Drogliberalism a la Vänsterpartiet

Dagens förslag från Vänsterpartiet om att legalisera missbruk av droger är det största drogliberaliseringssteget på mycket länge i svensk politik. Deras tanke är givetvis att den som missbrukar är drabbad nog och ska inte därutöver bestraffas. Men deras tanke är naiv. Ska det vara lagligt att knarka så måste det även vara lagligt att inneha droger för eget bruk, även om Vänsterpartiet betonar att det inte ska vara det. Frågan man ställer sig är hur det ska gå till att missbruka utan att samtidigt inneha drogen? Visst, man kan tänka sig att någon annan håller i haschcigaretten eller sätter kanylen i armen, men det är bara trams. Den som missbrukar måste givetvis först inneha drogen, och vad är det då för mening med att det ska vara lagligt att missbruka men olagligt att inneha det som man missbrukar? Det är en farlig väg som vänsterpartiet träder in på.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

16 Responses to Drogliberalism a la Vänsterpartiet

  1. Nisse Nilsson says:

    Du får nog börja med att ta den diskussionen i ditt eget parti.

    http://www.expressen.se/nyheter/1.671557

    Där skadades mitt förtroende för centerpartiet ordentligt kan jag säga.

  2. Johan Folin says:

    Jag tycker den svenska sexköpslagen är ungefär lika logisk, det vill säga inte alls.

    Självklart ska innehav för personligt bruk också vara tillåtet. Både ur ett liberalt och ur ett skademinimeringsperspektiv. Utvecklingen sedan 1988 visar med all önskvärd tydlighet att den nuvarande narkotikalagstiftningen missar målet.

  3. Björn says:

    Jag håller med Johan. Om man vill ha ett narkotikafritt samhälle — och det är väl det vi vill? — så är den nuvarande politiken ett misslyckande.

  4. Johan Folin says:

    Visst, man kan ha en vision om ett narkotikafritt samhälle, men utan en totalitär polisstat är det en omöjlighet. En del människor kommer använda narkotika oavsett vilka lagar man stiftar, straffskalor, välstånd, mm. Om man verkligen menar narkotikafritt är enda sättet att övervaka alla människor hela tiden.

    Man kan däremot arbeta för att minimera skadeverkningar och se till att hjälpa de som får problem. Det görs knappt idag.

  5. Björn says:

    Precis, Johan. Men jag tror vi kommer närmare det knarkfria samhället med skademinskning än med kriminalisering.

  6. Johan Folin says:

    Men då är vi ju överens! Vad bra 🙂

  7. Fredrik says:

    Det förtjänar kanske att påpekas att vänsterpartiet har fått stöd av en framstående centerpartist idag. En viss Federley vill till och med legalisera innehav för eget bruk. Han talar också av egen erfarenhet.

  8. site admin says:

    Johan och Björn, jag tycker att ni har fel, inte så överraskande kanske…

    För det första så har Sverige lyckats med sin unikt restriktiva narkotikapolitik i jämförelse med andra länder. Vi har färre som testar och färre som fastnar i missbruk än nästan alla andra länder. Även om det finns för mycket narkotika även i vårt land.

    Jag tror aldrig heller att vi når ett narkotikafritt samhälle, men det ska ändå vara den övergripande målsättningen på samma sätt som nollvisionen i trafiken (även om det aldrig blir noll döda).

    I viss utsträckning är jag positiv till harm reduction (skadebegränsande åtgärder), som t.ex. sprututbyte. Men när man går så långt som att ordna sprutrum eller att dela ut heroin till missbrukare så tror jag att “skadebegränsningarna” totalt leder till större skador genom ett större missbruk. Det finns inte något som visar att länder som gått långt i harm reduction, som t.ex. Schweiz, har färre narkotikarelaterade skador och dödsfall.

    När det gäller legalisering av innehav för eget bruk så leder det till svåra gränsdragningsproblem. Försäljare kommer givetvis bara att ha små kvantiteter på sig åt gången för att kunna hävda att det är för eget bruk. Polisens möjlighet att stoppa droghandeln försämras avsevärt.

