Håkan Hermansson (S) använder sig i sitt svar till mig den 4/5 av den allra sämsta formen av retorik. När argumenten tar slut så blir det istället ett försök att säga ”att jag har rätt bevisas av att motståndaren blir arg”. Nej Håkan Hermansson, jag blir inte arg av den anledningen, tvärtom har du uppåt väggarna fel. Jag blir arg för att du i din krönika använde dig av härskartekniker och ärekränkande påståenden om Annie Lööf.

Jag vill ha en ren politisk debatt om de olika alternativen som väljarna har att ta ställning till. Ingen tjänar på pajkastning, mer än möjligtvis populistpartier. Men eftersom Socialdemokraterna uppenbarligen inte tänker lägga fram några politiska förslag så förstår jag att de har svårt att diskutera politik och därför får ägna sig åt personliga påhopp istället.

Det blir snarast löjeväckande när en socialdemokrat ska förklara för mig som centerpartist hur Centerpartiets medlemmar tycker och känner. Vad får dig att tro att du vet det bättre? Sanningen är att du hittar på för att försöka svartmåla Centerpartiet. Det skulle aldrig falla mig in att påstå att jag vet bättre vad de socialdemokratiska medlemmarna tycker än vad ni i ert eget parti vet. Vem som helst hör hur löjligt det låter.

Det enda exemplet som Hermansson lyckas skaka fram är en gammal centerpartist som inte har varit medlem på flera år och som istället ägnar sin tid åt att skada Centerpartiet så mycket som möjligt. Jag beklagar givetvis när gamla medlemmar lämnar Centerpartiet, men att det händer då och då är ofrånkomligt. Jag kan försäkra Hermansson att det även händer Socialdemokraterna. Vi har t.ex. en ny C-medlem som tidigare har jobbat för S i riksdagen.

Det var med stor förvåning och besvikelse som jag läste Håkan Hermanssons s.k. krönika den 24 april. Hermansson kan ibland skriva riktigt bra krönikor, t.ex. om utrikespolitik, men den här gången blev det en pinsam mix av okunnigt dravel och ärekränkande påhopp.

Hermansson använder samma retorik som socialdemokrater i andra delar av landet för att angripa Centerpartiet och svartmåla Annie Lööf. Det är tråkigt att Socialdemokraterna inte vill ha en sakligare nivå på den politiska debatten.

Det är inte förvånande att Hermansson och andra socialdemokrater inte tycker om Centerpartiets förslag för att hjälpa unga att få in en fot på arbetsmarknaden. LO och därmed Socialdemokraterna är intresserade av dem som redan har ett jobb, men för de som står utanför arbetsmarknaden har de inga förslag. Håkan Hermansson går till och med så långt i sina påhitt att han påstår att Centerpartiets förslag ”inte tilltalar någon”.

Den undersökning som United Minds har gjort visar att sju av tio ungdomar är positiva till lägre ingångslöner för att fler unga ska få in en fot på arbetsmarknaden. Det är bättre med en fot på arbetsmarknaden med en lägre lön än två fötter utanför och ingen lön alls. Det förstår inte minst de unga som drömmer om att få sitt första jobb.

Värst av allt i Hermanssons s.k. krönika är de ärekränkande påhoppen på Annie Lööf. Det är så typiskt att äldre män inte klarar av när unga kvinnor tar sig fram och gör sin röst hörd. Hur många gånger har vi inte sett den typen av översitteri och härskartekniker som Hermansson gör sig skyldig till? Jag borde kanske inte vara förvånad men eftersom Hermansson går över alla gränser i sina förolämpande påståenden om Annie så får det inte stå oemotsagt.

Annie Lööf är en ideologiskt stark politiker som i det avseendet kan jämföras med t.ex. Mona Sahlin. Mona Sahlin fick också mycket skit av äldre socialdemokratiska män för att hon vågade ta makten ifrån dem. Det är tydligt att S nu hellre väljer ledare som Stefan Löfven och Håkan Juholt som man inte vet var man har i politiken.

