Två frikännande domar i Högsta Domstolen har satt fokus på behovet av att ändra lagen om egenmäktighet med barn. Båda fallen gällde föräldrar som har gemensam vårdnad. I det ena fallet tog pappan med sig sin dotter till Spanien utan att mamman visste om det och behöll dottern tills det gick ut en internationell efterlysning flera månader senare.
I det andra fallet var det en pappa som efter överenskommelse med mamman tog med barnet till Somalia. Pappan höll dock kvar barnet i tre år, mot mammans vilja. Inte något av fallen kunde pappan dömas för egenmäktighet med barn. Ett brott som i grova fall kan ge upp till fyra års fängelse.
Anledningen till att de inte kunde dömas var att de inte hade fört bort barnen olovligt. I Somaliafallet hade mamman gått med på att barnet skulle åka till Somalia för en begränsad period, medan det i Spanienfallet var så att pappan tog med dottern under en period då han hade umgänget. Det krävs alltså att bortförandet skett olovligt och det räcker inte med ett olovligt “kvarhållande” för att rekvisiten i BrB 7:4 ska vara uppfyllda.
Detta är fullkomligt orimligt och en lagändring måste göras. Justitiedepartementet har svarat att de har börjat se över lagen men att avgränsningarna är svåra. Jag ska ta upp frågan om hur vi ska gå vidare för att så snabbt som möjligt få en lagändring till stånd.
Har inte full koll, men det var väl likadant med mamman som fick socialtjänsten att hjälpa henne att kidnappa sitt barn från pappan?
Comment by Johan Folin — 19/6/2007 @ 12:09
Inte riktigt, i det fallet var det pappan som hade vårdnaden och då var det egenmäktighet med barn. Det var kvinnorna på kvinnojouren som hjälpte mamman att gömma sig som blev friade.
Comment by site admin — 19/6/2007 @ 12:11
De fall av egenmäktighet om är flest till antalet är sannolikt de som helt och hållet befinner sig inom Sveriges gränser. Och då är det främst mammor som berövar sina barn kontakten med deras fäder. Jag tror att frågan vinner på att fokus läggs där, inte på de få fall som rör utrikes bortrövanden.
De är också jobbiga för de inblandade, men de är särfall. Tyvärr får de lättare medial uppmärksamhet eftersom de speglar en vanligt förekommande fördom om hur utländska (i synnerhet muslimska) män är som fäder.
Gå inte i den potentiella (sd)-fällan, snälla.
Trevlig sommar och tack för det som fortfarande är bästa riksdagsmannabloggen. Du har tuff konkurrens från t.ex. moderaternas Anna König Jerlmyr och Sofia Arkelsten, men jag tycker fortfarande att du är den öppnaste, mest sakfrågeinriktade och resonerande riksdagsbloggaren.
Comment by Leffe — 19/6/2007 @ 12:34
Tack Leffe. När det gäller mammorna som håller barnen gömda för sina fäder så är väl inte problemet att det inte är olagligt?
Men hur som helst så ligger problemet i att det krävs olovligt bortförande och att det inte räcker med olovligt kvarhållande.
Comment by site admin — 19/6/2007 @ 14:16
mina barn var “olovligt kvarhållna” i 6 år och 6 månader i ett annat land. “olovligt kvarhållande” är en brottsrubricering som inte håller för åtal.
skulle gärna överlämna hela vårt ärende för granskning.
ni skulle lära er massor
hälsningar marie
Comment by marie — 19/6/2007 @ 16:35
Hej Marie, som trebarnsfar känner jag verkligen för vad du tvingats utstå. Att vara ifrån sina barn i 6,5 år känns som en omöjlig tanke. Jag tycker att det är jobbigt att vara på resa från dem några dagar.
Jag ska göra vad jag kan för att ändra lagen så att även “olovligt kvarhållande” faller in under egenmäktighet med barn.
Comment by site admin — 19/6/2007 @ 18:17
Hmm, jag är benägen att hålla med Leffe.
Var försiktig med att fixa till en del av systemet när andra delar inte fungerar. Och det som absolut inte fungerar är familjerättens vårdnadsutredningar. Om de skulle utreda vad som verkligen vore bäst för barnen, och inte som idag stödja den som ljuger bäst, skulle nog saker och ting se ganska annorlunda ut.
En hel del av egenmäktigheten är sådan som egentligen inte borde uppstå, eftersom den kommer från sjuka vårdnadsutredningar som gett upphov till olämplig fördelning av vårdnaden. Detta drabbar både mammor och pappor.
Några förslag vad man bör göra för att åtgärda grundproblemet (vårdnadsutredningarna):
1) Bryt upp lite av sekretessen på socialtjänsten, den används idag normalt för att dölja socialtjänstens eget beteende. Gör att det behövs särskilda skäl för sekretess rörande barn och föräldrar, det torde vara en försvinnande liten del fallen då orsaken till att få ut dokument är något annat än omtanke om barnen.
2) Tvinga socialtjänsten att kontrollera parternas uppgifter. Idag anser socialtjänsten att det inte är deras uppgift att utreda om någon part ljuger, detta även om ord står mot ord. Detta är rätt hårresande med tanke på att orsaken att parterna inte kommer överens ofta är just att någon part har problem med verlighetsuppfattningen (eftersom normalt funtade föräldrar inser att båda kommer att fortsätta vara en del av barnets/barnens liv och olämpligheten i att skära bort det).
3) Inför sanktioner mot vårdnadsutredare som inte gör det som föreskrivs, eller förvanskar uppgifter. I dagsläget är det enda krav som står i lagen att de ska göra är utreda barnets vilja, vilket är hyfsat vanligt att man inte gör iallafall, samt några. Saker som borde in är att ta in uppgifter från skola, dagis och socialjouren. Förvanska uppgifter är ett särskilt kapitel, eftersom förvanskning av uppgifter från barnen i praktiken är omöjliga att beivra idag då barn (i praktiken) inte får vittna i domstol. Att överklaga vårdnadsutredningar är inte en fungerande metod, eftersom länsstyrelsen normalt enbart granskar ingående dokument i vårdnadsutredningen, har aldrig hört om något fall där detta fungerat.
4) Domar från länsrätten som rör barnen bör ha långt högre vikt än de har idag. I dagsläget tillmäts inte umgängessabotag någon högre vikt, om det inte görs väldigt klantigt. Om ena parten umgängesvägrar varannan gång så går det i praktiken inte att beivra. Urkundsförfalskning på adressändringar och falska polisanmälningar för misshandel och värre, vilket dessvärre inte alls är ovanligt, måste också upp på bordet. Idag är dessa ganska säkra kort för mamman att tillförskansa sig vårdnaden (medan män som anmäler att de blivit misshandlade av kvinna blir normalt mer eller mindre utskrattade).
