I dagens DN är det en artikel, eller rättare sagt någon slags krönika, om Gudrun Schymans arbete under riksdagens allmänna motionsperiod (jag hittar inte artikeln på nätet så tyvärr kan jag inte länka, men det är inte artikeln i sig som är det intressanta).
Den f.d. partiledaren i Vänsterpartiet och numera talesperson för Feministiskt Initiativ har under allmänna motionsperioden lyckats skriva 15 motioner. Det är mindre än en per dag. Gudrun Schyman presenterade tydligen sina motioner på en presskonferens igår och förklarade då att motionerna innehåller frågor som Fi har diskuterat och i de flesta fall fattat beslut om att driva. Nu blir det ännu mer intressant.
Hela Fi har inte tagit fram mer politik än vad som räcker till 15 motioner. Det är inte ens en fråga i varje riksdagsutskott. Alla Fi:s medlemmar har fått tycka och tänka till och inte har de kommit på fler förslag än till 15 motioner. Feministiskt Initiativ är ett helt nytt parti som hoppas komma in i riksdagen vid valet nästa år, och de har en helt unik position som nytt parti eftersom de redan har sin “partiledare” inne i riksdagen. Och hur använder de denna möjlighet. 15 motioner. Schyman representerar ett helt parti och lämnar in färre motioner än vad snittet är bland alla riksdagsledamöter. Detta tycker jag att krönikan borde handlat om.