Kan enbart centralister vara handlingskraftiga politiker?

Från SvD under våren.

Centerpartiet har dystra siffror i opinionsundersökningarna. Ledarskribenter skriver spaltmeter om Centerpartiets påstådda otydlighet. Medborgare frågar varför Centerpartiet inte sätter ner foten och bestämmer sig. Hur kommer det sig att ett parti som i mitten av 70-talet var ett hyllat 25 procentsparti nu är ett av vissa förlöjligat 5 procentsparti?

Sedan jag föddes 1974 så har Centerpartiets väljarstöd i princip minskat val för val. Under samma tidsperiod har de centralistiska idéerna och tron på politiska lösningar accelererat och för tillfället översvämmas Sverige av centralistiska idéer och förslag. Tron på politikers sociala ingenjörskonst tycks enbart bli starkare och starkare. För att en politiker ska framställas som handlingskraftig så ska det krävas lagförslag, att staten ska ta ansvar för kommunernas ansvarsområden eller på andra sätt en starkare politisk centralstyrning. Centerpartiets nedåtgående trend och centralismens framfart är två trender som hör nära samman.

Jag har varit riksdagsledamot sedan valet 2002. Till en början svarade jag på det sätt som en centerpartist generellt vill svara på: ”Ställ krav på de lokala politikerna om ni är missnöjda med barnomsorgen.” Eller: ”Jag tänker ta upp frågan med myndigheten och lyssna på deras förslag på lösning.” Det fungerade inte. Jag var ointressant för journalister som ville ha ”raka svar”. Jag fick höra att jag undvek att svara på frågan. Jag kritiserades för att inte ta ansvar utan att enbart hänvisa till andra.

Jag anpassade mig. Tyvärr. En politiker som inte ”gör sig” i media måste mediatränas. Korta, snabba och slagkraftiga svar ska övas in. Att det egentligen är förtroendevalda i kommuner eller landsting som är ansvariga för t.ex. skola och vård är ointressant. Svara som att riksdagen ska lösa problemet. Att bästa möjliga lösning på ett problem kan vara helt olika i Arjeplog och Staffanstorp fungerar inte i en intervju där sekunder mäts, svara istället som att du säkert vet vad som är rätt lösning.

Jag tror att vi är inne på en farlig väg. Mainstreampolitik ur ett Stockholmsperspektiv är sannolikt inte det som eleverna i Lilla Ammarnäs skola i Sorsele kommun behöver. Skolan har ett tiotal elever. Det finns grundskolor i våra storstäder med ca 1000 elever och gymnasieskolor med över 4000 elever. Alla elever har rätt till en bra utbildning, men är det någon som tror att lösningen för att nå dit är den samma för Ammarnäs skola som för skolorna i Stockholms innerstad? Hur ska politiker och tjänstemän med ett Stockholmsperspektiv kunna ha tillräckliga kunskaper för att lokala behov ska kunna tillgodoses?

Lösningen på skolans problem är inte centralisering och förstatligande. Lösningen är att de som finns nära verksamheten; elever, lärare och föräldrar, får befogenheter och resurser för att kunna skapa en skola som ger bra utbildning utifrån deras förutsättningar. Men kan verkligen en handlingskraftig politiker som tar skolans problem på allvar svara så? Är det inte enbart ett sätt att undvika eget ansvarstagande? Den frågeställningen ställs vi decentralister ständigt inför medan centralisten som föreslår förstatligande aldrig får frågan hur centrala lösningar ska kunna ta tillräcklig hänsyn till lokala olikheter.

Jag tror också att vi är inne på en farlig väg när politiker ska komma med alla svar. Den politiker som hänvisar till att lyssna på medborgarna, diskutera med experter från myndigheter eller kanske universitet och högskolor, anklagas för att inte ta ansvar. Varför? Är det ett större ansvarstagande att själv komma på en ogenomtänkt lösning än att först lyssna på de som verkligen har kunskaper om situationen?

För några veckor sedan fick en del politiker stor uppmärksamhet för att de krävde militär bemanning på Gotland. Politikern som hänvisade till Överbefälhavarens ord om att de militära resurserna kan användas bättre än att permanent förlägga dem till Gotland fick ingen uppmärksamhet alls. Vem borde ha mest rätt? Politikern som snabbt kommer på en slagkraftig lösning eller politikern som lyssnar på den som verkligen har grundläggande kunskaper om situationen? Ska vi forma svenskt försvar efter slagkraftiga mediala utspel eller efter genomtänkta, långsiktiga strategier?

Är det denna utveckling som vi vill ha? Ett samhälle där politiker ska bestämma mer? Ett samhälle där fler beslut ska fattas längre ifrån medborgarna? Jag tror inte att svenska folket egentligen vill ha det så, men om det är den utvecklingen som önskas så ska jag vara ärlig: Rösta inte på Centerpartiet då. Det går rakt mot hela Centerpartiets ideologi och tanke om samhällets utveckling. Centerpartiet är ett decentralistiskt parti som menar att varje beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt och helst av medborgarna själva. Vi kallar det numera för närodlad politik, men det är samma grundtanke som vi har haft i över 100 år.

Den allt starkare centralistiska trenden och Centerpartiets svaga stöd i opinionen hör samman. Vi i Centerpartiet försöker ibland spela med för att verka handlingskraftiga, men i grund och botten så är vi inte ett parti som vill föreslå den typen av lösningar som medialt framställs som viktiga och riktiga. Våra förslag, de som vi vill lägga fram och som känns rätt ideologiskt, framställs oftast som svaga och icke-ansvarstagande.

Skulle skolan bli bättre av att ett fåtal politiker och tjänstemän stationerade i Stockholm ska besluta istället för tusentals lokalt valda? Det finns säkert de som anser det och i vissa fall där kommuner misskött sitt åtagande så skulle det sannolikt innebära en kortsiktigt positiv utveckling. Men mer långsiktigt är de centralistiska tendenserna förödande för både skolan och samhället som helhet. Förödande för den lokala demokratin, förödande för medborgarnas engagemang i närsamhället, och förödande eftersom det hämmar hela landets utveckling som kräver smarta lokala lösningar istället för centralstyrning.

Det är dags att vända trenden!

Johan Linander, Partistyrelseledamot för Centerpartiet
Riksdagsledamot sedan 2002, men som inte kandiderar för omval i höst

This entry was posted in Insändare. Bookmark the permalink.

One Response to Kan enbart centralister vara handlingskraftiga politiker?

  1. Johan, nu har det slagit runt!
    “Är det denna utveckling som vi vill ha? Ett samhälle där politiker ska bestämma mer? Ett samhälle där fler beslut ska fattas längre ifrån medborgarna? ”

    Eh..du står bakom den detaljstyrande förmyndnade sjöfyllerilagen med den drucknes envishet, har du gömt det?

Leave a Reply

Your email address will not be published.