Om en studieresa till Australien och Nya Zealand

Nu efter en dryg vecka hemma så har jag äntligen fått tid (och motivation) att skriva lite mer om justitieutskottets studieresa till Australien och Nya Zealand 7-18 januari. Det blir inte en redogörelse för exakt vad vi gjorde, utan mer lite betraktelser och tankar. Andra som var med på resan har säkert annan uppfattning, men det här är min story.

50 timmar på flyg! Det var min första reaktion när vi fick flygtiderna på ett utskottsmöte före jul. Stockholm-Bangkok-Sydney-Canberra-Sydney-Wellington-Sydney-Bangkok-Stockholm. Med väntetider mellan flygen och före varje flygning så skulle det bli mer än tre dygn på flygplatser och flygplan. Jag började faktiskt fundera på om det skulle vara värt att åka iväg. Redan när vi diskuterade vart utskottsresan skulle gå så var jag skeptisk till att åka till andra sidan jordklotet och när restiderna var klara så var jag ännu mer tveksam. Men eftersom jag tackat ja till att följa med så var det bara att hänga på och se det positiva med att faktiskt få åka till Australien och Nya Zealand och studera många intressanta rättsliga frågor.

Den första person jag tilltalade, utöver möjligtvis tullarna, var en tjej i receptionen på flygplatshotellet i Sydney där vi bodde innan vi flög vidare till Canberra. Det visade sig att hon var svenska! Studerade i Sydney men jobbade extra på hotellet.

I Canberra möte vår ambassadör Sven-Olof Pettersson oss på flygplatsen. Sedan var han med oss hela resan. En oerhört trevlig ambassadör som verkligen bjöd på sig själv. Det tillhör såklart inte vanligheterna att ambassadörer följer med på utskottsresor, men Sopen (som Thomas Bodström kallade honom) är nästan helt ny som ambassadör i Canberra och ville själv utvidga sina kontaktnät och lära sig mer om sina länder. Han är nämligen även ambassadör över Nya Zealand.

Vi var uppdelade i två grupper, en som studerade organiserad brottslighet och en som studerade ungdomsbrottslighet. Eller rättare sagt, hur Australien och Nya Zealand jobbar för att få ner och utreda denna brottslighet. Jag tillhörde organiserad brottslighet. Många programpunkter var gemensamma men det hände också att vi var på helt olika saker under hela dagen. Vi började med en generell genomgång av det australiensiska rättsväsendet på deras justitiedepartement. Lärde mig mycket nytt om deras federala system som till och med innebär skillnader i straffrätten mellan delstaterna.

Första dagens andra studiebesök var på Australien Crime Commission. En ganska ny myndighet. Vi har inte någon motsvarighet, de har hand om underrättelseinhämtning och bearbetning, men utreder också en del svårare brott som inte den vanliga polisen kan hantera. De har också mycket vida befogenheter. Vad sägs om möjligheten att gå in i bankernas datasystem för “datamining”. Inte direkt något vi ska ta efter här i Sverige. Men även icke önskvärda exempel är bra att studera ibland.

Löpning istället för att sova. Och det var säkert bra. Det var relativt många i gruppen som tog en lur på seneftermiddagen innan vi skulle åka till mottagning på ambassaden. Jag visste att jag inte skulle vakna ordentligt om jag väl somnade, så istället tog jag på mig träningskläderna och tog en löprunda i Canberra. Jag tror det var riktigt bra för den natten sov jag hela natten och vaknade inte förrän kl. 6. Jag brukar försöka springa när jag är ute och reser. Det blir så oerhört mycket tid i möten samt god och mycket mat så det behövs lite fysisk träning också. I Wellington överskattade jag dock mina krafter efter mer än två månaders träningsuppehåll pga hälsenneinflammation. Löpningen från hotellet upp till Rosenträdgården och sedan vidare upp genom Botaniska trädgården var grym. Jag var ytterst nära att kräka på toppen. En och annan turist tittade misstänksamt på mig.

Nya Zealands justitiedepartement lärde oss det mesta om The Mighty Mongrel Mob. Ett i huvudsak maoriskt gäng med mycket kriminalitet på sitt samvete. Man märkte också att de var besvärade över att ett maoriskt parti som är stödparti till den nya regeringen inte tycker att gängbildningar är ett problem. På ett senare studiebesök fick vi också lära oss det mesta om deras underrättelsetjänst och undercoveroperationer. Det mest udda föredraget på Nya Zealand var av en företrädare för en NGO som jobbar med att hjälpa intagna på fängelser. Vi var väl några som tyckte hon var fullkomligt ute och reste när hon pratade om de intagna som om de inte hade det minsta ansvar för vad de hade gjort.

