Centerpartiets syn på ACTA

Vilka har Centerpartiets ingångar i förhandlingarna varit?

Immaterialrättsintrång är ett stort problem för många företag, och även för konsumenter. Företagen går miste om intäkter när cigaretter, kläder och läkemedel piratkopieras – och konsumenter blir lurade. I värsta fall kan en piratkopierat läkemedel vara verkningslöst eller t.o.m. farligt. Därför är det bra att många länder gemensamt velat förhandla om åtgärder för att motverka immaterialrättsintrång. Det som varit dåligt har varit hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna. Centerpartiet har i regeringen verkat för att förhandlingarna skulle vara så öppna som möjligt. Med öppnare förhandlingar hade mycket ryktesspridning kunnat undvikas.

Centerpartiet har även verkat för att bestämmelserna i ACTA ska vara proportionella, rättssäkra och väl avvägda med hänsyn till integritetsaspekterna.

Vad tycker Centerpartiet om resultatet av förhandlingarna?

Resultatet är acceptabelt. Avtalet kommer att få störst effekt i de länder som inte idag har en lagstiftning som lever upp till ACTA-avtalets krav. De måste ändra sin lagstiftning, och det är bra. Sverige behöver inte göra några lagändringar – med ett undantag – eftersom vi redan uppfyller de krav som ACTA ställer. Den enda lagändring som behövs är en ändring i varumärkeslagen och den kan accepteras (se mer om lagändringen nedan). Avtalet innebär alltså ökade möjligheter att bekämpa piratkopieringen internationellt sett, men små ändringar för lagstiftningen i Sverige.

Är det något vi skulle vilja se annorlunda?

Hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna var inte bra. De borde ha varit öppnare. Sedan innehåller också avtalstexten en rad formuleringar som är mindre bra. Det är formuleringar som inte är juridiskt bindande, men som kan (över)tolkas på ett sätt som gör att man tror att avtalet är mer långtgående än vad det är. Det hade varit bättre om avtalet hade varit mer ”kort och koncist”.

ACTA – Bakgrundsbeskrivning

I syfte att förbättra respekten för immateriella rättigheter inleddes i juni 2008 förhandlingar om ett nytt handelsavtal om åtgärder mot immaterialrättsintrång, ACTA-avtalet (Anti-Counterfeiting Trade Agreement). De förhandlande parterna var EU och dess medlemsstater samt Australien, Japan, Kanada, Marocko, Mexiko, Nya Zeeland, Schweiz, Singapore, Sydkorea och USA. Förhandlingarna blev klara i slutet av år 2010. I samband med detta offentliggjordes den slutliga lydelsen av avtalet, som numera även finns på svenska.

Den 1 oktober 2011 undertecknades ACTA av Australien, Japan, Kanada, Marocko, Nya Zeeland, Singapore, Sydkorea och USA. EU och de flesta av EU:s medlemsstater, bl.a. Sverige, undertecknade avtalet den 26 januari 2012. Undertecknandet innebär att EU och dess medlemsstater går vidare med sina processer avseende ACTA-avtalet. Det innebär bland annat att avtalet kommer att bli föremål för en noggrann granskning och analys i Europaparlamentet och nationellt.

Ett svenskt tillträde till ACTA kräver riksdagens godkännande. Den svenska processen kommer bland annat inkludera remittering av en departementspromemoria om Sveriges tillträde till ACTA-avtalet. Det beräknas kunna ske senare i vår. Därefter ska en proposition utarbetas som riksdagen får ta ställning till.

Frågor och svar om ACTA

Vilka blir de största förändringarna/konsekvenserna av ACTA jämfört med idag?

ACTA kommer att komplettera TRIPs-avtalet i vissa avseenden som kan få stor betydelse när det gäller grov brottslighet. Exempelvis kräver TRIPs-avtalet endast att tullen ska kunna ingripa vid import, medan motsvarande reglering i ACTA även omfattar export. Det kan minska inflödet av förfalskade produkter i Europa. Därutöver kommer ACTA bland annat innebära att det skapas ett nytt forum där intresserade länder kan diskutera dessa viktiga frågor med varandra. Samarbete och informationsutbyte är av stort värde på området.

