Ny strategi krävs för alliansen

Under en lång svensk politisk era har det starkaste oppositionspartiet kunnat ha en ganska enkel strategi för att öka sina chanser att ta över Regeringskansliet efter nästa val. Oftast har det varit Moderaterna, men under perioder även Centerpartiet och Socialdemokraterna, som har försökt göra väljarna så missnöjda med nuvarande regering att de ska rösta fram det tydligaste oppositionspartiet till makten vid nästkommande val.

Socialdemokraternas strategi inför valet 2014 var ett typexempel på detta. Deras kampanj ”något håller på att gå sönder i Sverige” syftade just till att skapa missnöje med alliansregeringen. Och det lyckades. Alliansen klarade inte av att hantera den mediabild som skapades, trots att Sverige var ett av de länder som ekonomiskt hade klarat sig allra bäst i den segdragna lågkonjunktur som stoppat upp tillväxten i åtminstone hela västvärlden.

Vad de socialdemokratiska partistrategerna hade missat var dock att det politiska landskapet var förändrat. Den gamla sanningen från 1976-82 och 91-94 att växande missnöje med en borgerlig regering skulle leda till ökat stöd för Socialdemokraterna gällde inte längre. Ett nytt parti, som lever på missnöje och förenklade populistiska svar på svåra politiska frågor, hade tagit över rollen som de som fångar upp missnöjda väljare. Sverigedemokraterna var de stora vinnarna på Socialdemokraternas valkampanj.

Under hösten har jag haft förmånen att vara Centerpartiets ledamot i Alliansens utvärderingsgrupp. Det har varit ett mycket intressant arbete. Att analysera Alliansen från starten hemma hos Maud Olofsson i Högfors 2004 till valförlusten 2014 har varit svårt, en riktig utmaning. Men oj, vad lärorikt!

En av mina slutsatser är att Alliansen nu måste lära sig av Socialdemokraternas misstag 2014. Strategin att få väljarna missnöjda med sittande rödgröna regering duger inte för att vinna valet 2018. Ökat missnöje gynnar enbart Sd. För att Alliansen som helhet och de fyra partierna individuellt ska vinna nya väljare, så måste örat läggas mot marken och medborgarperspektivet återtas. Kampen om väljarna måste vinnas med de bästa förslagen för att lösa de problem som medborgarna upplever i sin vardag.

Internt inom Alliansen måste partierna också bestämma sig, mycket snart, för att det faktiskt är som Allians som valet 2018 kan vinnas. Det är S, Mp och Sd som är motståndarna, inte kollegorna inom Alliansen. Målsättningen måste vara att öka den totala andelen av väljarna som tänker rösta på Alliansen och att sedan själv vara så attraktivt att valet faller på det egna partiet. Visst ska M, C, Fp och Kd ha olika politiska förslag och det finns ingen anledning att vara överens om precis allt, men konflikten ska tas med regeringen och Sd, inte med vännerna inom Alliansen.

När Alliansen fungerade som allra bäst, 2006-2009, så var varje alliansparti ett attraktivt alternativ för väljarna och dessutom uppfattades Alliansen som ett femte attraktivt alternativ. Fyra partier som profilerade sig själva utan att ge sig på eller skapa konflikter med sina alliansvänner. Ett femte alternativ för de som enbart kunde bestämma sig för vilket regeringsalternativ som var mest trovärdigt för att lösa framtida utmaningar.

Det är så jag vill se Alliansen. Tidigt under 2016 behöver strategierna för att vinna valet 2018 dras upp och till det arbetet hoppas jag att utvärderingsgruppens kommande slutsatser ska vara ett viktigt underlag. Vårt arbete kommer att presenteras senare i januari.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.