Det finns en hel del att göra…
Comment by Nan — 20/6/2007 @ 03:38
Jag förstår inte resonemanget med att man inte ska rätta till en del som är uppenbart fel bara för att man inte kan rätta till allt samtidigt.
Om jag minns rätt har den stora vårdnadsutredningen varit på remiss och nästa steg är att få fram en proposition.
Comment by site admin — 20/6/2007 @ 08:55
Johan,
Vårdnadssabotage är inte olagligt, i meningen straffbart, vad jag känner till.
Det finns ett grundproblem som är gemensamt och som kanske är värt att lägga energi på istället för att bara lägga in “kvarhållande” också. Jag förstår verkligen synpunkten att detta leder till gränsdragningsproblem.
Vad är ett “kvarhållande”? Kan man göra detta passivt eller krävs det en aktiv gärning? Kan man straffbart kvarhålla någon i en annan jurisdiktion utan att det råder dubbel straffbarhet (jfr. 2 kap. BrB)?
Även om riksdagens makt är stor, kan ni sällan straffbelägga gärningar som begås utanför rikets gränser. Och om barnet är utomlands, samtidigt som gärningspersonen är i Sverige – vem är det egentligen som gör sig skyldig till kvarhållandet då?
Jag tror mycket mer på att sikta på de generella problem som ligger bakom att det blir problem i så många vårdnads- och umgängessituationer. T.ex. skulle det ju kunna vara så att pappor som känner att de kan ha ett legitimt inflytane över sina barns uppfostran i Sverige blir något mindre benägna att föra ut dem ur landet?
Det här är jäkligt svåra frågor, ha inte för bråttom i jakten på enkla lösningar.
Comment by Leffe — 20/6/2007 @ 10:23
Har nyss varit på möte med Riksåklagarens rådgivande nämnd. På dagordningen har vi vid varje sammanträde punkten “HD-domar”, och idag föredrogs just målen där kvarhållande av barn inte bedömts som egenmäktighet med barn eftersom det inte fanns något olovligt bortförande. Riksåklagaren var tydlig med att detta inte kan anses vara lagstiftarens mening en gång i tiden när lagen stiftades, då fanns nämligen ingen gemensam vårdnad utanför äktenskap eller sammanboende. Det är genom ändrade vårdnadsregler där föräldrar som inte bor tillsammans ändå kan ha gemensam vårdnad som problemet uppstått.
Riksåklagaren har uppmärksammat justitiedepartementet på problemet och påtalat att det behövs en lagändring. Jag kan bara hålla med. (Och det känns ganska skönt att ha samma uppfattning som riksåklagaren i diskussionen med er…:-)
Comment by site admin — 20/6/2007 @ 16:26
Hehe, kul dör oss med värdigt “motstånd” också…
Nåväl, jag tror att den där jurisdiktionsfrågan jaag tar upp är rätt relevant. Hur menar du att man ska hantera brott som begås utom riket?
Comment by Leffe — 20/6/2007 @ 20:05
Leffe, problem med brott som begås utom riket är desamma i det här fallet som vid andra brott, och det har inte hindrat lagstiftning tidigare. Man kan också säga att brottet delvis begås mot någon som befinner sig i Sverige och därför faller det under svensk jurisdiktion.
Men som jag tidigare skrivit här på bloggen, det är inte politikernas roll att exakt utforma lämpliga lösningar. Om justitiedepartementet skulle komma fram till att det inte är möjligt med en sådan lagstiftning eftersom den skulle bryta mot grundlag eller internationella förpliktelser så måste vi givetvis lyssna på det, men något sådant argument har jag inte hört.
Comment by site admin — 21/6/2007 @ 04:01
Det är väl politikernas sak att hålla koll på vad som faktiskt går att lagstifta om – eller möjligen att fråga experterna innan man tar ställning?
Visst, man kan slippa dubbel straffbarhet om man bara sätter ett tillräckligt högt straff, över 4 års fängelse om jag minns rätt. Är det så du tänker?
Hur man skulle kunna anse att ett barn som kvarhålls i ett annat land befinner sig i Sverige när hon eller han utsätts för brottet övergår mitt förstånd.
Eller menar du att man skulle göra den andra föräldern till brottsoffer – och betrakta barnet som stöldgods snarare än människa? Känns liksom inte heller bra.
Jag tror fortfarande på att gå till roten, nämligen strulande umgängen och föräldrar som inte tar sitt ansvar för barnens rätt till båda föräldrarna, och att göra detta ordentligt och inte hasta fram något.
Comment by Leffe — 22/6/2007 @ 08:46
Johan, jag har inte sett “stora vårdnadsutredningen”. Men om man googlar “stora vårdnadsutredningen” eller “vårdnadsutredningen” så får man alla svar på varför det är olämpligt att bara titta på en liten del. Första träffen på “stora vårdnadsutredningen” visar med all önskvärd tydlighet både undermåliga vårdnadsutredningar, att det inte även drabbar kvinnor och att det är olämpligt att straffa egenmäktighet för hårt innan man fixat de andra problemen.
Som Leffe sa, “brist på legitimt inflytande” sätter huvudet på spiken. Om folk har skäl att lita på rättsystemet så ökar rättsystemets repekt och problemen med att folk tar lagen i egna händer minskar.
Sedan bör straff för egenmäktighet självklart baseras på vilken skada det åsamkat barnet, och inte på hur kränkt den andra parten känner sig. Jag har nämligen en klar känsla av att många fall, troligen majoriteten, görs, ur den agerande partens synpunkt, med goda intentioner för att skydda barnet från (myndighetssanktionerad) misskötsel. Att den sedan kan vara helt missriktad är en annan sak. Här har du ett konkret förslag, låt göra en djupundersökning om vad som lett fram till dessa egenmäktigheter (där man reder ut i detalj vad som hänt i de enskilda ärendena och inte ur straffsynpunkt utan orsakssamband), resultaten skulle vara mycket intressanta oavsett utfall. Naturligtvis måste detta göras väldigt fristående från existerande strukturer.
Och, det som behövs är inte små fixar när det gäller vårdnadsutredningar. Ge mig en länk för att försöka övertyga mig om att jag är orolig i onödan, Johan!
Comment by Nan — 22/6/2007 @ 19:21
Leffe, det finns många som sitter i justitieutskottet som inte är jurister. Inte kan man kräva att alla ska vara det, eller? I så fall, hur ska man kunna kräva att alla politiska viljeinriktningar består av juridiska expertutlåtanden. Den politiker som uttalar sig helt uppåt väggarna dumt kommer givetvis inte bli trovärdig, men om Riksåklagaren menar att det vore lämpligt att även ta in själva kvarhållandet i egenmäktighet med barn så kan det väl inte vara juridisk uppåt väggarna dumt?
