Om skyddad identitet

Såg en intressant artikel om skyddad identitet i Sydsvenskan. Nu lever 13 000 svenskar med skyddad identitet. 60 % av dessa är kvinnor som hotas av sina f.d. män.

En av de utsatta är också intervjuad. Ytterligare ett bevis på hur jävligt det kan vara. I ett program som vi håller på att ta fram till Centerpartiets stämma i maj så tar vi bland annat upp att det måste bli lättare att få ny identitet och att den som förföljer ska kunna övervakas elektroniskt med fotboja.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

15 Responses to Om skyddad identitet

  1. Tor says:

    Skulle det med förevändningen om ett påstått upphovsrättsintrång (alla är ju idag upphovsmän) vara möjligt för en misshandlande man att kunna få ut sin ex-frus skyddade adress med hjälp av IPRED-lagen om han hittar henne på internet?

    Med andra ord, innebär IPRED-lagen att den som måste flytta och byta namn i framtiden också måste göra det på internet, och bryta alla sina tidigare kontakter där också?

  2. Tor, hur skulle det gå till? Vad upphovsrättsinnehavare går med till domstolen är ett IP-nummer och sedan avgör domstolen om uppgifterna ska lämnas ut. Men, är personuppgifterna skyddade så ska de inte lämnas ut ändå.

  3. Tor says:

    Om du har ett sätt att kontakta någon via internet kan du locka dem att besöka en internetsida som du har, exempelvis genom att skicka ett mejl eller en bloggkommentar med en referens till en bild på din sajt. Sedan är det bara att gå in i din logg och se efter vilken IP-adress personen som tittade på bilden/sidan hade.

    Huruvida utlämning av personuppgifter som begärs med stöd i till IPRED skulle stoppas om uppgifterna är skyddade vet jag inte. Det var därför jag frågade. Är du säker på att de inte får lämnas ut?

  4. Ditt resonemang bygger på att den som förföljer redan har en möjlighet att kontakta sitt offer via Internet. Men att man gått in på en hemsida betyder ju inte att domstolen skulle besluta om att ägaren till sajten har rätt att få ut uppgifter om vem som hade IP-adressen. Dessutom ska inte skyddade uppgifter lämnas ut. Om den förföljda har skyddad identitet med kvarskrivning så är det ändå bara den gamla hemkommunens socialtjänsts adress som skulle lämnas ut om det nu skulle bli fel.

  5. Tor says:

    “Ditt resonemang bygger på att den som förföljer redan har en möjlighet att kontakta sitt offer via Internet.”

    Ja, och det är ingen slutsats man behöver dra utan är precis vad jag skrev. Det är väl inte osannolikt att någon som tvingats bryta upp fortfarande vill hålla kontakt med gamla bekanta på något sätt (eller brukar de avrådas ifrån det?), och nätet är ju ett naturligt sätt.

    “Men att man gått in på en hemsida betyder ju inte att domstolen skulle besluta om att ägaren till sajten har rätt att få ut uppgifter om vem som hade IP-adressen”

    Jo, om du påstår att den som har en IP-adress har begått upphovsrättsintrång i något av dina alster. Domstolen har ju ingen (!) möjlighet att pröva om ett sådant påstående är korrekt eller ej, och den som anklagas kan inte bemöta påståendena och har heller inget ombud som jag förstår det. Risken för att ett fabricerat påstående avslöjas måste anses vara väldigt liten.

    Det sista stycket i ditt svar är ju dock lugnande. I alla fall för de med skyddad identitet. Anonyma bloggare med hög profil, som t ex. Isabella Lund, måste nog ändå vara väldigt försiktiga eller surfa via proxy i fortsättningen om de inte vill riskera att röja sin identitet.

  6. Tor, personer som lever med skyddad identitet ska helst lämna det gamla livet bakom sig. Det betyder att kontakten med anhöriga i princip avslutas, det finns inget utrymme för att åka hem och hälsa på pappa på 60 årsdagen. Och att ha kontakt med den som hotar och förföljer är helt uteslutet, då tar polisen bort den skyddade identiteten direkt. Den omprövas också (tror att det är varje år) och den som lever “oförsiktigt” med sin skyddade identitet blir av med den.

    Självklart krävs det bevis för att domstolen ska döma att uppgifterna ska lämnas ut. Ett påstående räcker naturligtvis inte. Jag förstår att du vill svartmåla IPRED så mycket du kan, men du får åtminstone hålla dig till en rimlig nivå.