Måste riksdagen godkänna avtalet?

Ja. Ett svenskt tillträde till ACTA kräver riksdagens godkännande. Den svenska processen kommer bland annat inkludera remittering av en departementspromemoria om Sveriges tillträde till ACTA-avtalet. Det beräknas kunna ske senare i vår. Därefter ska en proposition utarbetas som riksdagen får ta ställning till.

Vilka lagändringar kommer att krävas i Sverige?

Svensk lagstiftning uppfyller redan i dag i det närmaste alla krav som följer av ACTA. Den enda lagändring som ACTA kommer att kräva för svensk del är att polis och åklagare ska ges vissa möjligheter att ingripa mot varumärkesintrång trots att rättighetshavaren inte angivit brottet till åtal. Motsvarande gäller redan i dag vid bland annat upphovsrättsintrång.

Varför ska polis och åklagare kunna ingripa mot varumärkesintrång även utan angivelse från målsäganden?

På internationell nivå anses det vara väldigt viktig att polis och åklagare kan ingripa även utan angivelse från målsäganden. Annars kan de personer eller organisationer som ligger bakom den olagliga tillverkningen hota målsäganden till tystnad och på så sätt undvika rättsliga åtgärder. Vi har också på internationell nivå uppgifter om att den illegala handeln med förfalskade varor är en av de snabbast växande formerna av organiserad brottslighet. Motsvarande möjlighet att ingripa utan angivelse finns redan idag när det gäller till exempel upphovsrättsintrång. Lagändringen är alltså av mindre karaktär och har under förhandlingarnas gång varit förankrad i riksdagens näringsutskott.

Varför har ACTA-förhandlingarna inte ägt rum inom ramen för något befintligt organ, exempelvis Världshandelsorganisationen (WTO) eller FN:s organ för immaterialrättsliga frågor (WIPO)?

Skälet till att ACTA-förhandlingarna inte har skett inom ramen för WTO eller WIPO är att vissa länder inte vill diskutera behovet av ytterligare åtgärder mot immaterialrättsintrång. ACTA-parterna var således hänvisade till att förbättra samarbetet sinsemellan eller att inte göra något alls.

Är inte ACTA meningslöst om inte fler länder är med?

Det är förstås positivt om fler länder ansluter sig till ACTA. De flesta länder vill också skydda immateriella rättigheter. Även om antalet anslutna stater blir begränsat kommer dock ACTA att innebära bättre möjligheter till samarbete och informationsutbyte mellan intresserade länder.

Har Sveriges riksdag haft inflytande över ACTA:s utformning?

Ja, riksdagens näringsutskott har löpande informerats om förhandlingarna och överlagt om svenska ståndpunkter. Slutresultatet är i överensstämmelse med den ståndpunkt som förankrats i näringsutskottet.

Har den ACTA-kommitté som inrättas genom avtalet möjlighet att ändra ACTA-avtalet?

Nej, kommittén kan bara föreslå att avtalet ska ändras. För att en ändring ska komma till stånd krävs att parterna till avtalet ingår ett nytt avtal om detta.

Varför har allmänheten haft begränsad insyn i förhandlingarna?

Förhandlingar om handelsavtal sker i regel under utrikessekretess. Även ACTA-förhandlingarna inleddes under förutsättningen att innehållet i förhandlingsdokumenten inte skulle offentliggöras. Sverige arbetade dock hårt för att ökad öppenhet kring förhandlingarna. Detta arbete gav successivt resultat. Under våren 2009 enades förhandlingsparterna om att offentliggöra ett dokument som beskrev bakgrunden till, syftet med och innehållet i de pågående förhandlingarna. Kort därefter beslutades att offentliggöra dagordningarna inför förhandlingsrundorna. Öppenheten ökade ytterligare i april 2010, då parterna offentliggjorde den konsoliderade förhandlingstexten. Därefter offentliggjordes uppdaterade förhandlingstexter i oktober, november och december 2010.

Kommer ACTA att leda till olika inskränkningar?