    Angående Federley, läs nästa inlägg…

  9. Johan Folin says:

    Visst, färre provar någon gång på droger i Sverige än i exempelvis Nederländerna. Diagram här. Men kolla hur stor andel av befolkningen som har problem med droger då (jämför med Nederländerna). Diagram här

  10. Björn says:

    Vad är “färre” i sammanhanget? Jag kollade runt innan jag skrev en bloggpost om det där, och enligt CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) har 15% av de som går andra året i gymnasiet testat narkotika.

    Vi har samtidigt sett en halvering av priserna för narkotika sedan 1980-talet, samtidigt som beslagen har ökat markant i tullen, vilket tyder på att marknaden är stabil och att det finns god tillgång. Någon måste ju konsumera knarket, annars är smugglingen meningslös.

    Jag skulle gärna vilja se statistik som visar att politiken fungerar — men jag misstänker att den inte gör det, utan att den bara skapar värre problem.

  11. hellsten says:

    Hmm det låter som ett naivt förslag kan jag hålla med om, jag brukar själv endast Hasch/Marijuana.Tycker det är trams att poliser verkligen lägger ner tid på att jaga smårökare. fånga dem stora o låt det bli lagligt att ha tex 2-3 gram i fickan till eget bruk så blir det desutom mycket mer plats i fängelsena åt dem tunga kriminella. Staten skulle kunna ta skatt på det o sälja det på systemet presic som alkohol.

    Ps tycker inte att någon annan form av drog ska vara lagligt på samma sätt.

  12. site admin says:

    Johan, den statistik som du hänvisar till är omdiskuterad eftersom de olika ländernas sätt att föra statistiken avgör. Vi i Sverige är duktiga på att registrera och klassificera och ligger alltid högt. Att man i NL har en annan syn på vad som är narkotikarelaterade problem är ingen överraskning direkt.

    Antalet ungdomar som testat narkotika har gått ner de senaste åren. Något som inte minst Bodström varit snabb att påpeka. Men det var inte det som jag menade med “färre”, utan färre i jämförelse med andra länder som t.ex. Nederländerna. Och vi borde väl vara överens om att om fler som testar så fastnar också fler i ett missbruk?

    Det stämmer att priset gått ner och att tullen tar allt mer narkotika, framförallt fler mycket stora beslag. Det finns stor tillgång till narkotika i Sverige idag, vilket självklart ökar risken för att fler testar.

    Jag är övertygad om att den legaliseringssignal som Vänsterpartiet, Federley och många av er förespråkar också blir en signal till många ungdomar om att det inte är “så farligt” med narkotika. Jag tycker att det är bättre att satsa på missbruksvård än att legalisera, och det är ingen motsättning, tvärtom. En av de bästa möjligheterna att nå missbrukare med vård är när de döms till fängelse. Tyvärr klarar kriminalvården idag inte att ge alla den missbruksvård som efterfrågas.

    Självklart kan man diskutera om det inte ska vara upp till var och en att ta sitt eget ansvar. Men när det gäller narkotika så tycker jag att samhället måste markera att det inte är upp till var och en. Narkotikan drabbar så många andra människor och därför ska samhället säga att det ska vara förbjudet för alla även om några säkert kan “bruka” narkotika utan att drabbas eller åtminstone känna sig drabbade.

    Detta är ingen konstig samhällsuppgift. Vi låter inte människor köra hur fort de vill eftersom även andra skulle få lida för de som inte klarar av att ta sitt ansvar. Vi låter inte vem som helst köpa vapen eftersom vi vet att ökad tillgänglighet till vapen också ökar användningen i “fel syfte” och därmed drabbar andra.

    Hellsten, jag kan bara säga att jag tycker att du ska sluta röka hasch/marijuana.

  13. Johan Folin says:

    Det går inte att döma någon till att avsluta ett missbruk. Om de bakomliggande orsakerna finns kvar (depression exempelvis) så kommer rehabilitering inte att lyckas. Det är inte drogen som är grundproblemet, och därför kommer en repressiv narkotikapolitik inte stoppa folk från att bli missbrukare.

