Anförande och repliker i straffrättsdebatten

Anf. 101 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! I dag är det straffrättsliga frågor som vi debatterar. Vi tar hand om motioner från de senaste två årens motionsperioder. Det innebär en väldigt stor mängd motioner och reservationer.

Från Centerpartiets sida är vi med på 25 reservationer. Av dessa väljer jag att yrka bifall till reservation 33 under punkt 37 om preskriptionstid för barnpornografibrott.

Detta mastodontbetänkande innehåller fyra stycken skarpa reservationer. Jag tycker att det är mycket glädjande att det nu finns en majoritet i riksdagen som inser att justitieministern och den socialdemokratiska regeringen behöver en och annan spark i baken på det här området så en del problem kan få sina nödvändiga lösningar.

De frågor som vi i dag förhoppningsvis kommer att ge ett tillkännagivande till regeringen om handlar om otillbörliga medel vid människohandelsbrott, översyn av sexköpslagen, barnpornografibrottets åldersrekvisit och preskriptionstid för barnpornografibrott. Jag tänkte säga något lite om de här fyra.

Först handlar det om otillbörliga medel vid människohandel. Detta är egentligen bara en påminnelse om vad riksdagen tycker. Redan vid behandlingen av propositionen om ett utvidgat straffansvar för människohandel för nästan två år sedan gjordes ett likadant tillkännagivande. Nu har regeringen äntligen fått tummen ur och tillsatt en utredning i enlighet med riksdagens krav, men det tog ett och ett halvt år, och det tycker vi givetvis inte är acceptabelt.
Det finns många goda argument för att ta bort kraven på otillbörliga medel, även för dem som är över 18 år. Det är redan så i dag att om det handlar om ett offer som är under 18 år så krävs det inga otillbörliga medel. För mig är det starkaste argumentet att det är underordnat vad kvinnan haft för motiv för att komma hit. Det viktiga är ju egentligen vad gärningsmannen har gjort. Regeringen och utskottsmajoriteten hävdar att det är komplicerat att ta bort rekvisitet otillbörliga medel, men samtidigt: Finns det en fungerande lagstiftning för dem som är under 18 år så borde ju samma lagstiftning rimligtvis kunna fungera även för dem som är över 18 år. Det handlar helt enkelt om viljan att förändra.

Statistiken visar också att dagens lagstiftning inte fungerar så bra. Det finns inte riktigt några siffror för 2005 ännu, men under 2004 polisanmäldes 29 människohandelsbrott. Endast två gick till åtal, och det blev frikännande domar i båda fallen.

Nästa skarpa fråga gäller en översyn av sexköpslagen. Vi har haft sexköpslagen i sju år nu, sedan 1999. Det är nog en av de allra mest omdebatterade och internationellt uppmärksammade lagar som vi har, och ändå har det inte gjorts någon ordentlig översyn av vad lagen har haft för effekter. Jag uppfattar det så att vi i riksdagen är överens om att det behövs en översyn. Skillnaden är att vi i alliansen och Miljöpartiet vill berätta för regeringen vad vi tycker medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte vill ha några åsikter i frågan.
Den tredje frågan som förhoppningsvis ska få majoritet i eftermiddag handlar om barnpornografibrottets åldersrekvisit. Ett domstolsavgörande där barn under 18 år inte omfattas av barnpornografireglerna på grund av att de ser äldre ut än 18 år har av alldeles naturliga skäl uppmärksammats och gett arga reaktioner. Jag menar att även om man är under 18 år men ser äldre ut så måste man anses vara ett barn. Det anses man ju vara i alla andra fall! Det ska inte gå att skylla ifrån sig och säga att man trodde att någon var över 18 år och därför slippa undan. Den som vill framställa pornografi ska helt enkelt ha ett ansvar att ta reda på om personen är över 18 år.

Den fjärde frågan handlar om preskriptionstiden för barnpornografibrott. Vi antog en ny sexualbrottslag för ungefär ett år sedan. Då ändrades preskriptionsreglerna när det gäller sexualbrott mot barn så att de börjar gälla först när barnet fyllt 18 år, men motsvarande gjordes inte när det handlar om barnpornografibrott. Nu är det glädjande att det finns en majoritet i riksdagen för att förändra även detta, så att preskriptionstiden startar först när barnet fyllt 18 år.

