Har Sverige verkligen blivit ett mindre tryggt land?

Terrordåd i Paris. IS. Terrorister i Sverige? Det är naturligt att känna oro och undra vart världen är på väg. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att bilden nyanseras. Det sprids ofta en bild av att brottsligheten ökar i Sverige och att otryggheten breder ut sig över landet. Men är det verkligen så? Jag tänkte göra en liten genomgång utifrån Brottsförebyggande rådets omfattande och lättillgängliga statistik.

Vi börjar med det värsta brottet av alla, mord. När media rapporterar om ett misstänkt mord, vad gäller kvällstidningarna så är det nästan en daglig följetong, så måste man vara medveten om att polisen numera registrerar alla till en början oförklarliga dödsfall som misstänkt mord eller dråp. När sedan utredning sker så kommer man ofta fram till att det inte är något brott som ligger bakom dödsfallet. Tittar man på antalet verkliga mord så är antalet relativt konstant över tid och har snarare minskat än ökat.

När man tittar vidare på statistiken så måste man vara försiktig med långa mätserier, det är få sådana som är längre än 20-25 år som är riktigt tillförlitliga. Därutöver måste man komma ihåg att Sveriges befolkning har ökat snabbt de senaste årtiondena. När man ser att antalet anmälda stölder och hälerier har ökat med 15 procent de senaste 40 åren så ska man komma ihåg att befolkningsmängden har ökat med ca 20 procent. Alltså en minskning av antalet stölder per invånare.

Om vi då lämnar antalet anmälda brott, som faktiskt inte är detsamma som antalet begångna brott, och istället ser på hur svenska folket själva anser sig vara utsatta för brott så blir det ännu mer intressant. Enligt den nationella trygghetsundersökningen (NTU) som genomförs varje år sedan 2005 så utsätts allt färre för misshandel, personrån, hot eller stöld. Vad gäller bedrägerier och sexualbrott är tyvärr utvecklingen den omvända. Men totalt sett är det färre som anser sig ha varit utsatta för brott nu än för tio år sedan.

Att färre utsätts för brott betyder dock inte per automatik att människor känner sig tryggare. Känslan av otrygghet kan lika väl drabba den som aldrig utsätts för brott eller ens ligger i riskgruppen för att utsättas för brott. Det positiva är att det ändå är allt fler som känner trygghet i samhället. 85 procent svarar att de känner sig trygga när de går ut i sitt bostadsområde en sen kväll, det är sex procentenheter fler än när NTU startade för tio år sedan.

Det finns med andra ord väldigt mycket som talar för att svenska folket inte alls har blivit otryggare det senaste årtiondet. Går man mycket längre tillbaka så är det klart att brottsligheten har ökat, men framförallt förändrats radikalt. En del hänger samman med den tekniska utvecklingen, som att bedrägerier över Internet av naturliga skäl har ökat och att bilar har blivit mycket svårare att stjäla. Annat hänger samman med en mer organiserad och global brottslighet. Sättet att resa och kunna förflytta sig över världen är fullständigt annorlunda än för 40 år sedan. När övriga samhället globaliseras så gäller det även kriminaliteten.

Inom Sverige så ser utvecklingen också olika ut. Det finns platser i Sverige som skiljer ut sig negativt och tyvärr är Malmö en sådan stad, liksom Göteborg. De kriminella gängens utbredning och en mycket högre tillgång till skjutvapen har lett till att många känner en större otrygghet i sin stad. Men Malmö är trots allt inte hela Sverige och Brottsförebyggande rådets statistik visar i själva verket att svenska folket inte tycker att vårt land har blivit mindre tryggt att bo och leva i.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.