I den offentliga debatten hävdas från vissa håll att ACTA kommer att leda till stora förändringar när det gäller exempelvis fri- och rättigheter på internet, eller fattiga länders tillgång till lagliga generiska läkemedel. Det stämmer inte. Svensk lagstiftning uppfyller redan i dag i det närmaste alla krav som följer av ACTA.

Kommer ACTA att hindra fattiga länders tillgång till billiga läkemedel?

Nej, parternas avsikt har aldrig varit att ACTA ska försvåra den lagliga globala handeln med generiska läkemedel. Det har betonats vid flera tillfällen. I debatten har oron framför allt handlat om att man har varit rädd för att ACTA-länderna ska tvingas att ge tullen större möjligheter att ingripa mot misstänkta patentintrång. Som framgår av den slutliga lydelsen omfattar dock tullavsnittet i ACTA överhuvudtaget inte patent. Det är alltså helt klart att ACTA inte kommer att ha någon sådan effekt.

Kommer ACTA att leda till mer ingripande åtgärder mot upphovsrättsintrång på Internet?

Nej, ACTA:s bestämmelser angående intrång via internet är allmänt formulerade och överlåter till varje part att själv bestämma detaljerna. För svensk del ändrar de ingenting.

Innebär ACTA att internetleverantörerna görs ansvariga för det innehåll som deras kunder sprider eller laddar ned?

Nej, det är ett missförstånd. E-handelslagens regler om ansvarsfrihet för vissa mellanhänder påverkas inte av ACTA. Missförståndet tycks vara hänförligt till en bestämmelse om frivilligt samarbete. I den bestämmelsen anges att parterna ska sträva efter att främja gemensamma ansträngningar inom näringslivet för att effektivt motverka varumärkesintrång och intrång i upphovsrätt eller till upphovsrätten närstående rättigheter, samtidigt som man upprätthåller en rättmätig konkurrens och, i överensstämmelse med den partens lagstiftning, grundläggande principer såsom yttrandefrihet, rättvis process och skydd för privatliv. Bestämmelsen ger alltså staterna stort utrymme att själva avgöra om och i så fall på vilket sätt denna typ av överenskommelser ska uppmuntras. Det är dessutom upp till staterna själva att avgöra vilka överenskommelser som i så fall ska uppmuntras.

Liknande bestämmelser finns i e-handelsdirektivet och det så kallade IPRED-direktivet. Behovet av frivilliga åtgärder för att motverka immaterialrättsintrång är något som EU även har betonat i andra sammanhang, bland annat i en rådsresolution från mars 2010. Det är också något som kommissionen arbetar med. Så sent som i maj 2011 år enades berörda branscher om ett samförståndsavtal om hur man ska reducera försäljningen av förfalskade varor via internet. Den aktuella regleringen i ACTA ändrar alltså ingenting för svensk del.

Kommer ACTA att innebära utökade möjligheter för tullen att söka igenom mp3-spelare och datorer efter musik eller film?

Nej, ACTA ändrar ingenting när det gäller tullens möjligheter att söka igenom personligt bagage.

Många kritiker återkommer till att ACTA inte hindrar diverse långtgående åtgärder. Vad innebär egentligen detta?

I stort sett alla internationella avtal innebär att staterna enas om en gemensam lägstanivå för det område som avtalet reglerar. Som exempel på detta kan nämnas att TRIPs-avtalet uppställer vissa minimikrav när det gäller det immaterialrättsliga sanktionssystemet, men de parter som så önskar får införa ett mer långtgående skydd. ACTA är uppbyggt på samma sätt. Det är därför sant att de parter som så önskar kan välja att behålla eller införa regler som går längre än ACTA. Denna modell är dock den vanliga när det gäller internationella avtal, oavsett vilket ämnesområde avtalet rör. Staternas handlingsutrymme blir inte heller större genom ACTA än utan avtalet.

Jag gillade idén och tog upp den först med partistyrelsen och sedan när idéprogramgruppens ordförande Per Ankersjö var vald. Och visst är det så att alla får vara med och forma Centerpartiets politik, men också processen. Min kompis förslag gillades av idéprogramsgruppen och är nu verklighet!

Gå gärna in på www.centerpartiet.se/framtidsbygget för att vara med i vår öppna idéprogramsprocess!

