Anf. 9 JOHAN LINANDER (c):
Fru talman! Dagens två debatter om hemlig rumsavlyssning, det vill säga buggning, och åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, det vill säga tvångsmedelsanvändning i förebyggande syfte – som vi sedan ska debattera – har stora likheter. Många av argumenten kommer att vara desamma. Men det är ändå viktigt att vi håller isär de två debatterna, eftersom de i sak handlar om ganska olika förslag.
Först av allt i denna debatt vill jag ha sagt att Centerpartiet anser att buggning behövs i Sverige. Alla andra påståenden är felaktiga. Samtidigt måste vi som lagstiftare klara av att hålla två olika tankar i huvudet samtidigt. Tyvärr har det varit lite si och så med den saken i den buggningsdebatt som har varit inför det beslut som nu ska fattas i riksdagen. Vi måste både kunna se behovet av buggning och klara av att göra en bedömning av rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten. Jag tänker börja den här debatten och mitt anförande med behovet av buggning.
Buggning har diskuterats väldigt länge. Det är snart tio år sedan Buggningsutredningen tillsattes. Under denna tid, på dessa tio år, har brottsligheten ökat och blivit värre. Det dödliga våldet har ökat med ca 25 %, antalet anmälda misshandelsfall har ökat med nästan 40 %, antalet rån har ökat med 60 %, narkotikabrotten har fördubblats och antalet våldtäkter har mer än fördubblats.
Den socialdemokratiska rättspolitiken har misslyckats. Brottsutvecklingen i kombination med att de kriminella använder all tänkbar teknisk utrustning gör att vi från samhällets sida också måste kunna använda modern teknik för att bekämpa brottsligheten. Därför har Centerpartiet tagit ställning för att buggning behövs i Sverige, liksom den används i många andra länder i vår närhet.
Fru talman! Att det finns ett behov tycker jag är klarlagt, och då kommer vi till nästa fråga. Är det möjligt att införa buggning på ett rättssäkert sätt och med ett tillräckligt skydd av den personliga integriteten? Även på denna fråga har vi från Centerpartiet svarat ja. Vi anser att buggning ska gå att införa med tillräckligt hög rättssäkerhet och skydd av personlig integritet.
Då kommer vi till den tredje, och i det här fallet avgörande, frågan. Hur ska vi införa buggning med tillräckligt hög rättssäkerhet och skydd av personlig integritet? Denna så viktiga fråga har regeringen tagit väldigt lätt på, och därför har förslaget också kritiserats av bland annat Lagrådet, som vi har hört tidigare. När propositionen hamnade på riksdagens bord var den lite bättre än det förslag som tidigare skickats ut på remiss. Jag är övertygad om att det är tack vare Folkpartiets krav på regeringen. Men fortfarande är det förslag som vi har att ta ställning till inte färdigt.
Jag önskar att vi i Centerpartiet hade så stora resurser att vi hade kunnat ta fram ett färdigt förslag till denna debatt och behandlingen i riksdagen, ett förslag som hade klarat kraven på rättssäkerhet och skyddet av personlig integritet. Tyvärr har vi inte de resurserna. Jag är övertygad om att man inte heller har de resurserna i Kristdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Vi har inte ens de resurser som justitieutskottet har med sitt lilla kansli.
Ska vi få en tillräckligt förberedd lagstiftning med alla förarbeten, som är unikt viktiga i Sverige, måste det komma ett förslag från Justitiedepartementet efter utredning och remiss. Det är på det sättet vi stiftar lagar. Det har tyvärr inte varit möjligt att komma fram på något annat sätt och ändå bibehålla kravet på en kvalitetsmässigt tillräckligt god lagstiftningsprodukt.
Från Centerpartiet sida har vi framför allt pekat på fyra olika brister i den proposition som vi nu behandlar.
Det handlar om informationsplikten eller underrättelseskyldigheten, vilket man vill kalla det,
skydd av redaktioner,
förbättrad parlamentarisk kontroll och
Integritetsskyddskommitténs arbete.
Vi börjar med underrättelseskyldigheten. Det innebär att den som har avlyssnats ska få veta det i efterhand, när det inte längre kan vara till men för brottsutredningen. Detta tyckte justitieministern inte alls var speciellt lämpligt för bara några månader sedan. Men efter hård kritik från Lagrådet och en rad remissinstanser har det kommit med i propositionen att underrättelseskyldighet behövs men att det först ska utredas. Det vill säga att regeringen först vill införa ett hemligt tvångsmedel som på olika sätt inkräktar på människors integritet, och sedan ska man utreda hur man ska klara av det på ett rättssäkert sätt. Detta anser vi i Centerpartiet är fel ordning.