Vad är det för konstigt med fyra års fängelse i straffskalan i det här fallet? Grov egenmäktighet med barn har redan 6 mån – 4 år i straffskalan.
När du tycker att det är konstigt att se den andra föräldern som brottsoffer så läs BrB 7:4 “Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon
som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn”. Brottet handlar just om att ett barn skiljs från den som har vårdnaden om barnet.
Självklart ska man också söka åtgärda grundproblemet, men om man tror att alla bortförda barn beror på att en av föräldrarna inte “litar på rättssystemet” så är det nog ett något naivt resonemang.
Nan, när du söker på vårdnadsutredning så får du säkert träff på kommunernas vårdnadsutredningar. Jag menade den statliga vårdnadsutredningen, om jag hittat rätt i riksdagens sökbas så är det SOU 2005:43 och den heter “Vårdnad-Boende-Umgänge”. Jag har inte själv suttit i utredningen, utan det är en kollega som heter Stefan Tornberg som satt med där för Centerpartiets räkning.
Som jag skrev tidigare så handlar inte brottet egenmäktighet med barn direkt om vilken skada som barnet lidit, utan: “Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn”. Om barnet därutöver skadas så handlar det om misshandel eller andra brott under BrB 3 kap.
Självklart ska andra missförhållanden också åtgärdas, och det är därför vårdnadsutredningen tillsattes, men jag förstår inte varför det skulle finnas anledning till oro om kvarhållandet införs i nuvarande egenmäktighet med barn-brott.
Tycker ni verkligen inte att den pappa som höll kvar barnet i Somalia i tre år mot mammans vilja och den beslutade gemensamma vårdnaden begick en handling som bör vara kriminaliserad? Det är bara ett exempel, men eftersom det nu är den som HD och RÅ hänvisar till så är det lämpligt att använda just det exemplet.
Comment by site admin — 22/6/2007 @ 23:33
“Tycker ni verkligen inte att den pappa som höll kvar barnet i Somalia i tre år mot mammans vilja och den beslutade gemensamma vårdnaden begick en handling som bör vara kriminaliserad? Det är bara ett exempel, men eftersom det nu är den som HD och RÅ hänvisar till så är det lämpligt att använda just det exemplet.”
Tyvärr vet jag för lite om det fallet. Men det är inte bra att bara ta ett fall och bestämma allt efter det. Så låt oss generaliser lite.
Jag skulle säga att det bör vara kriminellt om barnen farit illa. Och har barnen farit illa av att inte träffa sin mor? I annat fall kan det definivt diskuteras.
Om man nu ställer upp ett scenario där barnen verkligen for illa pga mammans agerande och pappan gjort barnen väl är det väl inte så lyckat. Som vårdnadshavare är man ju faktiskt skyldig att se till barnens bästa, och pappan var faktiskt, som ett revesit för den gemensamma vårdnaden, godkänd som lämplig vårdnadshavare. Ska den gemensamma vårdnaden bara gälla om i ord och inte i sak? Har den ena parten alltid 100% rätt om två träter?
Däremot minns jag ett fall för några år sedan då en svensk kvinna höll kvar 3 barn i Sverige där den sydafrikanske mannen hade ensam vårdnad. Där var det aldrig tal om att bestraffa kvinnan, och svenska myndigheter överförde vårdnaden på de två äldsta till mamman.
Det är en överhängande risk för att straff mot någon av föräldrarna bara bestraffar barnen, och detta måste ställas mot avskräckningseffekten. Så man måste ställa sig frågan om lagstiftningen fyller någon bra funktion, och det är väl också därför som det förarbetena står (stod?) att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt.
———————-
Jag har tittat lite snabbt i Vårdnad-Boende-Umgänge-utredningen, och, nej, det känns inte som någon större förbättring. Införandet av prövningstillstånd gör det betydligt lättare att ljuga till sig vårdnaden. (Man framför nya omständigheter under tingsrättsförhandlingen, en sak som inte går i andra mål men fungerar i vårdnadsmål, som är omöjliga att motbevisa under sittande förhandling.) I största allmänhet verkar det inte heller ha slagit utredarna att det är familjerätten själv som ofta är problemet, och att de fall man struntat i att redovisa/göra de saker som bör ingå i vårdnadsutredningen skulle kunna bero på att de ger “fel” svar enligt utredarens åsikt? Men med tanke på att det huvudsakligen (enbart) är socialtjänsten och tingsrätternas beskrivningar av verkligheten man utgått från så är resultatet förväntat. Det skulle vara väldigt oväntat om de kom till resulatet att familjerätten ofta missköter sig!
Och det är väldigt väntat att man går emot Rädda Barnens förslag om att ge barnen möjlighet till eget ombud. Och ett förslag som jag stödjer helhjärtat, eftersom det flyttar makten från socialtjänsten till barnet. Och jag tror att, utöver att de ofta är bättre på att bedömma föräldrarna, även har långt större förutsättningar att få sina uppfattningar respekterade av just föräldrarna.
Såvitt jag kan se finns inget som förbättrar på mina punkter 1, 3 och 4, möjligen några småsaker på 2. Den där kommer nog inte att lösa några problem i sin nuvarande form. Och den kommer inte att öka tilliten till socialtjänsten eller rättsväsendet. Sorry.
Comment by Nan — 23/6/2007 @ 03:02
De lagar vi har måste klara även enskilda fall, därför går det inte alltid som lagstiftare att utgå från någon slags generell mall och strunta i att det kan bli väldigt fel i verkligheten.
Det du beskriver är att du vill ändra den nuvarande lagstiftningen om egenmäktighet med barn, den är just utformad när en förälder tar barnet från den andra förälderna, inte utifrån eventuell skada på barnet.
Självklart är det fruktansvärt för en förälder att bli fråntagen sitt barn även om det barnet inte direkt lider skada där han eller hon befinner sig istället.
Vårdnadsfrågor är något av det svåraste som finns, jag vet hur mycket djupa och problematiserande diskussioner de hade i utredningen. Det är lätt att sitta vid sidan om och säga att någonting borde vara på det ena eller det andra sättet, men jag har stort förtroende för det svenska utredningssystemet inför politiska beslut. Jag kan åtminstone inte se något annat bättre system. Sedan är det självklart viktigt att vi som ska fatta besluten noga lyssnar och reflekterar över de remissvar som kommer in. Alla “experter” och alla andra med stort intresse i frågan kommer till tals genom remissrundan, sedan kommer det givetvis in motstridiga remissvar och då måste vi välja sida även om inte alla blir nöjda.
Comment by site admin — 23/6/2007 @ 13:49
“Det du beskriver är att du vill ändra den nuvarande lagstiftningen om egenmäktighet med barn, den är just utformad när en förälder tar barnet från den andra förälderna, inte utifrån eventuell skada på barnet.”
