en glimt av det utanför grottan i speciella grupper, öppna fönstret och släpp in ljus och frisk luft istället.

  5. Patrik:
    Ja och nej. Visst hade det varit bättre om det funnits en strategigrupp snarare än ett IT-råd. Men “steelneck” har en poäng. Det är inte relevant om grupperingen finns eller inte, det handlar om vad man vill göra med den – att använda den för att ta till sig omvärldens förändring, eller för att försöka skjuta problemet ifrån sig.

    Oscar:
    Intressant. Får jag förelså att du gör ett studiebesök hos dina kollegor? Så långt kan det ju inte vara att gå. Kanske kan ni lära er något av att prata med varandra inom organisationen, vem vet….

    En liten not. Datalagringsdirektivet gäller ju implementering av ett EU-direktiv. Och handhas av justitiedepartementet, inte ITP-enheten även om de säkerligen blir inblandade.

    PTS domänbeslut är konstigt. Men ett myndighetsbeslut och inte ett departementsbeslut. Domännamnslagsdiskussionerna tillkom just för att föra fram ett friare regelverk att gå från förprövning, så kanske borde man fila lite på sina direktiv till PTS ja.

    Steelneck:
    Väl formulerad poäng. Jag blir inte riktigt klok på om han talade om det öppna fönstret eller den öppna dörren dock.

  6. Nan says:

    Ja, Johan, bara att skriva ut steelnecks kommentar och stoppa under näsan på Maud. För det är nästan ett koncentrat på varför Piratpartiet vinner mark.

Leave a Reply

Your email address will not be published.