Annie har också under sin hittills korta tid som partiordförande satt igång ett strategiskt framtidsarbete. Vi håller på att förnya vårt idéprogram, vi har snart en ny personalorganisation med medarbetare runt om i landet istället för i Stockholm och en ny kommunikationsplan är snart klar. Jag begär inte att Håkan Hermansson ska ha kunskap om vad vi gör inom Centerpartiets organisation, men jag begär att han inte ska uttala sig som om han visste saker som han uppenbarligen inte har en aning om.

Jag beklagar att Socialdemokraterna vill ha den här typen av politisk debatt under bältet. Det kommer enbart att leda till ett större politikerförakt. Men det kanske är så som Stefan Löfven och Håkan Hermansson vill ha det.

Art- och habitatdirektivet är ett direktiv som Sverige har implementerat, bland annat eftersom Sverige liksom alla andra medlemsländer är skyldiga att implementera alla EU-direktiv i nationell lagstiftning. Det finns dock en tvist mellan Kommissionen och Sverige om hur direktivet ska tolkas. Vi är beredda att ta en strid eftersom vi menar att Sveriges tolkning är den korrekta. Om frågan går till EU-domstolen så kommer de att göra sin bedömning och ge sitt utslag i frågan. Domstolens utslag kommer Sverige givetvis att följa.

Datalagringsdirektivet kommer Sverige att implementera den 1 maj. Det skulle ha varit implementerat redan 2007, men bland annat eftersom vi i Centerpartiet är motståndare till direktivet och arbetar för att EU ska ta bort det, så har vi skjutit på införandet så länge som möjligt. Det har gjort att Kommissionen har dragit Sverige inför EU-domstolen i ett s.k. överträdelseförfarande. EU-domstolen har också kommit med sitt utslag. Sverige har överträtt fördragets regler och är skyldigt att implementera datalagringsdirektivet.

Precis på samma sätt som vi kommer att följa domstolens beslut vad gäller art- och habitatdirektivet så följer vi nu domstolens beslut vad gäller datalagringsdirektivet. För en liberal som tror att det är viktigt att följa rättsstatens principer i ett demokratiskt samhälle så är det naturligt att följa domstolars utslag.

Det är dock uppenbart att ungdomsarbetslösheten fortfarande är ett jätteproblem. Det kan vi i Centerpartiet inte acceptera. Ungdomsarbetslösheten är ett strukturellt problem. Kraftfulla strukturreformer är därför nödvändiga. Framtidens arbetslinje måste sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, förbättra matchningen, skapa bättre möjligheter för företag, och öka samverkan mellan skola och näringsliv.

Hittills har jobbpolitiken byggt på att skapa trygghet genom en rigid arbetsrätt och uppmuntra flexibilitet genom en kärvare arbetslöshetsförsäkring. Denna politik har begränsningar i form av inlåsningseffekter för äldre och erfarna – och trösklar för oerfarna och yngre.

För att komma till rätta med sådana trösklar och inlåsningseffekter vill Centerpartiet vända på steken och istället öka flexibiliteten genom att modernisera arbetsrätten och stärka tryggheten genom att reformera arbetslöshetsförsäkringen.

Den låga rörligheten på arbetsmarknaden leder till färre öppningar för yngre och nyutexaminerade. Turordningsreglerna bevarar gamla strukturer och leder till svårigheter för unga att etablera sig på arbetsmarknaden. OECD har i sin senaste Sverigerapport, återigen, visat att den strikta arbetsrätten leder till en sämre fungerande arbetsmarknad för unga.

För att stärka ungas ställning är det viktigt att underlätta övergången mellan skola och arbetsliv. Företag värderar praktisk kunskap minst lika högt som teoretisk. Centerpartiet vill dessutom stimulera företagens efterfrågan på arbetskraft. Regeringen har gjort det mer lönsamt att jobba genom stora skattesänkningar på arbetsinkomster. Men framöver måste vi också göra det mer lönsamt att anställa och driva företag, genom att sänka arbetsgivaravgifter och skatter på företagande.