Nej, jag vill inte nödvändigtvis ändra lagen, eftersom alla delar är kommunicerade kärl. Om man hade en situation där alla vårdnadsdommar var perfekta resultat så kan man mycket väl ha hårda straff för att bryta/tänja vårdnadsdommar. Men som jag (och många andra) ser det ligger man mycket, mycket långt från det. Mängden övergrepp som görs mot barn i myndigheternas namn är ohyggligt stor, det är många som bett mig om hjälp eftersom jag är en av ganska få pappor som lyckats klara av ett ohederligt vårdnadsutredningskomplex, som skulle allvarligt begränsat och troligen förstört mina barns framtid. Jag har också med egna ögon sett hur socialtjänsten försökt lura av oinsatta fäder den gemensamma vårdnaden med genom att auktorisera umgängesabotage som utpressningsverktyg.
Sedan finns det ett genomgående fel, och det är att socialtjänsten och rättsväsendet primärt ser på barn under 12 år som egendom och inte som individer. Att de alltid bedyrar att de inte gör det är just bara snack. Detta kommer inte att förändras om man inte gör något radikalt åt mina punkter 2 och 3 (alternativt inför Rädda Barnens förslag om ombud för barn), för detta är inte en förändring som kommer att komma innefrån utan måste tvingas på vårdnadsutredningskomplexet.
Systemet fungerar helt enkelt inget vidare, och det behövs yttre krav för att förändra systemet. Jag tror faktiskt på fullt allvar att om man bara kastade krona och klave om vem av mamman och pappan som skulle ha vårdnaden om de inte kom överens så skulle utfallet oftast bli bättre, framförallt för att ingen längre skulle kunna tro att man kunde ljuga sig till vårdnaden och därför kom överens. Dessutom skulle mängden anmäld misshandel och sexualbrott i samband med vårdnadstvister minska mycket radikalt…
Ett sätt som kan fungera för att förändra systemet är just Rädda Barnens förslag, eftersom plötsligt har barnet rätt att få sin inställning framförd (och, nej, det har barnet inte i dagsläget, det ser bara ut så på pappret). Detta är troligen den bästa chansen att förändra systemet med politiska medel.
Comment by Nan — 23/6/2007 @ 19:08
Jag förstår hur man tänkte när man ansåg att den brottsliga gärningen att skilja barnet från vårdnadshavaren inträffar i Sverige där det råder svensk domsrätt efter svensk lag.
Det jag har svårt att se är hur man i Sverige ska kunna lagföra själva kvarhållandet, som rimligen torde ske i en annan jurisdiktion. Det räcker väl inte med att 4 års fängelse finns i straffskalan, det ska väl för att undantaget för dubbel straffbarhet skall fungera också vara så att man kan påräkna ett sådant straff i det enskilda fallet?
Man skulle visserligen kunna tänka sig att ett kvarhållande tolkas som ett olovligt skiljande. I vart fall går det utöver det som var ett lovligt skiljande. Kanske kan man skriva om bestämmelsen på ett sätt så att själva frånskiljandet blir olovligt om det görs i syfte att kvarhålla och/eller om vårdnadshavaren vilseleds om syftet med frånskiljandet, därmed skulle brottet begås i Sverige redan vid frånskiljandet, typ?
Comment by Leffe — 25/6/2007 @ 00:10
hej…jag har tittat överallt efter någon sida där jag kan få kontakt med kvinnor som har en liknande situation som mig,min ex-man åkte i juli på en (SÅ KALLAD “SEMESTER”)till sitt hemland med våra flickor på 9 år gammla…hans flickvän var också med..Den semestern var inte semester utan en flytt för honom med våra barn. har aldrig kännt mig så maktlös som nu,om det vore ett land inom eu så hade det varit lättare att få hem barnen…men TUNISIEN..åklagaren har laggt ner anmälan för vi har delad vårdnad och att jag var medveten om att han åkte på semester med flickorna….ska åka ner nu nästa vecka och önskar att få kontakt med någon som är i denna situation eller har lyckats få hem sina barn ifrån TUNISIEN…tack!
Comment by ninni — 22/9/2007 @ 02:50
Om någon kontaktar mig som läst din kommentar så lovar jag att vidareförmedla deras e-postadress.
Hoppas att det går så bra som möjligt!
Comment by site admin — 22/9/2007 @ 23:11
Håller helt med Linander!
En viktig fråga som måste lösas!
Comment by Gary — 17/3/2008 @ 14:55
Bäste Herr Linander,
du är av åsikten att det krävs en ändring av lagen av egenmäktighet med barn. När jag läste vidstående blev jag nyfiken på dig som person, klickade på rubriken Om Mig och förstår att du är både politiker och förälder.
Om du istället angriper problemet utifrån dina erfarenheter som far och politiker och frågar dig varför föräldrar tillgriper en sådan utväg. Då tror jag att du börjar närma dig en förståelse för problematiken.
Har själv en pågående vårdnadstvist med min fd om våra två döttrar. Problemets kärna är just den som signaturen Nan beskriver.
Eftersom du är politiker måste jag säga att jag är djupt besviken och förvånad över hur man som man och förälder bemöts i en sådan tvist av myndigheter och då framförallt av socialtjänsten.
Till saken hör att jag är tysk och har hela tiden under min kamp förvånats över hur lite man tar hänsyn till barnens rätt till båda sina föräldrar i Sverige. I Tyskland har man följande ordalydelse: “Barnets bästa”. Hört det förut? Just det, det är något ni implementerat i svensk lag bara det att här är skillnaden den att myndigheter verkar inte utgå ifrån barnens bästa i sina bedömningar.
I Sverige kan den ena föräldern ägna sig åt att prata en massa strunt om den andre föräldern utan att berörda myndigheter kontrollerar fakta. Umgängessabotage kan man ägna sig åt utan att det får några som helst konsekvenser.
Jag har under min tvist lärt mig mycket om “svensk rättvisa” och tycker att det är beklämmande att ett land som Sverige som anser sig vara jämställdhetens Mekka ligger ljusår efter sin stora granne i söder.
Bara en sån sak som att i jämförelse så avgörs procentuellt en allt för stor del av vårdnadstvisterna i Sverige till mammans fördel. Det borde få vilken tänkande individ och politiker som helst att vilja ta reda på “kalla fakta” och utbilda sig i frågan innan man börjar ropa på strängare lagstiftning.
Du skulle bli förvånad om du gjorde en jämförelse mellan Tyskland och Sverige. Hade jag och min fd bott i Tyskland så hade vår tvist varit avgjord för länge sedan. Där finns polisiära resurser som sätts in omgående efter varning från domstol vid umgängessabotage.
De lagar och regler som finns i Sverige är fullt tillräckliga, det gäller bara att se till så att det som står i texten blir praxis. Och att det finns resurser så att polis kan utföra domstolars domar.
