Tobias Krantz

Jag är förvånad över att Anne-Marie Pålsson hävdar att det är meningslöst att vara riksdagsledamot eftersom vi inte har någon makt. Detta påstående är jag förvånad över eftersom det helt enkelt inte stämmer med min verklighet. Hade hon skrivit att det är meningslöst för henne så hade det varit okej, för det kan bara hon bedöma, men när hon försöker göra sig till talesman för hela riksdagen så blir jag förvånad och irriterad.

Jag är dock inte förvånad över att hon meddelar att hon inte ställer upp för omval. Hon har suttit i riksdagen i åtta år och på senare tid har hon verkat lite trött på uppdraget, bara en känsla som jag fått, hon sitter precis framför mig i kammaren. Det är inte heller förvånande att hon vill tillbaka till sin tjänst på nationalekonomiska institutionen (Lunds Universitet), åtta år är länge men tolv år hade nog varit för länge för att kunna komma tillbaka.

Det är inte med någon större förvåning som jag läser att min kollega från södra Skånes valkrets Anne-Marie Pålsson väljer att inte kandidera för ytterligare en mandatperiod.

Det är med förvåning jag läser Anne-Marie Pålssons debattartikel på Newsmill om varför hon inte tänker kandidera i valet 2010.

Nu tänker du svara att det är skillnad mellan att vara anställd och att vara vald. Det är sant. Men det är fortfarande så att det är ett förtroende från partiet att få stå överst/på valbar plats på en valsedel. Det är ett förtroende från väljarna att bli vald, men det krävs först ett förtroende från partiet för att få vara med på valsedeln så att man kan bli vald. Visar man att man inte lever upp till det förtroendet så är det inte konstigt att man inte får nytt förtroende.

Nu tänker du svara att jag bröt mitt förtroende från mina väljare när jag röstade genom signalspaningen eller IPRED. Nej, det är inte min uppfattning. Hur kan jag säga det? Det enklaste sättet är att lyssna till de av mina väljare som kontaktar mig. Om jag jämför FRA och IPRED så var det fler som kontaktade mig från södra Skånes valkrets (vilka som verkligen har röstat på mig kan jag såklart inte veta, det händer ibland att personer som inte röstat på varken mig eller Centerpartiet säger att de har gjort det för att de tror att kritik ska “ta hårdare”) vad gäller IPRED än FRA. Faktiskt, så är det. Men, både FRA och IPRED får stryk av tre andra frågor den här mandatperioden: Högre dieselskatt för jordbruket, könsneutral äktenskapslagstiftning och att pensionärer inte får lägre skatt genom jobbskatteavdraget.

Ni som är oerhört engagerade i integritetsfrågor och verkligen brinner av ilska mot FRA och IPRED kanske har svårt att förstå att inte alla gör det, men alla engagerar sig inte i samma frågor (och personer i andra “intressesfärer” bloggar inte i samma utsträckning och får inte heller samma mediala utrymme).

Frågar du om jag tror att regeringen avgått om FRA-frågan förlorats så är svaret nej.

Ingen kan kvittas ut mot sin vilja. Aldrig. Men ibland har det säkert varit så att en del ledamöter gärna velat bli utkvittade för att slippa rösta i en jobbig fråga, men jag tror framförallt det har gällt situationer där den egna hemorten eller länet drabbats, t.ex. vid regementsnedläggningar och liknande.

Fredrick och Annie har aldrig sagt att de inte vill ha någon signalspaning alls. De krävde däremot stora förbättringar i rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten. De fick stort inflytande över processen och de fick genom väldigt mycket av det de ville. Det finns såklart olika uppfattningar, men vi tycker att vi nådde en rimlig kompromiss (jag var inte med i några förhandlingar och röstade inte eftersom jag var föräldraledig hela förra våren).

Jag vet inte riktigt vad du menar när du skriver informella grupper av riksdagsledamöter. Partierna är knappast några informella grupper. Vi är alla invalda för ett parti. Visst hade det kunnat vara så att alla 349 ledamöterna hade röstat precis efter egen lust just den dagen och så hade man fått se hur lagarna hade blivit, men jag tror inte att det hade varit ett bra sätt att styra landet på.

Man kan också komma ihåg att lojaliteten (partipiskan) inom socialdemokraterna är hårdare än i något annat parti. Det skulle göra att om fyra borgerliga gillar s+v+mp:s alternativ bättre så hade det blivit det som vunnit, även om t.ex. tio socialdemokrater egentligen skulle gilla alliansens förslag bättre men blivit tvingade att rösta rött. En minoritet skulle vinna för att det finns partipiska inom oppositionen men inte inom majoriteten.

Jag har röstat mot partilinjen vid flera tillfällen, men det var förra mandatperioden. Den här mandatperioden sitter jag i riksdagsgruppens förtroenderåd och är ordförande i en av riksdagsgruppens tre kommittéer, jag har utomordentliga möjligheter att påverka och argumentera för mina åsikter. Men ibland får man inse att man är i minoritet och då accepterar jag majoritetens uppfattning.

