Man kan säga att det finns fem olika förslag från V till Kd.

1. Kristdemokraterna, katolikerna och de flesta frikyrkorna vill inte ha någon könsneutral äktenskapslagstiftning alls.

2. Svenska kyrkan och en del frikyrkor vill ha en könsneutral samlevnadslagstiftning men vill inte att ordet äktenskap används.

3. Utredare Regner, Centerpartiet, folkpartiet, socialdemokraterna, svenska judiska församlingen och förmodligen moderaterna tycker att det ska vara en könsneutral äktenskapslagstiftning och ordet äktenskap ska gälla. Det ska dock vara fritt för varje vigselförrättare att bestämma vem han eller hon vill viga. (Så är det redan idag, en vigselförrättare kan t.ex. vägra viga ett par om han eller hon misstänker att ena parten är tvingad, för att en av parterna tidigare varit gift osv.)

4. Miljöpartiet vill ha en könsneutral äktenskapslagstiftning, de religiösa samfunden ska ha vigselrätt men vara tvunga att viga alla.

5. Vänsterpartiet vill ha en könsneutral äktenskapslagstiftning men med civiläktenskap. Dvs äktenskap ingås genom att man skriver på ett avtal. Eventuell ceremoni i kyrkan är just bara en ceremoni och har ingen annan verkan.

Jag är för att homosexuella skall få gifta sig och adoptera och allt det där.

Jag är också för religionsfrihet.

Jag är också för ett sekulariserat samhälle.

Därför kan jag inte se någon rimlighet i att staten skall in och diktera vad kyrkan skall och inte skall göra. Vill man nu in och pilla i det hela så vore det väl rimligare att helt avskaffa kyrkans (alla religioners) rätt att viga människor, oavsätt kön.

Regners utredning är på över 400 sidor och att inte skicka ut den på remiss vore oansvarigt, och det tror jag inte ens S, V och Mp skulle tycka vara en bra idé.

Hemma imorgon, förresten?
Kanske en fika?

Den riksdagsmajoritet som finns, som har samma syn på frågan som Hans Regnér består av C, Fp, S och förmodligen M.

Ola, det känns onödigt att argumentera om att lagstiftningsarbetet “stannat upp” när det är ett faktum att det inte har det.

Mange, visst, jag har också gjort saker för att vinna politiska poäng, men gränsen går vid att hitta på saker. De hade lika bra kunnat skriva att frågan riskerar att stanna upp för eftersom partierna i alliansen inte är överens, men de valde att skriva att den har stannat upp och det är helt enkelt inte sant.

Tilläggas kan att det i så fall knappast skulle vara unikt för den nuvarande regeringen att utredningar inte leder till lagstiftning. När jag kom in i riksdagen 2002 låg redan en utredning om hur psykiskt sjuka som begått brott ska dömas eller inte dömas på Thomas Bodströms bord. Jag tror att utredningen hade kommit 2001, men jag är inte säker. När Bodström avgick i oktober 2006 så hade han fortfarande inte fått fram någon proposition till riksdagen. Frågan är svår, men fem år från utredningen var klar – det kallar jag för långbänk.