Det behövs ett längre tidsbegränsat straff

Utvecklingen av livstidsstraffet gör att det krävs ett längre tidsbegränsat straff. (Livstidsstraffets vara eller inte vara bör också diskuteras, jag har försökt få Centerpartiets stämma att säga ja till att avskaffa livstidsstraffet men tyvärr inte lyckats. Hittills.) Utvecklingen innebär inte bara att fler och fler sitter på livstid i svenska fängelser, har ökat konstant under 2000-talet, utan också att de som sitter på livstid får avtjäna längre och längre tid.

Idag har vi ca 150 livstidsdömda varav 45 har suttit längre än 10 år och därmed har möjlighet att söka tidsbegränsning av sitt straff hos Örebro tingsrätt. 22 har hittills ansökt och av de sju som tagits upp har fem fått avslag och två fått tidsbestämning på 24 och 21 år. Det är möjligt att en tredje också fått tidsbestämt till 21 år.

Resultatet har blivit att straffmöjligheterna för mord, fängelse i 10 år eller på livstid, innebär antingen avtjänande i 6 år och 8 mån (villkorligt efter två tredjedelar) eller minst 14-15 år. Det känns fel att det inte finns något mellanting. Ett längre tidsbegränsat straff på 15 eller kanske 18 år skulle avhjälpa detta problem. Ett annat problem som skulle kunna avhjälpas är att grova narkotikabrott ofta slår i taket för dagens straffskala, dvs 14 år vid upprepad brottslighet. Därutöver skulle obalansen mellan mord och grovt narkotikabrott kunna ordnas, det är inte rimligt att många narkotikadömda får högre straff än normalstraffet för mord.

Högsta Domstolen har också för några veckor sedan slagit fast att tio år ska vara normalpåföljden för mord och att livstidsstraffet ska förbehållas de allra allvarligaste fallen. Detta borde väl redan gälla, men vi får se om det sätter stopp för utvecklingen att fler och fler döms till livstid av de som döms för mord. Antalet morddomar är ungefär på samma antal varje år de senaste 15 åren.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

13 Responses to Det behövs ett längre tidsbegränsat straff

  1. Ola says:

    Varför är det inte rimligt att grova narkotika brott kan straffas hårdare än mord?

    Man blir ju nyfiken på hur du resonerar…

  2. site admin says:

    Att genom en planerad, medveten handling ta en annan människas liv tycker jag är det värsta brott som man kan begå. Visst kan narkotikabrott indirekt ta människors liv, men man kan inte direkt hävda att det är narkotikabrottslingens uppsåt.

    Överhuvudtaget tycker jag att straffen för narkotikabrott har hamnat fel. Vid “normala” brott görs en helhetsbedömning av domstolen, men när det gäller narkotikabrott började man för länge sedan att enbart titta på mängden och sedan räcker det med en “tabell” för att hitta “rätt straff”. När man började döma på det här sättet så kunde ingen ana vilka oerhört mycket större mängder narkotika som skulle smugglas på 2000-talet. Det har gjort att många narkotikasmugglare vet att deras mängd ger maxstraff, och då kan de självklart försöka smuggla ännu mer. Det ökar inte risken för längre straff.

    I princip bör aldrig maxstraff dömas ut, för då har man sagt att inget brott av det slaget kan vara grövre.

  3. Ola says:

    Jag håller med dig om att det “tabellförfarande” som man sysslar med när det gäller narkotikabrott är förkastligt.

    När det gäller följderna av grov narkotikasmuggling och langande av större, eller för den delen även mindre, mängder så kan man mycket väl hävda att langaren, eller smugglaren, inte kan hävda att han, det är det väl oftast, inte förstod vilka följderna skulle bli av det. Det ger alltid upphov till en mägnd andra brott. De må va stölder ur bilar, inbrott, misshandel, dråp, mord, våldtäkter där narkotikan använts kanske både av förövaren för egen del men troligen vanligare för att försätta offret i ett “hanterligt tillstånd” etc etc… Att ta hänsyn till detta och inte låta langaren/smugglaren komma undan en kraftigare påföljd för att han “inte förstod” att en mängd andra brott följer lika naturligt efter hans brott som 2 kommer efter 1. Det går ju inte att hävda att man inte förstod att en människa troligen dör om man sparkar honom/henne i huvudet upprepade gånger eller slår med ett rejält tillhygge.