  14. Björn says:

    Jag håller inte med om att lagstiftning kontrollerar beteende, det brukar vara tvärtom. Mord är inte förbjudet därför att det finns en lag som säger att det är förbjudet, utan därför att det finns en social aversion som är nära nog universell mot mord. Lagen existerar på grund av aversionen. Aversionen existerar inte på grund av lagen.

    När det gäller narkotika tycks det som om man kan lagstifta fram en aversion mot knark, snarare än att en aversion mot knark verkar för en lagstiftning. Det är av detta skäl som alkohol och tobak inte är klassificerade som narkotika.

    I en del fall vill riksdagen signalera sitt ogillande om någonting utan att ha den sociala konvenansen med sig, och detta brukar bli lagar som inte är särskilt respekterade av allmänheten. Du har lagar som förbjuder folk att köra för fort — men vem som innehar körkort har inte kört för fort? Du har lagar som förbjuder folk att smita undan skatten — men vem har inte yrkat avdrag som man egentligen inte har rätt att yrka?

    Fast narkotika är inte detsamma som fortkörning och skatter. När det gäller narkotika som skadar knarket den som använder det, precis som alkohol skadar den som dricker. Finns det ett skäl att ingripa mot den skada som alkohol och narkotika ger? Javisst, och visionen om det nyktra och det knarkfria samhället är bra mål. Jag håller med om de målen. Särskilt som jag har sett en ansenlig del av min släkt supa ihjäl sig.

    De av mina farbröder som nu ligger i en för tidig grav skulle inte ha hjälpts av om man hade förbjudit konsumtion av alkohol. De skulle — och gjorde det! — köpa alkohol som kom i dunkar ur bakluckan på en bil. Vad mina farbröder skulle ha behövt var vård, och att det fanns någonstans för deras fruar och barn att vända sig till.

    Om alkohol hade varit förbjudet så hade det varit en för stor barriär, för det hade faktiskt inneburit att man stämplade sin far som kriminell därför att han nyttjade en olaglig substans. Och det spelar ingen roll hur många lagar man stiftar, men till och med i de mest söndriga familjer kommer nästan alltid lojaliteten med familjen främst. Man polisanmäler inte sina släktingar.

    Av det skälet är förbudet ett hinder mot vård, ett hinder mot rehabilitering. Det blir till en barriär mellan individen och ett liv utan knark. Knarket flödar i samhället, och många testar knark – men de som trillar dit drar sig i det längsta för att söka hjälp därför att det är kriminellt, och deras nära och kära drar sig i det längsta för att anmäla missförhållanden.

  15. site admin says:

    Johan, jag har inte påstått att restriktiv narkotikapolitik gör missbrukare fria från sitt beroende. Däremot är jag övertygad om att en sådan politik kan göra att färre testar och att därmed färre hamnar i ett missbruk.

    Visst kan lagstiftning påverka folks beteende, det finns mängder av exempel, allt från bälteslag till motboken. Det finns dessutom ett mycket starkt stöd i Sverige för den narkotikapolitik som alla partier varit överens om.

    Du tar hastighetsgränser som exempel. Men du har fel, hastighetsgränserna påverkar definitivt vilken hastighet som bilister kör i. Exempelvis när hastigheten sänktes till 30 km/h utanför många skolor så sänktes också snitthastigheten radikalt. Visst finns det de som kör lika fort ändå trots sänkt hastighetsgräns, precis på samma sätt som att det finns de som testar narkotika, men majoriteten väljer att anpassa sitt beteende efter lagstiftningen.

    Det finns dessutom mycket lite som tyder på att den missbrukare som bestämt sig för att söka vård mot sitt missbruk stoppas av rädsla för att bli bestraffat för sitt missbruk. Läkaren eller sköterskan som tar emot ringer inte till polisen. Så din teori om att förbudet är ett hinder för vård och rehabilitering stämmer inte, åtminstone får du visa någon seriös forskning som ens tyder på det.

  16. xxx says:

    Skilj mellan bruk och missbruk.

Leave a Reply

Your email address will not be published.