Går tiden fortare?

December? Redan! Det kan inte vara möjligt. Vart tog hösten vägen? Det var ju precis skolstart och det är inte så länge sedan förra julen. 2016? Omöjligt. Minns festen när vi firade in det nya milleniet som om det var för några få år sedan. Jag, 41 år? Inte en chans! Kan knappt ha hunnit fylla 30 ännu. Ni känner säkert igen er. Tiden flyger iväg och man hinner knappt med. Barnen växer som svampar. De var nyss våra små bebisar och nu är de snart tonåringar. Det känns som att varje timme, varje dag och varje år går allt snabbare och snabbare. Kan det vara så?

Nej, naturligtvis är en minut, en vecka eller en månad lika lång idag som den var förra året, för tio år sedan eller för tusen år sedan. Men kan det vara så att vi upplever tiden som att den går fortare nu än vad vi gjorde för 25 år sedan? Så kan det absolut vara. Lever vi ett mer hektiskt liv så upplevs tiden som att den går fortare. En annan förklaring är att varje nytt år vi lever innebär en allt mindre ny del av vårt totala liv. Är man fem år gammal så har det senaste året varit 20 procent av det totala livet. Är man 50 år så har det senaste året endast varit två procent av det totala livet.

Med det resonemanget skulle det kännas som att tiden går fortare för att man blir äldre, men är det hela sanningen? När jag var elva år så kan jag inte minnas att jag tyckte att veckorna gick snabbt, men allt som oftast utbrister min elva-åring nu att veckorna går så snabbt: ”Det är snart helg igen.” Till och med mina åtta-åringar kan säga: ”Är det redan fredag igen? Vad ska vi ha till fredagsmys?”

Det är svårt att tänka tillbaka på vardagliga saker för 30 år sedan, men jag kan ändå komma ihåg hur jag sa till min mamma: ”Vad ska jag göra? Jag har inget att göra!” Jag kan minnas när jag var elva år och hade gjort de få läxorna, det var inte fotbollsträning den dagen och jag satt vid tv:n och väntade på att barnprogrammen skulle börja. Nu finns det barnprogram dygnet runt på åtskilliga kanaler och skulle inget passa så hämtar barnen en iPad och letar fram precis vad de vill. De behöver aldrig vänta på att något ska börja. De sitter inte och tittar på klockan på SVT och funderar över hur lång en minut är.

Kanske är det så att vi har för bråttom. Vi väntar aldrig. Eller, om vi ”väntar” på bussen så plockar vi upp mobilen och svarar på några mejl, gör ett inlägg på Facebook eller spelar ett spel. Väntan när tankarna får sväva fritt, när vi lyssnar på hur vinden blåser i trädkronorna, när vi inte gör någonting mer än att vänta. Den tiden tycks vara förbi för de flesta.

Det senaste året har jag haft relativt lite att göra i jämförelse med mina år i riksdagen. Uppdragen i det egna företaget har varit för få (därför söker jag nu också jobb, så har du något intressant jobberbjudande så hör av dig!) och därför har jag också gett mig tid att reflektera mer än på länge. Det är nyttigt. Att ta sig tid att tänka. Att fundera över vad som är viktigt. Att göra en sak i taget och verkligen lägga all uppmärksamhet på den saken. Det märkliga är att jag känner mig stressad över att ta det lugnt, att inte ha fullt i kalendern. Jag inser att det är en signal som jag måste lyssna på.

Jag är knappast den första att fundera över tiden. Den fantastiska professor emerita Bodil Jönssons ”Tio tankar om tid” borde alla ta sig tid att läsa. Tiden är. Tiden går. Vi bestämmer själva vad vi vill fylla tiden med. Men ta dig tid att tänka på vad du vill använda din tid till.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.