Nicholas Grod måste vara årets ärligaste människa. Han hittade värdepapper för 2 mkr i sin egen källare och bestämde sig då för att söka upp vem som tidigare bott i huset och sedan om rätt person hade någon släkting i livet. Ett år senare lämnade han över värdepapperna till en man som aldrig träffat sin morfar som gömt papperna i källaren för mer än 50 år sedan. Inte konstigt att den mannen blev glad…
Men, det intressanta är Aftonbladets fråga: Hur skulle du själv gjort i Nicholas situation? Ca 80 % har svarat att de skulle ha behållit allt själv. Jag tror snarare att 99,9 % hade gjort det. Vem ger bort 2 mkr som man är rättmätig ägare till? Hade det varit pengar som stulits och sedan gömts i huset så hade det varit en annan historia. Men saker som tidigare ägare av huset lämnat kvar måste vara den nya ägarens egendom.
Nu ska jag ner i källaren och leta…
Nej det kan såklart inte sägas vara en del i köpet om det inte avtalats om det. Det finns flera liknande fall, en familj hittade flera hundra tusen i utgångna sedlar i en vägg när de skulle renovera sitt nya hus. De fick 10% i hittelön (men villa ha allt). En tant som köpt en sommarstuga hittade pengar i en tomhylsa i källaren, hon fick hittelön.
Har ni källare, Johan?
Ville de ha alla de utgångna sedlarna? Vad blir 10 % av flera hundra tusen i utgångna sedlar?
Men det är en intressant fråga och det är möjligt att min slutsats var förhastad. Eftersom det gått så lång tid så känns det tveksamt om barnbarnen skulle ha rätt till pengarna. Det är dessutom omöjligt att utröna om den ursprungliga ägaren ville att någon senare ägare av huset skulle hitta pengarna och få dem eller om han helt enkelt glömde bort att han gömt dem där.
Vi har ingen källare…. Men en krypgrund med rätt mycket kvarlämnade saker…:-) Den förra ägaren ville nog inte ta med sig gamla takpannor, “snowracer” från före kriget osv.
Där Linander sa det pling i FRA-datorn …. Sätt på kaffet i helgen.
Med sådana påståenden om FRA så är det inte konstigt att folk har fått en helt felaktig bild av vad de jobbar med.
(Eftersom du blockat mina andra inlägg så svarar jag under annat namn igen)
10% av flera hundra tusen blir flera tiotals tusen. Utgångna sedlar behåller ju sitt värde. (Min mormor växlade t.ex. in 8 stycken gamla rosa tusenlappar (laxar) för kanske 5-6 år sedan)
Vad gäller arvsrätten så har den ingen tidsgräns.
Om pengarna ska ingå i köpet så måste det avtalas om det.
Trams, jag har inte blockat något inlägg från dig. Men om du skickar med ny signatur eller från ny e-postadress så är du inte förhandsgodkänd och då krävs det mitt godkännande före publicering.
Hur länge går det att växla in utgångna sedlar och var finns i så fall reglerna för det? Jag har aldrig satt mig in i frågan, men om jag inte minns fel när 10-öringen försvann så hade man en viss tid på sig (efter att de inte gick att använda i affärer längre) att växla in dem på banken och sedan skulle de bli värdelösa. Snart försvinner för övrigt även 50-öringen.
Det handlar inte om arvsrätten, utan om hur länge en säljare av ett hus kan komma och kräva tillbaka saker som lämnades kvar i huset vid försäljningen. När vi köpte huset så lämnade den gamla ägaren kvar en hel del saker, speciellt i gäststugan och under huset i krypgrunden. Inget av värde, men ändå en del saker som jag haft nytta av (gamla kaffekoppar, snöskyffel, hinkar osv). Menar du att den gamla ägaren nu efter mer än fem år skulle kunna komma och begära tillbaka sakerna?
Om den rätten finns, vad skulle hända om jag kastat sakerna (vilket jag har gjort med en del saker som bara tog upp plats) eller kanske använt dem så att de gått sönder (snöskyffeln)?
Om det inte finns någon rätt att begära tillbaka en gammal snöskyffel varför skulle det finnas en rätt att begära tillbaka gamla värdepapper efter mer än 50 år? Skulle det i så fall bero på skillnaden i värde? Var går då gränsen?
Många frågor, men eftersom du svarar så säkert att du vet vad som gäller så hoppas jag att du även kan svara på mina frågor.
Jag skulle nog lämna tillbaka de där pengarna också och tror inte alls att 99.9 % skulle behålla dem. Alla människor är faktiskt inte så jävla giriga, och de flesta i Sverige har det så bra ekonomiskt att jag tycker att de borde lämna tillbaka pengarna. Riksdagsmän ska verkligen inte vara så snikna å giriga.
Även om det nu är så att han rent juridiskt var rättmätig ägare till pengarna så är det ju inte alls samma sak som att vara moraliskt rättmätig ägare. Ska man vara en sån där idiot som sätter svensk lag som hundraprocentigt rättesnöre kan man ju vara hur jävlig som helst mot folk och tycka att det är helt ok.
Tycker du att barnbarnet, som inte ens visste vem hans morfar var, är mer moraliskt rättmätig ägare?