Var går gränsen för satir?

Får man håna och kränka hur som helst bara för att man hävdar att det är satir? Frågan är definitivt aktuell med tanke på Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna. Men det är inte bara i Danmark som “satir” används för att försvara högst tveksamma skämt.

Igår hade Henrik Schyfferts “Veckans Nyheter” premiär och direkt sattes den uselt låga ribban. Normalt gillar jag Schyffert och nästan allt som Killinggänget gjort, men att skämta om ”Är det sant att Anja Pärson kan knäcka en valnöt med fi—-?” tycker jag är dumt och dåligt.

Det är framförallt ett steg över gränsen eftersom det inte överhuvudtaget har med Anja att göra. De bara använder en känd kvinna för att skapa något som de tycker är satir. Så länge som de skämtar om saker som personen är känd för eller något dumt som en person själv gjort, typ SSU-Sjödin, så tycker jag i princip att det är okej. Men att bara hitta på skit om folk är inte okej.

Tyvärr tror jag att de går över gränsen i första programmet för att få uppmärksamhet och därmed fler tittare nästa vecka. Det är helt enkelt ett planerat övertramp. Vilket gör det ännu värre. Jag hoppas att Schyffert i nästa program skämtar om att han själv har så liten penis att han måste använda sockerbit och pincett varje gång han ska kissa.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

14 Responses to Var går gränsen för satir?

  1. Leffe says:

    Något seriösare radioprogram i helgen, om det var Konflikt eller Gomorron världen minns jag inte, tog upp en intressant vinkel.

    Parallellt med frågan om yttrandefrihet måste man nämligen diskutera frågan om känslighet för kränkning. Den som väljer att bli kränkt, den som gärna klär sig i offerrollen, blir ju mycekt mer utsatt för kränkningar.

    Genom att inte ta åt sig så mycket av allt, kanske vi kan vrida det här vapnet ur händerna på “satirikerna” (som i många fall bara är vanliga mobbare, men med lite kraftigare vapen i form av medier)?

    Självklart har man all rätt att bli upprörd, men det är viktigt att inte låta sig provoceras. Det du beskriver ovan är ju bara fjantigt – under förutsättning att ingen låter sig provoceras. Och då slår det ju tillbaka på fjanten.

  2. Bombhund says:

    Det råder brist på bra svensk satir. Sajten i länken är dock ett undantag – väldigt bra.

  3. site admin says:

    Lätt att säga att man inte ska låta sig provoceras, men hur kul är det att vara utsatt för sådant. Jag har ingen aning om Anja blivit provocerad, men jag skulle ha blivit det.

    Bombhund, vilken länk?

  4. Leffe says:

    Johan,

    Det är naturligtvis inte alls kul att vara utsatt för sådant, men att låta sig provoceras gör saken bara värre. Retstickan är ute efter att retas, och det är reaktionen som avgör om han lyckas. “Henrik Schyffert, vem är det?” är ett mycket bättre svar än din pincettvariant…

    (Bombhund tycker nog att “länken” är hans namn, där hänvisar han till http://www.boyahed.com)

  5. Bombhund says:

    Oops, har inte skrivit här innan, så visste inte att länkarna bakades in i ens namn. Sorry.

  6. Ola says:

    Det ligger naturligtvis mycket i att “inte ta åt sig” argumentet. I det här fallet tycker jag känns svårt att inte bli upprörd. Jag är inte muslim men de fåtal bilder jag har sett är till sitt rasistiska drag fullt i klass med judekarikatyrer från 30-talet. Det är extremt upprörande!

    Jyllands Posten och andra, är i sin fulla rätt att publicera dessa bilder. Det är fullt tillåtet att vara dum i en demokrati, det är full tillåtet att ha dåligt omdömme också. Min åsikt är att det var ovanligt j-la dumt att plubicera bilderna och det krävs ingen Einstein för att räkna ut vad följderna skulle bli. Om det inte är så att man på Jyllands Posten har den största samlingen riktiga dumhuvuden så måste publiceringen vara en medveten provokation.

    Dansk Folkeparti är väl de enda som blivit riktigt glada!

  7. C M Lewan says:

    Trams, bilderna är avbilder av Muhammed, inte av muslimer. Det enda de kränker är en död man.

    Generellt uttryckt: jag går inte med på att man någonsin kan kränka en person A genom att rita en karikatyr av en annan specifik person B – _möjligen_ undantaget om de är mycket nära släkt.

    Låt oss inte vara smakråd för Jyllandsposten. Låt oss bara konstatera att de har rätt att publicera vad de vill i yttrandefrihetens namn. Det behövs inte läggas till något om vad man personligen tycker om teckningarna etc.

  8. Leffe says:

    Ola – nej, inte bara Dansk folkeparti är glada. Gladast är nog de muslimska extremister som fick en förevändning att göra det de ville göra.

    JP visste mycket väl vad som skulle hända, vilket är hela anledningen till att de publicerade. Samma sak med Shyfferts skämt, att provokationen lyckas är hela drivkraften.

    Ett bra sätt, vid sidan av att ignorera provokationer är att ta dem på maximalt allvar, djupanalysera dem och fråga varför i några steg. Det blir oftast rätt pinsamt för provokatören.

    Tänk om danmarks statsminister hade sagt: nu måste vi sätta oss ner och verkligen diskutera varför det var så oerhört viktigt för JP att publicera dessa bilder.

    Men man ska alltid alltid alltid avstå från den avsedda reaktionen.

  9. site admin says:

    Jag tycker att det är att göra det alldeles för enkelt för sig att bara kalla bilderna för trams. Visst är bilderna på en död man, men det hindrar väl inte på något sätt andra människor från att känna sig kränkta. Det är ganska uppenbart.