För oss är arbetslinjen och företagarlinjen två sidor av samma mynt. Det är bara genom fler och växande företag som fler jobb för unga kan skapas. Framtidens arbetslinje kräver reformer. Centerpartiet har förslagen. Det enda som nu behövs är politiker med mod att fatta de nödvändiga besluten.

Annika Qarlsson (C), arbetsmarknadspolitisk talesperson
Johan Linander (C), riksdagsledamot för södra Skåne

För Centerpartiet som varm anhängare av EU-samarbetet är den senaste tidens utveckling med finansiell och ekonomisk oro minst sagt bekymmersam. EU-länderna behöver visa prov på förmåga att ta ansvar och fatta svåra men nödvändiga beslut. Hittills har krishanteringen visat mycket övrigt att önska.

Sverige är starkt beroende av övriga EU och av hur den europeiska ekonomin utvecklas. Det ligger i vårt intresse att skuldkrisen löses. De förhandlingar om stärkt budgetdisciplin som pågått och pågår i Bryssel allt sedan Europeiska Rådets möte i december 2011 är därför bra. Här deltar icke-euroländer, inklusive Sverige, på samma villkor som euroländerna.

Centerpartiet har, som enda parti i Sverige, varit med och tagit ansvar för såväl saneringen av de offentliga finanserna i mitten av 1990-talet liksom för återupprättandet av arbetslinjen ett decennium senare. Detta har medfört att Sverige idag har marginaler i budgeten. Dessa lärdomar behöver skuldtyngda euroländer ta till sig och i praktisk handling följa. Med vår historia av ansvarstagande är det ett naturligt steg att vara med och trygga ekonomin i Europa i ett läge där Europa är satt under hård press. Centerpartiet säger därför ja till finanspakten men fortsatt nej till euron.

Vårt nej till att Sverige inför euron som valuta är tydligt. Det är framför allt motiverat av ekonomiska skäl. I folkomröstningen 2003 instämde svenska folket i vår linje. Centerpartiet ser inga skäl för Sverige att ompröva sitt förhållande till euron förrän ett starkare, mer robust ramverk har inra?ttats och visat sig fungera i praktiken. Dessutom måste det svenska folket i så fall säga ja i en folkomröstning.

Men genom att ansluta oss till pakten skulle Sverige signalera att de ansträngningar som euroländerna gör för att skapa stabila statsfinanser har vårt fulla stöd, att vi vill tillhöra Europas kärna och att vi vill vara med och ta ansvar. Det vore en viktig markering.

Centerpartiet ställer dock krav för ett svenskt deltagande:
• En anslutning ska inte ses vare sig som ett förhandsbesked om eller som ett förstadium till euromedlemskap.
• Sverige som icke-euroland ska inte bli bundet av reglerna i pakten.

Centerpartiet kommer dessutom vara pådrivande för att:
• finanspakten säkrar strikta och solida regelramverk utan kryphål.
• de icke-euroländer som ansluter sig till pakten ska få möjlighet att delta i de eurotoppmöten som aviseras.
• arbeta för att frågor av gemensamt intresse såsom den inre marknaden och Europa 2020-strategin, även i fortsättningen diskuteras och beslutas av samtliga 27 medlemsstater.

Under förutsättning att våra krav tillgodoses och att det finns en vilja till dialog kring de övriga kriterier som vi förespråkar, anser Centerpartiet att en svensk anslutning till finanspakten är ett viktigt ställningstagande för ökat ekonomiskt ansvar och ökad europeisk samverkan. Vår utgångspunkt är att Europa fortsatt måste hålla ihop. Endast på så sätt kan vi tillsammans möta morgondagens globala möjligheter och utmaningar.

Annie Lööf
Partiledare och näringsminister (C)

Per Åsling
Ekonomisk-politisk talesperson (C)

Johan Linander
Riksdagsledamot Skåne (C)

Tina Ehn skriver om satsningar på järnvägen inklusive lågtrafikerade banor, vilket kan låta bra. Hon glömmer dock bort att de allra, allra flesta som bor på landsbygden inte har tillgång till tågtrafik för sina dagliga resor till jobb, utbildning och fritidsaktiviteter. Jag har inte kunnat hitta någon statistik i frågan, men det skulle förvåna mig om ens en procent av landsbygdens befolkning har tåg som en realistisk möjlighet för de dagliga resorna.