  7. Tor says:

    Jag blir litet sårad av att du tror att det var ett försök att svartmåla IPRED. Det är inte alls fallet. Jag har länge funderat på vad lagändringen kan betyda för sådana fall som inte lyfts upp speciellt mycket i debatten, tex. just de med skyddad identitet. Jag förstår också att man nog inte bör åka och hälsa på pappa på 60-årsdagen, men jag antar att det fortfarande förekommer att folk ringer eller mejlar… (eller kanske inte). Hur som helst hade jag inte koll på detta om hur adressen anges i register, så jag uppskattar ditt klargörande svar på den punkten.

    Du skriver att det måste till bevis och inte bara påståenden för att abonnentuppgifter ska lämnas ut. Jag vet precis hur de “bevisen” kommer att se ut – det kommer att vara skärmdumpar. Men med tanke på hur lätt det är att utforma en skärmdump precis som man vill ha den så har bilden som sådan inget speciellt bevisvärde utan är liktydig med att man påstår det som bilden visar, dvs. “Fildelning av verk V som jag förvaltar rättigheterna till skedde från IP-adress I vid tidpunkten T”. Detta är inget annat än ett påstående.

    Om domstolarna skulle tillämpa strikta beviskrav (vilket jag hoppas, men har farhågor om att det inte riktigt kommer att ske) skulle ju knappt några utlämningar kunna ske. Det kan ju knappast vara lagstiftarnas intention – och denna intention ska ju också tas i beaktning om jag förstår saken rätt. Om den vars uppgifter riskerar att lämnas ut inte har något ombud så är risken överhängande, som jag ser det, att domstolen kommer att fatta sitt beslut på bristfälliga grunder. Både i termer av bevisning och insikt om vad följderna blir för integriteten.

    Tyvärr är det väldigt svårt att diskutera de här bevisfrågorna eftersom ni lagstiftare inte reglerar bevisvärderingsfrågor utan lämnar det upp till domstolarna (en i grunden klok princip). Om du har möjlighet vore det ändå intressant att höra dig kommentera vad jag skrev här ovan (du kan ju göra det som privatperson om inte annat).

    Det var inte min mening att kapa ämnet genom att blanda in IPRED, men eftersom det var någonting jag hade funderat på en längre tid så kunde jag inte hålla mig.

  8. Domstolen måste ha tillräckliga bevis för att döma att abonnemangsuppgifterna ska lämnas ut. Jag tycker inte att en lättförfalskad skärmdump borde räcka. Den som vänder sig till domstolen måste också kunna bevisa att han eller hon är innehavare till det upphovsrättsskyddade material som kränkts av just den IP-adressen. Att bara påstå att man har upphovsrätt till någon räcker inte.

  9. Tor says:

    Jag hoppas att det är ok att fortsätta litet om IPRED trots att det egentligen är off-topic…

    Ok, det är bra att du inte tycker att skärmdumpar borde räcka. Men, med risk att ställa för höga tekniska kunskapskrav på dig (jag vet att du är lagstiftare och inte datatekniker), vilka andra typer av bevis skulle vara möjliga? (låt säga i ett fall där en privatperson laddat ned från en hemsida eller fildelat ett verk med ett fildelningsprogram)

    Den enda möjlighet som jag kan se för rättighetshavaren att stärka sitt “case” är att få flera personer att “dokumentera” fildelningen med… ja, just det – skärmdumpar (även i det fallet fyller ju skärmdumparna ingen funktion i sig, utan kan betraktas som ett påstående). Och även om det praktiskt sett innebär en viss skillnad om det finns flera personer, så skulle allting fortfarande bygga på skärmdumpar, vilket jag tycker är problematiskt. I avsaknad av juridiskt ombud finns det dessutom en betydlig risk för att skärmdumpar tillmäts alltför stort värde.

    Jag tycker att det är bekymmersamt att det talas så litet om vilka integritetsproblem det innebär att kunna koppla ihop IP-adress med en person. Tänk t ex. om personen bakom knuff.se eller någon annonstjänst fick tillgång till några sådana uppgifter. Då skulle de kunna se precis vilka webbsidor den här personen besöker. Nu kanske inte just detta är jättesannolikt, men jag tycker att man bör beakta det när man tar principiell ställning till IPRED.

    Än mer bekymmersamt är att efter att abonnentuppgifter lämnats ut, om så sker, går det inte att knyta ett eventuellt upphovsrättsintrång till en viss person med mindre än en intrångsundersökning, beslag av datorer och IT-forensisk undersökning där innehållet på datorerna gås igenom. För ett tag sedan visades på Svt en dokumentär om hur det ser ut i Storbritannien och Danmark. En barnfamilj som falskeligen hade blivit anklagad där hade behövt skicka sin dator till IT-forensisk undersökning för att bevisa sin oskuld.