Herr talman! Utöver de här fyra skarpa frågorna skulle jag vilja lyfta upp ytterligare några frågor i den här debatten, som framför allt handlar om sexualbrott.

Som sagt antog vi en ny sexualbrottslag som började gälla för nästan exakt ett år sedan, som även Rolf Olsson sade. Det var många och långa debatter i den här kammaren men även ute i samhället i stort kring den här nya lagstiftningen. De flesta var nog överens om att det är ett steg i rätt riktning. Jag tycker fortfarande att den lagstiftningen var ett steg i rätt riktning. Den här är bättre än vad den tidigare sexualbrottslagstiftningen är. Men fortfarande finns det brister i lagstiftningen, och jag tycker framför allt att verkligheten har visat på de här bristerna.
Först och främst gäller det samtyckeskravet. Justitieminister Thomas Bodström har varit och är en hårdnackad motståndare till att införa samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen. Jag tycker fortfarande att argumenten kring Europadomstolens så kallade Bulgariendom är ett starkt argument, men framför allt vill jag framhålla det principiellt felaktiga att någon ska kunna utgå från att det är okej med en sexuell handling tills man har fått ett nej. Det borde ju snarare vara tvärtom, att man ska få ett ja innan det är okej. Men framför allt är som sagt verkligheten ett bra argument.

Det har ju kommit ett antal fall sedan den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft. Ett av de fallen handlar om en kvinna som satt på en trappa. Hon hade gått ut från krogen tillsammans med en okänd man, och när hon gäspade stoppade den här mannen in sin penis i hennes mun. Hon hade inte hunnit säga nej och hon hade inte hunnit göra något motstånd, men hon har nog ändå svårt att förstå att mannen som gjorde detta inte kan dömas för våldtäkt eftersom det inte fanns något motstånd och inget nej i förväg.

Jag och Centerpartiet vidhåller att sexualbrottslagen ska bygga på samtyckeskrav.
Nästa exempel som visar att verkligheten åtminstone delvis redan har sprungit ifrån den nya sexualbrottslagstiftningen är ett fall där två män utnyttjade en flicka som precis innan hade blivit våldtagen. Hon gjorde inget motstånd, och enligt domstolen var hon inte heller i ett hjälplöst tillstånd.

Vid vår behandling av sexualbrottslagstiftningen för ett år sedan fanns det ett antal yrkanden på att särskilt utsatt situation också skulle vara ett ytterligare rekvisit vid sidan av hjälplöst tillstånd. Detta hade också Lagrådet och Sexualbrottsutredningen föreslagit.
Det är uppenbart att den här flickan, som precis blivit våldtagen och sedan blir utnyttjad av ytterligare två män, befann sig i en uppenbart utsatt situation. Hade den lagstiftningen blivit fallet så hade även de andra två männen, åtminstone med stor sannolikhet, kunnat dömas för våldtäkt.

Även om jag ser att en röd lampa lyser till tecken på att min talartid är slut skulle jag till sist vilja ta upp frågan om smygfilmning. Det är fortfarande inte förbjudet att filma någon, till exempel i duschen, och sprida de här bilderna. Det finns ett rättsfall där hyresvärden hade tagit sig in i en tjejs lägenhet, satt upp en kamera i luftventilen och sedan filmat när hon rörde sig i badrummet. Han kunde endast dömas för hemfridsbrott, alltså att han tagit sig in i lägenheten, men inte för att han filmat henne. Det är helt enkelt inte olagligt att filma eller fotografera någon som solar topless på stranden eller badar naken i en sommarsjö – inte ens någon som tar en dusch i hemmet. Det är integritetskränkande i sig, och sedan kan vi multiplicera med tusental eller miljontal när dessa bilder sprids på Internet. Regeringen bör snarast återkomma med förslag – annars ska vi i alliansen nog se till att ordna det efter valet.

Anf. 112 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Det var ett nästan obegripligt anförande av Helena Frisk. Menar Helena Frisk att vi i oppositionen ska säga att ”ja, regeringen har tillsatt en utredning, och nu måste vi vara nöjda”? Nej, det kan ju inte vara oppositionens roll.

Vi har uppfattningar i sakfrågorna. Vad som är den stora skillnaden är att Helena Frisk och övriga i majoriteten säger att en utredning är tillsatt men inte säger någonting över huvud taget i sakfrågan.

