Man kan utgå från att ingenting händer av sig själv i politiken. När varenda sosse tar alla chanser de får att kasta skit på Carl Bildt så är det ingen slump. Det är en uppenbar och väl spridd taktik bland socialdemokraterna. Men det är en svårbegriplig taktik. Var finns deras strateger?
Det börjar bli tjatigt och då finns jag ändå utanför politikens innersta krets just nu. När helst man hör en socialdemokrat så lyckas de ta upp “Carl Bildts trovärdighet”. Dagens skörd består av dels Urban Ahlin om Sudan och dels Mona Sahlin om gasledningen genom Östersjön.
Ahlin, som är socialdemokraternas utrikespolitiska talesman, försökte i riksdagens utrikespolitiska debatt hävda att Carl Bildt inte är trovärdig i sin kritik mot Sudan i frågan om Darfur, eftersom han äger aktier i Lundin Petrolium som i sin tur har intressen i Sudan. Långsökt. Ahlin tycks glömma bort att Bildt skickat socialdemokraternas förra utrikesminister Jan Eliasson till Darfur för att Sverige ska kunna bidra med en lösning av den ohållbara situationen för folket där. Jag skulle föredra att Bildt inte hade aktierna i Lundin, men att hävda att det påverkar den borgerliga regeringens utrikespolitik gentemot Sudan är på gränsen till oseriöst.
Mona Sahlin i sin tur är upprörd över att Carl Bildt sagt att den socialdemokratiska regeringen, genom sin energiminister Mona Sahlin, inte haft några invändningar mot den ryska gasledningen när den behandlades vid två ministerrådsmöten. Carl Bildt sa detta för en hel månad sedan på ett EU-nämndsmöte som jag var på, men tydligen har protokollet kommit ut först nu. Det är klart att Mona Sahlin minst av allt vill råka ut för en förtroendediskussion just nu. Istället vänder hon det mot Bildt och tar åter upp hans tidigare engagemang i Gazprom som intäkt för att han vill tillåta gasledningen.
Jag undrar hur socialdemokraterna tänkte när de beslutade sig för att Carl Bildt av alla ministrar ska vara den som de försöker “sänka”. För det första så får socialdemokraterna stryk i varenda debatt och diskussion med Carl Bildt eftersom han är bättre debattör och retoriker än alla sossar. Möjligtvis kan författaren Göran Persson mäta sig med honom men han har totalt försvunnit från politiken. För det andra så är svenska folket inte speciellt intresserade av utrikespolitik. Det är inte politikområdet som får igång kafferastsdiskussionerna. För det tredje så är Carl Bildt den populäraste ministern vid sidan om Reinfeldt och att slå på den som är populär eller som redan ligger vänds ofta mot den som slår.
Om socialdemokraterna tagit fram “sänk Bildt-taktiken” för att väcka sina slumrande medlemmar så kan jag möjligtvis förstå den. Gråsossarna blir snabbt upprörda när någon tjänat pengar, så för dem är Carl Bildt säkert ett irritationsmoment. Men strategerna på Sveavägen kan knappast ha tänkt sig taktiken för att blidka de redan frälsta. Hoppas att de tror att de tillfälligt bättre opinionssiffrorna beror på “sänk Bildt-taktiken”, för de får gärna fortsätta. Det vore värre om de plötsligt inser att ingen politik och ingen synlig partiledning höjer opinionssiffrorna…
Mona Sahlin kan såklart det klassiska socialdemokratiska retoriska nacksvinget:
Ta alla dina sämsta sidor, alla egna brister, alla felaktiga beslut och alla ofördelaktigheter kring din person och politik och applicera på dessa dina politiska motståndare.
Men vad Mona inte vet är att folk numera äcklas av hennes retorik. Den är bara arrogant, oförskämd och uppvisar att hon är redan trängd i sin position som partiledare för socialdemokraterna.
Comment by Antimannen — 15/2/2007 @ 01:37
Är det någon som är arrogant och oförskämd ät det Carl Bildt…och bortskämd oxå, förresten, när jag tänker efter. Stackars Carl, ska behäva ta en massa kritik….buhu…
Comment by Mange — 16/2/2007 @ 10:21
Är det någon som kan ta kritik så är det Carl Bildt. Men arrogant, det är han ibland, och det är ett av hans problem. Men det var inte det som var min reflektion, utan att det ska mycket till för att sossarna ska vinna på kritiken mot Bildt. Man ska vara mycket försiktig med att slå på den som är populär eller mot den som redan ligger. Hur många journalister skulle kunna tänka sig att gå ut och kritisera Anja Pärson de här dagarna? Förmodligen ingen, för de vet att det skulle slå tillbaka mot dem själva.
Comment by site admin — 16/2/2007 @ 11:51
Hej igen Johan,
min kommentar var nog mer riktad till Antimannen och hans inlägg.
Vad vi vet har inte Anja Pärson begått nåt oetiskt som kan förstöra folkets förtroende för henne som skidåkerska. Ej heller besitter Anja en sådan maktposition att hon behöver vara rädd för att göra det…hennes vardagliga gärning påverkar inte min lika radikalt som utrikesministerns…även om jag, precis som du, är tokig i sport!
Comment by Mange — 16/2/2007 @ 13:26
Makt är ett svårt begrepp. Jag skulle nog vilja påstå att Anja Pärson har mycket makt, på samma sätt som Zlatan eller Henke Larsson. Om de säger eller gör något så påverkar det andra människors beteende. Någon tidning, som jag inte kommer ihåg vad den heter, gjorde för en tid sedan en “mest makt-lista”, har för mig att den dominerades av icke-politiker. Minns att Beatrice Ask var på sista plats (och jag var inte med överhuvudtaget…:-().
Men oavsett så skulle en journalist vara oerhört försiktig med att skriva något negativt om Anja. Hon kanske har snäst av honom, inte kommit till en inplanerad intervju eller, hemska tanke, rykte om dopning. Men sådant är mycket svårare skriva om Anja Pärson än om t.ex. norske VM-kungen Svindal, helt enkelt för att kritik mot den som är populär slår tillbaka.
Comment by site admin — 16/2/2007 @ 14:29
[...] Tvärtom skulle jag vilja applÃ¥dera sÃ¥dana som Federley, Johan Linander och Bildt. Men även flera andra politiker pÃ¥ riksdags och kommunal nivÃ¥ som har eller haft bloggar där de kunnat möta sina väljare direkt. Det kräver mod, för utan filter finns ingen möjlighet att sticka under stol med vad man skrivit. Klantar sig Bildt pÃ¥ sin blogg, sÃ¥ kan han inte sidsteppa — det har andra namnkunniga bloggare fÃ¥tt bittert erfara. [...]
Pingback by Sagor frÃ¥n livbÃ¥ten » Bloggarkiv » “Maktens högsta höns” och bloggandet — 4/3/2007 @ 12:12