Visst är Sverige fantastiskt
Comment by Tysken — 5/4/2009 @ 15:22
Jag är av åsikt att “lagen” egenmäktighet av barn ska skrotas!. Varför och i vilka fall? jo! I dom fall där en förälder är totalt hindrad att få träffa sitt barn och där det INTE kunnat styrkas att denne är olämplig som förälder. måste lagbeslutsfattarna förstå att detta fenomen av självhandlande är en markering att vilja träffa och vårda sina barn! man kan mot bakgrund därför inte bli anklagad för egenmäktighet av eget barn och dessutom INTE om det är påkallat utav den unge själv! så skrota lagen inom brottsbalken inom biofamiljen till barnet! bara där barnet är utomstående och mot den unges vilja blir tvångsbortrövad skall lagen kunna användas som ett brott. önskar en (c) från Tumba/skåne.så tänker CU JUSTITSIEUTSKOTTET nu en gång för alla ta upp denna fråga till debatt? Jag hoppas på svar från den som vill svara. Lycka till.jag ser att flummiga och grovt felaktiga och PARTISKA utredningar på barn i familjemål drabbar barnen mycket hårt! detta får i framtiden inte ske och dom drabbade barnen som redan drabbats av dessa beslut LIDER allvarligt! det är på snudd att kalla det för myndighetsövergrepp av den unges rätt till sin biologiska familj! detta är HELT emot dom grundlagar och intentioner av goda livsförhållande och ett gott tryggt barnliv! hur Länge till ska det få fortsätta så här utan att Regeringsmaktens grundlagsmän drar i handbromsen emot denna omtalade debatt till en kraftfull förändring!?…. det är därför mödrar drar med sina barn! Jag önskar seminarium mer debatt kring detta. vill ge min bild av detta trauma själv.
Comment by Jeanette — 11/5/2009 @ 19:13
Glömde föresten att fråga! Det är väl inte kriminellt att vilja ta ansvar och vilja vara förälder för sitt barn ? eller är det de. för när man blir diskvalificerad i Skånska domarsalarna av “domarna” så får man uppfattningen om att är man en ödmjuk och omsorgsfull bra förälder , så spelar det ingen roll hur många bra expertintyg man har med sig för att slå hål på lögnerna om vem man är som exvis nu mamma! har domstolen godtyckligt grundlöst bestämmt sig för att ta parti för den motsatta föräldern så blir din röst inget värd! detta är vad jag kallar för grov psykisk misshandelsförfarande av barns rätt till båda föräldrar! och grovt sagt JUSTITSIEMORD!. Nu hoppas jag regeringen fattar att det inte går rätt till när barn i civilmål ska utredas av soc!och målen hamnar i domstolar! Jag vill kampanja för Medborgarsammanträdessal familjemål!Brott för sig och familjetvister för sig.är det något Regeringens beslutsfattare kan tänka sig?
Comment by Jeanette — 11/5/2009 @ 19:23
Eftersom jag själv drabbats av komplicerade tvistemål i familjemål, och sett under åren här att händelsernas civil “olydnadsingrepp”allt oftare sker! är jag helt införstådd med att Socialtjänsten och domstolarnas beslutsfattare inte är expertkunniga i barnavårdsmål!jag har läst åtskiljiga utredningar från Boden i norr Till Malmö i söder. Från Stockholm i Öst till Göteborg i väst! MÅNGA MÅNGA utredningar som har grova spår av partiskhet och godtycklighet från utredarna samt att STAVFEL är ett vanligt förekommande. och detta lämnas sedan in till domstolarna för beslut??. Man blir ju mörkrädd vilken syn för gudarna det måste vara att va domare i sådana mål! till råga på alltihopa kallar utredarna sig för experter? i vadå?! Felstavningar mm möjligen! Jag skulle vilja se Legitimatonsintyg på dessa tanter som kallar sig för socialutredare.och att dom själv genomgår rutimässigt psykundersökningstester. för många idag säger sig berättat att många utredare projicerar sina egna trauma i klienternas utredningsfaser, för att läka sig själv! detta kan ju inte bli annat än en iscensatt framkallning av en familjekatastrof eller vad tycker man där ute?. Jag håller helt med ninni! och er andra! detta är INTE bra för sveriges familjepolitik!!jag tänker jobba för rejäla förändringar som är till gagn för samtliga parter inom familjen! behöver därför lite mer info. sen kör vi så det syns. säg som Lasse Åberg i sin sång refr: JA! VI MÅSTE BRY OSS OM HUR UNGARNA MÅR!vem är med min tanke?.
Comment by jeanette — 11/5/2009 @ 20:00
Jeanette, jag förstår din reaktion och jag är fullt medveten om att vårdnadstvister är något av det mest uppslitande man kan tänka sig. Men lösningen kan inte vara att man får ta lagen i egna händer, då skulle det uppstå långt många fler problem.
Jag håller med om att utredningarna kan bli bättre, men samtidigt kommer det alltid att finnas de som tycker att deras sida av saken blivit fel beskriven i utredningen.
Jag debatterar ganska ofta de här frågorna, även om de inte ligger inom “mitt” utskott utan inom civilutskottet.
Comment by Johan Linander — 12/5/2009 @ 00:16
Johan! du har rätt så långt att det aldrig kan vara bra att ta lagarna i egna händer! men det har jag aldrig sagt att man ska göra heller! utan vad jag sa var att på grund av att myndigheterna gör felaktiga bedömningar och utredningar på barn och familjerna så SKER dessvärre det som i dag ses som ett vanligt förkommande när myndigheterna kör över den andra förälderns röst! och Utredningarna MÅSTE börjas bli bättre!. Inte att dom skulle kunna vara bättre ! DOM SKALL vara och MÅSTE VARA bättre! annars ger det möjligheter för stora godtyckesutredningsbeslut!. detta är ett följdaktigt problem för alla parter inte minst barnen! och rikspolitikerna i beslutande organen är och har ett stort lyssnande ansvar för att hörsamma folkets röst om att något måste göras och det nu! så vad kommer att ske Johan Linander med all denna vetskap politikeri kommuner län och Regioner dagligen får kännedomar om i sådana här mål och trauma! upp till bevis nu med vad ni kan och vad ni vill och inte minst är folkvalda till!. Hoppas på ett bra svar från dej! tack.
Comment by jeanette — 12/5/2009 @ 13:23
Jeanette, jag hörsammar dig och jag kan intyga att du inte är den första som hört av dig i denna fråga. Det är inte så länge sedan frågan diskuterades, men den ska givetvis upp igen så länge som det inte blir bättre.
Man kan dock också konstatera att de som hör av sig inte alltid är överens om på vilket sätt utredningarna är dåliga. Det kanske vanligaste är att pappor hör av sig och med förtvivlan säger att domstolarna bara lyssnar på mamman och utgår från att en mamma alltid är en lämpligare förälder än en pappa.