    Nu vill jag inte överdriva talet om intrångsundersökning som en del debattörer gjort. Det verkar som om praxis är sådan att det inte görs i privatbostäder förutsatt att det inte bedrivs näringsverksamhet där (och det misstänkta intrånget är kopplat till näringsverksamheten förmodar jag). Men om man lyssnar till vad riksdagsledamoten Anti Avsan (m) nyligen sade i en debatt som handlade om privatpersoners fildelning börjar man ju undra:

    Men om man då vill gå vidare som rättighetshavare, ja då får man ju välja om man då ska gå till domstol och fortsätta med tex en intrångsundersökning kan ju vara aktuell, eller att man väljer att stämma direkt om man har tillräckligt mycket. Troligtvis har man ju inte det. Troligtvis så vet man inte vem som är skadegörare, utan i sådana fall så chansar man, och då får man ju välja hur man agerar själv.

    Det som jag tycker är problematiskt är att vi avskaffar möjligheten att vara anonym på internet samtidigt som utelämnade abonnentuppgifter leder, antingen till extremt allvarliga intrång i människors hem och integritet, eller – om intrångsundersökning inte görs – till att dessa integritetskränkande uppgifter lämnas ut trots att de i praktiken inte räcker för att på ett rättssäkert sätt styrka att en viss person begått ett upphovsrättsintrång.

    Mitt engagemang i IPRED-frågan kommer sig inte av någon tanke om att fildelning ska vara fri utan av att jag befarar en utveckling där rätten till anonymitet – rätten att kunna röra sig fritt i internetlandskapet utan att registreras – kommer att försvinna. Och till ingen nytta heller.

    För att få människors fällda som misstänks för brott som begås i deras hem och där det saknas tillräcklig bevisning finns tyvärr bara två vägar: gör intrång i integriteten (husrannsakan) eller sänk rättssäkerheten/beviskraven.

  10. Nu är du inne på en renodlad IPRED-debatt som jag haft flera, flera gånger tidigare. Hinner inte hålla igång den diskussionen ännu en gång. Lagen träder ikraft om tio dagar, sedan får vi se hur det blev.

  11. Tor says:

    Fast ingen riksdagsledamot för alliansen har lyckats förklara hur det här med bevisning skulle kunna fungera i praktiken. Jag skulle uppskatta om du bara kort ville kommentera bevisfrågan. Det behöver inte dras ut till någon lång diskussion.

    Tyvärr präglas hela debatten av det som Copyriot benämner civilrättslig naivism. Läs gärna vad han skriver.

  12. Det blir en lång diskussion så fort jag skriver någonting om IPRED. Men läs gärna vad jag skrivit tidigare. Om det nu är svårt att nå upp till tillräcklig bevisnivå så är det väl inget som du gråter för Tor?

  13. Tor says:

    “Om det nu är svårt att nå upp till tillräcklig bevisnivå så är det väl inget som du gråter för Tor?”

    Förutsatt att prövningen är rättssäker utan oproportionerliga integritetsingrepp och påföljderna står i proportion till skadan är det klart att brott ska redas ut.

    Om det vore möjligt att fullt ut upprätthålla upphovsrätten på ett sätt som inte hade negativa bieffekter, då skulle jag tycka att det vore mycket intressant att se en upphovsrätt på säg 10-20 år fritt konkurrera med utbudet av CC-licensierade verk.

    Jag fildelar inte själv, så mitt intresse kommer sig av en oro för att vi går mot ett samhälle där medborgarna steg för steg förvägras vara anonyma (vid misstanke om brott måste förstås rätten till anonymitet brytas förutsatt att integritetsintrånget står i proportion till brottsmisstanken, men detta ska då skötas av polisen).

  14. Tor says:

    “Domstolen måste ha tillräckliga bevis för att döma att abonnemangsuppgifterna ska lämnas ut. Jag tycker inte att en lättförfalskad skärmdump borde räcka.”

    Skärmdumpar är precis vad som anförs som bevis i det första IPRED-målet.

  15. Orolig. says:

    Fruktansvärda storebrors fasoner och det känns som sverige nu kommer använda samma galna retorik som usa änvande i kriget mot terrorismen. Alltså att för att komma åt de eventuella terroristerna begår de själva brott i form av olagliga förhörsmetoder, militär rättegångar utan insyn, sätta upp människor på terrorlistor och strypa deras tillgångar,utan att ha tillräckliga bevis. Allt detta går tydligen de övriga “demokratiska” länderna förbi. FRA och IPRED borde röstas om i demokratiska val. Men uppenbarligen har så ej varit fallet och en totalitär övervaknings stat känns inte helt långt borta. Det enda rätta vore då revolution. All presumptiva fildelare, alltså de som i lagens mening är oskyldiga ska inte behöva vara övervakade av staten.

Leave a Reply

Your email address will not be published.