IPRED gör mig besviken. Frustrerad. Uppgiven. Inte för att man försöker komma till rätta med fildelningsproblematiken som vissa företag och branscher hävdar är ett stort problem, utan först och främst för att jag upplever att det saknas relevanta bemötanden av saklig kritik mot förslaget.

Först och främst: Skillnaden på upp- och nerladdning tyder för mig på en total brist på förståelse för fildelningen som fenomen. Trots att du själv säger att du är medveten om att det oftast sker samtidigt, hur kan man då ställa upp på och lägga ett förslag där det finns distinktioner som inte är relevanta? Om uppladdning är värre än nerladdning, men båda sker samtidigt, känns det minst sagt vilseledande att formulera en skillnad mellan de två.

Sedan: Att diskutera storskalig upp- och nerladdning utan att ha några tydliga definitioner är märkligt och svårt att förstå sig på. Är det antalet bytes som räknas? Antalet filer? Antalet verk? Vad är storskaligt? Räknas en person som laddar ner (eller upp, eftersom det tydligen betraktas som en skillnad) en film om året som storskaligt? Kanske inte? Vad händer efter 5 år? 10? 15? Det kanske finns en preskriptionstid, men hur lång är den i sådana fall?

Slutligen: Det finns många som påstår sig förlora pengar på fildelningen. Men vilka pengar förloras på att jag skulle tanka ner en TV-serie som inte sänds i Sverige? Eller en japansk hitlåt som inte finns att få tag på i Sverige, på grund av att skivbolagen inte kan låta lagliga alternativ som iTunes och liknande tjänster att sälja alla låtar på alla marknader? Visst, företagen förlorar pengar på att ingen köper tjänsterna.

Politiker borde se på den utspridda fildelningen som ett utslag för att de tjänster som finns idag inte duger. Precis som biljättarna i USA avkrävs förändring för att få sina hjälppaket, bör svenska politiker kräva nya tjänster som tillgodoser allmänhetens behov i utbyte mot den här typen av åtgärder. Om skivbolagen är i kris och behöver hjälp från staten, bör i synnerhet en högerstat se till vad de kan göra för att öka medborgarnas valfrihet och avkräva förändringar i en förlegad affärsmodell.

Jag vet nog hur det fungerar.

Jag var sarkastisk, som Carl Bildt.

Men om det fungerar så bra hur kommer det sig då att ni inför en sådan vidrig “lag” som IPRED?

Det skulle vara oerhört illa om regeringen sedan inte har någon kontakt med riksdagen innan propositionerna läggs. Självklart har allianspartiernas fyra riksdagsgrupper sagt ja redan innan propositionen hamnar på riksdagens bord (samma sak gällde socialdemokraternas riksdagsgrupp förra mandatperioden). Eftersom de faktiska besluten fattats långt före knapptryckningen så är den mest en formalitet, förutom i vissa exceptionella situationer.

Men riksdagen är mer än att rösta i kammaren. Riksdagen har en kontrollfunktion, med Konstitutionsutskottet med sina alldeles speciella befogenheter. Riksdagen har också en opposition som givetvis inte har varit inblandade i beslutsprocessen före propositionen läggs. Oppositionen ska ha sin möjlighet att lägga motförslag, skapa opinion och reservera sig mot besluten. Men det kanske allra viktigaste är att riksdagens handläggning ger offentlighet till de politiska frågorna som ska beslutas, därför finns t.ex. den något omständiga ordningen med bordläggningsplenum.

http://www.wikileaks.org/wiki/UK_piracy_extortion_demand_based_on_evidence_from_DigiProtect_GmbH%2C_18_Nov_2008

—8<—
A full, although low-quality, scan of the letters sent out by UK law firm Davenport Lyons accusing the recipient of “making available” copyright material via peer-to-peer file sharing networks based on evidence from German company DigiProtect GmbH. The letters seek payments of EUR 500+ under threat of legal action.

As far as I can tell, the letters have never been published in full – indeed, contain a warning against doing so “on websites or internet fora” in order to prevent those accused from collaborating on a defence.
The audience is anyone accused of piracy based on flimsy evidence and flawed collection methods
—8<—

Sarkastiskt?
Taskig humor?
Vet inte vad som händer i Sverige?

Efter man har tillsatt en ny regering kan man upplösa riksdagen.

Eftersom det verkar som att riksdagsmännen har givit hela sin mandat till regeringen.

Varför ska vi ha riksdagsmän som sviker sina principer och sina väljare?

Varför ska vi ha en samling högavlönade personer som trycker på en ja eller nej knapp på kommando
av regeringen?

Kanske nån har koll på vad Beatrice Ask medarbetare hette som jobbat som jurist för nån stor mediafirma också. (Jag måste bli bättre på att samla på mig mina källor om jag ska kunna använda dem