I sammanhanget ska också sägas att politiker inte styr i detalj, och framförallt inte riksdagsledamöter, hur myndigheter ska jobba.
Comment by Johan Linander — 12/5/2009 @ 14:16
Johan, Vem styr myndigheternas beslutandefel och felaktiga förfarandegranskningar när myndigheter agerar emot ena föräldern som både män och kvinnor utsätts för då? Är dom verkligen helt insynsbefriade från övre makt och lagstiftarnas ögon och vetskap?. Jag har fått höra av Hovrätten Malmö och Lunds Tingsrätt och nu åckså Kriminalvården att det är olagligt att vilja vara mamma vid dessa förfarandeingrepp! Var är sverige på väg?! Allt är nämnligen bandat och MYCKET Proffsigt dockumenterat hur det skånska domarväsendet och socialförv i Hörby Eslöv i sådana här mål resonerar! NÅGOT FÖR UPPDRAG GRANSKNING! Men även för er som bestämmer lagarna för att få en inblick i hur illa skötta och praktiserande lagarnas betydelser är av värde! Många mammor i dag är RÄDDA FÖR RÄTTSSAMHÄLLET OCH SOCIALFÖRV! är det meningen man ska känna sig rädd för att bli förintad sin familjerelation? Mödrar som känner sig kränkta förtalade och fientligt bemötta bedömda UTAN grunder för sin kärleksfulla relation till sina barns rätt till ett självsäkert och stabilt tryggt liv! visst finns där ett fåtal likvärdiga män med , men detta inom vårdnadsmål är främst riktat emot mödrarna i dag! omvänd familjerelationsrasism från myndighetssverige! Något jag och många med mej nu kräver översynsåtgärd på från ALLA berörda tillsynsmän och kvinnor! Sv är det land i Europa som splittrar familjer på grundlösa utredningsfabler utan att behöva riskera åtal eller ansvarighet för dom skador dom försätter familjerna i ! detta är en skammfläck för Nationen Sverige!! Skärpning! det liknar ju ren barnhandelsmaffia!. så Johan, Vi måste sätta detta på debattsamtal inför valsamtalen för folk där ute vill höra vad statens makthavare tänkt göra åt att det görs utredningar godtyckligt grundlöst osakligt och flummigt med stark partiskhet mellan föräldrarna från Soc och domstolarnas sida i SKÅNES Korrumperade och mutbara tvister !? Tack på förhand över ditt svar.
Comment by jeanette — 13/5/2009 @ 14:32
Forts: av föregående rubrik. Johan, jag kan ge exempel på där socialutredare& domare nämndemän i skåne sagt följande: Hur många barn personen i fråga än skaffar sig var i landet den än bor ska vi ta dennes barn! detta kallar jag för olaga hot! men som vanligt blir INGEN fälld för denna usagan! trotts både vittne band mm.Nämndemän och domare som erkänner att ena föräldern saboterar umgänget för den andra , ja! det vet dom om men bekräftar bara för den andra föräldern då att det vet dom om men det kan dom inte göra något åt!? och där uppringarparten sedan frågar: om den själv gjort så hade man blivit dockumenterad som olämplig förälder då med förlorad vårdnad? svaret blev 2bokstavligt! varför blir då inte motparten likvärdigt bedömd? svaret blev : Nej så kan vi inte göra mot honom för vi tror inte han gör så men gör han det ändå bryter han mot domen! ja,! domen var enhetlig. Men vi 2 stycken och “jag nämndeman (c) Ragnar Nilsson var av en annan åsikt till din förmån! men nu är det som det är! så pratas det i mål rörande barns öde i SKÅNE!! det är så KUSLIGT!. FYYY SKÅNE. detta borde skånepolitikerna i riksdagen ta upp på dagordningen i JuUtskottet och Civilutskottet samt Socialutskottet till ordningsregeldebatt mot skånska rättsrötan!! Eller vad tycker du Johan! ska det gå till på detta viset i ett vårdnadsmål? det verkar ju inte klokt! Tack för att du vill debattera detta. för det är ju inte meningen man ska vara rädd för myndighetsmaffian för att bli splittrad som familj i Sverige i dag utan sakligt representerade grunder eller är det det?. Hoppas du svarar på mina funderingar! Kan låta lite barsk i texten men ta det inte personligt. jag brinner för rättvisa moral och förnufft och saklighet i familjepolitiska rättsfrågor.
Comment by jeanette — 13/5/2009 @ 14:53
Så frågorna är: Hur kan en dom vara enhetlig när där finns nämndemän som är av motsatt åsikt till förmån för den andra? och Får Socialutredare hota en förälder på det vis som ovanstående beskrivs? och är det så man får agera enligt grundlagsprincipernas och domstolars och socialtjänstens intentionslagar emot en enskild uthängd förälders utsatthet och sen kalla det för demokratisk rättvisesamhälle?! Detta är förklaringar till varför föräldrar med liknande historiebakgrunder flyr med sina barn undan rättsmaffian som dom i dag i folkmun talat kallas!. detta bara måste upp för riksdagsdebatt. så här kan det inte få fortsätta!eller vad tycker du själv?.
Comment by jeanette — 13/5/2009 @ 15:02
Utredarna skriver i Vårdnads& Tvångsmål om barn följande begrepp: men vad betyder dom igentligen?Exempel: Vi upplever = Ens egna självupplevda känskor kring någon händelse du själv varit utsatt för. Vad gör den formuleringen i en utomståendes utredning för bekräftelse?
Likaså VI: Vi är plural det vill säga två personer med sammansvärjd uppfattning för sina proppagandor vid ett domstolsbeslut UTAN sakliga bevisade grunder för sina utsagors betydelser! Hur får man lov att agera så GODTYCKLIGT?
VI misstänker: det är ett försvagat anmodan. en hypotes om något man EJ KAN STYRKA ELLER BEKRÄFTA! Även här: hur kan domstolarna bara gå med på att man tillskriver utredningsberättelser på detta vis när det här i KLARTEXT förklaras vad ordvalen betyder inte sker någon förändring i HUR utredningarna nu MÅSTE förbättras att skrivas så att ej fel och kränkningar och falsk utsagor och GODTYCKESUTREDNINGAR sker mer?! det ger mej funderingar på om dom är lite parranoida och lever i en egen fantasivärld som socialutredare när dom skriver om andra familjers öde? tanken är värd att debattera inför medier och politiska familjepolitiksdebatter!! likaså . VI antar att Lille Pelle far illa: Ordet anta betyder:är en hypotes och ett förmodande till något obestyrkt: så med andra ord i förtydligande mening skriver man som socialutredare så här:Våra hypoteser styrker våra egna upplevelser från våra trauman som vi varit med om som barn att vi nu ska ta fam “Johanssons barn så att inte dom åckså råkar lika illa ut. men som vi inte kan bevisa från socialen att så kommer att ske. därför vi Har en övertro att alla föräldrar är som våra egna! Det skulle jag kallat ett sjukt och riskfyllt förfarandebeskrivning om jag varit tjänsteman i en domsal om jag sett något sådant! och därför måste innebörder och tydlghetsprinciper vara ett MÅSTE då utredarna skriver utredningar på detta vis bakom angivna begrepp!! för jag har uppfattningen om att det socialutredarna kallar för “Psyksjuka föräldrar” i en utredning är sig själva dom beskriver hur “Sjuka” dom själv känner sig därför söker dom vård genom klienterna! SKRATTRETANDE FÖRARGERLIGT FÖR MYNDIGHETSSVERIGES politiska socialansikte!. Tycker Folk.
