”Som att välja mellan pest och kolera”

Enligt amerikansk lag måste flygbolag som flyger till, från och över amerikanskt territorium förse de amerikanska myndigheterna med passageraruppgifter, enligt ett sk. Passenger Name Record, PNR.

Att lämna över dessa uppgifter strider dock mot EU:s integritetsskyddslagstiftning. De flygbolag som, i enlighet med amerikansk lagstiftning, lämnar ut uppgifterna, riskerar sanktioner från EU. Att lösa frågan med USA har därför varit nödvändigt. Den 27 juni i år enades man om ett avtal.

Regeringen fattade igår beslut om att Sverige ska säga ja till avtalet. Johan Linander, rättspolitisk talesperson (c), menar att avtalet måste skrivas under, men ser samtidigt många nackdelar;

– Slutna samhällen och ökad kontroll är inte svaret på terrorhot. Nu tar USA ännu ett steg mot storebrorssamhället. Avtalet möjliggör till exempel lagring av personuppgifter och information i 15 år. Begränsningarna i användningsområden för informationen är mycket dåligt specificerade, säger Linander.

– Det är som att väja mellan pest och kolera. Alternativet till avtalet är att flygtrafik mellan Europa och USA stoppas, vilket i realiteten inte ens är ett alternativ. Därför tvingas vi säga ja, avslutar Linander.

This entry was posted in Pressmeddelanden. Bookmark the permalink.

4 Responses to ”Som att välja mellan pest och kolera”

  1. Erik says:

    Lika lite som det är i EU:s intresse att stoppa all flygtrafik till USA är det i deras intresse. Att EU gick med på deras villkor betyder bara att EU var de som gav sig först… tyvärr. Hade EU vägrat ge sig hade USA varit tvugna att resonera precis som EU har gjort nu.

    Annars är jag glad att flygtrafiken till USA inte har upphört efter som jag snart antagligen ska flytta dit och vara där några år. 🙂

  2. site admin says:

    Erik du använder precis samma argument som jag gjorde i diskussionerna vi hade inför Sveriges ställningstagande. Ibland har det låtit som att det enbart är européer som vill flyga till USA och aldrig amerikaner som vill flyga till Europa (och hem igen). Problemet är att USA har en lag som tvingar flygbolag som vill få landningstillstånd att överlämna ett antal flygpassageraruppgifter, den lagen ändras inte på någon vecka, eller ens någon månad.

    Så hade inte EU “gett med sig” så hade kanske amerikanerna ändrat sin lagstiftning, men det hade tagit tid och tills dess hade det varit stopp. Vi hade också kunnat få ett tillstånd där amerikanska flygbolag kunnat flyga, men inte europeiska. Ett ytterligare alternativ är att USA börjat sluta avtal med enskilda europeiska länder, och om förhandlingsläget var svårt för EU mot USA så hade det givetvis varit ännu svårare för enskilda europeiska länder.

  3. Erik says:

    Men… är det inte så att EU hade lagar (integritetslagstiftningen) som stred mot att flygbolag följde amerikanska regler? Den kunde tydligen ändras (eller gås runt). Varför vi och inte de? Kan inte EU ha samma regler för amerikanska som europeiska flygbolag så att antingen alla eller inga får flyga? EU kan ju, om vi går tillräckligt hårt på vår linje, ställa vilka krav vi vill (inom rimliga gränser) i det är fallet. Jag tror ett problem är att EU:s politiker ännu inte riktigt känner att de både representerar både fler människor och en större ekonomi än vad amerikanerna gör. Jag är verkligen för ett välfungerande EU, men absolut inte ett som lägger sig i nationella angelägenheter (som de borde låte bli) men inte klarar av att hantera såna här situationer där vi verkligen skulle kunna ha nytta av EU.

    Tack förresten för att du argumenterade åt “rätt” håll i diskussionerna!

  4. site admin says:

    Turerna kring de olika avtalen har inte varit alldeles enkel. EG-domstolen ogiltigförklarade det gamla avtalet eftersom det ingåtts på felaktig rättslig grund, EU kunde helt enkelt inte ingå ett sådant överstatligt avtal med USA. Det nya avtalet är mellanstatligt. Det har förhandlats fram av EU:s ordförandeland tillsammans med Kommissionen, men sedan är det formellt ett avtal som skrivs under mellan de 27 medlemsländerna och USA.

    Integritetsdirektivet innebär att det är förbjudet för de europeiska flygbolagen att lämna ut passageraruppgifterna så länge som det inte är uttryckligen tillåtet. Vi behöver alltså inte ändra själva integritetsdirektivet (inkl. nationell följdlagstiftning) utan det på samma sätt som USA hade behövt ändra sin PNR-lag.

    Sedan håller jag med dig om att EU måste inse att vi inte är underlägsna USA, utan spela i samma division. Med detta menar jag inte att vi ska “ge igen med samma mynt” eftersom jag inte vill införa samma integritskränkande PNR-lagar i Europa eller Sverige.

Leave a Reply

Your email address will not be published.