Hade det blivit Odell så tror jag att det hade blivit två minus för Kristdemokraterna, ett minus för Alliansen, men ett plus för Centerpartiet… Jo, jag menar så här: Kristdemokraterna hade tappat sympatisörer eftersom det knappast är inom den frikyrkliga värdekonservativa befolkningen som de kan hitta nya väljare, men däremot förlora de som inte känner sig hemma bland abortmotståndare och homofober.

Vidare hade Kristdemokraterna förlorat inflytande inom regeringen eftersom de hade hamnat i flera omöjliga förhandlingssituationer, i värsta fall hade de till och med lämnat regeringen. Detta hade givetvis inneburit ett stort minus för Alliansen som helhet och, i värsta fall, skulle Alliansen gått i graven.

En Odell-seger hade dock kunnat ge oss i Centerpartiet ett plus. Nämligen ett plus i antal medlemmar. Jag har hört kristdemokrater som har pratat om att de inte skulle kunna stanna kvar i partiet om Odell hade petat bort Hägglund. Kanske hade vi till och med kunnat utöka vår riksdagsgrupp med en eller ett par ledamöter….

Hade visserligen varit trevligt, men för Kristdemokraternas, Alliansens och svensk politiks skull så är jag glad över Hägglunds relativt klara seger i omröstningen, 198-88.

Vad ska man säga om Stefan Löfven? Ja, jag har ingen aning. Jag har aldrig hört honom tala, jag har aldrig hört honom diskutera något annat än fackliga frågor och jag har ingen aning om hans utbildning och bakgrund. Visst är han känd som person och som IF Metalls ordförande, men han är ju helt okänd som politiker. Har han ens suttit i kommunfullmäktige eller i någon kommunal nämnd?

Denna person för alltså Socialdemokraterna fram som sin kandidat till statsministerposten vid valet om 2,5 år. Det kan gå bra, men det kan också bli magplask. Ett riktigt magplask. Skulle han bli statsminister så är han definitivt Sveriges minst politiskt erfarne statsminister genom tiderna, han kommer inte ens ha suttit i riksdagen då.

Det ska också bli intressant att se hur mycket han kommer att fortsätta vara IF Metall och LO-företrädare. Kommer han att lyckas släppa den rollen? Visst har Socialdemokraterna suttit i LO:s knä i årtionden, men det är ändå en annan sak att LO tar över partiet. Vilken näringslivspolitik och ekonomisk politik kommer han att företräda? Frågorna är oerhört många!

Men, till en början är jag övertygad om att han kommer att lyckas förbättra opinionssiffrorna. En del vilsna socialdemokrater som under de senaste månaderna gått till Mp, V, M och Sd kommer nu att återvända. Speciellt Sverigedemokraterna, som tidigare har tagit många LO-anslutna, kommer att få ett tapp. För vår del i Centerpartiet önskar jag bara att vi nu åter kan börja prata politik.

EU kom igår med ett förslag på förbättrat dataskydd på Internet, t.ex. en rätt att få sina uppgifter raderade när man avslutar sitt Facebookkonto. Jag tycker att detta är ett bra steg i rätt riktning för ökat skydd, samtidigt måste var och en ändå fundera på vad man skriver och lägger ut för bilder. Jag ser ofta bilder som mina facebookvänner, oftast yngre sådana, lägger ut som jag tänker att det kommer de att ångra. Inte så kul när man söker jobb några år senare och arbetsgivaren hittar tokiga fyllebilder på nätet.

Sammanfattningsvis bra med starkare lagskydd, men var och en måste först och främst rannsaka sig själv och hur man sprider uppgifter/bilder på sig själv och andra.

Tyvärr har den här lördagen inte handlat om Fadime eller hedersrelaterat våld, utan om Håkan Juholt. Jag förstår att han avgår, men det var knappast så frivilligt som han och Carin Jämtin försöker ge sken av. Hon gjorde en riktig “Bagdad Bob” när hon försökte förklara att Verkställande Utskottet inte alls visste igår att Juholt skulle avgå idag. Det är också tydligt att Juholt inte har förstått sin egen del i vad som har hänt, det är “klassförakt” och borgerliga ledarsidor som är ansvariga.

