Ett svåranalyserat politiskt år

2015 går mot sitt slut och det börjar bli dags för alla dessa årskrönikor, sammanfattningar och analyser. Jag verkligen längtar! Erkänner utan omsvep att jag är tokig i att läsa, se och höra vad som hände, varför och vad man skulle kunna dra för slutsatser. För att inte tala om alla underbara sportårskrönikor. Skulle tro att jag fortfarande har Sportåret 1996 inspelat på VHS. Jag ska dock inte försöka mig på en analys av sportvärlden 2015 och mitt himmelsblå hjärta vill helst inte alls påminnas om 0-8. Jag försöker mig på det politiska året 2015 istället.

Det finns många olika undersökningar som granskar vilka politiska frågor som medborgarna tycker är viktigast. Under många år har det varit jobben, skolan, vården och Sveriges ekonomi som har dominerat, men under 2015 har vi sett en förändring av aldrig tidigare skådat slag. Redan vid valet 2014 så hade invandringen kommit upp i närheten av de fyra normala toppfrågorna och vid årsskiftet 14/15 så hade invandringen passerat Sveriges ekonomi som den viktigaste frågan.

Den situation vi har i världen med massflykt som följd och en enorm ökning av antalet flyktingar som kommer till Sverige, så har invandringen som politisk fråga totalt dominerat 2015. I november svarade 55 procent av svenska folket att invandringen är den viktigaste politiska frågan. Statistiskt är det anmärkningsvärt att en fråga kan bli så fullständigt dominerande, men egentligen tycker jag inte att det är så förvånande. Sverige står inför en historisk utmaning att hjälpa så många människor som tagit sin flykt hit och det är naturligt att människor känner oro inför hur vi som land ska kunna hantera situationen.

När det finns ett parti som enbart koncentrerar sig på invandringsfrågan och all annan politik förklaras utifrån ”problemet” att Sverige har tagit emot för många invandrare, så är det inte heller konstigt att det partiet får opinionsmässig framgång när deras fråga totalt dominerar den politiska debatten. Hade 55 procent av svenska folket svarat att miljöfrågan är den viktigaste politiska frågan, så är det inte alls osannolikt att Miljöpartiet hade haft ett opinionsmässigt stöd på 20 procent. Det är en naturlig följd av partiets viktigaste frågas oerhörda vikt för tillfället.

Årets starkaste politiska trender är alltså invandringsfrågans explosion som viktigaste politiska fråga och Sverigedemokraternas ökning i opinionsmätningarna. En ytterligare tydlig trend är regeringspartiernas nedgång. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tappat ungefär var sjätte av sina väljare under 2015. Detta samtidigt som partierna, enligt sig själva, äntligen fått börja styra landet med en egen rödgrön budget. Det var tydligen inget som väljarna uppskattade.

På allianssidan så är det mindre dramatik, men det finns en trend av minskat stöd för Moderaterna medan Centerpartiet har ökat något under 2015. För Kristdemokraterna är stödet i stort sett oförändrat strax under riksdagsspärren på 4 procent och för Folkpartiet består den största förändringen av namnbytet till Liberalerna.

Frågorna jag ställer mig inför 2016 är om de miljöpartistiska gräsrötterna kommer att göra revolution och om den socialdemokratiska rörelsens tålamod tryter när Löfven faller ner på Juholtnivåer i opinionsundersökningarna. Kommer Birgitta Ohlsson att utmana Jan Björklund om ledarskapet i Liberalerna om inte opinionssiffrorna vänder uppåt? Hur som helst kommer det att bli ett dramatiskt politiskt år 2016.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.