Krönika i Trelleborgs Allehanda: Test av valtester

Redan i min förra krönika skrev jag om politikernas ansvar att vara tydliga i sin information till väljarna och väljarnas ansvar att ta reda på vad partierna egentligen tycker i de viktiga framtidsfrågorna. Huruvida Almedalsveckan gav några soldyrkande semesterfirare svar på sina frågor låter jag vara osagt, men sedan min senaste krönika har jag fått lite större tilltro till ett annat sätt att söka svar på frågan vilket parti som tycker som jag själv.

Jag har tidigare varit ganska skeptisk till de valtester som många tidningar har på sina webbplatser. Det är ett fåtal frågor som ställs och dessa kan inte på något sätt täcka hela det politiska fältet. Därför kan inte ett snabbtest ersätta den egna kunskapen och de egna slutsatserna, men för många tror jag ändå att testet innebär ett uppvaknande. ”Jaså, ligger jag nära det partiet i mina åsikter.”

Bara på några veckor har jag pratat eller mailat med flera personer som blivit ”överraskade centerpartister” när de gjort ett valtest. Glädjande men inte överraskande har varit mitt standardsvar. För självklart tror jag att betydlig fler än 6-7 % av svenska folket har centerpartistiska åsikter. Tyvärr har inte alla upptäckt det ännu.

Det har också hänt vid flera tillfällen att personer som kontaktat mig säger att de ”blivit centerpartister” i ett test, men att de ju inte tycker som Centerpartiet i den ena eller andra frågan. Jag har då försökt förklara att inte ens jag håller med Centerpartiet i alla frågor. Jag brukar ge tre exempel. Jag vill avskaffa TV-avgiften, mitt parti vill behålla den. Jag vill tillåta proffsboxning i Sverige, mitt parti vill ha kvar ett förbud. Jag vill sänka skatterna på öl och vin i Sverige för att minska gränshandeln, mitt parti är skeptiskt och vill hellre försöka hitta andra lösningar. Men detta hindrar inte mig från att rösta på Centerpartiet, och till och med företräda Centerpartiet i riksdagen. Man kan aldrig hitta ett parti som stämmer med ens egna åsikter till hundra procent, man får rösta på det parti som känns bäst.

Hur går då de olika valtesterna till? Till exempel i Dagens Nyheters ”Partitest Val 2006” ska man svara på 30 frågor av typen ”Det är bra med friår”, ”Sverige ska gå med i Nato” och ”Sänk arbetsgivaravgiften för småföretag”. Man får svara: För, delvis för, neutral, delvis emot och emot. Sedan ska man fylla i om man tycker att frågan har: Stor, ganska stor, medel. ganska liten eller liten betydelse.

I Expressens ”Partitestet 06” ska man svara på 25 påståenden med alternativen: Håller med helt, håller delvis med, tar delvis avstånd från och håller inte med alls. Därutöver får man fylla i vilka frågor som känns extra viktiga. Påståenden är av samma typ i nästan alla tester, t.ex. ”Betyg ska kunna ges tidigare än idag” och ”Skatten bör sänkas för låginkomsttagare”. På ungefär samma sätt fungerar valkompassen som finns i t.ex. Trelleborgs Allehanda, Skånska Dagbladet och Svenska Dagbladet, samt Aftonbladets ”Partikollen”.

Jag har gjort samtliga test och det är med viss lättnad jag kan berätta att jag är centerpartist. Klart och tydligt i samtliga test. Däremot varierar mitt ”näst bästa parti” mellan de övriga allianspartierna, ibland moderaterna, ibland folkpartiet och ibland kristdemokraterna, men vid alla tester kommer samtliga borgerliga partier före de tre i vänsterkartellen. Mitt ”sämsta parti” är alltid vänsterpartiet, medan ”näst sämsta” varierar mellan miljöpartiet och socialdemokraterna. Ungefär som jag hade förväntat mig.

Vad man än tycker om den här typen av förenklade snabbtester av politiska åsikter så är det roligt att göra och det är spännande när man väntar på resultatet. Varför inte testa? Du kanske är centerpartist fastän du inte hade en aning om det.

This entry was posted in Insändare. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.