Utgångspunkten i diskussionen var att Sverige redan kommit längre än Danmark genom samarbete och frivillighet än vad de gjort med lag om max två procent. Skulle jag då röstat ja till en två procents lag och tyckt att jag gjort konsumenterna en god gärning?

Mitt svar är nej, snarare skulle jag ha gjort dem en otjänst genom att påstå att vi som lagstiftare tagit ansvar för vilken mängd transfett som är rimligt att stoppa i sig. Därför röstade jag nej.

Jag tror det där rent faktamässigt är helt fel, faktiskt. Här är 3 timmar intressant föredrag av Fredrik Paulún: Föreläsning med Fredrik Paulun (3:e timmen utreder fetter på en detaljerad nivå).

Däremot så tycker jag att det inte bara bör vara konsumentens ansvar för vad man stoppar i sig, utan också producentens ansvar för vad man stoppar i maten.

Det är skillnad mellan att stoppa i salt och fett, vilket i sig, i lagom mängder, är livsnödvändigt, och transfetter, vilka inte fyller någon näringsfunktion alls utan bara är ett enklare sätt att få kex med hållbar knaprighet tex.

Med ditt resoneman, att det bara ska vara konsumentens ansvar, så blir det ju i princip fritt fram för producenten att stoppa vad skit som helt i maten, det är ju upp till konsumenten att kolla vad den innehåller…

För att hårddra det: Glykol som sötningsmedel i vita viner, eller den kinesiska mjölkskandalen?

Håller med Jörgen L – folk ska inte behöva stå i affären och ta en massa beslut baserat på en kunskap som orimligen kan vara möjlig för gemene man att inneha.

Jämförelsen med tobak känns inte relevant. Mat behöver vi för att överleva, cigg är bara en “lyxprodukt” som enbart existerar för nöjes skull.

Salt är ingen höjdare i för stora mängder. Alkohol och tobak behöver inte ens nämnas. Diverse tillsatser för hållbarheten. Konstgjorda sötningsmedel. Det finns hur mycket som helst men just nu tycks uppmärksamheten ligga på transfetterna. Det kvittar hur mycket vi lagstiftar så måste folk ändå ta sitt eget ansvar för vad de stoppar i sig och då är det rent ut av farligare att invagga folk i falsk trygghet.

Om det finns saker som tillsätts maten som i grunden är hälsofarliga och inte behövs så är det enklare om jag slipper lusläsa varenda innehållsförteckning för att undvika dem.

Jag är mycket glad om jag som medborgare kan lita på att politikerna ser till att sådan mat inte säljs i affären, för det underlättar min vardag och ökar därmed min frihet genom att jag kan använda min tid till roligare saker.

De som är emot ett totalförbud är säkert bageri- och konditorbranscherna. Det är ju de som är mest för dem, eftersom de härdade fetterna ger mer hanterbara och vackrare bakverk.

Jag måste säga att jag ser få problem med ett totalförbud (i maten), i ljuset av alla andra substanser som förbjudits där hälsofaran är betydligt mindre. Jag kan helt enkelt inte se någon som helst uppsida för konsumenter med dem i mat, möjligen med undantag för bakverk avsedda för speciella tillfällen då estetiken är viktig.