    Om DN hade publicerat karikatyrer på Olof Palme som pedofil där han utnyttjar Anna Lindh som barn – tja, då tror jag inte bara att socialdemokrater hade känt sig kränkta och förbannade, jag hade också varit förbannad. Även om de båda avbildade tyvärr inte lever längre.

    Sedan är det skillnad på att Jyllands-Posten, eller DN, har rätt att publicera sådana bilder, såtillvida att det inte är hets mot folkgrupp eller förtal, och att det är hemskt olämpligt.

    Jag tror också att Jyllands-Posten publicerade karikatyrerna för att provocera, men jag är också övertygad om att de avstått om de anat hur reaktionen mot Danmark skulle bli. Det samhällsansvaret tror jag att en tidning som Jyllands-Posten har.

  10. Leffe says:

    Johan, jag har hört personer hävda att bilden på muhammed med bomb i mössan skulle kunna vara hets mot folkgrupp (i Sverige som är strängare än Danmark i det avseendet, tror jag), eftersom den kan sägas utmåla en religiös grupp som klandervärd.

    Har du någon försiktig åsikt (inom ramen för RF vad gäller lagtolkning) om den saken?

  11. site admin says:

    Min försiktiga åsikt är nej, det är inte hets mot folkgrupp. Men givetvis kan inte jag eller någon annan veta säkert. Jag vet inte hur den danska lagen om hets mot folkgrupp ser ut, men här är den svenska:

    BrB 16:8 “Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

    Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.”

  12. Ola says:

    Malte, för dig och mig kanske det är en död man och det är även Jesus. För kristna världen över är Jesus mer än en död man och även om jag inte delar deras tro repekterar jag deras rätt att tro och att göra Jesus till en symbol för sin tro och sin gud. Eftersom jag inte är helt obildad på området och inte heller okänslig så förstår jag att många kristna kunde bli upprörda av utställningen med en Jesus figur nersänkt i urin. Det fanns även Jesus i mineralvatten och en hel del annat på utställningen. (Tyvärr har jag just nu totalt hjärnsläpp på konstnärens namn!)
    Jag uppskattade installationerna som konst och som kommentar på avguda tro och pervertering av symboler som vår samtid är full av. Det är inte bara George W. och Usama som perverterar religion och religösa symboler för sina egna intressen, det förekommer lite överallt.

    Självklart har pressen, och alla vi andra med, rätt att publicera allt möjligt. Tryckfriheten och yttrandefriheten är dock inte, och ska inte vara, helt oinskränkta rättigheter. Vi har lagar om förtal och hets mot folkgrupp etc som begränsar dessa rättigheter. Jag tycker att det är bra att Micke Persbrandt kan stämma Expressen när de tryckt rena felaktigheter och falsarier!

    När man väljer att publicera något som kan vara kontroversiellt så ska man va medveten om vad det kan ge för resultat. Jag är helt övertygad om att Jyllands Posten var medveten om att det skulle bli liv i luckan, men inte så mycket liv i luckan som det nu är.

    Visst ska man undvika den uppenbara och förväntade reaktionen när man blir utsatt för provokationer men det är inte alltid lätt! Det behövs inte så många extremister för att uppvigla en folkmassa. Det är ingen skillnad på hur en folkmassa reagerar i mellanöstern i dag och i tyskland på 30-talet. Vi är alla människor.

    Malte, jag vill inte påstå att du skulle va obildad på något sätt, det vet jag att du inte är, men jag tycker att det är lite okännsligt att avfärda det som trams samtidigt som jag håller med om att man inte ska ta åt sig för mycket av vad andra provocerar med. Det är inte lätt alla gånger att tänka tanken färdigt när det är stora känslor inblandade.

  13. Ola says:

    Nu kom jag på det! Konstnären heter Andres Serrano om jag inte minns helt fel.

  14. C M Lewan says:

    Jag tror att JP publicerade bilderna för att testa reaktionerna på en provokation och nu i ljuset av händelsutvecklingen så var det en meningsfull handling. Jag tror vi kommmer att ha lärt oss mycket när allt detta är över. En av de många saker vi kommer att ha lärt oss är att yttrandefriheten inte sitter så djupt rotat i västerlandet som vi trodde (lyssna på Jack Straw t ex) och att den på många andra platser i världen (och t o m i kretsar i Danmark!) inte på något sätt respekteras eller ens kan förstås. Det var viktig information som vi inte hade och som publiceringen gav oss. Det är antagligen därför som JP fick danska PEN-klubbens pris idag.

    Johan, i ditt exempel med Palme och Lind kan jag tycka att en sådan tänkbar teckning skulle vara otroligt osmaklig (vilket jag hypotetiskt skulle kunnat tycka om JP:s bilder också) och jag skulle känna djup sympati med de avbildade politikernas efterlevande som borde känna sig kränkta. Men jag kan inte själv känna mig personligen kränkt. _Jag_ skulle inte känna mig kränkt. Jag skulle inte ha de känslor som man associerar med ordet.

    En mycket nära parallell till ordet kränkt är för mig f ö ordet stolt. Det kan enligt mig bara gälla en person eller ett mindre kollektiv i vilket individen ingår. Jag kan alltså inte känna mig stolt över att vara lundabo, skåning eller svensk, hur mycket jag än kanske tycker om staden, regionen eller staten.

    Orden (och känslorna som hör till, för det är inte bara en semantisk diskussion) kränkt och stolt har för mig inte så kollektiv innebörd som många andra vill göra dem till. Jag är snarare orolig för det kollektiva synsätt som lägger sådana känslor på individen. Jag tycker vi ska se upp där. Det är en av anledningarna till att denna fråga engagerar mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published.