Korrupt i Ukraina

Krönika i Skånska Dagbladet 12/9.

Just nu är jag i ett land som befinner sig mitt i en väpnad konflikt. Jag tror att det är första gången, även om jag har varit i Nordkorea som formellt fortfarande befinner sig i krig med Sydkorea. Men det låter nog mer dramatiskt än vad det är. I Kiev, i mellersta Ukraina, där jag är, märks inte mycket av konflikten som pågår i östra delen av landet. Livet i huvudstaden tycks fortsätta som vanligt, åtminstone på ytan. När man pratar med folk så känns det dock annorlunda. Då märker man verkligen av oron och andra följder av konflikten som till exempel att landets ekonomi håller på att falla samman.

Något som jag också har lärt mig är hur viktig benämningen av konflikten är. Det är ingen tillfällighet att Ryssland och Vladimir Putin kallar konflikten för ett inbördeskrig medan regeringen i Kiev kallar samma konflikt för en militär operation mot inhemska terrorister eller rent av för ett krig mot Ryssland.

Anledningen är att om konflikten räknas som en inre väpnad konflikt, det vill säga ett inbördeskrig, så blir samtidigt separatisterna i östra Ukraina en formell part med viss juridisk status i enlighet med Genevekonventionen. En sådan status vill Ukrainas regering inte ge separatisterna. Samtidigt är det många här i Kiev som pratar om kriget mot Ryssland. Att ryska soldater och rysk militär utrustning används gör sannolikt att konflikten, åtminstone till viss del, ska kallas för ett krig mot Ryssland.

Det är emellertid inte som ”krigsturist” som jag har åkt till Ukraina. För det finns faktiskt något som kallas för krigsturism. Skrämmande. Det finns resebyråer som har specialiserat sig på att erbjuda resor till krigszoner. ”För spänningens skull”. Exempelvis det amerikanska ”War Zone Tours” som anordnar resor till Irak, Sudan, Somalia och andra länder som befinner sig i olika typer av väpnade konflikter. Tala om att utnyttja andra människors lidande.

Mitt syfte är betydligt fredligare än så. Jag är i Kiev som en av flera föredragshållare på en konferens som Centerpartiets Internationella Stiftelse anordnar tillsammans med European Liberal Forum och Swedish International Liberal Centre. Min roll är att prata om hur vi i Sverige arbetar mot korruption. Det kanske kan tyckas konstigt att anordna en liberal konferens som bland annat tar upp korruption i det utsatta läge som Ukraina befinner sig, men samtidigt måste och vill ukrainarna se framåt.

Ska en fungerande ekonomi kunna byggas upp och ska Ukraina någon gång bli medlem i EU, vilket de flesta medborgarna i västra Ukraina och i Kiev vill, så måste den rådande korruptionen bekämpas. Bättre lagstiftning. Poliser, åklagare och andra inom rättsväsendet som inte låter sig mutas. Öppenhet kring politiska beslut och myndighetsbeslut. En fri press som kan och vågar skriva om oegentligheter. Yttrandefrihet, meddelarfrihet och mycket annat behöver förbättras.

Ibland uppfattas Sverige utomlands som landet utan korruption. Så är det givetvis inte. Mutskandalen i Göteborg, mutorna kring bygget av Friends Arena, Telia Soneras agerande i Uzbekistan och flera andra exempel visar att Sverige verkligen inte är fritt från korruption. Ändå finns det anledning att vara stolt och att föreläsa om det svenska systemet för att motverka korruption.

Enligt Transparency Internationals index 2014 så är Sverige fjärde minst korrupt av alla världens länder. Det är enbart våra grannländer Danmark (1:a) och Finland (3:a) samt Nya Zeeland (2:a) som är mer befriat från mutor och bestickning. Ukraina kommer på plats 142 av 175 listade länder. Det är sämre än till exempel i Ryssland, Etiopien och Iran. Så det finns mycket, väldigt mycket, som kan förbättras i Ukraina.

This entry was posted in Krönika and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.