Alla vi andra måste använda vägnätet. I bästa fall kan vi åka buss, men för väldigt många är inte ens bussen ett alternativ eftersom kollektivtrafik inte finns som ett tillgängligt alternativ överallt. Denna stora del av landsbygdens befolkning blir direkt drabbade av Miljöpartiets politik, men sänkta anslag till vägar och höjda drivmedelskostnader för bilen.

Vidare vill Miljöpartiet införa en kilometerskatt för lastbilar på totalt 4 miljarder kronor. Det i och för sig goda motivet är att mer av de tunga transporterna ska ske på järnväg, men åter igen glömmer Mp bort att det inte finns någon järnväg från skogen eller från fälten. Transporterna från och till landsbygdens företag måste i mycket stor utsträckning ske på väg med lastbil och därför är kilometerskatten en direkt fördyring för landsbygdens företag.

Tina Ehn skriver också om deras förslag för det ekologiska jordbruket. Jag har ingenting emot det ekologiska jordbruket utan tycker tvärtom att det är bra med ökad efterfrågan på ekologisk mat, men man måste inse att det är en mycket liten del av svenskt jordbruk. Det ekologiska står för ca fem procent av landets matproduktion. För övriga 95 procent av produktionen har Miljöpartiet endast skattehöjningar och försämrad konkurrensförmåga att erbjuda.

Det finns en uppenbar risk att svensk konventionell matproduktion skulle konkurreras ut med Miljöpartiets politik. Det skulle innebära en ännu större import av mat från andra länder med sämre djurskyddskrav, lägre krav vid användning av kemikalier och större koldioxidutsläpp. Med andra ord så leder Miljöpartiets politik till både en sämre miljö totalt sett och sämre möjligheter för att bo och leva på landsbygden.

Centerpartiets miljöpolitik är ofta inte lika radikal som Miljöpartiets, men vår är däremot verklighetsförankrad. Vi lever i en global värld där extraordinära krav på svenskt lantbruk direkt innebär försämrad konkurrenskraft och därmed mer importerad mat. På vilket sätt har då miljön blivit bättre?

Så gott som alla inser att det finns problem inom äldreomsorgen. I Svenskt Kvalitetsindex framgår att vi är mindre nöjda med äldreomsorgen än med andra välfärdstjänster som sjukvård, barnomsorg och skola.

Undersökningar visar att skolpengen, valfrihetssystem i primärvården och barnomsorgspengen fungerar bra. Skolor, vårdcentraler och förskolor tävlar om att erbjuda bra bemötande, fräscha lokaler och goda resultat. Tyvärr finns ofta inte samma valfrihet och sunda konkurrens när det gäller boende för de äldre.

Förra året hade endast fem kommuner infört valfrihetssystem inom särskilt boende. Att skylla bristerna inom äldreomsorgen på valfrihet och vinst leder därför fel. Tvärt om måste vi jobba konsekvent för större mångfald, ökad egenmakt och bättre valfrihet.

För Centerpartiet är det viktigt att välfärden håller lika hög kvalitet i livets alla skeenden. Äldre måste få samma möjlighet att välja till och välja bort som yngre. Endast så kan makten flyttas från politiker och personal till äldre och anhöriga. På sikt vill vi därför att det utvecklas en äldrepeng i hela landet så att valfriheten blir lika stor i äldreomsorgen som inom exempelvis barnomsorgen.

Samtidigt krävs politiska åtgärder för att valfriheten verkligen ska leda till bättre standard och större trygghet. Vi behöver skärpa tillsynen, förbättra servicen vid val av omsorg och stärka de äldres rättigheter.

Det ska gå att få ersättning både när man får vänta orimligt länge på en plats och när vårdgivaren inte lever upp till vad som utlovas. Idag kan vi reklamera och få tillbaka pengarna för varor och tjänster som inte håller vad de lovar. När omsorgen inte håller måttet anser vi att man på samma sätt ska man kunna kräva ersättning från kommunen.

