Jag tror inte att talskrivarna är problemet, utan att statsministern inte var laddad eller engagerad i det han skulle säga.

Domkyrkoförsamlingen bjuder in till gudstjänst och det är alldeles frivilligt att gå dit. Det är alltså inget som riksdagen gör utan något som ett antal riksdagsledamöter väljer att göra. Det är i princip mitt enda kyrkobesök på året så jag går gärna dit. Det är högtidligt, ger ett lugn i allt stress och det är vacker musik.

I år predikade Lunds biskop Antje Jackelén och det hon sa var mycket tänkvärt. I år deltog även personer från katolska kyrkan och frikyrkorna. Ett år var det även en muslimsk och en grekisk ortodox företrädare som talade.

Det var klent med inlevelse och meningarna som kom från kd och fp stack ut. En mening om skolan och ordning och reda följt av en mening om bättre äldrevård etc. Ingen uppföljning om vad det innebär.

Kan inte regeringen få ihop ett bättre talskrivarteam runt stadsministern?

Är det inte skönt att slippa alltför mycket teater ändå? Det kan väl bli lite för mycket patos också? Som på Palmes tid.

“Fler i arbete så blir det mer att fördela. Fler ska ha möjligheten att försörja sig själv. Ökad egenmakt och mindre bidragsberoende.”

Många bidragsberoende är fortfarande bidragsberoende med den skillnaden att de inte får några bidrag längre.