Comment by jeanette — 13/5/2009 @ 15:49
Utredarna skriver i Vårdnads& Tvångsmål om barn följande begrepp: men vad betyder dom igentligen?Exempel: Vi upplever = Ens egna självupplevda känskor kring någon händelse du själv varit utsatt för. Vad gör den formuleringen i en utomståendes utredning för bekräftelse?
Likaså VI: Vi är plural det vill säga två personer med sammansvärjd uppfattning för sina proppagandor vid ett domstolsbeslut UTAN sakliga bevisade grunder för sina utsagors betydelser! Hur får man lov att agera så GODTYCKLIGT?
VI misstänker: det är ett försvagat anmodan. en hypotes om något man EJ KAN STYRKA ELLER BEKRÄFTA! Även här: hur kan domstolarna bara gå med på att man tillskriver utredningsberättelser på detta vis när det här i KLARTEXT förklaras vad ordvalen betyder inte sker någon förändring i HUR utredningarna nu MÅSTE förbättras att skrivas så att ej fel och kränkningar och falsk utsagor och GODTYCKESUTREDNINGAR sker mer?! det ger mej funderingar på om dom är lite parranoida och lever i en egen fantasivärld som socialutredare när dom skriver om andra familjers öde? tanken är värd att debattera inför medier och politiska familjepolitiksdebatter!! likaså . VI antar att Lille Pelle far illa: Ordet anta betyder:är en hypotes och ett förmodande till något obestyrkt: så med andra ord i förtydligande mening skriver man som socialutredare så här:Våra hypoteser styrker våra egna upplevelser från våra trauman som vi varit med om som barn att vi nu ska ta fam “Johanssons barn så att inte dom åckså råkar lika illa ut. men som vi inte kan bevisa från socialen att så kommer att ske. därför vi Har en övertro att alla föräldrar är som våra egna! Det skulle jag kallat ett sjukt och riskfyllt förfarandebeskrivning om jag varit tjänsteman i en domsal om jag sett något sådant! och därför måste innebörder och tydlighetsprinciper vara ett MÅSTE då utredarna skriver utredningar på detta vis bakom angivna begrepp!! för jag har uppfattningen om att det socialutredarna kallar för “Psyksjuka föräldrar” i en utredning är sig själva dom beskriver hur “Sjuka” dom själv känner sig därför söker dom vård genom klienterna! SKRATTRETANDE FÖRARGERLIGT FÖR MYNDIGHETSSVERIGES politiska socialansikte!. Tycker Folk.
Comment by jeanette — 13/5/2009 @ 15:49
Jag satt och lyssnade på Debatt kl:2300. om HVB-hem ett där Sofhie Lohedes fall och Elins fall diskuterades även brödrarna från Dalarna som bevittnade oförskämda fosterhemsplaceringar! NU är det ALLVAR ALLTSÅ!! Hur länge till ska denna vanvårdskränkande familjehemsplaceringarna med DÖDLIGA OCH MISSLYCKADE UTGÅNGAR få fortgå?!! RIKSpolitikerna ÄR och MÅSTE för jössenamn nu en gång för alla tänka om! och vara lokalpolitiskt tänkande för sina lokalmedborgare var och en från län och stad i hela landet! och visa att detta ÄR INTE acceptabelt! Nu till folkets krav: VI måste kräva och tjata kämpa och strida för att få igång dessa passiva likgiltighetspolitikers tankeverksamheter när sådana här mål dag ut och dag in publiceras i medierna! Vi behandlas Illa och föraktningsfyllt av rättssociala vårdsamhället! Myndigheter som inget vet att det var så illa på hemmen och utredare som aldrig träffat dom unga! det är ju så man tror man talar med mindre vetande individer som går i en total drömvärld!? och dom ska på löpande band omhänderta provissionsbarn på löpande band och få kalla sig vilja “skydda” barnen i från otillräckliga hemmiljöer? nej detta håller inte! Mina hypersanna intentioner besannas för var dag när jag hör hur utredare och nämnder och inte minst utredarna inom soc resonerar! kan bara säga följande: SÖK VÅRD FÖR ER egen huvudverk som tycks vara ett bestående mentalpsykiskt problem för Socialtjänstefolket! UPP TILL KAMP EMOT MAKTELITENS utredningsflummerier!!! detta land har inte förändrats ett dugg sedan 30- 40talets barnhemsinstutioner! SANT.
Comment by jeanette — 14/5/2009 @ 22:49
Hej Jeanette, jag kan och vill inte gå in på något speciellt fall och jag tror inte heller att det finns någon skillnad på hur domstolar i olika delar av landet agerar. Frågor om vårdnadstvister är oerhört svårt och frågor kring omhändertagande av barn är om möjligt ännu svårare.
Jag kan inte svara på allt du skriver, men här kommer några korta svar på dina sammanfattade frågor:
Nämndemännen bestämmer själva om de ska skriva sig skiljaktiga. En socialutredare får inte hota på det sättet som du beskriver. Jag vet inte vad du menar med domstolars och socialtjänstens intentionslagar. Självklart ska domstolar och socialtjänsten följa alla lagar som finns.
Jag är övertygad om att de som har ansvar för de här frågorna på socialförvaltningar runt om i landet i nästan alla fall gör sitt allra bästa. Jag skulle själv tycka det var mycket svårt att bedöma när barn behöver omhändertas eller inte. Det kanske finns fall där tjänstemän inte gör rätt och då är det viktigt att detta kan granskas. För detta ändamål finns Riksdagens ombudsmän, eller JO som det kallas. På http://www.jo.se kan du hitta information om hur en sådan anmälan kan göras.
