Leijonborg borde avgå

Jag kan inte säga att jag tycker att Lars Leijonborg gör ett dåligt jobb som partiledare för folkpartiet. Visst har det gått ner i opinionsundersökningarna, men det är tyvärr inte unikt för folkpartiet inom alliansen. Leijonborg har liksom Maud, Göran Hägglund och Fredrik Reinfeldt svårare att fylla rollen som partiledare när han samtidigt är statsråd. Samma sak skulle gälla för Cecilia Malmström eller Jan Björklund som omnämns som efterträdare och som båda är statsråd.

Men ändå tycker jag att Lars Leijonborg borde avgå, det är liksom rätt tid nu. Han har lyckats lyfta folkpartiet upp från en fyra procents streckstrid till 13,4 procent i riksdagsvalet 2002. Visserligen dalade de till 7,5 procent i riksdagsvalet förra året, men jämfört med hur det såg ut före augusti 2002 så är det fortfarande bra. Han borde därför förstå att han gjort ett bra jobb, men att framtiden tillhör nya krafter. Det är svårt att inse när man gjort sitt, men jag tror faktiskt att Lars Leijonborg skulle kunna klara av det.

Det är tydligen fyra partidistrikt, Västernorrland, Blekinge, Dalarna och Gotland, som uttalat offentligt att de vill byta partiledare. En ovanligt dålig taktik av partivännerna. Tror de att folkpartiet som parti vinner på att ha en offentlig förtroendekris mot partiledaren? Självklart borde de diskutera internt inom partiet och när länsförbunden bestämt sig för vad de tycker så borde Leijonborg få veta det inför sitt eget beslut. Jag är övertygad om att han är tillräckligt klok för att kunna meddela sin egen avgång om han fått veta att ett stort antal av länsförbunden vill ha ett byte på partiledarposten. Jag tycker också att han kan sitta kvar som utbildningsminister även om han skulle sluta som partiledare.

Vem skulle då ta över partiledarskapet? Som jag ser det är det ett mycket viktigt vägval för folkpartiet. Först måste de som parti bestämma sig för om de ska fortsätta att vandra på den inslagna “att ställa krav är att bry sig-vägen” eller om de ska återvända till den liberala vägen. Deras största problem just nu är att de försöker gå med en fot på varje väg och det fungerar inte. Om det nu är Cecilia Malmström och Jan Björklund som är de tillgängliga och tänkbara kandidaterna så står de verkligen för vars en av de båda vägarna.

Jan Björklund har varit mycket tongivande i “krav-vägen”, tillsammans med bland andra min gamla vän från justitieutskottet Johan Pehrson, och hela Björklunds utstrålning ger en känsla av “ta dig i kragen elev/medborgare för du får ingenting gratis av mig”. Med Jan Björklund som partiledare känns det självklart att den politik som gav framgångarna 2002 kommer att spetsas ytterligare.

När det gäller Cecilia Malmström så är hon en riktigt pålitlig socialliberal. Hon kommer inte att kunna stå för “hårdare tag” utan med henne vid rodret så kommer den mjukare linjen, som även den nuvarande partisekreteraren Erik Ullenhag står för, att gälla.

Som centerpartist, och därmed motståndare om mittenväljarnas gunst, så bör jag väl inte tycka att varken den ena eller den andra kandidaten är bäst. Men ändå kan det inte vara någon outtalad hemlighet att det blir betydligt lättare för oss i Centerpartiet att profilera oss om det är Jan Björklund som får ta över fp-skeppet.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

One Response to Leijonborg borde avgå

  1. Pingback: Linander tycker! » Leijonborg gjorde det enda möjliga

Leave a Reply

Your email address will not be published.