Socialstyrelsens tillsyn måste bli bättre. De senaste två åren har endast sex procent av de privata anmälningarna om missförhållanden i äldreomsorgen lett till någon form av inspektion. Eftersom privata tips ofta har god träffsäkerhet anser vi att Socialstyrelsen ska motivera när så inte sker. Det är dessutom rimligt att människor får någon form återkoppling när de vänder sig till myndigheter i så viktiga ärenden.

För exempelvis multisjuka och dementa är det ofta svårt att välja. Trots det är möjligheten att välja till och välja bort oerhört viktig för kvalitetsutvecklingen. Därför vill vi inrätta speciella guider som hjälper äldre och anhöriga att hitta rätt boende efter önskemål och behov. Genom personliga möten ska man kunna få information om kötider, rättigheter och profilsatsningar. Det kan handla om att identifiera det boende som prioriterar god mat, fokuserar på utomhusvistelser eller tillåter husdjur.

I Centerpartiet är vi övertygade om att ökad mångfald och egenmakt är den bästa medicinen mot kvalitetsbrister och missförhållanden.

Annie Lööf, partiledare för Centerpartiet
Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet

Trots att Sverige är en av Europas mest framgångsrika ekonomier är i dag nästan var fjärde svensk under tjugofem utan jobb. Flera länder befinner sig i en sämre situation, men Sverige kan inte nöja sig med att vara bäst i en dålig klass. Varje ungdom som får börja vuxenlivet i arbetslöshet måste ses som det misslyckande det är. Ett utanförskap i tidiga år är inte bara ett hårt slag mot den enskilde, det är också en förlust för hela Sverige när ungas idéer och engagemang lämnas utanför.

Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har en av våra viktigaste uppgifter varit att minska utanförskapet. Genom reformer som lärlingsprovanställning och halverade arbetsgivaravgifter för ungdomar har vi riktat insatser mot unga arbetslösa. En centerframgång som trädde i kraft från årsskiftet är också halveringen av restaurangmomsen.

Genom enklare regler och sänkta kostnader med en enhetlig moms oavsett om kunden äter ute eller tar med sig mat hem, ser vi nu hur en rad företag vågar nyanställa. Beräkningarna på hur många jobb det blir varierar och kommer att följas noga, men en sak är klar och det är att restaurangbranschen är en dörröppnare. Många ungdomar och invandrare kommer att få ett jobb tack vare reformen.

Så sent som hösten 2010 gick Socialdemokraterna till val på precis den sänkning av restaurangmomsen som Centerpartiet och Alliansen nu har genomfört. I dag talar Socialdemokraterna istället om att det är en dyr väg till jobb via ”toast Skagen” eller att göra en hamburgare 5 kronor billigare. De raljerar om en bransch där omkring 85100 människor har sin anställning, människor som varje dag är med och bidrar till finansieringen av vår gemensamma välfärd. Centerpartiets linje är en annan. Vi säger inte nej till jobb – vare sig det är industrijobb, hamburgerjobb eller städjobb. Alla jobb och arbetare är viktiga.

Trots att Socialdemokraterna säger att vi inte har råd med arbetslöshet ser han det alltså som en utgift när de 22000-24000 restaurangföretag som finns i Sverige ges bättre förutsättningar att anställa genom lägre moms. Uttalandet sätter också fingret på att Socialdemokraterna saknar en egen politik mot arbetslöshet. Det enda tydliga besked Socialdemokraterna har lämnat är att de vill fördubbla arbetsgivaravgiften för unga.

Kommer Socialdemokraterna att acceptera den jobbskapande momssänkningen i efterhand, på samma sätt som de ett år efter införande har accepterat Alliansens sänkningar av skatten för låg- och medelinkomsttagare? Eller kommer de att dubblera restaurangmomsen och rata den reform de själva gick till val på?