Jag förväntar mig att denna fråga är färdigutredd och att vi har ett lagförslag om underrättelseskyldighet att besluta om när frågan om buggning åter kommer upp om ett år och att detta lagförslag också innehåller möjligheten till rättslig prövning och rätt till skadestånd om buggningen skett på ett olagligt eller på annat sätt felaktigt sätt.
Fru talman! Skyddet av redaktioner, eller rättare sagt skyddet av det i tryckfrihetsförordningen grundlagsskyddade meddelarskyddet, har varit uppe till diskussion efter det att propositionen har lagts fram. Det ska sägas att regeringen har förbättrat sig på den här punkten. Man har skapat ett skydd för massmedieredaktioner, men man lyckas inte komma ända fram.
Självfallet ska inte kriminella organisationer kunna skapa en liten tidning för att slippa undan avlyssning med hänvisning till att deras lokal är en redaktion. Propositionen uppnår det kravet, men samtidigt öppnas en möjlighet för avlyssning av redaktioner som skulle kunna drabba seriösa massmedier och därmed den grundlagsskyddade meddelarfriheten. Även på den punken måste rättssäkerheten klaras av.
Vi har diskuterat den förbättrade parlamentariska kontrollen många gånger i den här kammaren. Jag kan upprepa vad jag tidigare har sagt: Den årliga skrivelse som vi har i dag, som kommer till riksdagen från regeringen, ger oss inte någon som helst reell möjlighet att bedöma om tvångsmedlen har använts på ett riktigt sätt.
Vi tycks nu vara överens om att det behövs en förbättrad parlamentarisk kontroll, men ändå finns det inget konkret förslag att ta ställning till i dag. Regeringen skriver i propositionen att det inom kort ska presenteras hur den förstärkta granskningen ska utformas. Vi väntar på det. Även detta är fel ordning. Den förstärkta parlamentariska kontrollen måste finnas på plats senast samtidigt som vi antar en lag om buggning.
Den fjärde punkten är Integritetsskyddskommitténs arbete. Kommittén tillsattes 2004 och i mars 2007, det vill säga nästa år, ska den redovisa sitt arbete. Det har funnits olika uppfattningar om huruvida Integritetsskyddskommittén bör yttra sig om lagförslaget eller inte, men jag kan konstatera att Lagrådet i sitt svar säger: ”I dess uppdrag ingår otvetydigt att kontrollera om tvångsmedel av den typ som nu föreslås lever upp till det integritetsskydd som kan krävas.”
Från Centerpartiets sida menar vi att det skulle vara klart olämpligt att införa ny, historiskt integritetskränkande lagstiftning samtidigt som Integritetsskyddskommitténs arbete pågår. Vi anser att riksdagen måste lyssna på Integritetsskyddskommittén innan vi fattar beslut om buggning.
Det är inte heller enbart vi i Centerpartiet och kristdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som tycker att vi bör avvakta. I konstitutionsutskottet har samtliga ledamöter enigt uttalat att det är en besvärande brist att underrättelseskyldigheten och den förbättrade parlamentariska kontrollen inte är på plats när buggningen föreslås träda i kraft.
Man säger också från konstitutionsutskottet: ”En fråga som aktualiseras är därför om brådskan med att införa tvångsmedlet hemlig rumsavlyssning är så stor att inte en lösning av de nämnda frågorna kan avvaktas. Konstitutionsutskottet noterar i denna del också att Lagrådet, liksom många remissinstanser, har pekat på Integritetsskyddskommitténs arbete och den belysning av integritetsaspekterna som detta arbete kan förväntas ge.”
Detta säger alltså inte bara centerpartister, miljöpartister, vänsterpartister och kristdemokrater utan även moderater, folkpartister och justitieminister Thomas Bodströms egna partikamrater i det socialdemokratiska partiet.
Fru talman! Utifrån alla dessa argument har vi i Centerpartiet kommit fram till att vi inte kan bifalla regeringens proposition om hemlig avlyssning trots att vi egentligen vill införa buggning. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 om avslag på propositionen.
Med tanke på att hemlig rumsavlyssning ingår i det som alla medborgare ska vara skyddade mot enligt grundlagen – regeringsformens 2 kap. 6 § – så blir alltså minoritetsbordläggningsreglerna i regeringsformen 2 kap. 12 § tillämpliga.