    Att rangordna vilka brott som är “värst” kan bara göras principiellt med en väldigt förenklad modell av brotten. Vi får naturligtvis hålla oss till det eftersom vi inte kan lagstifta på något annat sätt och straffsatserna kommer alltid att uppfattas som felaktiga för en mindre eller större större grupp människor i landet när man jämför olika brott. Värderingarna i samhället förändras också över tiden så en översyn måste man naturligtvis göra med jämna mellanrum. Man behöver dock inte alltid öka på straffskalorna med längre straff, även om det är svårare att argumentera för motsatsen i debatten.

    Det viktigaste är trots allt vad strafftiden innehåller. Meningen är inte att vi ska ha ett straffsystem som handlar om att ge igen eller hämnas utan att skydda samhället, oss andra alltså, från fler brott samtidigt som man ger den dömde möjligheten att bryta den krimminella livsstilen och kunna bli en medborgare som håller sig inom regelverket och då också får ett bättre liv.

    Inte sant?

  4. site admin says:

    Ola, jag håller helt med dig om att det viktiga är vad kriminalvården innehåller. Där finns det mycket att göra.

    Att jag vill ha längre tidsbegränsade straff än 10 år (14 år vid upprepad brottslighet) är inte ett sätt att få generellt längre straff i Sverige. Tvärtom tycker jag att narkotikabrotten, även om de är mycket allvarliga, resulterar i orimligt långa strafftider i jämförelse med mord, dråp, grov misshandel m.m.

    Att införa längre tidsbegränsade straff ser jag också som ett första steg för att avskaffa livstidsstraffet som jag anser inhumant.

  5. Ola says:

    Jag vet att du anser livstidsstraffet inhumant.

    Jag är dock inte beredd att hålla med dig om att narkotikabrott ger orimliga straff när man jämför med mord, dråp, grov misshandel och våldtäkt. Livstidsfängelse utan möjlighet till benådning eller tidsbestämning är inhumant. Den modell vi har är jag inte beredd att kalla inhuman. Det är strängt straff, ett oerhört strängt straff, när man inte kan veta hur långt det i slutändan blir. Tidsbestämningen och benådning bör dessutom skötas av en domstol. DÅ blir det bättre.

  6. site admin says:

    Tidsbestämningen bestäms numera av domstol, nämligen Örebro TR (undrar varför Thomas Bodström valde den tingsrätten, kan det bero på att han kandiderade till riksdagen i Örebrovalkretsen…) och vid överklagande i Göta HovR.

    Det inhumana i dagens svenska “livstidsstraff” tycker jag just är att den som är intagen och suttit av över 10 år ständigt slits mellan hopp och förtvivlan när de går och hoppas på att få tidsbestämning av straffet. Livstidsstraffet gör också kriminalvårdarnas arbete mycket svårare. Hur motiverar man någon att återanpassa sig till ett normalt liv utanför murarna (studier, yrkesutbildning, arbetsträning) när personen inte vet när eller ens om han kommer ut? Det tredje stora problemet med livstidsstraffet är att de inte har något, eller åtminstone väldigt lite, att förlora de första åren av sin “resa”. Med andra ord kan de ta på sig “uppdrag” inne på anstalten för att tjäna extra eller kanske betala av för något.

  7. Ola says:

    Jag kan förstå resonemanget med problemet att motivera den intagne när det gäller engagemang i olika program. Det må va utbildning eller program för att hjälpa den intagne att bryta gamla mönster etc. Motivation är kanske än mer ett problem med förstagångsdömda unga intagna som tycker att deras livsstil är cool och det enda rätta. De kan va dömda till ett kortare straff och kan mycket väl resonera att det kan kvitta vad som händer här för jag kommer ändå ut snart igen.

