Jag har i grunden varit positiv till att polisen i brottsbekämpningen ska få förbättrade möjligheter att i efterhand få veta vem som kommunicerat med vem via telefon, mobil och data. Detta är ett oerhört viktigt hjälpmedel för att få tag på grova brottslingar.
Men, jag och Centerpartiet har igår (justitieutskottet) och idag (EU-nämnden) sagt nej till att regeringen ska driva frågan vidare inom EU. Anledningen är att regeringen överhuvudtaget inte bryr sig om den integritetskränkning som en lagring av trafikdata innebär för alla oss som kommunicerar men inte begår grova brott. I de handlingar som gick ut till JuU och EU-nämnden så har denna fråga totalt nonchalerats, det är som om regeringen inte tycker att det kan vara ett problem överhuvudtaget. Kostnaden för teleoperatörerna tycks vara det enda motargumentet som regeringen bemödar sig att ta upp.
På JuU igår så försökte jag få svar på några viktiga frågor.
1. Har det gjorts någon integritetskonsekvensbedömning? Svaret var nej.
Om det nu ska stiftas lag om lagringskrav så måste vi veta vad mervärdet av en sådan lagstiftning skulle bli. Alltså vilka vinster skulle de brottsbekämpande myndigheterna vinna med en sådan lagstiftning.
2. I hur många fall har polisen misslyckats med att lösa ett brott pga att de uppgifter som polisen skulle behöva få ut av en teleoperatör inte fanns pga för kort lagring eller lagring av för få uppgifter, som med den föreslagna lagstiftningen skulle ha lagtats? Svaret var “ingen aning”. Det var uppenbart att statssekreteraren som svarade på frågan aldrig tänkt tanken.
I handlingarna som vi fick ut till sammanträdet stod det att EU stoppat de tidigare förslagen om att även lagra chat och vem som besöker vilka hemsidor, men att den svenska regeringen verkligen skulle önska att även dessa uppgifter ska lagras.
3. Skulle det inte innebära åsiktsregistrering om det uppförs register över vilka hemsidor folk besöker? Svaret var att sådan lagring skulle varit bra för t.ex. bekämpning av barnpornografi men att regeringen egentligen bara haft med detta krav som ett förhandlingsargument.
För mig är det uppenbart att regeringen inte tar den kränkning av den personliga integriteten som lagringen innebär på allvar. De har inte ens funderat i de termerna. Därför känns det konstigt och förvånande att folkpartiet och kristdemokraterna ställde sig bakom socialdemokraterna och gav dem majoritet för att driva frågan vidare. Den något udda minoriteten mot förslaget blev alltså Centerpartiet, moderaterna, miljöpartiet och vänsterpartiet.