Nu sätter “vem vill och vem vågar säga att de vill-leken” igång igen. Först var det Mona Sahlin som valdes eftersom en lång rad andra kandidater sagt nej och sedan hände samma sak med Håkan Juholt. Det har gått bra (alltså för oss i Alliansen…). Skulle tro att det är ungefär samma kandidater som är aktuella nu som för tio månader sedan och eftersom jag då tippade Sven-Erik Österberg så får jag göra samma sak nu (tror nämligen att Wallström, Nuder och Bodström fortfarande säger nej, detsamma gäller sannolikt Pagrotsky, Messing och Eneroth också).

Till sist måste jag hänvisa tillbaka till vad jag skrev den 11 mars förra året: “Jag känner inte honom, har aldrig ens debatterat mot honom. Men jag frågade en kollega som känner honom betydligt bättre och han beskrev Juholt med tre ord: “Snäll, slarvig, slugger”. Det låter ju ganska bra. Alltså för oss…”

Tänk så rätt det var!

Förvirrande! Någon som kan WordPress och kan förklara?

Att det finns kriminella gäng som ligger i strid med varandra i Malmö är inget nytt. De båda falangerna har under lång tid kämpat om den kriminella marknaden. Mycket har sagts om detta, Malmötidningarna har skrivit om det i flera år. Tyvärr har det eskalerat och det är dags att verkligen sätta till nationella resurser för att få stopp på gängen.

Vad gäller diskussionen om vapen så blev jag intervjuad av 5-6 olika tidningar i veckan som gick. Jag vill se hårdare straff för den som har vapen på offentlig plats. T.ex. den som har ett automatvapen i bilen på torget på lördagskvällen bör dömas för grovt vapenbrott. Att bara generellt höja straffskalan för vapenbrott vill jag dock varna för, då omfattas även mindre straffvärda vapenbrott som inte har någonting med kriminella uppgörelser att göra (jfr jägare som har förvarat vapen fel i hemmet).

Jag vill också ha en ny vapenamnesti, något som jag har tagit upp vid flera tillfällen förut. Ny lag om vapenamnesti tas fram under året och i början av 2013 kan vi ha den tredje vapenamnestin. Förra gången, våren 2007 lämnades nästan 14 000 vapen och vapendelar samt 14 ton ammunition in.

(Allt är mina påhitt, inga hemliga uppgifter ligger bakom.)

Om vi med säkerhet skulle veta att det inom ett år kommer att genomföras ett terrordåd mot Sverige som kommer att döda hundratals personer. Samtidigt som vi vet att utan signalspaning kan vi inte stoppa det, men med signalspaning så kommer dådet att kunna stoppas. Med denna bakgrundskunskap så tror jag att minst 99,9 procent av Sveriges befolkning hade sagt att vi ska ha signalspaning.

Om vi vänder på det och säger att vi vet att det inte kommer att finnas några hot mot Sveriges säkerhet inom en överskådlig framtid och att signalspaning varken skulle göra från eller till ändå. Ja, då tror jag att de allra flesta skulle ifrågasätta varför vi ska ha signalspaning.

Men om vi hamnar någonstans mitt emellan? Var går gränsen? Låt oss säga att det är 10 % risk att det kommer att genomföras ett terrordåd i Sverige med många döda som följd inom tio år. Med dagens verktyg för Säpo (öppen källindrivning, samarbete med andra länder, annan underrättelseverksamhet) så är chansen att stoppa dådet 25 % men med Säpo-tillgång till signalspaning så är chansen 50 % att stoppa massmordet. Vad skulle svenska folket säga om detta? Är den lägre risken för terrordåd värd kostnaderna vad gäller pengar och integritet? Jag är övertygad om att en mycket stor del av svenska folket säger ja i det läget.

Blir det någon förändring om risken är 1 % och att chansen att stoppa dådet med signalspaning ökar från 25 till 35 %?

Spekulationer? Visst, men många som är med i den här debatten verka tycka att det är intressant och givande att spekulera så varför då inte spekulera på det här sättet?