    Den sista punkten, angående att inte ha något att förlora, gäller ju i lika hög grad den som blivit dömd till t ex 10 eller 14 år. 2/3-dels frivgivningen ligger ändå så pass långt borta att man mycket väl kan resonera at det spelar mindre roll vad jag gör nu än vad jag gör det sista året eller två, innan frigivning. Minnet är kort och även om man varit inblandad i något tidigt under straffet så kan det ändå förklaras med att man fortfarande satt hårt fast i den kriminella livstilen. Det kan också vara en väg in till en inre krets i den kriminella världen för en ung förstagångsdömd intagen att ta på sig, bli tilldelad, diverse otrevliga och kriminella uppdrag inne på anstalten. “Han ska ju ändå snart ut igen”.

    De här punkterna är inte direk knutna till livstidsstraffet utan är mer generella problem inom kriminalvården.

    Jag kan gå med på det inhumana i att inte veta. Ovissheten är ett stort problem och jag måste säga att efter vidare reflektion lutar jag nu mer åt ditt håll i frågan om livstidsstraffet än tidigare.

  8. site admin says:

    Den som är dömd till ett tidsbegränsat straff och begår brott i fängelset kan dömas till ytterligare straff, men den som redan har livstid kan inte få något påslag.

  9. Ola says:

    Det är dock ofta svårt att bevisa vem som faktikt begått ett brott inne på anstalterna. Ingen vill gola och riskera att själv råka illa ut…

    Det går inte att lägga på någon ny påföljd på ett livstidsstraff men om den dömde begår brott, och detta bevisats, under tiden i fängelse så lär det inte hjälpa benådningsansökan. Det blir i praktiken en påbackning som dessutom blir godtycklig och det sistnämnda är inte alls bra. Eller tycker du att jag är helt ute och cycklar?

  10. site admin says:

    Visst är det svårt att få intagna att gola, men det finns ändå ofta tekniska möjligheter att bevisa vem som gjort vad. Tyvärr tror jag att många brott inne i anstalterna inte utreds på samma sätt som brott utanför murarna, det gäller inte minst narkotikabrott.

    Visst kan brott under anstaltstiden vara negativt vid ansökan om tidsbestämning, men begicks det brottet åtta år tidigare så tror jag att det får mycket liten betydelse om ens någon. Godtyckligt blir det på ett sätt, om det blir någon försenad villkorlig frigivning pga brott på anstalten, men numera är det ändå en tingsrätt som fattar beslutet.

  11. I tillägg till er diskussion, som jag för övrigt personligen inte tycker att narkotikabrott ska jämnställas med våldsbrott,(Det tyckte jag inte heller innan jag blev “artisk” i denna fråga.) då det finns många som missbrukar som faktiskt inte dör av missbruket, men däremot så är det klart att det är destruktivt och livsfarligt och därför anser jag att det bör vara straffbart att hantera narkotika.

    Men det jag vill tillägga är att i alla våldsbrottsmål krävs en massa bevis, i form av brottsplatsundersökningar, vittnesmål, motiv, DNA etc. I narkotikabrott räcker det faktiskt med indicier. I min mammas mål dömdes de inblandade till följande straff i Tingsrätten: Min mamma och hennes man 7 år var, de övriga; 5 år, friad, 13 år. I Hovrätten blev straffskalorna desamma, förutom att han som blev friad, blev dömd till 5 år även han. Har skrivit lite grann om själva saken i dessa bloggar:
    http://souldeep.wordpress.com/2006/07/14/varfor-blev-styvpappa-domd/
    och här:
    http://souldeep.wordpress.com/2006/07/14/svar-till-dig-miss-borderline/
    och här:
    http://souldeep.wordpress.com/2006/07/14/ett-kort-tillagg/

    Har sedan min mammas rättegång lyckats komma i kontakt med andra narkotikabrottsdömda och några av deras domstolsprotokoll och är helt klart förfärad över den rättsstat vi sägs vara.

    Mer om detta kan även läsas här:
    http://www.aftonbladet.se/debatt/article375868.ab

    Mvh. “Någons dotter”

  12. site admin says:

    Tack för ditt inlägg! Intressant att läsa din blogg.

  13. “Artisk” vet jag inte vad det är. Menade förstås Partisk! 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published.