Det är ingen självklarhet att denna möjlighet till minoritetsbordläggning skulle användas, men från Centerpartiets sida menar vi att det finns så mycket vi kan vinna i rättssäkerhet och skydd av personlig integritet genom ett års bordläggning att vi lämnat in ett yrkande om minoritetsbordläggning. Skulle vårt första avslagsyrkande falla så kommer Centerpartiet därför att rösta för en minoritetsbordläggning.
I detta anförande instämde Kerstin Lundgren (c).
Anf. 16 JOHAN LINANDER (c) replik:
Fru talman! Margareta Persson inledde sitt anförande med ett djupt beklagande av att minoritetsbordläggning förmodligen kommer att användas i dag – för första gången på mycket länge, om jag förstått det hela rätt, kanske på över tio år. Det gör mig något förvånad. Jag måste ställa frågan om Margareta Persson tycker att reglerna i regeringsformens 2 kap. 12 § om minoritetsbordläggning är felaktiga eller att vi av någon annan anledning inte borde använda dem. I så fall skulle jag vilja höra om Socialdemokraterna tänker ta något initiativ för att ändra grundlagen så att möjligheten till minoritetsbordläggning försvinner.
Jag skulle också vilja fråga på vilket sätt majoriteten i justitieutskottet har tagit intryck av konstitutionsutskottets yttrande. Konstitutionsutskottet hade ju ett mycket kritiskt yttrande till justitieutskottet. Man säger att det är en besvärande brist att underrättelseskyldigheten och den förbättrade parlamentariska kontrollen inte är på plats när reglerna om buggningen föreslås träda i kraft. Det ifrågasätts också om det är så bråttom med buggning att man inte kan avvakta med dessa viktiga frågor.
Justitieutskottet lämnade propositionen till konstitutionsutskottet för att man ville ha ett yttrande. Det måste väl finnas en tanke med att noga läsa och ta intryck av yttrandet. På vilket sätt har majoriteten i justitieutskottet tagit intryck av konstitutionsutskottets yttrande?
Anf. 17 MARGARETA PERSSON (s) replik:
Fru talman! Självklart tycker jag att minoriteten ska ha rätt att begära bordläggning. Det tycker jag inte alls är fel. Jag tycker dock att så mycket kring själva förslaget är klarlagt i propositionen, att underrättelseskyldigheten snart kommer att vara på plats, att jag inte tycker att vi behöver avvakta Integritetsskyddskommittén för att ta till oss förslaget. Dessutom kommer tvångsmedelsnämnden, eller vad vi nu kommer att kalla den, också att snart vara på plats. Jag tycker alltså att vi tagit till oss det som krävs och som finns beskrivet i betänkandet och även i propositionen.
Det är klart att vi ska lyssna. Vi lyssnar naturligtvis på de synpunkter som framkommer från konstitutionsutskottet, men att lyssna innebär ju inte alltid att man också kommer att göra precis det som någon yttrat sig över. Vi tycker att propositionen i tillräcklig omfattning tagit sig an, beaktat, de synpunkter som framkommit.
Anf. 18 JOHAN LINANDER (c) replik:
Fru talman! Det var intressant att höra. Justitieutskottet skickade alltså propositionen till KU för yttrande för att man ville ha rätt svar. Men när svaret är fel är man inte beredd att ta intryck och göra några förändringar.
Det är uppenbart att Margareta Persson och jag har olika syn på ifall Integritetsskyddskommitténs arbete är att se till helheten i integritetsskyddet eller inte. Därför känns det skönt för mig att kunna luta mig mot Lagrådet, som säger – jag upprepar det – att i dess uppdrag ingår otvetydigt att kontrollera om tvångsmedel av den typ som nu föreslås lever upp till det integritetsskydd som kan krävas.
Visst, man kan ha olika uppfattning om Integritetsskyddskommittén. Jag har full respekt för att Socialdemokraterna och Margareta Persson inte vill lyssna på Integritetsskyddskommittén innan beslut fattas.
Jag får också mer och mer bekräftat att det kommer att läggas fram ett förslag, att en ny och förbättrad parlamentarisk kontroll snart ska vara på plats. Det är olyckligt att det finns så många ”kommer att” och ”snart”. Det hade varit mycket bättre om vi haft den på plats samtidigt. Vi är verkligen överens om behovet av buggning, och vi är också överens om att det ska införas på ett tillräckligt rättssäkert sätt och med tillräckligt skydd av den personliga integriteten.
