Anf. 102 JOHAN LINANDER (c):
Fru talman! Denna debatt handlar om immaterialrätt i stort, men jag tänkte i huvudsak ägna mig åt datorrelaterade uppfinningar och varför hotet om ett mjukvarupatent fortfarande är värt att ta på allvar.
Visst sade Europaparlamentet i juli förra året nej till det direktivförslag om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar som då fanns. Hotet finns fortfarande kvar. Dels går europeiska patentverkets praxis åt fel håll och det patenterbara området växer, dels finns det fortfarande mycket starka krafter för att Europa ska ta efter USA och tillåta patent även där det inte finns något tekniskt bidrag.
Den fråga man måste ställa sig är: Varför skulle det då vara så hemskt om Europa fick samma rättsutveckling som USA med ett långtgående mjukvarupatent?
För att få ett bra svar på den frågan gjorde jag något som jag inte gjort tidigare. Jag lade ut ett utkast av mitt eget anförande på min blogg, johanlinander.se, och har fått in många bra kommentarer och mejl från många som är engagerade i den här frågan. Det känns bra att hålla ett anförande som inte bara visar vad jag själv eller Centerpartiet tycker utan som visar vad jag vet att många som sysslar med de här frågorna i vardagen också tycker.
Jag vill anföra tre huvudskäl till varför vi inte ska ha ett mjukvarupatent.
För det första: Småföretagen skulle inte kunna överleva. För det andra skulle det skapa en monopolsituation och, för det tredje, skulle utvecklingen inom programmering avstanna.
De små företag som jobbar med programmering skulle framför allt av kostnadsskäl över huvud taget inte ha möjlighet att ta ett världsomfattande patent. Det skulle sluta med att om ett större företag som har de här möjligheterna tog patent på samma sak skulle inte de som har skapat innovationen från början få använda den själva.
Mellan de stora världsledande företagen skulle det säkert uppstå en byteshandel med patent så att man fick rätt att använda patentskyddad mjukvara. De små företagen skulle inte ha något att ge i utbyte. Om de skulle behöva betala för rättigheten att använda nödvändig mjukvara skulle de inte ha chans att klara sig i konkurrensen.
Vi är faktiskt redan där att små mjukvaruutvecklare ibland blir kontaktade av större företag som hävdar att de har patent på just det som mjukvaruutvecklaren håller på att utveckla, och skadeståndskrav ställs om man inte upphör att utveckla och sälja mjukvaran.
För det andra: En monopolsituation skulle skapas. Redan i dag kan man se att alltfler patentansökningar från de största företagen innehåller orimligt många användningsområden även för i grunden ganska enkel teknik. Det gör att andra inte kan utveckla innovationer inom samma områden, och givetvis försämrar det konkurrensen. De stora företagen kan skapa monopol inom stora utvecklingsområden genom att inte tillåta någon annan att komma in. Det kan man redan se att det händer i USA.
För det tredje: Detta är den kanske viktigaste punkten, nämligen att utvecklingen skulle stanna upp. Jag skulle vilja påstå att det inte är de stora företagen som Microsoft och IBM som leder utvecklingen i fråga om mjukvara. Det är småföretagare och privatpersoner som står för de allra största och viktigaste innovationerna. För en hemmaprogrammerare skulle det bli omöjligt att hålla ordning på vilka mjukvarupatent som är tagna. Och det är nästan omöjligt att skriva ett program utan att använda koder som någon annan redan har använt. Det skulle vara nästan omöjligt att inte trampa på en patentmina.
Fru talman! Detta är ett komplicerat område, som Yvonne Andersson också sade. Jag skulle vilja göra ett par jämförelser för att tydliggöra vad patent på mjukvara skulle innebära för programmerare.
Man kan jämföra programmering med att skapa musik. När en musiker skriver ett musikstycke eller en låt använder han eller hon olika kombinationer av ackord och sätt att spela på. Även vid inspelningen av musiken kan själva arrangemanget av musiken ha stor betydelse för hur det låter. Lyckligtvis kan inte detta patenteras. Även om Madonna har använt ett sätt att dämpa musiken mitt i en låt kan hon inte ta patent på det, och hon kan inte hindra andra från att göra samma sak. Hela låten är skyddad av upphovsrätt, men sättet att spela musiken på kan inte patenteras.
På samma sätt bör det vara för programmering. Ett program som helhet är skyddat av upphovsrätt, men varje del och kombination av kod eller idéer ska inte kunna skyddas av patent. Det måste vara fritt att använda olika idéer trots att de har använts tidigare för att kunna skapa nya program som kanske till och med är bättre än de gamla.
Jag skulle också vilja göra en jämförelse mellan programmering och matlagning, om det är någon här i kammaren som är mer intresserad av det. Om det skulle vara möjligt att ta patent på olika grundsåser, kanske en vit grundsås eller en brun grundsås, skulle det bli oerhört svårt att vara kock och skapa nya såser eftersom de flesta bygger på grundsåserna. Ni förstår säkert. Likadant skulle det vara inom programmering.
Jag satt också och funderade på hur det skulle vara om det redan på 1700-talet, om vi går tillbaka till musiken, hade gått att ta patent på olika kombinationer i musikstycken. Om Joseph Haydn hade tagit patent på ett stycke i en symfoni där det slås väldigt kraftigt på en puka samtidigt som alla stråkar spelar för fullt, hade ju inte Mozart några år senare kunnat komponera de verk där han använder samma teknik. Och om Mozart hade tagit patent på alla de sätt att spela och kombinationer av olika instrument som han kom på för sina 626 olika kompositioner, skulle det inte ha varit lätt att heta Ludwig van Beethoven och komma några år senare. Hans verksamhet hade fått handla om att försöka undvika alla de musikpatent som Mozart redan hade tagit.
Alla inser orimligheten i att ta patent på delar av musikstycken och sätt att spela. Lika orimligt och utvecklingshämmande skulle det vara om vi fick ett mjukvarupatent. Upphovsrätten skyddar musiken, och den skyddar också programvaran, och det tycker jag räcker.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 4 om datorrelaterade uppfinningar och till reservation 13 om översyn av upphovsrättslagen.
Ett mycket bra anförande med jämförelser som den mest oinsatte bör kunna förstå.