Det är inte lätt att göra socialdemokraterna nöjda. Visserligen är det inte vår uppgift, men när det gäller viktiga politiska frågor så är det en fördel om en så stor politisk majoritet som möjligt står bakom besluten. Inte minst när vissa frågor kräver tre fjärdedels majoritet i riksdagen.
Jag har tidigare skrivit om det s.k. Prümfördraget som nu är på väg att införlivas i EU-samarbetet. Det går bl.a. ut på att svensk polis ska kunna söka i t.ex. ett tyskt fingeravtrycksregister utan att först begära omständig och tidskrävande hjälp av tysk polis fastän man inte vet om det finns något att söka efter. Om svensk polis får träff, dvs rätt fingeravtryck finns i det tyska registret, så får man använda samma regler som idag för att få ut vem fingeravtrycket tillhör. Ytterligare en förändring skulle kunna vara (det är frivilligt och vi i alliansen har ännu inte bestämt oss för om vi vill att det är en möjlighet som Sverige ska kunna använda sig av) att utländsk polis skulle kunna få arbeta i Sverige under svenskt befäl. Det skulle t.ex. kunna röra sig om ett stort fotbollsarrangemang där brittisk polis skulle komma hit för att hjälpa till att kontrollera brittiska fans (och i värsta fall stoppa brittiska huliganer).
Prüm har diskuterats vid flera tillfällen i justitieutskottet och var i fredags uppe till behandling i EU-nämnden. Socialdemokraterna var till en början positiva, men sedan föll Thomas Bodström in i den destruktiva och bittra stämning som han så ofta hamnat i sedan valförlusten förra hösten. Bland annat sa Bodström till TT: “Hela justitieutskottets s-grupp kommer att agera för att stoppa det här förslaget.”
Det var nog tur att han enbart uttalade sig för s-gruppen i justitieutskottet för det är tydligt att han inte har med sig hela det socialdemokratiska partiet.
Jag blev något överraskad när jag såg ett pressmeddelande från Inger Segeström som är europaparlamentariker: “Förbättrat EU-samarbete mot terrordåd”. Stolt säger Segelström: “Nu förbättrar vi Europas arbete mot grov brottslighet och terrorism genom att effektivisera och utöka både polissamarbete och informationsutbytet mellan EU:s medlemsstater.”
Hur är kommunikationen inom socialdemokratin? Vilken politik står S för? Eller det är olika beroende på situationen? Det är inte lätt att veta när splittringen är total.
Min tolkning är att Inger Segelström och de övriga socialdemokraterna i EP håller en rak politisk linje när de bejakar Prümsamarbetet, medan Thomas Bodström väljer att ställa sig på motståndarsidan enbart för att hindra alliansen att genomföra politiska förslag. Vad han säger nej till är inte så viktigt, det viktiga tycks vara att sätta käppar i hjulet för sin efterträdare Beatrice Ask och hela alliansen. Att vara bitter i nio månader är något långsint, och definitivt ingen trevlig egenskap.