Det är inte bara vi som centerpartister och alliansföreträdare som undrar vad som är oppositionens alternativ. De ungdomar som nu ser möjligheter att få in en fot på arbetsmarknaden förtjänar också ett svar.

Annie Lööf (C)
Partiledare och näringsminister

Johan Linander (C)
Riksdagsledamot

Därför vill vi nu förverkliga vår vision om ett högskolecampus i Ystad. I samarbete med andra skånska lärosäten kommer det kunna erbjuda en högkvalitativ utbildning och också generera arbetstillfällen till Sydostskånes unga och högskoleanställda. För Centerpartiet är det här ett viktigt steg att ta mot att realisera Region Skånes utvecklingsprogram som understryker satsningar på högskole- och yrkesutbildning i hela regionen. Vi vill ha ett rundare och mer integrerat Skåne; även forskningmässigt.

Därför är det hög tid att staten, regionen och kommunerna nu samarbetar och satsar de nödvändiga resurser som krävs för att rusta Ystad och Sydostskåne med konkurrenskraft för att möta framtidens utmaningar.

De positiva effekterna av en högskolesatsning är uppenbara: ett Campus Ystad med en stark näringslivskoppling kommer att ge Sydostskånes ett nytt självförtroende genom att lyfta både utbildnings- och tillväxtsnivån. Det gynnar även den lokala näringen vilket vi sett Campus Helsingborg göra för Nordvästra Skåne. En högskoleetablering skulle även genom vår geografiska respektive samarbetsmässiga närhet till Bornholm och Danmark, Polen och norra Tyskland skapa en hållbar tillväxt – både i dag och på sikt. Tillsammans med den unika potential vi har i Sydostskåne – med goda boendemiljöer, närhet till natur och rekreation samt ett dynamiskt och positivt företagsklimat kan vi i framtiden bli en tillväxtmagnet som lockar fler företag att etablera sig här. För att vi ska kunna hålla en tätposition i den internationella konkurrensen samt ligga i fas med nationell och regional utveckling måste vi aktivt möta utmaningar gällande framtidens lärande. Med ett Campus Ystad får Skåne alla förutsättningar för att fortsätta vara en nationellt ledande kunskapsregion. Det arbete som nu ligger framför oss vill vi i Centerpartiet tillsammans med Region Skåne inleda i dag – och utveckla för framtiden.

Birte Sandberg(c), Tomelilla, Regionfullmäktigeledamot
Johan Linander(c), Sjöbo, Riksdagsledamot

Tyvärr är det så att produktionen av svenska skinkor, korvar och revbensspjäll varje år minskar på grund av att de svenska bönderna helt enkelt inte har råd att fortsätta som bönder. Detta på grund av att under årets 11 andra månader blir våra inhemska varor utkonkurrerade till förmån för billigare grisprodukter från andra länder trots att vi har högkvalitativa varor, hög djuromsorg med friskare djur och belastar klimatet mindre.

Centerpartiet vill ha fler svenska skinkor på julbordet! Vi vill därför också ha fler svenska grisbönder. Vi vill att grisproducenter snarast möjligt ska kompenseras för den merkostnad de fått för att Sverige har striktare djurskyddslagar gentemot andra länder. Vi vill kunna exportera minst lika mycket jordbruksprodukter som vi importerar och öka den totala livsmedelsproduktionen. Vi vill att konsumenter ska kunna göra ett aktivt medvetet val genom en obligatorisk ursprungsmärkning på alla köttprodukter.

För att rädda den svenska julskinkan har regeringen föreslagit att lägga 90 miljoner kronor på att minska kostnaderna för den obligatoriska livsmedelskontrollen som belastar bönderna. Vi tycker att det är rimligt att staten betalar en större del av detta istället för bonden. Detta förslag röstar socialdemokraterna nej till. De har själva inte ett enda förslag på hur den svenska julskinkan kan räddas och det blir allt mer tydligt att Centerpartiet är den enda garanten för att förverkliga visionen om Matlandet Sverige.

Roger Tiefensee, riksdagsledamot och miljötalesman för Centerpartiet

Johan Linander, Stora Rödde, riksdagsledamot för Centerpartiet