Men tyvärr känns det som att den socialdemokratiska regeringen inte haft förmåga att lägga fram en proposition som faktiskt uppfyller de krav som måste ställas på rättssäkerhet och skydd av personlig integritet.
Anf. 19 MARGARETA PERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att det kommer att vara på plats inom kort. Jag har sådan information att jag vet att det kommer. Man behöver ju inte misstro den socialdemokratiska regeringen i alla frågor och tro att den, när den utställer ett löfte, inte kommer att genomföra det.
När det gäller Integritetsskyddskommittén ska den endast lämna förslag på eventuella generella bestämmelser. Den kan även lämna förslag som kanske handlar om regeringsformens bestämmelser. Det brukar ju vara så att en utredning lägger fast ett betänkande som därefter ska ut på remiss. Sedan ska remissvaren beaktas och det hela beredas. Därför kan det dröja lite längre än vad Johan Linander tänker sig – det är inte bara att avvakta.
Nu har Johan Linander inte någon ytterligare replik, men jag undrar ändå lite grann om det bara är Integritetsskyddskommitténs betänkande man från Centerns sida tänker avvakta, alltså utan att tänka på förslagen.
Jag lägger här in en del av Thomas Bodströms anförande för att det ska gå att förstå replikväxlingen och mitt slutliga anförande.
Anf. 24 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):
Det jag dock vänder mig emot är när bland annat Centern här anför skäl som man inte har anfört tidigare. Ni har ju motionerat om buggning, Johan Linander. Nu nämner du saker som information efteråt, parlamentarisk nämnd och integritetskommitté. Integritetskommittén tillsattes ju 2004, och du skriver under en motion om buggning 2005. Den här lagrådsremissen lades fram i början av februari, och du sitter på en presskonferens den 22 februari. Inte ett ord av det du talar om här sade du då. Förstår du inte att du riskerar att stämplas som hycklare?
Vi har följt det här. Vi har sett vad du har sagt. Här har jag din motion! Det står ingenting om någon integritetsutredning där. Faktum är, Johan Linander, att du kommer att göra dig känd som den person – eftersom Peter Althin nu inte är här – som skjuter upp inte regeringens förslag, för det kan man ju förstå, utan faktiskt din egen motion. De aspekter du här har diskuterat har jag full respekt för. Men du borde vara ärlig och säga att ingenting av detta, till exempel den här integritetskommittén, fanns med när du väckte din motion 2005 – ett år efter det att Integritetskommittén tillsattes och då vi mycket väl visste att utredningen skulle komma våren 2007.
Med ett sådant agerande, Johan Linander, förstör du för dig själv och för Centerpartiet som framstår som ett hycklande parti. Vi vet att det var en konflikt med Folkpartiet och ingenting annat som fick er att ändra ert ställningstagande. Vi vet det, Johan Linander. Du borde vara ärligare än att stå och hyckla i Sveriges riksdag.
Anf. 25 JOHAN LINANDER (c) replik:
Fru talman! Det var hemskt vad justitieministern tar i. Det anförande justitieministern nu höll måste vara ett av de märkligare som jag har hört av justitieministern på länge.
Thomas Bodström pratade om att hemliga tvångsmedel, inklusive buggning, i framtiden bara används mot dem som begår väldigt grova brott och att deras integritet inte behöver skyddas. Jag är inte speciellt intresserad av att skydda grova brottslingars integritet heller. Men jag är väldigt intresserad av att skydda oskyldiga människors integritet.
Justitieministern har nog missat att en stor andel av de hemliga tvångsmedel som används, till exempel telefonavlyssning eller hemlig kameraövervakning, inte leder till något åtal. Du kan läsa en av de ganska dåliga årliga skrivningar som regeringen lämnar till riksdagen om hemliga tvångsmedel. Menar justitieministern med sitt anförande att de här personerna egentligen ändå är skyldiga till grova brott? De är ju grova brottslingar, så dem behöver man inte ta någon hänsyn till. Innebär det att justitieministern inte står för att alla människor är oskyldiga tills de döms? Jag tycker att det är ett oerhört märkligt uttalande av en justitieminister.
När det gäller att Johan Linander skulle vara en hycklare kan jag säga att Centerpartiet har lyssnat på Lagrådets kritik. Centerpartiet har lyssnat på konstitutionsutskottets kritik, samma konstitutionsutskott där det sitter en rad socialdemokrater som har kritiserat justitieministerns förslag och ifrågasätter varför man inte väntar på Integritetsskyddskommittén.