Det kan ni tycka är fel, men frågan är vad som skulle hända om jag inte accepterar en majoritet och röstar genom en fråga som t.ex. kommer från kulturutskottet. Skulle jag då kunna förvänta mig att vår ledamot i kulturutskottet sluter upp bakom det jag arbetat fram inom mina frågor i JuU?

Kom sedan inte dragandes med en massa dumma exempel på den ena avrättningen eller kastreringen efter den andra. Varken någon centepartist eller någon annan från alliansen (eller oppositionen) skulle komma med så dumma förslag.

Lennart, jag är med och beslutar om vilka förslag som kommer till riksdagen inom rättsområdet. Sedan beslutar jag i utskottet om hur betänkandet ska se ut och sedan beslutar jag i kammaren. Det handlar inte bara om att påverka.

Sedan håller jag med dig om att vi borde ha rena personval, dvs om du menar utan krysspärr på 8 %. Men om du menar utan att några partier skulle ha valsedlar, att alla skulle kandidera enbart som egen person, då är jag inte längre med dig. Men utan spärrar är så som Finland har det. Flest kryss kommer in.

Men tro inte att det betyder att partierna inte har gruppmöten där de fattar gemensamma beslut. Det är lite vanligare än i Sverige att de röstar mot sitt partis linje, men de har också en helt annan tradition med mycket breda regeringsmajoriteter. De två största partierna bildar regering (tillsammans med Svenska Folkpartiet som alltid finns med) oavsett om det är socialdemokrater och Samlingspartiet (moderater).

Peter Nilsson, om Annie har svarat bra så håller jag med henne.

Dennis Nilsson, jag hoppas att jag åstadkommit något, när man sitter i opposition är det väldigt svårt men jag fick genom en motion om företagshemligheter. Nu i majoritet så är det en helt annan sak. Allt som vi beslutat inom JuU har jag varit med och tagit fram, de andra inom alliansen kan försäkra dig om att jag inte är typen som “jamsar med”.

Intressant att du tror dig veta vilka “kärnfrågor” som jag gick till val på. Om du hade vetat det så skulle du också veta att de inte är “utplånade”. Och jag står varje dag upp för det fria och öppna demokratiska samhället.

Beklagar att det blev ett så långt inlägg.

Jaha, vad har du åstadkommit under din tid i riksdagen annat än att jamsa med?

Dina “kärnfrågor” du gick till val på är utplånade.
Du hade inte modet att våga stå upp för det fria och öppna demokratiska samhället.

Men man kan ta mod till sig och komma till insikt.

Sverige måste ha rena personval. Det är det enda som har en chans att fungera.

Vad menar du med detta? Är det fysiskt våld du syftar på? Eller räcker det inte med hot om allvarliga repressalier?

“Men den eller de ledamöter som tänker rösta mot sin egen regering i en omröstning ska såklart veta vad det betyder.”

Det där lät misstänkt likt ett förtäckt hot! (Kanske är det ett “laga” hot till skillnad mot “olaga” hot – och det handlar ju bara om en skitsak som demokrati)

“I en oerhört viktig fråga, som t.ex. budgeten, så skulle det direkt betyda att regeringen avgår vid en förlust i riksdagen. Sedan får den enskilda ledamoten göra bedömningen om det är värt att fälla sin regering.”

Självfallet är det så, men i en fråga som FRA-lagens införande?

“Vem har hittat på att någon kan kvittas ut med tvång? Det finns inte någon sådan möjlighet.”

Du verkar inte ha mycket fantasi. Det är ju en fråga om en definition om tvång. Kan någon kvittas ut med UTPRESSNING?

“Är man ledamot kan man givetvis gå in och sätta sig på sin plats och rösta. Munkavle finns inte heller.”

Men då så, konstigt att inte Federley eller Johansson gjorde detta då? (Men så var det ju det där med utpressning…)

“Sedan är det inget konstigt att den ledamot som är illojal och skadar sitt parti inte kan räkna med att få partiets förtroende vid nästa val.”

AH, Men där kom det ju ! Där kom utpressningsmotivet!
Gör som vi säger och var “lojal”? — Annars!

“Men det skulle det såklart kunna vara värt vid ett extremt fall. Att sitta kvar är inget självändamål.”

Tja, lite avlyssning eller allmän registrering är så klart inte tillräckligt skäl att frondera – inte tillräckligt för att begå politiskt självmord i varje fall.

Man blir bestört !

I ett senare stycke skriver du:

“Självklart kan det vara så att vi i riksdagsgruppen fattar beslut som jag argumenterat mot, men i god demokratisk anda accepterar jag att det finns andra som har andra åsikter än jag själv och jag accepterar majoritetsbeslut.”