Allra mest intressant på Nya Zealand var besöket på Rimutaka Prison. Vi blev hälsade välkomna genom en maorisk hälsningsritual som de intagna bjöd på. De “utmanade oss” för att se om vi kom med vänliga avsikter genom dans, sång och skrik. De såg allt annat än vänliga ut. Kändes inte speciellt bra att en av de intagna dansade framför oss med Sieg Heil intatuerat på låren. Visserligen hade han en tröja hängande framför shortsen (förmodligen något som anstaltsledningen tvingat honom till), men när han dansade så såg man tydligt tatueringen. Fråga mig inte om logiken att en maorier som Hitler säkert skulle anse vara en lägre stående människa har tatuerat in Sieg Heil på låren.

Efter hälsningsritualen så hälsade vi alla på all personal och de intagna som varit med på ritualen genom “nästryckning”, dvs maoriernas hälsningssätt. Vi lät Thomas Bodström gå först så att eventuellt arga intagna skulle få ge sig på honom först…

I Sydney blev vi mottagna av tennisproffs och en 40-gradig värme. Ja, tennisproffsen kanske inte tog emot, men de fanns överallt på hotellet vi bodde på. ATP-turneringen i Sydney använde tydligen Sheraton för alla spelare och ledare. Jag missade Venus Williams, men såg den enda svensken i turneringen (dubbel) Simon Aspelin och den gamla DC-hjälten Jocke Nyström. Den allra varmaste dagen var också den mest fullspäckade i Sydney. Penningtvättsmyndigheten Austrac, New South Wales justitiedepartement och det nybyggda Sydney West Trial Courts avverkades medan vi svettades i mängder. När man fick en vindpust mot sig så kändes det som om någon slagit på en värmefläkt. Jag har varit med om varmare, faktiskt också i Australien, i Darwin år 2000, men då var det shorts som gällde och inte mörk kostym och skjorta.

Det kanske mest skakande studiebesöket gjorde vi sista dagen. Vi var på ett ungdomsfängelse för tjejer. Den yngsta just då var 12 år, men enligt lagen kan barn ner till 10 år dömas till ungdomsfängelse! Det vi besökte är det enda för tjejer och det är både ett slags häkte och ett fängelse. Murar på minst fem meter. Ingen taggtråd, men övervakning exakt överallt. Även i deras rum! En kamera filmar dem dygnet runt. Ingen kamera i duschen, men där fanns istället en tittlucka så att personal när som helst kunde kontrollera så att de inte gjorde något dumt. Skrämmande!

Vi träffade och pratade med några av tjejerna, 14-15 år gamla. Det märktes att de levt ett grymt, hårt liv. På fullaste allvar sa en tjej att hon hade det bättre inne på fängelset än hon hade haft det utanför murarna. Visst, om man dagligen blivit våldtagen och misshandlad av sin alkoholiserade far så kanske det känns som en befrielse att vara i fängelse. Men det är inget försvar för att låsa in barn. De ska givetvis få hjälp att komma bort från sin eländiga hemmiljö, men det kan ske utan att döma dem till fängelse.

Jag frågade anstaltschefen om det inte finns någon diskussion i det australiensiska samhället mot att låsa in barn ner till 10 år. Svaret var att det finns en diskussion om varför inte 7-åringar som begår brott ska låsas in på samma sätt…

En intressant men jobbig resa. Speciellt jobbigt att vara borta från barnen så länge. Fullspäckat program, men en söndag helt ledig och några seneftermiddagar då städerna utforskades. Dessutom hade vi hela sista eftermiddagen ledig, då åkte jag och ca tio andra ut till Bondi Beach och badade. Grymt härliga vågor. Jag har alltid älskat att bada och dyka i höga vågor. Valde dock att inte lägga mig och sola. Har bränt mig förr i Australien. Det blev istället en drink på Icebergs med Henrik von Sydow och några gamla MUF-kompisar till honom, Bodström, Hammarbergh och några till. OK ställe om man säger så.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

2 Responses to Om en studieresa till Australien och Nya Zealand

  1. Mattias says:

    hmm, hoppas ni åkte business class för en sådan ansträngande resa får ju inte påverka ledamöternas viktiga värv menligt.

    skämt åsido ifrågasätter jag verkligen att skattepengar används till ledamöternas förkovran av det här slaget. har man inte kunskap om samhället innan man valdes in i kammaren så kanske man inte borde ställa upp. det är ingen studiecirkel som ni bedriver.

  2. Nej, vi åkte ekonomiklass och vi åkte en billigare “rutt” för att även de tjänstgörande ersättarna i utskottet skulle få följa med.

    Tror du får leta länge efter svenskar med kunskap om hur Australien, Nya Zealand, Kanada eller något annat land jobbat framgångsrikt med t.ex. ungdomsbrottslighet eller organiserad brottslighet de senaste åren.

    Det vore tvärtom katastrof om vi hade riksdagsledamöter som inte förkovrade sig under sin tid i riksdagen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.