Vi skrev inte någonting om det i vår motion tidigare, men vi kan lyssna på vad Lagrådet säger. Vi kan lyssna på vad konstitutionsutskottet säger. Det tycker jag är en ganska bra egenskap, som det hade varit bra om även justitieministern haft.
Anf. 26 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt att KU har sagt att det är en svår avvägning. Det tycker vi också. Och det, Johan Linander, kom långt efter det att ni hade ändrat er. Du får liksom hålla ordning på datumen. Men det är svårt att göra det när man inte håller sig riktigt till sanningen. Du är ju inte den förste som har de problemen.
Det som det är fråga om är ju att Lagrådet kritiserade under utarbetandet av nuvarande förslag. Vi har också tagit hänsyn till den kritik som Lagrådet förde fram på flera olika punkter, bland annat när det gäller att läkare ska undantas helt och att man ska få information i efterhand. Det kommer förslag på det i höst. Som jag sade är det inget problem även om man skulle välja att låta det här träda i kraft redan den 1 juli.
Vi har rättspolitiskt en annan uppfattning, nämligen att det här också ska kunna användas mot grova sexualbrott och grova utpressningsbrott. Där har vi en annan rättspolitisk uppfattning än Lagrådet.
När det gäller Integritetsskyddskommittén framgår det tydligt – det är trots allt vi som har tillsatt den – att det inte är enskilda lagförslag. Det var alltså någonting som tillsattes 2004, och 2005 skrev du en motion. Den 22 februari, tror jag att det var, sitter du på en presskonferens, och inte ett ord om de här sakerna säger du då, inte ett ord, trots att den här kommittén med dess direktiv var alldeles klara. Förstår du inte att det blir ett löjets skimmer när du nu står här och försöker tala dig varm för olika saker som du inte har nämnt ett ord om tidigare?
(Lägg märke till att justitieministern överhuvudtaget inte kommenterade mitt påstående att han inte står för den oerhört viktiga oskuldspresumtionen.)
Anf. 27 JOHAN LINANDER (c) replik:
Herr talman! Hade justitieministern lyssnat lite bättre på den där presskonferensen hade han också hört hur jag talade om rättssäkerhet och skydd av personlig integritet. Men justitieministern var inte där, så jag förstår att han inte kunde höra det.
Det Lagrådet har sagt om Integritetsskyddskommittén citerar jag ytterligare en gång: ”I dess uppdrag ingår otvetydigt att kontrollera om tvångsmedel av den typ som nu föreslås lever upp till det integritetsskydd som kan krävas.” Det tycker jag är ganska tydligt. Tydligen tycker inte justitieministern det.
Jag ska säga att det är bra om justitieministern nu äntligen har förstått behovet av kamp mot brottsligheten. Det har verkligen varit si och så med det under de år som hittills har gått. Vi har sett den grova brottsligheten öka år efter år. Det är bra om justitieministern har förstått att den kampen behövs. Men det hade varit ännu bättre om justitieminister Thomas Bodström hade förstått att det även behövs en kamp för rättssäkerheten och för skyddet av den personliga integriteten. Men den matchen är inte justitieministern intresserad av.
Anf. 28 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Återigen svarar du inte. Det går förstås inte att svara på. Direktiven var klara 2004. Du skriver motionen 2005 och håller presskonferensen 2006. Jag förstår att det inte finns något svar, därför får vi heller inget.
Det här är inte enda gången som ni sviker när det gäller. Ni svek också när det gällde DNA-lagstiftningen. Den DNA-lagstiftning som ni röstade emot har nu inneburit att man bland annat har kunnat gripa Hagamannen i Umeå. Skulle man ha följt era förslag skulle det alltså inte ha varit möjligt, enligt polisen i Umeå.
Jag har full respekt för att andra partier är emot buggning. Det jag tycker är sådant hyckleri är när man agerar på det sätt som du har gjort, Johan Linander. Vi vet att det här inte var något annat än en kollision med Folkpartiet. Vi vet att Maud Olofsson samma dag som Folkpartiet hade sin stora dag gick ut med den här frågan. Vi vet ju det, Johan. Du vet det också. Varför kan du inte erkänna det? Vi vet ju att ni valde just den dagen, den 22 februari.
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Det här är en slutreplik och det innebär inget ytterligare meningsutbyte.)
