Om man har tre kunskapsår över kanske man ska ägna dem åt att kunna skriva en god danska eller norska istället för att helt gräva ner sig i den nuvarande nationalstatens språk. Eller varför inte lära känna dessa länders litteratur på samma sätt som man känner svenska författare och deras verk?

Undrar om Leijonborg och Björklund tycker det är chockerande tankar jag anför ovan…

Och fp:s starka skolprofil samt frekventa och hårda utspel gör att de kommer att kunna tvinga fram vissa kompromisser efter en eventuell regeringsbildning… lite franskt, kanske?

Min röst får de inte eftersom de är oseriösa. Det spelar dock ingen roll för alliansen, men jag är rädd att de inte maxmerar sin sosselockar-potential, utan istället försöker kanibalisera inom alliansen. Trist.

Dessutom är det stor skillnad mellan det som alliansen kom överens om och det som nu fp marknadsför som sin skolpolitik. Men faran är alltså att väljarna tror att fp-förslagen skulle bli verklighet med en borgerlig regering. Det kan skrämma bort väljare från alliansen.

Jag brukar säga så här; Man kan mycket väl, med viss ansträngning, lära en apa gångertabellen utantill, men kommer apan någonsin att kunna räkna? Ha sedan det i bakhuvudet å tänk på två 12 åriga elever, den ena kan gångertabellen och är snabb på huvudräkning av enkla tal, den andre kan inte gångertabellen utantill men kunde någorlunda rätt, helt självständigt, räkna ut Pi när han ställdes inför problemet att han behövde veta omkretsen på ett klot som han endast kände diametern på. Den senare kunde alltså i stort räknas som ett matematiskt geni i förhållande till sin ålder, men det var den senare som aldrig fick bra betyg i matte (han fick en etta på den tiden). Detta har jag själv upplevt och jag vet vad det blev av dem, huvudräknarn med i stort högsta betyg i alla ämnen fortsatte på gymnasiet och fick även där bra betyg, jobbar idag som telefonist (uselt betalt) och kan inte räkna ut hur många löpmeter virke som behövdes för att sätta panel i sitt gillestuge-tak. Mattegeniet däremot hoppade av gymnasiet efter två veckor, bad de han tyckte förstockade lärarna dra åt…, jobbade sedan som mekaniker, byggjobbare, busschaufför, lastbilar m.m. Idag är “geniet” en hyggligt välbetald gubbe som sysslar med entreprenadmaskiner och sysslar med programmering på sidan om, och kan i runda slängar räknar ut vad som helst (han kan dock fortfarande inte gångertabellen utantill).

Vad kan man dra för slutsatser av detta högst enskilda scenario? Jag anser att då att just i detta fall så funkade i alla fall arbetsmarknaden bättre än skolsystemet. Fast hur det funkar idag vet jag inte riktigt, jag har dock en känsla av att det blivit något bättre, mer fokus på kunnande istället för “korvstoppning”. Men det verkar som om lärarkåren är allt för liten i förhållande till elevantalet. Å detta med lärarkårens storlek kan nog i alla fall delförklaras med att arbetsmarknaden inte är så fri. Vi kräver ju utbildade lärare, – vilket jag också gör -, i stort. Men jag ser också idag hur stelbent byråkrati hanterar lärarbrist, jag har sett det allt för många gånger inom förskolan (jag har barn). När man inte får tag på behöriga lärare, så väljer man inte det näst bästa, dvs. normala vuxna människor som kan bedömas att ha, efter omständigheterna, tillräckliga kunskaper, nej då kommer en massa arbetsmarknads-åtgärder och annat tjafs med i bilden, med resultat att man väljer någon tämligen ointresserad knappt 20 åring som blivit anvisad plats av arbetsförmedlingen – ta hand om ungarna eller så stänger vi av dig från A-kassan! Resultat, en tämligen kompetent, intresserad men tyvärr inte behörig, väljs bort till förmån för en ointresserad, oerfaren och än mer obehörig som råkar vara billigare.. Eller ibland även omvänt, att det blivit så “poppis” att bli förskole-lärare att intagsbetygen rusat i höjden med resultat att de nyutexaminerade är högutbildade teoretiker som klarat skolan bra, men står handfallna när en unge skitit ner sig eller fått en sticka i fingret.

En historia till.. Den ojämförligt bästa läraren i engelska jag haft, hade jag i högstadiet, han var helt outbildad, men han kom från Canada. Detta var när låten Bobby Brown med Frank Zappa var populär, jag kommer än idag ihåg lektionen när vi översatte den. Många av flickorna rodnade, å jag tror att de slutade spela den låten när föräldrarna hörde på.. Men det var nog den enskilt bästa o mest lärorika lektion i engelska jag varit med om. Vi fick handfast kunskap av någon som hade kunskap och var intresserad av att lära oss. Jag tror dock att de äldre (behöriga) lärarna fnör åt honom – han var ju inte “behörig”.

“Folkpartiet är en borgerlig regerings fransmän – de främsta obstruktörerna och en ständig intern rövplåga som aldrig går med på att backa och ändå får det att låta som de varit generösa i efterhand.”

Ligger det något i det, tro?

Fp är på vissa områden farliga för alliansen, tror jag.