Comment by Johan Linander — 14/5/2009 @ 23:06
Ja tack! för ditt svar, Men JO gör som du vet redan inte mycket när man anmäler myndigheters förfarande som enskild person och drabbad. Det är som om det är en inarbetad mental myndighetsschargång som ger myndigheterna förtroende för varandras fel trotts alla bevis emot dom att dom agerat fel och klandervärdigt! Självklart förstår jag dej att du inte kan svara på alla mina skrivna funderingar. men du får dom som ett kom ihåg att så här fungerar det VERKLIGA livet utanför Riksdagens kammare med er som fullt upptagna rikspolitiker. men också som fd LOKAL/ Länspolitiker för denna fakta som sprids på bloggar hemsidor internetsidor medier mm. Klagar man på myndigheterna så får man i ett skriftligt svar från den myndigheten man anmält den gällande myndigheten för: då står det så här: Hej! Vi har tagit emot din anmälan men JO har beslutat att INTE inleda någon omfattande granskning på Kommunens Socialtjänst. och avslutar här med ärendet. så blir man bemött av samtliga tillsynsmyndigheter när man klagar på attityden och förhandlingssättet och hur utredningarna skötts! tror du då det känns bra att få rätt emot en myndighet när man gång på gång får sådana svar?. det är totalt meningslöst eftersom alla myndigheter håller varandra om ryggen och vad jag förstått brukar man inte tjalla på sina medbrottslingar om man vet med sig att man gjort något som är galet. men det skulle vara för farligt att vara ärlig och därför tiger man och nickar med som om inget hade hänt! och det är vad jag menar likvärdigt attitydtänkande och agerande när den lilla människan klagar på att blivit orättfärdigt behandlad från myndighetsmakt-Sverige! Fundera på den du. där behövs andra verktyg för dom verktyg du besvarade mej om vad man kan göra FUNKAR INTE!! Tråkigt men sant. vad kan vi göra i stället är min fråga?. tack för ditt svar.
Comment by jeanette — 15/5/2009 @ 07:44
Nu börjar medierna vakna till liv! Jippiiiiiie!är nu hemkommen från min sommarkurs om barnrehabiliterande utbildningsområdet. och på vägen hem kör jag in och köper mej en tidning och nåt att dricka! vad får jag se?… Jo Aftonbladet som förstasida? jo 94 barn som är fritagna av sina föräldrar nu ber poliserna folket att skvallra om var barnen är.Oj!?? Där har vi angiverisyndromets baksida från svensk socialrättssamhälle! hualiga!..Ta i stället reda på varför man som förälder flyr med sina barn undan korrupta domstolsbeslut!.jag är oroad över att sverige inte ser till vad barnen främst vill och är behov av! Sina föräldrar så klart!.
Comment by jeanette — 14/6/2009 @ 15:14
Jo! Jag tänker så här vad det gäller Haagkonventionens kap 25 om barnrättsliga tillgångar när ett barn förorsakas i ett vårdnadsmål mellan två föräldrar!?
Frågan lyder: Varför har inte Sverige förbundit sig till denna lag? det är kanske så att här har vi svaret på varför barn försvinner med sina föräldrar! Det är inte ett dugg relevant att ha den här lagen om egenmäktighet med barn då barnet är tillhörande den vuxna som fritar barnet från en sjuk Alieneringsmiljö! (PAS).Varje unge är en egen individ och har rätt att uttrycka vad denne vill! Det är också efter det som domstolarna ska ta hänsyn till när dombesluten skrivs! detta struntar dessvärre domstolarna i totalt! det är ett direkt brott emot rättscivila demkratin och barnkonventionslagarna! Skärpning Sverige!!
Comment by jeanette — 21/6/2009 @ 03:21
Ewa Nowacka skrev redan 1985 redan då var socialen hungriga på att ta barn!! något är fel med Svensk Socialvård!!
Comment by jeanette — 22/6/2009 @ 16:31
Vad har hänt sedan du skrev detta med lagstiftningen?
Comment by Lina Lundin, SBN - Saknade Barns Nätverk — 21/10/2009 @ 09:52
valet närmar sig och sverige ligger nu under granskning om att inte efterleva mänskliga rättigheter och barnkonventionens lagar! Johan. Det är ett aldeldes utomordentligt tillfälle att ta i tu med denna eskalerade civilrättsliga bomb och det nu!! Folk vill få klarhet i varför dom dels fråntas vårdnaderna om man i 70% av 100% tas ifrån vårdnaden och ger till mestadels frånvarande olämpliga fädrar i stället för att låta mammorna se till att papporna får en trygg bevakad umgängesrelation med sina fädrar? i stället tar man helt barnen i från mödrarna och sätter dom i övervakningslägenheter med Socialen vid umg! Vad liknar det? jo man övervakar barnet att det inte ska läcka ut obehagliga saker som mestadels har hänt och kan hända hos papporna! för då drar vi in umgänget. och detta är socialens försvarare för många pedofiliövergreppshandlingar som sker vid umg med barnen och där mödrar reagerar starkt över detta handlande! och glöm ALDRIG!! Barn i dessa åldrar kan orimligen veta vad lögn och sanning är!utan dom säger vad dom varit med om och det är nonsens att dom skulle kunna sitta och bara hitta på dessa fruktansvärda ting! och trotts detta! Lyssnar man INTE ett Skvatt på barnen! Var ligger felen?! Jo hos fd utsatta socialutredare och bup-nissar som inte förmår sig klara av att inse vad den unge förmedlar och resultatet blir kollektivbestraffning ytterligare en gång till och allt beröm åt förövaren! och barn och mödrar lider enormt av detta, då kallas dom av myndigheterna för psykiskt sjuka!?… Ursäkta men vem är igentligen sjukast som myndighet bara kan tillåta sådana här Sanningar få äga rum trotts starka signaler från alla håll och kanter? Jo för att dom själv inte fått behandling för sina egna våldtäkts och misshandelstrauma som barn!. och på så vis har det blivit en normalitet för dessa” att så här ska det va!”Snacka om SJUKT!! befria våra barn från denna utvecklingsstörda maktepok och det nu!!! JL
Comment by jeanette — 10/11/2009 @ 13:45
Dementi: Vill rätta en rad där det står att papporna ska ha umgänge med kvinnornas män. Jag menade att mödrarna vill skydda sina BARN från dessa män men att männen ändå får under trygga omständigheter ha umg med sina barn med bevakning! ja! hur som helst. Nisse på tryckeriet är lite klumpig på fingrarna i bland när han blir frustrerad.
Comment by jeanette — 10/11/2009 @ 13:50
Snacka om skyddande av brottslig verksamhet via Socialen!! Det börjar mer och mer likna gamla östtysklands överbevakningssamhälle inom Familepolitiska civilrättsåtgärder! jag trodde inte Sverige va så Kvinnobarnfientligt och brutalt!!det är bannemej en kuslig utveckling vi går till mötes då politikerna väljer att sitta handfallna i denna vetskap och bara titta på?! Hur långt ska detta gå?. FY SVERIGE!!
Comment by jeanette — 10/11/2009 @ 13:56