Vi från alliansen kan ta ställning till ett antal frågor. Ta exempelvis barnpornografibrott. Barn som är under 18 år men har sett äldre ut omfattas inte av lagstiftningen. Kan ni inte ens säga här i kammaren att det är fel att de inte omfattas av den lagstiftningen?

Buggning är inte frågan för dagens debatt, men jag kan debattera buggning precis så mycket som Helena Frisk vill. Men att man från Socialdemokraternas sida tar upp orden buggning och enighet i samma mening känns helt obegripligt.

Vi i alliansen är överens om att buggning ska införas. Vi har lite olika åsikter om hur det ska göras och tyngden av rättssäkerhetsgarantierna i förhållande till hur snabbt det måste genomföras. Men Helena Frisks socialdemokrater samarbetar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som över huvud taget inte ens vill ha buggning. Att man då talar om enighet känns konstigt.

Jag vet inte var Helena Frisk har fått uppgiften att vi mer eller mindre vill sätta alla människor i fängelse. Hon får nog läsa på lite bättre i alliansens rapporter. Alla de rapporterna finns på www.maktskifte06.se, och den sidan borde Helena Frisk studera. Jag skulle gärna ha läst på sidan www.vänsterkartellen.se för att se vilka förslag ni erbjuder efter valet, men den sidan finns inte.

Anf. 113 HELENA FRISK (s) replik:

Fru talman! Nej, Johan Linander, ni behöver naturligtvis inte vara nöjda med de förslag som vi lägger fram och med att vi utreder och så vidare. Men grejen är att ni själva föreslår utredningar och sådant. Det jag vill ha fram är svar på frågan: Vad är det som är fel med att vi utreder, men det är inte fel när andra partier föreslår och efterlyser utredningar och översyner? Jag tycker inte att det kan vara mer fel att en socialdemokratisk regering utreder än att någon annan gör det. Det är den poängen jag försöker få fram.

Jag har inte sagt att alliansen vill att alla ska i fängelse. Det är inte alls det jag menar. Men det finns skillnader i alliansens politik när det gäller hur man ser på brott och straff. Det var det jag ville tydliggöra.

Anf. 114 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag ska ta det en gång till. Visst behöver man utreda hur saker och ting ska genomföras, men man kan ändå ha åsikter i sakfrågorna. Jag kan ha åsikten att det är fel att en 16-åring inte omfattas av barnpornografibestämmelserna därför att hon ser äldre ut. Jag kan redan nu ha åsikten att människohandelslagstiftningen inte fungerar som den ser ut nu och att vi behöver ta bort rekvisitet otillbörliga medel. Hur det ska genomföras behöver givetvis utredas, men det är två helt olika saker.

Visst finns det olika åsikter mellan de fyra allianspartierna i detaljer. Men vi har tillsammans tagit fram en mängd olika rapporter där vi presenterar vår politik. Vi säger öppet till väljarna: Det här är vad vi erbjuder efter valet. Vad gör vänsterkartellen? Har ni tagit fram något som helst program tillsammans? Vad är alternativet till alliansen? Ni samarbetar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som vill avväpna polisen och som inte ställer upp på att militären ska kunna användas ens vid de värsta terrorangreppen. Leif Björnlod brukar säga att målsättningen är att stänga alla fängelser.

Snacka om att det finns skillnader mellan partier. Vi i alliansen kan hantera våra skillnader. Vi kommer att sitta ned tillsammans, förhoppningsvis med väljarnas stöd, och ha en regering där vi kan samarbeta. Vi kommer att komma överens om alla frågor. Men det är redan nu tydligt att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte kommer överens. Socialdemokraterna måste söka stöd från andra partier för att klara av att lägga fram förslag som regering.

Anf. 115 HELENA FRISK (s) replik:

Fru talman! Ja, det var ett annat parti som var berett att stödja oss om vi tittar på förslaget om buggning. Jag tycker att det är behjärtansvärt och har stor respekt för att man klarar av att göra det.

Alternativet till alliansen är ett samhälle byggt på trygghet där alla människor får plats, där välfärden spelar lika stor roll, där de sociala klyftorna och uppväxten spelar lika stor roll för hur livet kommer att te sig som att ha mycket hårdare straff. Sådant leder inte till något bättre samhälle.

Det är ett alternativ till alliansen. Välfärden spelar stor roll för att vi ska få mindre människor i anstalter i framtiden.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.