“God demokratisk anda” och “majoritetsbeslut”?
Beslutet fattas av riksdagen och inte av enstaka smågrupper. Kan du tänka dig andra helt informella grupper av riksdagsmän som fattar likadana “demokratiska” gruppbeslut och där medlemmarna viker sig för “majoriteten”? Som du uppfattar “god demokratisk anda” så kan ju då strax över en fjärdedel av riksdagsmännen alltså fatta beslut som får en grupp som omfattar strax över hälften av det totala antalet riksdagsmän att besluta för ett visst utfall.

Varför stanna där? Kanske är det en liten klick på kanske 15-20 riksdagsmän som egentligen fattar ALLA BESLUT? Du själv har tydligen ALDRIG röstat annorlunda än partilinjen. Har du inga egna åsikter alls? Är du beredd att acceptera varje “majoritetsbeslut” – på det att du även fortsättningsvis ska kunna “räkna med att få partiets förtroende vid nästa val”?

Sophia, Centerpartiet har som parti ställt upp i riksdagsvalet och fått 29 ledamöter invalda. Ingen person kan väljas in utan att stå på ett partis valsedel.

Självklart kan och ska ingen ledamot hindras från att rösta som man själv vill. Det har aldrig hänt såvitt jag vet. Men den eller de ledamöter som tänker rösta mot sin egen regering i en omröstning ska såklart veta vad det betyder. I en oerhört viktig fråga, som t.ex. budgeten, så skulle det direkt betyda att regeringen avgår vid en förlust i riksdagen. Sedan får den enskilda ledamoten göra bedömningen om det är värt att fälla sin regering.

Vem har hittat på att någon kan kvittas ut med tvång? Det finns inte någon sådan möjlighet. Är man ledamot kan man givetvis gå in och sätta sig på sin plats och rösta. Munkavle finns inte heller. Sedan är det inget konstigt att den ledamot som är illojal och skadar sitt parti inte kan räkna med att få partiets förtroende vid nästa val. Men det skulle det såklart kunna vara värt vid ett extremt fall. Att sitta kvar är inget självändamål.

Sedan kommer vi till pudelns kärna. Du hänvisar till att Anne-Marie Pålsson skrivit att regeringen utser vem som ska vara gruppledare i riksdagsgrupperna och tror att det är så. Men det är inte sant. Det kanske är så i moderaterna, det vet jag inte, men i Centerpartiet har vi årsmöte med riksdagsgruppen och där väljs gruppledare. Det är just detta som är problemet med Pålssons påståenden. Hon utgår från att moderaternas interna problem, som hon upplevt dem, gäller för alla partier och sedan hävdar att det är ett problem som riksdagen ska lösa.

Jag är med och har godkänt de slutliga formuleringarna. Det har aldrig hänt att jag blivit överraskad när en proposition inom rättsområdet kommer till riksdagen. Bara för att Pålsson inte har det inflytandet betyder inte att ingen annan i riksdagen har det heller.

Självklart kan det vara så att vi i riksdagsgruppen fattar beslut som jag argumenterat mot, men i god demokratisk anda accepterar jag att det finns andra som har andra åsikter än jag själv och jag accepterar majoritetsbeslut.

Väljarna har makten att utse 349 ledamöter som sedan utser statsminister. Väljarna i min valkrets har förmodligen valt mig för att de tycker att jag företräder dem på ett lämpligt sätt, men också för att de vill att Centerpartiet som parti ska ha inflytande över politiken. Ingen ska påstå att jag inte tar ansvar för mina beslut.

Först klagar du på att riksdagsledamöterna har för lite inflytande över politiken och sedan har det ingen betydelse att jag har inflytande över mina frågor i riksdagen. Du får bestämma dig.

Om inte partiernas medlemmar ska ha inflytande över valsedlarna, vem ska då ha det?

ConnyT, eftersom frågorna är av typen “har du slutat slå din fru”, dvs det går inte att svara ja eller nej, så är jämförelsen relevant.

Gertkvist, det sades säkert en del för hårda ord i FRA-frågan på moderaternas gruppmöte. Men åter igen, gör inte moderaternas problem till riksdagens problem. Jag har aldrig varit med om något liknande i Centerpartiets riksdagsgrupp under mina sju år.

Olof, låt mig gissa. Ni som skrivit frågorna är alla oerhört negativa till signalspaningslagstiftningen och ni vill få fram att ledamöterna inte vet vad de röstar på eftersom de svarar så olika.

Kan en polisman använda sitt vapen för att skjuta ihjäl en oskyldig människa? Ja, det stämmer. Men vad betyder svaret? Vad är ett nödvändigt skydd mot terrorhot? Det är aldrig någonsin någon som kan veta det.

Sedan kan jag inte låta bli att fråga. Om jag nu skulle övertyga er om att frågorna är märkligt ställda, skulle ni då ändra något i dem?

Anders, vi kan redan lägga fram egna förslag i riksdagen. Enskilt eller tillsammans med andra. Visserligen har vi bara allmän motionsperiod i början av varje riksdagsår. Det har diskuterats att ändra riksdagsordningen så att ledamöterna får lägga motioner under hela riksdagsåret.