Jag har tidigare skrivit om Thomas Bodströms arbetsförmåga och att det finns tendenser på att han inte lägger ner den tid på uppdraget som justitieutskottets ordförande som han borde. Jag vet inte om någon på Ekot läst mitt inlägg från den 15 oktober, men igår ringde en journalist och ville att jag skulle säga ungefär det som jag hade skrivit här på bloggen.
I morse var det ett inslag och tydligen är det fler än jag som har funderingar i denna riktning.
Det vore märkligt om han skulle hinna, helt klart. Men den som ska kritisera honom borde försöka hitta några konkreta viktiga saker som han uppenbart inte hinner med och hänvisa till dessa. Då skulle ju kritiken fästa så mycket bättre, eller hur? Nu är det ju väldigt svepande.
Men nu är det väl som så att många riksdagsledamöter har omfattande sidouppdrag, t.ex. i de egna partierna. Om Bodström avstår från sådant så kanske han ändå kan hinna? Uppdraget som riksdagsledamot är ju inte så hårt definerat, och det gäller väl även uppdraget som ordförande i utskottet?
Eftersom han är “luftlandsatt”, dvs inte har nån bakgrund i partiet utan blev medlem samma dag som han blev justitieminister så har han kanske inte så mycket kontakter ute i partiet som de som gått “folkrörelsevägen” så det är kanske inte så många som förväntar sig att han ska besöka partiföreningar och sånt, riksdagsplatsen har han väl mera fått för att partistyrelsen genom dekret satt honom på listan, snarare än att han jobbat sig till den genom idogt partiarbete, så han kanske inte tycker att han har så stor anledning att vara med i det lokala partiarbetet, och då blir det kanske tid över?
Det stämmer att det inte finns någon “arbetsbeskrivning” för vad en utskottsordförande ska göra, men med ett extra arvode på över 10 000 kr i månaden så förväntar man sig såklart en viss arbetsmängd. Jag kan inte peka på så många preciserade saker som Bodström inte gjort som han borde ha gjort, utan jag kan mest jämföra med Johan Pehrsons arbetsinsats som JuU-ordförande förra mandatperioden.
Jag har tidigare nämnt mottagningar av diverse utländska delegationer och att representera utskottet vi arrangemang såväl inrikes som utomlands. Därutöver kan jag nämna att Pehrson på ett helt annat sätt tog initiativ till studiebesök för utskottet och anordnade seminarier där utskottets ledamöter fick uppdatera sina kunskaper i olika aktuella frågor. Sådant har det varit mycket begränsat av denna mandatperiod. Ska jag uppskatta deras arbetsinsatser så tror jag att Pehrson la ner mer än dubbelt så mycket tid på ordförandeskapet än vad Bodström gör.
Tänker han inte vara mer aktiv så tycker jag att han, både för utskottets skull och för socialdemokraternas skull (vilket jag egentligen är ointresserad av), att han borde lämna över ordförandeskapet till någon annan socialdemokrat.