Björn, du borde även läsa meningen efter den du citerar (”En framtid där vi som privatpersoner inte betalar för varje låt).

Och anledningen till att du tydligen bestämt dig för att jag inte gjorde det är…?

Kanske du skulle läsa vidare i vad jag skrev? Nämligen det där med att studera STIMs årsredovisning. Har du gjort det? Nu har du ju all tid i världen, med drygt 50kkr lön i månaden för att inte göra någonting, så varför inte ägna några minuter åt den skräckläsning som STIMs och Copyswedes årsredovisningar erbjuder?

Eller ladda ned härifrån:
http://www.nnis.org/dokument/Upphovsratten_2030/

(c) lägger ut en video om en vecka med bättre bild och ljudkvalitet på sin web.

Många fler är välkomna med sina synpunkter!

Men upphovsrätten i sig lär bestå: den ideella upphovsrätten finns inte så värst många som ifrågasätter – en författare eller musiker kommer fortfarande att stå som upphovsman och anses äga sitt verk, och vara den som bestämmer när och hur det skall framföras eller reproduceras för försäljning. Och man kommer fortfarande att kunna köpa och sälja sådana rättigheter. Jag tror att skyddstiderna kommer att förkortas eller åtminstone sluta förlängas vart tionde år allt eftersom exemplarförsäljning mister sin särställning.

Hur som helst är jag övertygad om att lagarna 2030 speglar verkligheten vi ser idag – vi KAN helt enkelt inte gå tillbaka till det gamla knapphetssamhället där varje person ägde högst hundra skivor. Redan idag förväntar man sig att snabbt kunna lyssna på en musikers hela backlog av låtar så fort man hört något man gillar, och det är varken realistiskt eller önskvärt att kriminalisera det beteendet.

Datorer (inräknat dom man har i fickan) är fler och har högre konnektivitet, linor är bredare, lagringsutrymmen är större och program är intelligentare och mer automatiserade. Mer decentralisering, mer peer to peer.

Data fortsätter att gå mot oändligheten i dess reproducerbarhet. Behovet ökar för sätt att särskilja och organisera data. Metadata värdesätts mer och mer. Det går att hitta allt man vet namnet på. Frågan är snarare vad man vill hitta. All kultur och kunskap man vill ha i fickan går att ha i fickan. Frågan är vad man vill ha och hur det ska organiseras.

Om det då inte accepteras att radion, som inte lyssnas på, får styra fördelningen, så hamnar vi raka spåret in i ett förbjudande av privat kommunikation där ett kontrollorgan måste kunna spionera på vilken information som både tas emot och sänds ut av enskilda människor, kommunikation som även innefattar högst privat meningsutbyte.

Vilket det än må vara så är det ändå ett slag i luften när fildelning inte behöver internet, när apparaterna kommunicerar trådlöst direkt mellan sig. Vi behöver inte vänta på det scenariot heller, rent tekniskt är vi där redan idag. När skolungarna kommer in i klassrummet, eller vuxna går på jobbet, eller överhuvudtaget vistas på en plats med mycket folk, så finns möjligheten till fildelning direkt utan internet, ja tom automatisk fildelning. När lektionen är slut går eleven ut ur klassrummet med 4000 tusen låtar mer på fickan än när han gick in – automatiskt om man vill! Å detta är inget framtidscenario rent tekniskt.

Kulturell Planekonomi och STIM: Det planekonomiska inslaget är att det handlar om en sammanväxning mellan staten och upphovsrättsorganisationer på ett sätt som dödar dynamiken i en fungerande marknad. Ersättningarna kommer inte att betalas ut till de som “gör sig förtjänta” av dem, utan enligt vilka som spelas i andra media. Internetspelning ersätts enligt radiostatistik.

Tänk såhär: Hur skulle det bli ifall STIM pengarna bara betalades ut baserat på speltid i P2?

Det är det som kommer att hända. Ungdomar lyssnar inte på radio för att få musik, de “lyssnar på internet” redan i allt större utsträckning. Det betyder att de som spelas i radio får pengar som egentligen då borde gå till de nya artister som spelas via nätet.

Det ena är att det fortsätter ungefär som idag i “tangentens riktning”, dvs kommunikationstekniken utvecklas, bättre överföringsteknik med fiber långt ut i nätet, väldigt höga kapaciteter och miniatyrisering på lokala trådlösa nät, lågt pris och publika trådlösa nät som täcker stor del av bebodda områden. Fokus på snabb kommunikation och effektivast möjligt användande av överföringskapacitet. Transparens i anslutningen så att utrustningen hela tiden hoppar mellan olika anslutningsformer för att hitta den snabbaste efterhand som man rör sig eller belastningen ökar och minskar i olika segment.

Mediamanicker som blir extremt billiga och med den typen av kapacitet Rasmus nämnde, kapacitet för tusentals filmer eller miljontals låtar, och manickerna kan prata med varandra och utbyta information. I detta scenariet är upphovsrätten inte relevant för privatpersoner, och kan inte hindra det vi idag kallar för illegal fildelning. All information kommer i detta scenario att finnas tillgänglig överallt alltid. Nya protokoll som i samband med att överföringskapacitet och hastighet inte längre är ett problem kommer att helt undvika centraliserade komponenter. Peer to peer kommunikation kommer att ske genom att min maskin skickar en förfrågan till mina 5 närmaste vänner, som sen skickar den vidare ifall dom inte har det efterfrågade, osv, och sen skickas informationen samma väg tillbaka. Ingen ser alltså i det sammanhamget något annat än adresserna till 5 nära vänner och det går inte att spåra varken ursprunglig källa eller avsändare.

Det andra scenariet är att datorn kommer att försvinna så som vi uppfattar den idag, som ett universellt verktyg som var och en med programmeringskunskap kan modifiera för sina egna behov. Istället kommer det stängda apparater som bara går att använda till det tillverkaren har bestämt och för att skriva program och kunna installera dem så måste man vara godkänd av tillverkaren. Vissa tendenser på sådant ser man på tex mobiltelefonmarknaden, det finns knappt några “öppna” telefoner.

Konsekvensen av detta kommer att bli att kreativitet vad gäller att hitta på användningsområden för datorer och andra “modifierbara” apparater bara kommer att tillåtas i stora företag, den enskilde programkreatören blir avstängd från hårdvara och operativsystem, och stämd ner i skoskaften för patentintrång om han ändå försöker hitta på nåt nytt.

Detta är den utvecklingslinje mediemonopolen kommer att göra allt de kan för att driva igenom. En del av argumentationen kommer att bygga på det de säger idag, upphovsmannen måste få betalt, en annan del på “säkerhet”. Windows Vista är redan inne på detta spår, HD DVD ska bara gå att spela upp ifall hela återgivningskedjan stödjer DRM så att det inte ska gå att tappa ut en signal nånstans på vägen.

Om de lyckas med att driva igenom detta fullt ut kommer upphovsrätten att stå mycket stark om 20 år, så stark att den har strypt all kreativitet utanför och på sikt även inom mediemonopolen,

Centern hade upphovsrättsdebatt i Stockholm samtidigt som jag satt i en panel om samma ämne i Uppsala. Dick Erixon, neokonservativ (f.d. liberal) skribent, rapporterar därifrån. När han citerar Marx blir det fel: Intresset ljuger aldrig, skriver D…