Detta har skett i två omgångar och det är ingen tvekan om att framförallt Säpo men också RKP i viss utsträckning har ett mycket stort behov av signalspaning för att klara av sitt uppdrag vad gäller rikets säkerhet, kontraterrorismen, kontraspionaget, författningsskyddet och personskyddet. Utredaren har tittat på om Säpo skulle bygga upp egen signalspaningskapacitet (som de har haft för ett antal år sedan), men det var ett betydligt sämre alternativ på alla plan än att Säpo/RKP får ge inriktningsuppdrag till Försvarets Radioanstalt.

Det som nu föreslås är inte att Säpo/RKP ska få ge vilka inriktningsuppdrag som helst, utan de tidigare lagarna om när signalspaning får ske kvarstår. Detta begränsar mycket tydligt när Försvarsunderrättelsedomstolen ska godkänna en beställning. Signalspaning för endast ske för att kartlägga vissa företeelser i försvarsunderrättelseverksamhet, alltså verksamhet som bedrivs till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet. Det handlar inte om brottsbekämpande, signalspaning får inte användas i syfte att inhämta uppgifter i en förundersökning.

Vad gäller RKP så är det viktigt att påpeka att signalspaning endast får ske i syfte att kartlägga grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen. Det innebär att det är i en mycket begränsad del av RKP:s verksamhet som signalspaning kan användas, det lär handla om ett fåtal tillfällen per år.

Utöver att all signalspaning prövas i domstol i förväg så finns det flera kontrollmekanismer. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet (SIUN) har tillsyn över verksamheten, det finns ett särskilt insynsråd vid FRA, behandlingen av personuppgifter granskas särskilt av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) och en årlig skrivelse ska lämnas till riksdagen.

Det är ingen tvekan om att signalspaning innebär en integritetskränkning. Det faktum att signaler som går i kabel ut från vårt land (med det inte sagt att det bara är signaler som har slutdestination i annat land som går den vägen) “filtreras” efter information som FRA spanar efter är i sig en integritetskränkning. Jag menar dock att den ytterligare integritetskränkning som det innebär att ge Säpo/RKP möjlighet att rikta in spaningen är begränsad i förhållande till helheten.

En proportionalitetsbedömning ska göras mellan integritetskränkningen och behovet av åtgärden och eftersom Säpos behov är så omfattande så menar jag att den proportionalitetsbedömningen klaras. Man måste också fråga sig vem som ska ha tillgång till signalspaning när den nu finns. Jag menar att den myndighet som har ansvar för rikets säkerhet också bör ha tillgång till ett av de främsta redskapen för att utföra sitt uppdrag. För mig är det minst lika viktigt att Säpo har tillgång till signalspaning som att Försvarsmakten har det. De icke-militära utländska hoten mot Sveriges säkerhet är betydligt mer omfattande än de militära hoten.

Jag kan ha förståelse för att det finns de som menar att Sverige inte ska ha någon signalspaning pga integritetsintrånget. Jag håller inte med, men kan förstå den avvägningen. Samtidigt måste man då fråga sig om vi ska ha en Säkerhetspolis med ansvar för rikets säkerhet. Jag tror att de flesta svarar ja på den frågan. Man måste också fråga sig om det är rimligt att vårt land blir fullständigt beroende av andra länders underrättelsetjänster. För så blir det om vi inte har egna primärkällor. Det blir också lite tveksamt om Sverige ska ta emot underrättelser från andra länder som har signalspanat (nästan alla västländer har signalspaning, de flesta har dock det i hemlighet eller att lagstiftningen kring signalspaningen är hemlig). Är det bättre att andra länder signalspanar och ger oss underrättelser än att vi själva utför signalspaningen?

Vad gäller Centerpartiets interna process så har jag tagit upp frågan i riksdagsgruppen och fått ett positivt svar. När det gäller stämmobeslut så har vi ett från Åre att vi ska verka för en översyn av FRA-lagen och det har vi också fått genom. Eftersom den granskning som har skett gjordes i ett så tidigt skede att FRA knappt hade påbörjat signalspaning med den nya tekniken så blev resultatet därefter. Vi krävde då en ny utvärdering och det kommer det alltså att bli.