Nja, tekniken löser inte brott. Den löser identifieringsproblem. Om man slarvar över kopplingen mellan identifieringen och brottet (vilket redan skett ett flertal gånger i svenska domstolar) så blir resultatet inte bra. Dvs, om man bara binder en person vid platsen och han därefter måste bevisa att han inte begått brottet, som i fallet med Lars-Göran ”Lillen” Bergström, då vill jag inte vara med.

I övrigt kan sägas att DNA ger polisen helt nya möjligheter att lösa brott, så DNA-spår och DNA-tester för att lösa brott är i sig något positivt. Men självklart måste det finnas tydliga regler kring integritetsskydd och rättssäkerhet även vad gäller DNA-testerna.

Med den skrivningen hade det varit mycket svårt att motivera DNA-prov av Mikael Viborg. Den nuvarande skrivning tillåter topsning av vem som helst, skillnaden mot en nationellt DNA-regsister är hårfin eftersom polisen har rätt att gå ut och masstopsa t ex alla som bor i ett område om det skett ett allvarligt brott där.

Sedan, som jag ser det har varken MPA, Piratbyrån eller andra opinionsbildare på polishögskolan att göra.

“DNA-prov ska även få tas på personer som inte är skäligen misstänkta för brott om syftet är att underlätta identifiering vid utredning av ett brott som kan leda till fängelse.” //polisen.se

Fildelare kan räkna med att bli topsade eftersom det numera är rutin för ärenden som kan ge fängelse, även om det är helt oanvändbart i mål rörande upphovsrättsbrott.

Det fanns dock några saker som var konstiga med topsningen i samband med TPB-fallet. För det första kan man undra varför ett brott som fildelning leder till topsning. Det känns inte riktigt relevant. Men det stora problemet i det fallet var ju att Mikael Viborg topsades, och han är deras jurist.

Man får inte glömma bort vilken roll som är polisens, t.ex. är det inte polisens roll att avgöra om IP-nummer ska klassas som personuppgifter eller inte.

DNA-topsning sker regelmässigt numera. Så det är inget anmärkningsvärt för TPB-fallet. Men sedan kan man givetvis ha åsikter om hur ofta DNA-tester tas.

Till slut vill jag nog ändå vidhålla att det är mer logiskt att en organisation som företräder de som utsatts för brott bjuds in till polishögskolan än att en organisation som är motståndare till en viss lagstiftning bjuds dit. Med detta vill jag dock inte ha sagt att det var rätt att bjuda in MPA.

“Vi kan exemplifiera det med IP-nummer. Milt uttryckt lär Antipiratbyrån och Piratbyrån ha rätt olika uppfattning om hur dessa ska uppfattas. Pontén lobbar järnet för att IP-nummer inte ska klassas som personuppgifter. Jinge, sympatiserar du med den hållningen? Håller du med Pontén om att IP-nummer inte är personuppgifter?”

Hinner/orkar inte utveckla mer nu, men just det där är tankvärt…