Jag bara talar om varför Centerpartiet agerade på det sättet. Det var alltså för att man var osams med Folkpartiet. Det kan väl hända att vi också har varit osams med våra samarbetspartier. Men säg i stället som det är, Johan Linander. Du kommer att tjäna på det personligen, och Centerpartiet kommer framför allt att tjäna på det. Nu framstår ni som unika när ni vill skjuta upp ert eget förslag. Det har mig veterligt inte hänt tidigare i svensk historia.
Anf. 46 JOHAN LINANDER (c):
Herr talman! Jag kände mig föranledd att begära ordet ännu en gång, efter de grova påhopp som justitieminister Thomas Bodström gjorde i vårt replikskifte. Men nu är han inte ens kvar. Det visar hur totalt ointresserad han är av den här frågan. Han ignorerar riksdagen – han ska säkert ut och spela fotboll i stället.
Att Centerpartiet skulle ha ändrat sig i den här frågan för att Folkpartiet har gjort på något sätt är självfallet totalt felaktigt. En sak är klar, och det är att justitieministern inte har buggat Centerpartiets lokaler. Om han hade gjort det hade han hört att vi har haft helt andra diskussioner, som inte utgår från vad Folkpartiet gör eller inte gör. Men det var en historieskrivning som passade Socialdemokraterna, och då fick vi höra den.
Centerpartiet har varit för buggning 2005, 2004, 2003 och innan dess, och vi är det nu 2006. Vi har betonat rättssäkerhet och personlig integritet 2005, 2004, 2003 och tidigare än så, och vi gör det nu 2006.
Men en sak ska också sägas, och det är att vi har ökat bevakningen just på den personliga integriteten, eftersom vi har sett hur Sveriges justitieminister totalt nonchalerar den personliga integriteten.
Om någon tycker att jag är en hycklare för att jag har lyssnat på Lagrådet är det helt okej. Frågan är vem som är hycklare.
Justitieministern har år efter år varit emot upplysningsplikten. När man nu skulle göra upp om propositionen kom det krav från Folkpartiets sida på att upplysningsplikten ska vara med, och nu står justitieministern här och talar så varmt för just upplysningsplikten. Det kallar jag hyckleri.
Det behövs kanske en ytterligare förklaring, dels pga Bodströms datumorgie som är svårförstådd och dels pga att jag inte hann med allt på de två minuter som man får när man anmäler sig för ytterligare ett anförande.
Centerpartiet har i flera år motionerat om att buggning behövs i Sverige. Liksom vi fortfarande säger och som justitieministern upptäckt om han lyssnat bättre. I den senaste motionen från förra hösten skrev vi t.ex. “Centerpartiet menar att buggning skall kunna användas som metod i jakten på den grövsta brottsligheten. Reglerna kring buggningen måste dock vara noga avvgäd. Det är vid användandet av buggning mycket viktigt att hänsyn tas till den personliga integriteten och det ingrepp däri som hemliga tvångsmedel som buggning innebär.”
Vi skrev dock inte att Integritetsskyddskommittén, som tillsattes 2004, skulle avvaktas. Så långt har Bodström faktiskt rätt. Men sedan kom Lagrådet med sitt yttrande på regeringens lagrådsremiss och skrev: “I dess uppdrag ingår otvetydigt att kontrollera om tvångsmedel av den typ som nu föreslås lever upp till det integritetsskydd som kan krävas.”
Detta har vi lyssnat på i Centerpartiet och i vår avslagsmotion på propositionen skrev vi att behovet av att först lyssna på Integritetsskyddskommittén var en av fyra anledningar till att inte anta buggningspropositionen. Senare yttrade konstitutionsutskottet enigt till justitieutskottet att de instämmer i behovet av att lyssna på integritetsskyddskommittén, och då fick vi i Centerpartiet såklart vatten på vår kvarn. Det retar säkert Bodström att hans partivänner i KU håller med Centerpartiet mer än honom.
När det sedan gäller DNA som Bodström tog upp men som jag inte hann med i mitt tvåminutersanförande så är sanningen den här: Centerpartiet vill självklart använda DNA-tekniken för att lösa grova brott. Allt annat är groteskt att påstå. Vad vi motionerade om i höstas (jag var själv föräldraledig då) var att DNA-propositionen var bra när det gällde när DNA ska få tas, men att reglerna för kontroll att DNA-testerna inte används till annat var alldeles för dålig. Men som vanligt nonchalerar Bodström människors rätt till personlig integritet. För socialister har individer aldrig varit viktiga, det är kollektivete och staten som ska bestämma.
Pingback: Linander tycker! » Riksdagsveckobrev v. 21-22